De ohemula byggkostnaderna

Det byggs alltid för lite, och det som byggs är alltför dyrt. I goda tider kan byggmästare skapa bostadsprojekt som eventuellt är bärkraftiga i Stockholms innerstad. Men det ger en kostnadsnivå som gör det olönsamt att bygga utanför huvudstadens tullar. När nu kostnaden för det lånade kapitalet stigit till historiskt sett normal-låga nivåer så kraschar byggmarknaden när kalkylerna spricker. Eftersom byggmarknaden förefaller vara en ohelig allians mellan byggmästarna och ledande LO/s-politiker så ropas det friskt på offentliga ingripanden. Antingen göra det billigare att få kapital, eller ändra i regelverken så att bullrigare och trängre bostäder ska kunna säljas till de gamla priserna.

Nej, jag har inte bytt till något parti med ett litet (r) på namnslutet. Men som industrigubbe blir jag förtvivlad när jag ser hur byggbranschen verkligen fungerar. Ett uppdrag som suppleant i Gotlandshem har givit tråkiga insikter, och det är inte Gotlandshem som står för tråkigheterna.

Om byggbranschen hade varit en riktig industri, så hade man utvecklat både produkterna och processerna. En jämförelse: För hundrafemtio år sedan byggdes de första bilarna hantverksmässigt, för hundra år sedan uppfanns det löpande bandet, och idag mäts tiden för slutmontering av en bil i minuter och sekunder. De gårdssmeder som satte ihop de första bilarna skulle nog inte känna igen sig någonstans. Däremot skulle de byggare som reste Visbys gamla magasin nog snabbt känna sig hemma vid dagens byggarbetsplatser. Massor med manuella moment, skottkärror, sågbockar och ett evigt klättrande och bärande – och dödsfall.

Dessutom förutsätts det bli fel redan innan byggstart. Inom bygg så är ’relationsritning’ ett begrepp – det är ritningen som talar om hur det blev. De underlag som finns från början innehåller per definition så mycket fel att de inte duger som dokumentation när bygget är klart. Då ska man också veta att även just nu i lågkonjunktur så produceras det tiotusentals lägenheter. Det är ingen liten serie ur ett industriellt perspektiv. Fundera på vad som skulle ha hänt om en halvkomplicerad produkt, t.ex en diskmaskin, hade byggts utan fungerande underlag.

Det som har hänt är att ett skråtänkande har låst utvecklingen totalt, samtidigt som de starkaste aktörerna inte har några incitament för att effektivisera. Gotlandshem har inte en chans att sätta emot. Det borde däremot branschorganisationen Allmännyttan ha. Att inte den samlade offentliga upphandlingen av bostäder kan samla sig och ställa moderna krav på sina leverantörer är ynkligt.

Tillverkaren av en diskmaskin har data ned till minsta skruv, och vet ofta på minuten när hur lång tid det tar att slutmontera produkten. Allmännyttans leverantörer har aldrig ens fått frågan – klart att de sitter proppmätta och väntar på statliga pengar.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 12 februari 2024

Vänge ett föredöme

Skolpolitik är alltid aktuellt. Nyss var Endre upp till debatt, nu är det högstadierna på norra Gotland. Vänge skola pekas alltid ut som nedläggningskandidat. ”Det är år 2024. och alla politiker är ockuperade av tanken på nedläggning… Alla politiker? Nej! En litet parti, som befolkas av envetna liberaler, vägrar att ge upp.” *

Liberalerna Gotland framhärdar inom politiken närmast ensamma i att förskola och lågstadium har ett av samhällets viktigaste uppdrag: Att lära barn att läsa. Tyvärr fungerar det inte bra, inte ens på Gotland. Bara hälften av barnen i årskurs fem kan läsa med god förmåga. Det är inte ’tråkigt’, det är en katastrof. Det spelar ingen roll hur engagerade och duktiga ämneslärare det finns på mellan- och högstadium om barnen inte förstår vad de läser.

Lyckligtvis har vi gott sällskap, stora delar av skolprofessionen tycker likadant. Läs gärna tidningen Vi Lärare, sök efter synonymer till läsförståelse. I måndags var vi några som besökte Vänge skola, och i tisdags hade vi nämndsammanträde. Skolan arbetar med detta. När jag ställer frågor om läsförståelse och kvalitet lyser det i ögonen på skol- och förvaltningspersonal. Men bland de politiker jag ser ögonen på, och på grund av möbleringen är det bara socialdemokrater och moderater, ser många mest besvärade ut.

Besöket i Vänge var upplyftande. Med reservation för att man inte kan se allt på ett tretimmarsbesök, så ser Vänge ut som ett föredöme. Förskola och lågstadium arbetar mycket nära med läsförstärkande arbete, ibland har man till och med grupper med elever från både lågstadium och förskola. De föräldrar som har sina barn där är att gratulera.

Jag blir förstås glad av att det vi i Liberalerna Gotland länge förespråkat, redan tillämpas framgångsrikt i Vänge – så långt det går med nuvarande organisation. Det vi redan sedan den stora skoldiskussionen har framfört är att förskola och lågstadium måste komma närmare. Dagens administrativa gräns måste rivas, vi förslår att de ska ha en och samma rektor.

Motståndet kommer från de som låser sig till artonhundratalets skolstruktur. Folkskolan var visserligen en reform framdriven av dåtidens liberaler, men samhället har ändrats sedan dess. ’Det krävs en by för att fostra ett barn’, problemet idag är att byn är tom på dagtid. Ingen står vid spisen och grälar på andras ungar. De vuxna runt barnen är lärare med förskole-, fritids- eller lågstadiekompetens och övrig personal. För barnen under tio år gäller att de ska lära sig färdigheter – till exempel att förstå vad de läser. Över tio år gäller ett livslångt lärande i olika ämnen.

Min politiska dröm är att hundra procent av barnen i lågstadiet ska rusa in i skolbiblioteket, slänga sig om halsen på skolbibliotekarien och hungra efter många nya böcker. Och att detta sedan håller i sig resten av skoltiden.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 9 februari 2024

Det är budgettider

Det är budgettider, och vi partier i Regionfullmäktige presenterar våra förslag till förändring i budgeten för Region Gotlands verksamhet. Alla markerar sina fokusområden, vi i Liberalerna Gotland visar vår ambition genom att öka Barn- och Utbildningsnämndens budget med fem miljoner och en extra miljon som ska stötta Gotlands eko-bönder.

Någon miljon här eller där kan betyda mycket för den verksamhet som berörs, men det motsvarar inte ens en halv promille av totalen. Region Gotland ’kostar’ nära sex och en halv miljarder kronor. Därför fokuserar vi i Liberalerna Gotland mer på goda exempel och förslag när det gäller att finna effektivare arbetsformer, än att jaga halva promillen i november.

Detta ger beredskap även när nya frågor hamnar på agendan. Låt oss använda det brottsförebyggande arbetet som exempel:

* För att förhindra att barn sugs in i dåliga mönster, så behövs tidiga insatser, ibland redan i förskolan. Vi vill – och har motionerat om – att förskola och lågstadium ska samorganiseras. Det gäller även det förebyggande hälsoarbetet. Det skapar inte bara förutsättningar för bättre och tidigare insatser, det frigör på sikt också något tiotal miljoner kronor årligen som kan användas till att än mer förbättra verksamheten.

* För att motverka de kriminella gängens välfärdsbrott, så måste offentliga verksamheter vara väldigt mycket bättre på att granska leverantörerna. Inte ens de största kommunerna klarar att metodutveckla detta själva; samarbeten behövs. Vi vill – och har motionerat om – att Regionstyrelsen aktivt ska leta efter kvalificerade partners för kompetens- och kapacitetsutbyte. Lärande exempel finns, där jämförbara kommuner inte bara räddar miljontals kronor, utan också ger medarbetarna en bättre arbetssituation. Då räddas inte bara pengar.

* Men de flesta leverantörer är verkligen inte kriminella, utan en viktig resurs för att skapa det goda samhället. Vi vill – och har motionerat om – att Region Gotland ska skapa ett särskilt utskott för att bevaka näringslivsfrågor. Gotland ligger alltför lågt vad avser företagsklimat, så det behövs verkligen ett utskott som bevakar företagandets förutsättningar i det Region Gotland kan besluta om. Det sunda företagandet ska stöttas.

Detta är exempel på vårt arbetssätt, både nu och under tidigare mandatperioder. Under förra mandatperioden ledde Liberalerna Gotland Hälso- och sjukvårdsnämnden. Det regeländringar som vi då införde, gör att nämnden nu fått lättare att rekrytera kompetent personal som stannar kvar.

Tyvärr har vår äldsta motion legat för ’politisk beredning’ i mer än fem år nu. De ledande i de olika majoriteterna har valt att satsa på mer rubrikskapande aktiviteter. Vårt arbetssätt ger inte oss några braskande rubriker, men när det väl genomförs ger det resultat. Vi tycker det är det viktigaste.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 13 november 2023

Sverige ska med svensk lag byggas

”USA: Svenska åklagare kommer inte tillåtas att förhöra två amerikanska soldater”

USA och Sverige ska skriva ett samarbetsavtal avseende tillgång till svenska militärbaser, troligen även på Gotland. Det är bra, och en rimlig förberedelse inför NATO-inträdet. Om vi (Sverige) solidariskt ska kunna stötta ett av Ryssland angripet grannland måste det finnas material tillgängligt, och soldaterna måste vara tränade i att nyttja materialet. Det gäller för såväl svenska som utländska soldater, inklusive de från USA. Nu sägs det att förhandlingarna kring Defense Cooperation Agreement (DCA) är slutförda. Avtalet ska utgöra ett ramverk för det fortsatta försvarssamarbetet genom att reglera de juridiska förutsättningarna för amerikanska styrkors närvaro i Sverige.

Dagens Nyheter skriver: ”Avtalet […] blir offentligt när det undertecknats av den svenska och amerikanska regeringen. Det väntas ske före årsskiftet. […] USA:s militärer kommer att lyda under amerikansk lag när de är här.”

Detta är problematiskt, det handlar inte bara om att körkort från USA ska vara giltiga här. Vi har en justitieminister som börjat införa lagar som ger staten rätt att utan brottsmisstanke genomföra hemlig rumsavlyssning, husrannsakan och kollektiva tvångsåtgärder. Svenska medborgare ska alltså utsättas för tvångsmedel utan brottsmisstanke, men USA-soldater ska inte kunna förhöras av svenska åklagare om de verkligen misstänks för brott.

Rubriken överst är hittepå, den riktiga rubriken var att ”USA meddelade [att värdlandets] åklagare kommer tillåtas att förhöra två amerikanska soldater.” Åklagarna kunde alltså inte förhöra de brottsmisstänkta utan att USA först i nåder hade godkänt detta.

Fallet i rubriken ovan avslutades med att USA ambassadör i landet förklarade de misstänkta skulle flygas till USA för att ställas inför militärdomstol. Värdlandets parlamentariker hade krävt att de skulle ställas inför rätta lokalt, men det beviljades inte. Endast förhör godkändes.

Precis som med lagförslagen om en långtgående övervakningsstat riktade mot svenskar, så förutsätter förslaget till DCA att det finns en anständig regim i USA. Det är inte givet. USA vägrar redan idag att dess soldater prövas i internationell domstol för krigsbrott. Den som gör en webbsökning ser att det inte har varit oproblematiskt med denna soldat-immunitet i andra länder. Framförallt är det länder i sydasien som har drabbats när soldater har misstänkts för våldtäkt och dödskörningar. Det senaste klippet jag hittade var från september i år när soldater misstänktes för narkotikasmuggling.

Jag har inget principiellt mot soldater från USA. Men med ett moderat-parti som driver andra integrationsfrågor in absurdum är flatheten mot USA ett tråkigt eko från 60-talets gamla Högerparti.

Det duger inte. I Sverige ska svenska lagar gälla.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 5 november 2023

…men jag har ju rent mjöl i påsen

Innan Facebook, Twitter eller TikTok tog över fanns ’Bloggosfären’. Innan den nu närmast uteblivna debatten om avlyssning och fängslande utan brottsmisstanke, eller Kinainspirerad kameraövervakning med ansiktsigenkänning, så fanns FRA-debatten om FRA-lagen. Lärdomar från då är nyttiga nu.

FRA-lagen antogs slutligen i september 2009. I korthet ges den statliga myndigheten rätt att på regeringens uppdrag övervaka all kommunikation som går över den svenska gränsen. I praktiken innebär det att all kommunikation i Sverige kan bli föremål för signalspaning, eftersom ’nätet inte känner några gränser’.

Debatten var hård, vi i bloggosfären var många som varnade för att svenska myndigheter nu fick ett alldeles för starkt vapen gentemot sina medborgare. Det går att läsa mycket om detta på Wikipedia. Jag är stolt över att där hitta mig som motståndare till lagen.

En tyngre motståndare var Centrum för rättvisa. De anmälde lagen till Europadomstolen eftersom de ansåg att lagen bryter mot de mänskliga rättigheterna. De fick rätt, domstolen fällde lagen i sitt utslag 2021. FRA-lagen uppfyller inte kraven på skyddsgarantier och ger inte skydd mot godtycklighet och missbruk.

En av de som låg bakom anmälan var Gunnar Strömmer.

Justitieminister Gunnar Strömmer har nu börjat införa lagar som ger staten rätt att utan(!) brottsmisstanke genomföra hemlig rumsavlyssning, husrannsakan och kollektiva tvångsåtgärder. Syftet är – som med FRA-lagen – lovvärt. Medborgarna ska skyddas mot hot.

Men lagarna är inte tillfälliga. Begränsningar beslutas ytterst av regeringen. Det vill säga: Med en anständig regim tillämpas lagarna anständigt.

De flesta som uttalar sig om dessa nya lagar tycker att det är bra att myndigheterna stärks i arbetet mot de på alla sätt vidriga gängen. Jag är också för förstärkningar, men då utan naivitet.

Förändringarna förutsätter att vi har en anständig regim. Det är inte längre givet. Under FRA-debatten kallade dåvarande FRA-chefen en sådan farhåga för ”vidrig tanke” och undrade ”Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?”

Idag har vi Sverigedemokraterna som näst största parti. De vill kunna låsa in människor utan att de är misstänkta för brott, att militär ska kunna sättas in på gatorna och ge trettonåringar livstidsstraff. Partiet uttrycker fascistiska ambitioner. Deras regim-idé är inte anständig.

Det är viktigt att veta vem som avgör om ’mjölet i påsen är rent’. Vi vet inte idag vem som gör det framöver, därför ska vi inte vara naiva när det gäller myndigheterna maktambitioner. FRA-lagen fälldes, men svaret blev utökad godtycklighet. Vi som var mot FRA-lagen fick dessvärre rätt i våra farhågor om det sluttande planet. Låt oss slippa få rätt igen. Tvångsmedel utan brottsmisstanke är fel, sådana lagar ska vi inte ha.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 23 oktober 2023.

Politiska karteller

Politiska samarbeten är ett populärt samtalsämne just nu. Låt mig beskriva hur det fungerar i praktiken här på Gotland.

Med nästan alla gotländska partier är Liberalerna Gotland öppna för samarbete, av varierande djup förstås. Med de fyra borgerliga partierna bildade vi förra mandatperioden en avtalad allians. Vi kom överens dels om politikens innehåll, några viktigare politiska ambitioner samt vilket parti som skulle besätta vilken post. Det sista är viktigt, för det är postfördelningen som är själva grunden för samarbetet.

Politik är, till skillnad från andra verksamheter, ett sant nollsummespel. I t.ex affärsvärlden kan kakan växa genom kloka samarbeten, utan att samhället förlorar på det. Globalt samarbete har gjort att hela världen har gått från global fattigdom för bara några sekler sedan, till nästan utrotad fattigdom nu. Konflikter förstör för alla.

I politiken är det tvärtom. Inte ens om hela fullmäktige samarbetar så bra som fotbollslandslaget just gjort, undviker man förlorare. Kakan kan inte växa, mandaten blir inte fler. Om en vinner, förlorar en annan. Partierna söker därför konfliktlinjer, och bildar karteller bakom den linjen.

Grunden för hur partierna filar på olika karteller kan hämtas ur ’Lag om proportionella val i kommuner och regioner’. Den ger hur man ska räkna röster om lagen tillämpas vid val till nämnder och styrelser. Det som är viktigt här, är att lagen talar om ’valsedelsgrupper’, inte partier. Lagen förutsätter alltså att partierna inför omröstningen har bildat karteller. Förra mandatperiodens ’Allians för Gotland’ var en sådan kartell, och tillsammans fick den fler nämndplatser än vad summan av de enskilda partierna skulle ha fått, på oppositionens bekostnad. Det lönar sig alltså även för en majoritet att bilda karteller.

Alla tjänar alltså på att bilda karteller, därför är det troligt att de flesta partier i Regionfullmäktige alltid söker ingå i någon form av kartell. Inom dessa karteller har man enats om vilket parti som får en viss post, och detta hyllas så långt som möjligt. Om ett enskilt parti tillsätter en post med någon komplett omöjlig, så försöker man inom kartellen att förmå det partiet att byta ut ledamoten. Det ska mycket till för att utåt kritisera kartellpartnern, det kommer att försvåra kommande förhandlingar med alla partier. ’Man måste kunna lita på varandra’.

Liberalerna Gotland kan samarbeta med nästan alla gotländska partier, dock inte Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är ett öppet rasistiskt parti (läs deras principprogram, kapitel 1 och 5) med fascistiska ambitioner (”läs” deras kultursyn) och med tydliga nazistiska rötter (läs deras vitbok). Liberalerna Gotland tog därför för några år sedan enhälligt ställning för att inte söka samarbete med Sverigedemokraterna. Det gäller förstås fortfarande.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 22 augusti 2023

Reflektion över ett möte i Bottarve

Jag deltog som åhörare i ett möte arrangerat av Hoburgs Hembygdsförening, där Anna Hrdlicka förtjänstfullt representerade Liberalerna Gotland. Utöver Anna så deltog Thomas Karlström (s), Tomas Rådkvist (mp) och Johan Malmros (c). Ledande företrädare för föreningen var Jan Thiele som ledde diskussionen, och Harald Stjerne vice ordförande i föreningen.

Hoburgs Hembygdsförening ville på mötet presentera en kartläggning av markägarnas folkbokföringsadresser, och diskutera vad detta kunde innebära för jordbruket och självförsörjning på södra Gotland. Enligt en beskrivning så har man markerat fastigheter ägda av personer folkbokförda på Gotland med grön färg, är ägaren folkbokförd på fastlandet så blev det röd färg. Kyrkans mark markerade också, med gul färg.

Anna Hrdlicka inledde diskussionsdelen med att fråga vilka jordbruksrelaterade problem som kunde gestaltas med hjälp av kartan. Ingen av studiecirkelföreträdarna kunde besvara frågan. Kartstudiecirkeln skulle enligt uppgift fortsätta att arbeta, och Anna menade att en kartläggning av hur mark klassad som jordbruksmark verkligen användes, skulle vara av intresse.

Genom publikinlägg och frågor vreds därefter samtalet till att kritisera Länsstyrelsens tillämpning av jordförvärvslagen. Flera debattörer menade med hänvisning till ett (1) exempel att det var väl känt att just fastlandsägda jordbruksfastigheter lämnades för fäfot, och att det visade att Länsstyrelsen inte skötte sin uppgift.

(Under debatten ’informerades’ också om att jordbruksföretagare inte kan få hypotekslån på arrenderad mark.)

REFLEKTION

Debatten saknade en moderator, framförallt en av de ledande företrädare var mycket hätsk i sina kommentarer både mot ‘fastlänningar’ och de närvarande politikerna. Exempelvis försökte centerpartiets Johan Malmros starta en diskussion kring ett samhällsbygge som kunde stärka de lokalboende. Men detta avfärdades som en flykt från ämnet. Markägarens bostadsadress var huvudfrågan. Med enstaka undantag föreföll detta vara en åsikt som delades av de övriga närvarande.

Detta var ett havererat möte. De lokalpolitiska företrädarna, framförallt Mp + C + L, försökte få debatten att handla om vad som var politiskt möjligt och rimligt, men möttes av hån och förklenande omdömen. Majoriteten av mötesdeltagarna hade en ‘färdig lösning’ och önskade en entydig acceptans av denna lösning. Att inte bejaka denna lösning tolkades som elitens förakt för folket.

Detta är ett problem. Vi som är lokalpolitiskt intresserade blir allt färre, och med stämningarna från möten som dessa lär vi inte bli fler. För att bli fler, vilket är nödvändigt om inte demokratin ska haverera, behöver vi lära oss att möta debatter där orimligt förenklade lösningar presenteras. Frågan är hur detta kan göras, utan att samtidigt göra problemlösningen så komplex att den skrämmer bort de som skulle kunna ha varit intresserade av politiskt arbete. Jag har just nu inget svar.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 11 augusti 2023

Landsbygdens skolor kan bli fler

Debatten om den gotländska skolan tar fart igen. Det är välkommet. En gedigen rapport från förvaltningen presenterade för nästan exakt två år sedan både problem och lösningar. Men en ohelig ’skolmajoritet’ förkastade utredningen, man visste bättre än professionen. Det som förvånar är att skolmajoriteten inte erkände de problem som utredningen pekade på, och då inte heller läste de olika förslag till lösningar som presenterades.

Den gotländska skolans stora problem är den framtida kompetensförsörjningen. Kompetensbrist drabbar barnen, som inte får den chans de borde. Samtidigt som förra debatten rasade, gjordes utvärderingar som visade att en av de mest populära småskolorna misslyckats med att lära barnen läsa. Nära hälften av den skolans treor kunde inte läsa ordentligt. Popularitet kompenserar inte för obehöriga lärare eller andra brister i själva undervisningen. Turligt nog upptäcktes det innan det var försent för de barnen, men sena insatser både kostar och kostar på för de inblandade.

Kompetensförsörjningen är den stora utmaningen. Att stänga skolor är en möjlig lösning, men utredningen visade också på en annan lösning: I kapitel 6 stod det att ’Samarbete mellan förskola och grundskola (främst förskoleklass till år tre med tillhörande fritidshem) måste beaktas, genomlysas och möjligen utvecklas för att eventuellt på detta sätt kunna skapa, på alla sätt, bärkraftiga enheter.’

Vi läste detta, och som enda parti skapade vi en politik som gör att landsbygdsskolorna kan utvecklas, och rent av bli fler.

Vårt program för den gotländska skolan lyfter fram vikten av tidiga insatser, och de tidiga skolårens stora betydelse. Tidiga insatser är bättre och billigare än motsatsen, därför fokuserar vi på att skolan redan från början ska ge bästa möjliga stöd till varje barn. Samarbetet mellan förskola och lågstadium måste bli mycket bättre. Lågstadiet börjar snart redan i femårsåldern för många barn. Därför behöver lågstadiets utbildning komma mycket närmare förskolans utvecklande pedagogik, med observationer på motorik, socialisering och språkutveckling.

I våra förslag för de minsta landsbygdsskolorna syns detta särskilt tydligt. Vi vill där samorganisera förskola och lågstadium. Förslaget ger mikroskolorna en chans till stabil ekonomi. Gemensamma stödresurser ger förutsättningar för både pedagogiskt och ekonomiskt hållbara skolor. Alla skolor – även landsbygdernas – ska därför ha heltidsrektor och minst en heltids specialpedagog. Det är viktigt att de som ska stötta lärarna finns tillhands hela tiden.

Detta kostar förvisso också pengar, men långt mycket mindre än att bevara gårdagens skolorganisation. För, som skolutredningen skrev, det gäller att skapa ’på alla sätt bärkraftiga enheter’. Liberalerna Gotland såg detta, vi hoppas fler kommer att göra det i tid.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 30 augusti 2022.

Ö-drift, inget för Gotland

Ö-drift är en term lånad från elkraftdistribution. Av någon orsak, t.ex. ett fel, så måste ett område frikopplas från resten av el-världen. Området kan då varken ge eller ta emot hjälp från omvärlden.

I överförd betydelse så finns det alltför många gotländska politiker som verkar tycka att ö-drift är det eftersträvansvärda. Allt ska ske i egen regi, utan någon egentlig samverkan med omvärlden. Det är förödande. Jag besökte en mycket uppskattad kommunal skola. Personalen beskrev att skolan var speciell, de hade sitt eget sätt att arbeta. Men vid en utvärdering så saknade nära hälften av barnen acceptabel läsförmåga. Ö-drift ger att man förlorar kontakt och referenser med omvärlden, och inte kan veta när man ligger fel.

Vi i Liberalerna Gotland är fritidspolitiker, politiken är inte vårt yrke. (Själv har jag ett halvt yrkesliv som högre mellanchef i industrin.) Det betyder bland annat att vi inte behöver ’besöka’ verkligheten. Vi är där hela tiden, och tar med oss de professionella erfarenheterna till politiken. Läs till exempel vårt program ”Politik för hälsa och vård” (42 sidor) och jämför med de övriga partiernas enstaka punktlistor. Socialdemokraterna rabblar ’Vi vill..’ men utan substans. Centerpartiet skriver i tidningen att det är bråttom att hitta lösningar, och förklarar sedan hur de letar. Moderaterna har inte ens egna förslag, utan klonar sidor från riksorganisationen. Partier med gotländska yrkespolitiker!

En av de professionella erfarenheter vi i Liberalerna Gotland tagit med oss in i politiken, är att yrkeskunnandet ska vårdas. I alla sammanhang så är det de yrkeskunniga teamen som ser till att rätt saker görs vid rätt tillfällen. Från skolvärlden har vi hämtat begreppet ’kollegier’. Det är de kvalificerade kollegierna som ger kvalitet och verkshöjd på verksamheten. Ett välfungerande kollegium har täta kontakter med omvärlden, det kan vara genom konkurrentanalys i kommersiell verksamhet, eller genom akademiskt samarbete där ingen konkurrens finns. Ö-drift ger bara att man inte vet något om omvärlden, det säkrar ingen kvalitet i verksamheten.

Politiken ska ge förutsättningarna för ett gott resultat, till exempel strukturen för organisationen och dess styrsystem. För att skapa goda kollegier och minska risken för ö-drift, så skriver vi i programmet (punkt V19, av 240 st) att allianser för utveckling ska skapas. I klartext: att organisationen ska ha kvalificerade partners att samarbeta med. Vi vill skapa förutsättningar för att det ska vara professionellt kul på jobbet. Att vara bra på det man arbetar med är kul, och det är kul att vara bra på det man gör. Ett kompetent kollegium är ett bra verktyg för detta.

Det som skiljer Liberalerna Gotland från de andra är de verklighetsbaserade förslagen. Jag hoppas att fler ska upptäcka att det är viktigt.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 14 juni 2022

Skolan – förutsättningen för ett gott liv

”Omkring 15 procent av eleverna i grundskolan får underkänt i matte, svenska och engelska. Har utslagningen i grundskolan något samband med ökad dödlighet bland unga vuxna i Sverige? ” Det var ingressen till ett avsnitt av Vetenskapsradion i SR P1 den 3 juni. Programmet rekommenderas till alla som vill diskutera den gotländska skolans betydelse för folkhälsan, den avslutas med några handfasta råd från forskarna.

’Skolan spelar en avgörande roll för ens framtida hälsa’ säger i programmet Sven Bremberg, docent i socialmedicin vid Global folkhälsa på Karolinska institutet. Åtgärd nummer ett är ’stöd till elever – tidigt – i form av extraundervisning, stödlärare osv.’.

Liberalerna Gotlands program för den gotländska skolan lyfter fram just detta: Vikten av tidiga insatser, och de tidiga skolårens stora betydelse.

I Liberalerna Gotlands program förordas att lågstadium och förskola ska verka tillsammans i närliggande lokaler, helst ska de samlokaliseras. Alla enheter ska dessutom ha heltidsrektor och minst en heltids specialpedagog. Det är viktigt att de som ska stötta lärarna finns tillhands hela tiden.

Att börja se lågstadiet och förskolan som en samlad organisation har många fördelar. Om jag börjar med det minst viktiga – ekonomin: Att samlokalisera förskola och lågstadium ger effektivitetsvinster som gör att flera små skolor klarar sig utan betydande landsbygdsstöd. Den ständiga striden om att ’lägga ner skolor’ kan bordläggas. Dessa bygdeskolor behöver till exempel inga specialsalar.

Mer viktigt är att barnet kan följas i sin utveckling ända upp till tioårsåldern. Att kontinuerligt följa utvecklingen i språk, motorik eller socialt agerande bör göra att insatser och kännedom inte tappas bort vid stadieövergångar. Mångfalden av högskolekompetenser (förskollärare, fritidslärare, grundskolelärare, vårdpersonal) bör också ge att varje barn blir uppmärksammat på bästa möjliga sätt.

Det finns en tät kontakt mellan småbarnsföräldrar och förskolepersonal. Om denna kan fortsätta upp igenom lågstadiet bör det också stärka föräldrarnas förståelse för att barnen får en god skolmoral. (Skolmoral är ingen relik från förrförra århundradet, det är ett samlingsbegrepp för hur man fungerar i skolan.)

I Liberalerna Gotlands program för ett ’Gott liv med god hälsa’ är den första punkten ’En bra skola som ger alla möjlighet att utvecklas till sin fulla potential’. Det är väl känt att tidiga insatser är bättre och billigare än motsatsen, därför fokuserar vi på att skolan redan från början ska ge bästa möjliga stöd till varje barn.

Detta skiljer Liberalerna Gotland från samtliga andra gotländska partier. De var tysta eller pratade om skolbyggnader. Vi talar om förutsättningarna för att hela livet ska bli bra. Jag hoppas att fler ska upptäcka att det är viktigt.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 8 juni 2022

S kappvänder igen, nu om NATO

Sverige ska ansöka om medlemskap i NATO. Det är bra. Liberalerna/FP har sedan åtminstone 1995 hävdat att Sverige bör vara solidariskt med de andra demokratierna i Europa, och alltså hjälpa dem om de blir angripna.

Solidaritet kostar, och kostar på. Socialdemokraterna sjunger vackra visor om internationell solidaritet den 1 maj, men resten av året stänger de dörrar. Det är en gammal socialdemokratisk tradition. ”Vi orkar inte ta emot för många zigenare”, sa Olof Palme 1969 och utvisade 47 romer som flydde förtryck och sökte fristad i Sverige. När kriget i Ukraina var under uppsegling deklarerade Magdalena Andersson att ’andra’ får ta ansvar ’den här gången’ (DN 18/2).

På samma sätt har man historiskt resonerat om NATO. Andra har stridit för att socialdemokraterna ska kunna säga att ’alliansfriheten har tjänat oss väl’. Inte ens nu, när Ryssland startade ett medeltida utrotningskrig, var tanken på solidaritet något som besvärade den socialdemokratiska regeringen. ”Min första och sista fråga är vad som bäst tjänar Sverige och det svenska folkets säkerhet” (SvD 27/2). Det blev matransoner och hjälmar till de angripna, och arga mejl till Putin.

Men nu har Socialdemokraterna återigen tagit guldmedalj i kappvändning. Den 8 mars menade de att en NATO-ansökan skulle ’destabilisera läget i Europa’ (SvT 8/3). I söndags hade de ändrat sig. Men inte av solidaritet med övriga hotade demokratier, utan av egenintresse: Sverige [behöver] de formella säkerhetsgarantier som kommer med ett medlemskap i Nato, skriver de nu på sin webbplats.

Att partier ändrar ståndpunkt är varken fel eller ovanligt. Liberalerna hade en lång och intensiv debatt före sitt vägval – alla kunde följa den interna våndan i pressen, och inte alla av oss gillade beslutet. Men det var inget hymlande i busken. Om det inte finns tid för ett stort Landsmöte, samlas istället 68 valda ombud, partistyrelse, riksdagsgrupp och EU-parlamentariker till partiråd. Ofta direktsänds mötena via webb eller SvT24. Kongressbeslut gäller, ve den ordförande som tänjer på detta.

Socialdemokraternas tradition är däremot den slutna klubbens styre. Ett kongressbeslut betyder inget om ordföranden har ändrat sig. Då sammankallas partistyrelsen, diskuterar i ett slutet rum och kallar sen till presskonferens för att meddela vad medlemmarna nu ska tycka. En ledande gotländsk s-politiker bekräftade detta i SR P1 den 9 maj: ’Jag kommer ha stort förtroende för att socialdemokraterna…har [vårt] bästa för ögonen’. En devot inställning till att ledaren alltid vet bäst, och att lilla jag inte behöver bekymra mig.

En röst på socialdemokraterna är inte en röst på ett partiprogram, utan mer ett personval på yttersta partieliten. Det är en enorm skillnad gentemot Liberalerna, även lokalt på Gotland. Jag hoppas att fler kommer upptäcka det.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 18 maj 2022.

Krig och lokalpolitik

Nyamko slutar som partiledare, det är tråkigt. Jag verkade i närheten av henne under de tidiga alliansåren. Då var jag ordförande för Folkpartiets sidoorganisation Gröna Liberaler i Stockholm, och sprang ofta på henne i Riksdagshuset. Hon har en slags kaxig kraft som man bara måste gilla. Som den gången hon gick hela Prideparaden i catsuit och högklackat. Vi har absolut olika tolkning i hur partiet bör förhålla sig till s-demokraterna, dvs. vilket av de båda partierna som är sämst för Sverige, men jag gillar verkligen personen Nyamko. Nu träder Johan in. Det är ingen katastrof. Ett partiledarbyte kan komma mer eller mindre lägligt, men Liberalerna Gotland tuffar vidare.

****

Den verkliga katastrofen sker 100 mil sydöst om oss. Att regimen i Ryssland visar sig vara en genuint ond makt, som gör anspråk på hela sträckan från Atlanten till Vladivostok och publicerar texter om att ukrainare ska utrotas och dessutom börjar verkställa detta – det är en katastrof.

Det vore ju lätt att skryta av hur rätt vi har haft hela tiden: 1995: Natomedlemskap upp på agendan. 2016: Polemik mot (s) på Gotland och i Riksdagen om det o-kloka i att upplåta Slite hamn till Ryssland. (Dåvarande regionrådet Björn Jansson: [Vi] gör ingen bedömning av miljöfrågor och säkerhetspolitiska aspekter.) Hela 2010-talet: Rysk gas har två fel… Men det hjälper ju inte idag. När kriget kom svarade s-regeringen reflexmässigt att ‘vi har gjort vårt’, och införde 100% gränskontroll på linjen Rostock – Visby – Nynäshamn. Själv skickar jag pengar till hjälporganisationer, och ställer mig med Ukraina-skylt på Donners plats på måndagar – en minut i tolv.

Vi kan lära oss av Ukraina. Det som från sidlinjen synes ha bidragit till den starka försvarsviljan är tron på att vägen mot den liberala demokratin är den rätta. Detta kan vi politiker på Gotland lära oss av. Demokratin måste försvaras och utvecklas.

I Liberalerna Gotlands program finns många punkter om hur vi lokalt stärker och utvecklar demokratin. Det handlar om att få fler att vilja vara fritidspolitiker, och att samtidigt göra det rimligt tungt. Sammanträden med tusen sidors underlag måste bort, antingen genom att man delar upp uppdragen – eller minskar på detaljstyrningen. Det står uttryckligen att ‘Politiker ska fokusera och ansvara för rätt saker’.

Det gillas inte av alla. En tidigare s-ledamot i fullmäktige skrev att ’Vi vill veta att [just] den belysningsstolpen har vi fått till’. Jag tror inte hon var ironisk. Men den inställningen bäddar för en nedlåtande attityd gentemot de som arbetar inom förvaltningarna. Det är förödande. Yrkesfolk kan sin sak. Fritidspolitiker och duktigt yrkesfolk i Region Gotlands organisationer har olika roller som kräver ömsesidig respekt. Den insikten är både ett fundament och försvar för den liberala demokratin.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 14 april 2022.