Med fog rasar just nu en debatt i Stockholm med omnejd om konsekvenserna av utjämningssystemet. Vi i Stockholm hävdar att Robin Hood dränerar oss på resurser, vilket leder till att tillväxten i hela landet stannar. Debattörer från framför allt övre Norrland hävdar motsatsen. Alla vill vi ha mer resurser till vår sjukvård.

Men debatten om utjämningsstödet är fel debatt. Hela sjukvårdssektorn går sammantaget med förlust. Dessutom finns det nästan inget att utjämna – Stockholm undantaget har landstingen i stort sett samma skattekraft – +/- 5%.
Det vi behöver är inte en debatt kring ett system där vi (landstingen) kannibaliserar på varandra. Det vi behöver är en diskussion om framtidens sjukvård.

Sjukvårdens fantastiska produktivitetshöjning

Ett exempel: Sjukvårdens utveckling de senaste 10 åren är fantastisk. Operationer som nyss tog 10 – 14 dagar av konvalescens för en patient, tar idag drygt en arbetsdag. Denna effektivisering har inte lett till motsvarande kostnadssänkning därför att det ekonomiska utrymme som har vunnits, nyttjas för än mer högkvalificerad vård. Men denna kvalificerade vård kräver ett större befolkningsunderlag – läkarna måste få tillräckligt många praktikfall för att kunna bibehålla sin kompetens. Det ger att i en nära framtid bör antalet sjukhus med högspecialistkompetens inte vara fler än kanske 3 – 5 st i hela landet.

Reformerade landsting

Ett vanligt argumentet för att behålla landstingen i deras nuvarande form är att de ger ett lämpligt underlag för att fördela kostnaderna mellan individer. Men om nu ett enskilt landsting kontinuerligt behöver understöd, så faller ju existensberättigandet för just detta landsting. Att tro att utjämningssystemet ger långsiktigt nytta, håller inte längre. Det bidrar till att konservera en massa länssjukhus, som inom kort – kanske redan nästa mandatperiod – saknar medicinskt berättigande.

Robin Hood blockerar

Men så länge som vi har ett system som dagens utjämningssystem, så kommer det att blockera den nyttiga debattten om framtidens sjukvårdsstruktur. Systemet kommer i sig att generera en debatt om närande och tärande delar av landet, och bidra till en polarisering mellan storstad och landsbygd. Detta trots att alla kloka inser att Stockholm behövs som tillväxtlokomotiv, och att varje centralort är beroende av sitt omland.

Därför måste ett besked om utjämningsstödets avvecklande komma snabbt, så att energin kan riktas mot den viktiga diskussionen om framtidens sjukvård.