(Texten nedan kommer attläggas som ett motionsförslag i Stockholms Läns Landsting i juni 2005.)
Offentliga bolag och förvaltningar har i grunden två typer av uppdrag: ett samhällsuppdrag, och ett affärsuppdrag.
Samhällsuppdraget är den tjänst som “det offentliga” efterfrågar. Detta kan vara höftledsoperationer, barnomsorg, kollektivtransporter eller vad helst som idag utförs av kommunala-, landstingskommunala- eller statliga förvaltningar och -bolag.
Affärsuppdraget är att bedriva och utveckla verksamheten inom givna budgetramar, hantera organisation och resurser på ett sunt och ansvarsfullt sätt , samt att agera på ett sätt gentemot uppdragsgivare, anställda, kunder/klienter och övrig omvärld på ett förtroendeskapande sätt.
Det krävs olika kompetenser för att förstå hur dessa två uppdrag ska hanteras. Framförallt krävs det professionell kompetens kring hanteringen av affärsuppdraget. En stark och kunnig styrelse måste finnas för att kunna stötta och balansera vd, annars blir det lätt ensamstyre från vd:s sida.
En stark styrelse bygger på att styrelsen har egen kompetens att bedöma huruvida verksamheten sköts optimalt, eller ej. Men en politisk styrelse baseras inte på eventuell fackkompetens, utan på att de enskilda ledamöterna är representanter för sina respektive partier. De politisk ledamöterna är höggradigt kompetenta att bedöma samhällsuppdraget, men inte affärsuppdraget.
För den offentliga verksamheten är samhällsuppdraget överordnat. Uppdragsgivaren, dvs den politiska församlingen, måste vara duktig på att formulera relevanta krav, och på att förstå hur dessa ska följas upp.
Affärsuppdraget är inte oviktigt, men underordnat. Organisatoriska och tekniska lösningar kan vara nog så intressanta, men det finns inget samhällsintresse i detaljerna. Uppföljningen av affärsuppdraget ska ske på sedvanligt företagsekonomiskt sätt.
Locum är ett av Stockholms Läns Landsting helägt bolag. Locum förvaltar, dvs underhåller, reparerar och bygger om, landstingets fastigheter. Däremot så äger inte Locum själv några fastigheter, ägandet ligger av skattetekniska själ kvar i en landstingsförvaltning.
Vad gäller Locum kan jag efter några år som suppleant i Locums styrelse konstatera att det närmast uteslutande är frågor av affärskaraktär som behandlas. (Locum genomför förvisso försäljningar av landstingets fastigheter, men beslutet om att avyttra tas inte i Locums styrelse. Locum endast verkställer försäljningen.)
Vidare kan konstateras att nästan ingen av de ledamöter som deltar i mötena, mig själv inräknad, förevisar någon särskild kompetens inom Locums verksamhetsområde – förvaltning av specialfastigheter. Locums styrelse tillför idag ingen nytta till bolaget.
Locums styrelse bör därför avpolitiseras, och framöver bemannas med personer som har erkänd kompetens inom Locums verksamhetsområde, eller inom besläktade områden.
Landstingsfullmäktige föreslås besluta
att Locums styrelse skall avpolitiseras, och framöver bemannas med personer som har erkänd kompetens inom Locums verksamhetsområde, eller inom besläktade områden.
Stockholm
Leiph Berggren