I grunden ett bra hus

Ni känner nog alla igen er, antingen av egen erfarenhet eller genom någon bekant. Det är husvisning, i ett hus med ”många möjligheter”.

I grunden är det ett bra hus, men de som just nu äger det, har bott där väldigt länge. De har blivit hemmablinda; ser inte skavanker, och är nöjda med omoderna lösningar.

Dessutom – med ålderns rätt efter 65 – engagemanget har falnat betänkligt. De minns och pratar gärna om timade händelser, och om hur bra det har varit. Men när det gäller nödvändiga renoveringar och förändringar, så sitter de nöjda. Lite färg på fasaden får räcka. Visserligen så kanske grannen har varmare och tätare, och därigenom lägre driftskostnader. Men ”det vi har, det duger gott åt oss”.

Det huset behöver nya ägare, annars kommer det snart att vara helt förfallet, och då kommer renoveringen verkligen att kosta på.

På samma sätt är det med ”huset Sverige”: I grunden bra, men Sverige behöver verkligen en ny regering.

——————————————————————————–

En kortare version (Tack Peter.)

I grunden ett bra hus

Ni känner nog igen er, om ni har varit på en husvisning av ett hus med ”många möjligheter”.

I grunden är det ett bra hus, men de som just nu äger det, har bott där väldigt länge. De har blivit hemmablinda; ser inte längre några skavanker och är nöjda med otidsenliga lösningar. Engagemanget har falnat betänkligt. Lite färg på fasaden får räcka.

Det huset behöver nya ägare, annars kommer det snart att vara helt förfallet, och då kommer renoveringen verkligen att kosta på.

På samma sätt är det med ”huset Sverige”: I grunden bra, men Sverige behöver verkligen en ny regering.

——————————————————————————–

Vad var nu detta?

Vänsteblocket hade under lång tid ”problemformuleringsmonopolet”. Det är nu brutet, men de har fortfarande ett ”berättelsemonopol”. Det är deras, framförallt socialdemokraternas, bild som gäller som norm. Alla andras bilder gäller som avvikelser.

Den som presenterar ett förslag som förändrar något, måste förklara och försvara förändringen. Det slipper socialdemokraterna, de behöver sällan försvara varför Status Quo är högsta vishet. Denna position har de naturligtvis förvärvat genom sin egen styrka. De har effektivt utnyttjat utnämningsmakten, helt ogenerat tillämpat Machiavellis maktmetoder, och effektivt gynnat sin stösta sponsor LO.

Judo lär oss

Men styrka och volym ger också en trögrörlighet. Detta är väl känt inom företagsekonomin, men även inom sportens värld. Inom företagsekonomin så talar man om att uppstickare måste använda sig av ”Judo-metoder”, för att besegra en mångdubbelt större motståndare. Man måste vända konkurrentens storhet, dvs tröghet, mot denne själv.

Retoriken lär oss

Kunskapen om retorik har lärt oss att den talare som vinner åhörarens hjärta under den inledande berättelsen, oftast också vinner åhörarens sympati för talarens åsikter.
Det ger att om vi ska vinna långsiktigt – vi som vill se ett förändrat samhälle – så måste vår berättelse vara den som känns mest rätt. Och om vi ska vinna mot vänsterblockets styrka så måste vår berättelse låna sin styrka från deras styrka.

Berättelsen lär oss

Så – åter till den inledande lilla berättelsen. Köpte du som läsare den första delen, den om de åldrande och oengagerade ägarna, så förstod du nog också kopplingen till bilden av Sverige. Även den som ”egentligen” är socialdemokrat kan fås att förstå att det behövs nya, friska idéer.

I grunden bra, men Sverige behöver verkligen en ny regering.