Stockholms läns landstings ekonomi är i djup kris. Trots Sveriges högsta landstingsskatt, så är inte verksamheten ekonomiskt hållbar. Vänsterblocket talar om ”den ekonomiska saneringen”, och menar att den varit framgångsrik. Men – en feldimensionerad, läckande och överlastad skuta blir inte bättre för att man slänger av personalen. Det är bara på håll som den verkar gå lättare, de som är kvar får ösa desto mer.
Problemet är rent politiskt. Det saknas inte kunskap om vad som får en sjukvårdsorganisation att fungera effektivt. Redan 1999 skrev Socialstyrelsen följande:
* ”X” har positiva effekter på folkhälsan som den kan avläsas i olika folkhälsomått och bidrar till en lägre konsumtion av både sluten och öppen vård och därmed till lägre totala sjukvårdskostnader.
* “X” gör att befolkningen är nöjdare med sitt sjukvårdssystem. Detta är oberoende av de totala sjukvårdsanslagen per invånare.
* Organisationen av “X”har stor betydelse för i vilken grad man når dessa effekter.
* “X” kan, till lägre kostnad och med ingen eller liten skillnad i kvalitet, hantera de sjukdomar som kan skötas av såväl allmänläkare som organspecialist.
* “X” skriver ut billigare läkemedel, som är effektmässigt jämnbördiga med dyrare läkemedel, än vad specialistläkare gör, och följer i högre grad riktlinjerna för läkemedelsförskrivning.
Problemet för vänsterblocket är att ”X” ovan inte passar in i den centraliserade styrmodell som man av idéologiska skäl alltid använder.
”X” är nämligen synonymt med Folkpartiets beskrivning av hur husläkarsystemet ska fungera.
Det är inte bara trevligt, och medicinskt bra, med ett fungerande husläkarsystem.
Det är den – bevisat – bästa fungerade metoden för att skapa en långsiktigt hållbar ekonomi i en sjukvårdsorganisation.