Jag skrev tidigare om att jag saknade diskussionen kring de olika kränkningarna av yttrandefriheten. Jag menade att kulturpolitiken skulle kunna vara ett (av flera) verktyg för att stärka yttrandefriheten, och den allmänna medvetenheten om yttrandefriheten.

Och det ska jag villigt erkänna: Jag trodde att jag var tidigt ute med den uppfattningen. Men jag blev glad när jag upptäckte att jag hade fel – jag var absolut inte först. Fp riksdagsmannen Lennart Kollmats har hållit fanan högt under en lång tid.

Under “Snövit-striden” 2004 skrev han

– Konsten kan och ska vara provocerande, få oss att reflektera och tänka. Folkpartiets försvar av yttrandefriheten är inte ett sätt att gömma sig i debatten, utan att ge möjligheter till motreaktioner mot det vi tycker är fel.
– Hur mycket vi liberaler än försvarar Israels rätt att leva och tar avstånd från antisemitism och självmordsbombare kan vi aldrig acceptera angrepp på yttrandefriheten.

När Östasiatiska muséet vek ner sig för kommunisterna i Kina, och tog bort ett verk om Falun Gong (2005) :

– Konsten ska vara fri, även om den är provocerande och känslig – inte minst i förhållande till ett land som trampar de mänskliga rättigheterna under tunga fötter genom omfattande avrättningar, fängslande av oliktänkande, ockupation av Tibet och ett ständigt hot mot Taiwan.

När chefen för Världskulturmuseet plockade ner en tavla efter påtryckningar från en muslimsk grupp, och förklarade sig med : ”Vi borde inte ha hängt upp den, hade vi haft bättre tid hade vi kunnat kolla med publikgrupper först, men det gjorde vi inte.”

– För mig innebär uttalandet att hon uppenbarligen inte anser sig ha självständighet nog att klara ut vilka konstverk som ska visas på museet. Vilka publikgrupper ska konsulteras i fortsättningen? Är det bara vissa religiösa grupper eller gäller det alla? Eller är det andra grupper som kan störas av att se vissa konstverk?
– Nej, konsten måste vara helt fri från sådana funderingar. Konsten är ett av få ställen där man kan få lite frisk luft. Den ska kunna skapa oreda i ordningen och ruska om.

Nu har jag fått veta att Lennart Kollmats inte ställer upp till omval i höstens val. Det blir en förlust.