Artikel i Liberal Debatt

I senaste numret av Liberal Debatt så har jag en artikel som helt klart tillhör politikens överkurs – hur ska landet organiseras? Atikeln finns *här*.I den pågående ansvarskommitten så diskuterar man just detta. Någon kanske minns en idé om att dela Halland i tre delar?

Nå, jag har inga förslag på landskapsgränser, däremot menar jag att allt inte måste vara så som det stöptes under kommunreformens dagar på sjuttiotalet. I grunden menar jag att ”vi” politiker måste lita på ”våra” medborgare i mycket större omfattning. Sverige måste avpolitiseras, och en metod kan vara hur stora och små ärenden ska hanteras rent organisatoriskt.

En kul sak är att nar jag framför ett förslag om avpolitisering bland icke-politiska vänner, så tycker de flesta att det verkar väl OK. Om jag släpper samma idé bland de politiker som jag ibland umgås med, så blir det nästan alltid ett försvar för det bestående. Genomgående alltid samma reaktion: ”Hur skulle det gå om inte politikerna hade sista ordet? Kaos!”

Ett litet stickspår om bygglov som illustration:

Jag har bott på ett ställe där ”vi inte besvärade myndigheterna i onödan”. En granne en bit bort ville bygga en större bod. Då gick vi ut och pekade och pratade, alla vi som berördes. Sedan byggde grannen sin bod, och alla blev nöjda. Jag har en bekant som gjorde nästan likadant, med den skillnaden att när alla var överens om garaget, så skickade man in det förslaget till kommunen. De refuserade, och kom med ett kontraförslag som ingen gillade. Nu ligger tvisten i kammarrätten, och grannsämjan är bara ett minne.

Jag är inte generellt mot lagar eller regler, men jag tycker att det har gått väl långt. Den grannbod jag beskrev placerades nästan jämte den gemensamma tomtgränsen, det tyckte alla var den bästa platsen. Men det är enligt stadsplanen olagligt!

Garaget jag beskrev fick inte byggas, därför att det kunde finnas risk för att någon i framtiden skulle nyttja det som bostadsrum – och det skulle strida mot detaljplanen! (En husägare som inte får nyttja sitt hus efter eget huvud. Något så dumt!)

Jag ifrågasätter faktiskt det kloka i att ha alltför detaljerade planer för bebyggelse. Egentligen är det väl i princip inget problem om det blir ett höghus eller industribyggnad i ett villaområde, om de grannar som påverkas tycker att det är ok? (Givet en massa om och men naturligtvis, miljöregler, infrastruktur tex.)

Dessutom så är ju en långsam förändring, där varje fastighetsägare fattar individuella beslut, närmast en garant för en god miljö. Se på skillnaden mellan södra och norra Klara. I södra Klara så ägde kommunen marken, och kunde tillåta sig stora planer. I norra Klara/Adolf Fredrik så var fastigheterna privat ägda, och förnyelsen har gjorts betydligt mer pietetsfullt.

Minns att de många av de tätorter vi idag framhåller som goda exempel – Södermalm tex, i princip byggdes utan annan planering än var vägar och torg skulle ligga. Ett av de nya ”samhällen” som idag anses som arkitektoniskt mest spännande är Breddens industriområde, längs E4 mot Arlanda. Motsvarande variationsrikedom är ju helt otänkbar i ett nytt bostadsområde – se på konformismen i Hammarby Sjöstad. (Det finns ett nybyggt bostadsområde i Södertälje där stadsarkitekten faktiskt blundat. Fantastisk blandning – villor med grekiska pelarentréer, och röda torp sida vid sida. Men det ses ju som ett avvikande experiment.)

Fast då skulle stadsplanerarna få betydligt mindre att göra. Och välutbildade arkitekter är goda debattörer, så idén lär nog förbli bara en idé.