Det är svårt att hantera fakta i svåra frågor, det visar dagens två artiklar i DN och SvD om primärvårdsreformen i Stockholm. SvD skriver om förändringen, som om katastrofen vore nära – Vården flyttar från utsatta områden, samtidigt som DN ger en betydligt ljusare bild – 26 vårdcentraler öppnas i förorterna. Tidningen Fokus har tidigare skrivit om detta, och framförallt om skillanden i politiskt klimat mellan Halland och Stockholm.

Jag tillhör ju dem som tror på att system blir bättre om brukarna får mer att säga till om, och därför tror jag på Vårdval Stockholm. Tidigare har jag skrivit om de bakomliggande resonemangen kring “Varför husläkare”. Nedan följer lite positiva fakta om förändringen:

• Vårdval Stockholm är en omfattande förändring inte bara av vårdens organisation utan ännu mer av synsättet på vården, där patienten ges makten att ta med sig sin vårdpeng och välja mottagning/läkare.
• Att utvärdera en förändring efter bara två månader är förhastat. Givetvis har en så genomgripande reform sjösatts med intentionen att noggrant följa upp och studera effekterna. Utvärderingen sköts av tjänstemännen på landstinget, inte politikerna.
• Ingen mottagning får mer ersättning än för patienter som aktivt väljer och besöker dem. Överetablering på vissa håll i länet blir därför ekonomiskt självreglerande.
• Flera av de nya mottagningarna etablerar sig i områden där utbudet av vård tidigare inte varit så stort – där patienterna finns. Andra verkar etablera sig där det kan tänkas finnas många arbetsplatser t.ex. i Stockholms innerstad; när människor får välja fritt kan ju många tänkas föredra en läkare nära jobbet.
• Flera nya mottagningar kommer att starta senare i år. Modellen med auktorisering innebär att mottagningar kan startas så snart de blivit godkända. Inga långa upphandlingar behövs.
• Landstinget garanterar att det inte uppstår några ”vita fläckar” utan att vård finns i hela länet.
• De förändringar som genomförts bland landstingsdrivna vårdcentraler, MVC och BVC har berört 90 av 3.500 anställda. Två strukturförändringar har gjorts, sammanläggningen av mottagningarna Tensta och Järva samt stängningen av distriktssköterskemottagningen i Brottby.
• Den socioekonomiska ersättning som fanns i det tidigare systemet utgjorde endast en liten del av den totala ersättningen, eller skillnaden mellan olika mottagningar. Skillnaderna i stort hade heller inget samband med eventuell vårdtyngd eller grad av ekonomisk/social utsatthet bland patienterna eller de boende i området där mottagningen fanns. 2006 var den fasta snittersättningen per patient 550 kr. Några jämförande exempel:

Fittja 940 – Alby 552,
Akalla 668 – Husby 468,
Rosenlund 778 – S:t Erik 312.

• Detta visar hur irrationellt och oförutsägbart den gamla resursfördelningen ofta fungerade, när olika upphandlingar och avtal för varje mottagning skedde vid olika tidpunkter.
• Grundtanken är att med en högre andel besöksersättning öka tillgängligheten i närsjukvården. Personer som har större vårdbehov går oftare till vården – och vi vill att fler besöker den egna doktorn och distriktssköterskan, eftersom tidiga ingripanden och kontinuitet ger bättre hälsa och mindre sjukdom på sikt.
• Bland de förändringar som nu diskuteras är bl.a. införande av en tidsstyrd besöksersättning. Det innebär att längre, mer komplicerade besök som kan vara vanligare bland socialt och ekonomiskt utsatta, också ger mer betalt.

____________________________

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om vårdval, sjukvård, landsting, primärvård, husläkare