FRA: Segrarna försöker skriva historien

Segraren skriver historien, och troligen känner sig nu många riksdagsledamöter som en del av segrarlaget. Men – för att redan nu stämma i bäcken – mycket av det som framförts om själva debatten, åtminstone från Folkpartiets ja-läger, är inte korekt.

Påstående ett: Ni kritiska har sovit, varför kommer ni först nu med er kritik?

Svar: Vid ett flertal tillfällen så har FRA-kritiska debattartiklar publicerats i Tidningen NU (en ’folkpartinära’ veckotidskrift). Jag vet att ett inlägg av min vän U.K. som publicerades 2007 i samband med bordläggningen ställde ett antal konkreta frågor, och önskade en debatt om och kring signalspaningen. Inga svar från någon i riksdagsgrupen hördes av, varken på det eler de efterföljande debattinläggen. Talande är at Fredrik Malm vid fp-Stockholms representatsskap (det som var först ut i fp-land med att säga nej till FRA-förslaget) yrkade att frågan inte skulle debatteras alls. Den var redan färdigdiskuterad.

Påstående två: Ni saknar helhetssyn, ni ser inte hoten som finns och nyttan med FRA-spaningen.

Svar: Jag väljer åter att exemplifiera med NU-artiklarna. De frågor som där söker svar är: Hur ser hoten mot Sverige ut?, Varför ska Skatteverket kunna ta hjälp av FRA?,Vilka är de icke-militära hoten, där SÄPO inte räcker till?, På vilket sätt är integrtetsingreppet proportionerligt mot de hot som finns?. Frågorna var öppna och seriösa svar efterfrågades. Inga svar publicerades i NU, troligtvis beroende på att inga kom. Det går inte heller att läsa sig till på förespråkarnas olika webbplatser. Där finns bara ett mantra om att signalspaning är nödvändigt, ingenting om varför intresseområdet så kraftigt utökats.

Påstående tre: Ni förstår inte tekniken, detta är inte avlyssning, det är signalspaning. Enskilda står inte i fokus.

Svar: Inga politiker har bemött argumentet att FRA-lagen ger ett verktyg för kommande regeringar att avlyssna enskilda. Det närmaste man kommer är Allan Widmans troskyldiga “det ändamål som motiverat lagens tillkomst skall respekteras.” Ändå borde Allan Widman vara gammal nog för att ha hört talas om regeringarna Erlanders och Palmes olagliga åsiktsregistreringar med hjälp av IB i det tidiga sjuttiotalet.

Jag har full förståelse för att det kan var svårt att hinna besvara tusentals mail som komer de sista dagarna före omröstningen. Men det är en situation som riksdagsledamöterna har valt att försätta sig i när de avstått från att debattera förslaget i tid. Riksdagsledamöter: Det är inte er det är synd om!

_______________________

Andra bloggar om: ,

2 reaktioner på ”FRA: Segrarna försöker skriva historien

Kommentarer inaktiverade.