Jag sitter numera i styrelsen för Stockholms Läns Museum, som kan liknas vid ett hembygdsmuseum för Stockholms län. Man dokumenterar och tillgängliggör länets kulturarv och konstmiljö, framförallt genom skyltar och utomhusmärkning. Dessutom har man ett pyttelitet museum i Sickla köpstad.
En annan del av museets verksamhet är den sk museipedagogiska verksamheten, där man lär ut till skolor och hembygdsföreningar hur ett museum kan ’utnyttjas’. Jag driver linjen att detta samarbete med framförallt hembygdsföreningarna måste utvecklas.
Kulturpolitikens mål bör vara att stärka medborgarnas möjligheter att gestalta sig, och inom länsmuseets domäner så blir det då naturligt att stärka hembygdsföreningarnas egen kompetens. (Se gärna *här* där jag utvecklar detta resonemang.)
Parallellt med dessa verksamheter, som är de som bedrivs i enlighet med museets stadgar skrivna av bla landstinget, så bedriver man också arkeologiska utgrävningar. Detta sker som en uppdragsverksamhet, där det är exploatören (tex vägverket) som bekostar utgrävningen. I dessa bistrare tider, så minskar uppdragsverksamheten.
Det lite oglamorösa landstingsuppdraget är att säkra de stadgeenliga verksamheterna. Det gör att styrelsearbetet till stor del måste fokuseras på museets ekonomi. Det finns risk för att museet måste minska personalstyrkan.
En reaktion på ”I styrelsen för Stockholms Läns Museum”
Kommentarer inaktiverade.