Policy för utrikespolitik

Folkpartiet startar inom kort ett arbete med att revidera sin policy för utrikespolitik. Så just nu är ett bra tillfälle för att föra yviga, ideologiskt baserade diskussioner kring vad som bör styra en liberal utrikespolitik.

Detta debattinlägg är ett försök till start av den diskussionen, och jag vill fokusera på vad Folkpartiet skulle kunna göra för att ’exportera liberal demokrati’.

Tanken är att demokrati måste byggas underifrån, det måste finnas en grundläggande trygghet för medborgarna samt fungerande institutioner. Jag tror dessutom att man måste välta tron på en stark ledare, till förmån för en tro på styrka genom samarbete.

Den viktigaste frågan är förstås hur vi (Folkpartiet/Sverige) ska kunna bidra till att de mänskliga rättigheterna respekteras överallt och alltid. Men detta brukar resultera i floskelfyllda högtidstal, med alltför lite konkretion.

Jag gör därför ett försök att bryta ner allt detta till lite mer handfasta frågeställningar:

Utrikespolicyn bör kunna besvara några grundläggande frågor:

Hur kan vi bidra till att

– alla får god utbildning?
– alla har samma rättsliga ställning?
– alla har tillgång till god hälsovård?
– alla omfattas av fungerande socialförsäkringar?
– yttrande- och föreningsfriheten respekteras?
– lagfarter finns och respekteras?
– jordbrukare skyddas mot baggböleri och exproprieringar?
– småföretagare skyddas mot korruption och trakasserier?
– människor, natur och andra resurser inte utsätts för rovdrift?
– stärka lokala kooperativ och sekulära föreningar?
– lokala företag inte drabbas av handelshinder?

Är dessa frågor tillräckliga? Finns det något nödvändigt som saknas?

/Leiph