Indelningskommitténs utgångspunkter, kommenterade

Jämnstarka regioner

• Skattekraft, ekonomisk styrka en viktigt utgångspunkt

  • Skattebärkraften per capita är nästan identisk för alla nuvarande landsting, Stockholm, Uppsala och Gotland undantaget. ‘Betalningsförmågan’ per patient ökar inte med större landsting.

• Underlätta samverkan mellan regioner och mellan stat och regionalt självstyre

  • Ingen förändring för staten kommer att föreslås, endast diskuteras. Varför fungerar inte dagens samverkan? På vilket sätt underlättas den samverkan mellan regioner som idag inte fungerar mellan landsting?

• Balans i ”planerings- och förhandlingsmakten”

  • Statens budget är mer än 10 ggr så stor som Stockholms Läns Landsting, som i sin tur blir dubbelt så stor som närmsta övriga föreslagna region. Var syns balansen?

Kapacitet att bygga strukturer för regional utveckling

• Robusta strukturer

  • De mest robusta strukturerna består av många, små, samverkande enheter, tänk fackverk .

• Forskningsmiljöer och kompetenscentra

  • Forskning är huvudsakligen ett statligt och privat intresse. Kompetenscentra är beroende på verksamhet. I vissa fall anses tom. EU vara för litet.

• Möjlighet att kraftsamla och genomföra nödvändiga investeringar

  • Vilka investeringar avses? Ingen förändring mellan stat och kommun/region föreslås – alltså avses inte infrastruktur. Kraftsamling sker bäst genom samarbeten, annars risk för suboptimering

• Arbetsmarknadsregionerna

  • Verklig arbetsmarknadsregion är ca 45 – 60 minuters resväg från centralort. Knappast troligt med arbetspendling mellan Gävle och Kiruna eller Nyköping – Mora.

• Agera i internationell konkurrens

  • Internationella regioner är tex Bayern, Katalonien. Inom EU jämställs ofta regioner och kommuner, dvs i formell mening ingen fördel med region.

Förmåga att ansvara för regionsjukvård

• Regionen bör inom sig klara av att hantera regionalt högspecialiserad vård

  • Begreppet ‘regionalt högspecialiserad vård’ är ett diskussionsförslag från utredningen om nationellt högspecialiserad vård. Inom diskussionen ligger också att minska antalet akutsjukhus och istället satsa på ambulanshelikopter. Grundfrågan kvarstår, varför större territorier istället för  samarbete?

• Regionsjukhusens betydelse för kunskapsuppbyggnad och kompetensförsörjning i hela vårdkedjan

  • Kunskapsuppbyggnad sker genom samverkan, inte genom ägarstruktur. Utbildning är statligt och kommunalt ansvar, inte landsting. Kompetensförsörjning handlar mest om arbetsgivaransvar och bör inte hanteras av fullmäktige.

Utgå från befintliga samverkansmönster

• I befolkningen förankrade samband

  • Svårt att se att ökad centralisering ökar förankringen.

• Gemensamt ägande – legitimitet

  • I grunden en socialistisk syn, liberala politiker bör se till medborgarnyttan, inte politikermakten.

Särskilt om det regionala utvecklingsansvaret

SKL beskriver det särskilda utvecklingsansvaret som har flyttats från olika organ till de nuvarande regionerna:

Sammanfattning av lagen om regionalt utvecklingsansvar

Lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län  ger landstingen i Skåne, Hallands och Västra Götalands län samt Gotlands kommun ansvaret för en rad uppgifter, som i andra län sköts av kommunala samverkansorgan eller länsstyrelsen. Dessa är att:

• Utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling och samordna insatser för genomförandet av strategin.
• Besluta om användningen av vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete.
• Följa upp, låta utvärdera och årligen till regeringen redovisa resultaten av det regionala tillväxtarbetet.
• Utföra uppgifter inom ramen för EU:s strukturfondsprogram.
• Upprätta och fastställa länsplaner för regional transportinfrastruktur.
• Samverka med länets kommuner, länsstyrelsen och övriga berörda statliga myndigheter samt med företrädare för berörda organisationer och näringslivet i länet.

Ett exempel på Länsplan för regional transportinfrastruktur, Gotland 2014 – 2025 *här*

Jag tolkar:

I et landsting med flera kommuner förfaller uppdraget mest att vara samordnare för ett antal kommunala uppgifter. Undantaget är EU-strukturfonder, och ‘vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete’.

Den sk ‘länsplan för regional transportinfrastruktur’ verkar vara ett passivt dokument – önskelista och uppföljning av vad man fick. Det är de statliga myndigheterna som beslutar.

Min slutsats

Indelningskommitténs direktiv och de förslag som där ska ges är dåliga för hela Sverige därför att kraft och energi förslösas på geografiska gränser.

Lösningen på de problem som utredningen behandlar finns inte hos Indelningskommittén.

Men de finns i utredningen ‘Effektiv vård’ (SOU 2016:2) som kom tidigare i vinter, med bland annat ökat statligt engagemang för sjukvården, ordentlig satsning på primärvård och närakuter samt en öppning för kommunala läkare.