Ansvar – att ha och att ta

Förra helgen marscherades det flitigt under de röda fanorna. Jag måste ge den socialistiskt inspirerade arbetarrörelsen ett erkännande: De är väldigt duktiga på att framställa sig som ‘opposition’, oavsett vem som sitter vid makten. Ingen är så oskyldig till sakernas tillstånd som en socialdemokratisk makthavare. Det gäller såväl stor som smått.

Till de små ärendena hör nog ändå hanteringen av Visbys parkeringsregler. Vi som är gamla nog att minnas några år tillbaka fick då veta av att det system som tillämpade på fastlandet (p-skiva + avgift) egentligen nog var olagligt. Fast det var det inte, och efter några förgävesinvesteringar så hade även nämndordföranden lärt sig lagen rätt.

Nu senast var det ett dumt beslut som helt korrekt effektuerades av förvaltningen. Men att de beslutsfattande skulle vara ansvariga förespeglade inte nämndordförande. Ryggmärgsreaktionen var att någon annan hade gjort fel.

Tyvärr smittar någonannan-ismen av sig till maktkollegorna. Ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden hävdar att nämndens skenande underskott kommer oväntat och beror på  yttre faktorer som de inte kan påverka. Bottennappet är väl ändå uttalandet om ‘flera stora fakturor som inte gick att förutse’.

Inte gick att förutse? Om gotlänningar hamnar på akutsjukhus kommer möjligtvis en oväntad faktura. Men alla andra fakturor kommer från något som man har beställt. Alla som någon gång har arbetat i en fungerande organisation vet att beställningar ska godkännas av den som har kostnadsansvaret.

Nyckelordet är fungerande organisation. Ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden har det politiska ansvaret för att organisationen fungerar. Det gör den inte, och det räcker med att få en kort dragning av strukturen för att förstå varför – den är helt enkelt obegriplig. Det finns en bild som visar hur sjukhuset är organiserat. Fel – det behövdes två bilder. Ett myller av små rutor där varje ruta styrs av en egen chef.

Även om ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden inte personligen önskar kaos i organisationen, så ligger det till hundra procent inom hans ansvarsområde att åtgärda det. Trappor städas uppifrån, och om ordföranden inte vill städa så bör ordföranden själv städas bort.

Därför var Liberalernas ställningstagande genom Klas Nysell om att inte bevilja ansvarsfrihet för ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden inte bara helt korrekt. Det var en helt nödvändig markering. Den som påstår sig ha ansvar, och vill ha lön för uppdraget, måste också ta ansvar. En chef som skyller på andra är en dålig chef.

Liberalerna skiljer ut sig när det gäller analys och konsekvenstänkande. Den som tycker att debatten om sjukvården blir snårig och tror att alla partier är lika, kan gärna gå tillbaka till parkeringsfrågan. De andra partiernas vindflöjlande går att se även i det ärendet. Liberalerna/FP gjorde en ordentlig analys (levande innerstad) och har varit konsekventa i alla år med gratis korttidsparkering. På samma sätt med sjukvården – organisationen fungerar inte, städa uppifrån.

Publicerat på Gotlands Tidningars ledarsida den 6 maj 2016
Replik från Stefan de Maecker 9 maj 2016

Repliksvar 10 maj 2016

2 reaktioner på ”Ansvar – att ha och att ta

  1. (Texten hämtad från Gotlands Tidningar, se länk ovan)

    REPLIK GOTLÄNNINGEN Leiph Berggren (L) skriver på Liberal Debatt oförstående kring sjukvårdens ekonomi. Han skriver om de oväntat stora fakturorna på slutet av året som i fjol bidrog till ett större underskott än vad som kunde ha förutsetts. ”Alla som någon gång har arbetat i en fungerande organisation vet att beställningar ska godkännas av den som har kostnadsansvaret”, skriver han. Jag vet inte hur mycket erfarenhet Leiph Berggren har från sjukvården. Faktum är att det inte fungerar så som han föreställer sig. Samtidigt är detta en delförklaring till varför sjukvården är så svårstyrd.

    Varje månad kommer det en faktura på dryga 10 miljoner för läkemedlen som gotlänningarna har fått förskrivet. Läkemedlen kan förskrivas av över hundra läkare och beslut fattas mellan läkare och patient utifrån vårdbehovet. Enskilda läkare har inte kostnadsansvaret som gör att de på slutet av året skulle behöva neka patienter mediciner om pengarna skulle vara slut.

    De tre sista fakturorna för förmånsläkemedel som bokförs i november och december var 1,5 miljoner högre per månad än vad som kunde ha förutsetts. Detta ger drygt 4 miljoner som inte var inräknade i prognosen. Detta samtidigt som läkemedlen som förbrukas på lasarettet hade en kostnad som var cirka 4 miljoner högre än vad som var prognostiserat.

    Ett ytterligare exempel är hur regionen måste betala för den rättspsykiatriska vården som domstolarna beslutar om. På slutet av året kom det några domar som vi inte kunde ha förutsett. Dessa kostar flera miljoner utan att Region Gotland har godkänt dessa.

    Sjukvården är en komplex organisation. Förutom staten som kan bestämma genom tvingande lagstiftning som landstingen har att följa, så finns det nationella vårdprogram, domstolar och andra aktörer som kan orsaka kostnader som inte går att påverka. Därmed inte sagt att kostnaderna inte går att påverka alls.

    Jag instämmer inte i beskrivningen att sjukvården befinner sig i totalt kaos. Däremot finns det tydliga problem i att kunna bemanna samt att kunna finansiera de allt större möjligheterna sjukvården erbjuder. Detta gäller hela landet. Det görs på Gotland stora insatser för att förändra vårdstrukturen så att patienter kan få sitt vårdbehov tillgodosett på ett mer effektivt sätt. Till det kommer satsningar på att förebygga sjukdomar och komplikationer. Vi arbetar även för att förbättra samarbetet med socialtjänsten och åstadkomma en sammanhållen vård och omsorg.

    Stefaan De Maecker (MP) ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden

  2. (Texten hämtad fråm Gotlands Tidningar, se länk ovan.)

    REPLIK/LIBERAL DEBATT GOTLÄNNINGEN De Maecker tycker inte om att jag anför att en chef också ska ta sitt ansvar. Även med de siffror han anger som ”oväntade kostnader” så är dessa oväntade kostnader endast en bråkdel av hela underskottet. Den i pressen anförda linjen är att kostnaderna ligger utanför hans rådighet.

    Jag satt under åren 2002 till 2010 för dåvarande FP i Stockholms läns landsting. Jag vill inte överdriva min roll eller betydelse, men jag var under delar av den tiden medlem av FP:s referensgrupp för sjukvårdsstyrning. Jag har rimlig insikt i styrningens svårigheter.

    Vi liberaler är ju inte ensamma om kritiken. Regionens revisorer skriver: ”Såväl hälso- och sjukvårdsnämnden som socialnämnden har haft en bristande styrning, ledning och kontroll av sin verksamhet.

    Beträffande hälso- och sjukvårdsnämnden vill vi särskilt peka på en bristande kontroll över kostnadsutvecklingen.”

    Sjukvården har många svårigheter att lösa, men dess politiska problem är i grunden ideologiska. Läxan vi lärde från Stockholm var att politikerna ska hålla armlängds avstånd från verksamheten, och istället fokusera på prioriteringar, budget- och kvalitetsuppföljning.

    Metoden är tydlig beställar-/utförarorganisation, satsning på primärvården, professionella sjukhusstyrelser och fleråriga uppdragsavtal. Politikerna får mindre operativ makt, och sådant är svårsmält för socialister.

    Stefaan De Maeckers miljöparti har liberala rötter, det märks bland annat i synen på friskolor och migration. Jag skulle gärna se mer av dessa rötter även i sjukvårdspolitiken.

    Leiph Berggren (L)

Kommentarer inaktiverade.