Erik Fransson har i ledaren den 22 augusti problem eftersom en (1) debatt handlar om två (2) ämnen: arbetskraftsinvandring och arbetsmarknadspolitik. Detta trots att det var han som introducerade det senare ämnet i debatten.

I grunden handlar det om olika tolkning av uttrycket ”alla människors lika värde”.

Min tolkning av det första ledet är att uttrycket gäller just – alla – människor. Ingen skillnad på civilingenjörer från Hemse eller Homs alltså. Den som kan och vill arbeta i Sverige på de avtal och villkor som gäller här bör få göra det!

LO har historiskt och ända fram till i dag haft en avvikande uppfattning. Nu lär jag knappast uppfattas som ett sanningsvittne av Erik Fransson i dessa frågor, så jag hänvisar till forskningen vid Statsvetenskapliga institutet, Uppsala universitet och doktorsavhandlingen ”Facklig gränspolitik” från Örebro universitet: LO har i denna fråga styrts av en etnonationell norm. Dock inte rasistisk, det ledande ordet är konkurrensbegränsning, utländska arbetstagare ska hindras från att konkurrera om svenska jobb. Det ska vara svårt att komma ”in”, och det ska vara svårt att anställa utlänningar.

Mitt omdöme om människosynen i artiklarna ”Fri arbetskraftsinvandring ett hot” (1) (2) står fast. Utomeuropeiska arbetare som viljelösa djur. Förfärlig.

När det gäller tolkningen av det andra ledet så kan ”lika värde” mycket väl översättas till ”schysta villkor”. Jag har inga problem med den tolkningen, lika lite som jag har problem med epitetet tokliberal när det gäller alla – alla – människors lika värde.

Publicerat på Gotlands Tidningars ledarsida 9 september 2016