De senaste turerna kring de rödgrönas hantering av de skenande underskotten hos framförallt lasarettet visar nästan övertydligt hur fel socialisterna har när de vill förbjuda välskötta verksamheter.

Liberaler i flera partier drev kampen för företagande inom välfärdssektorn. Vinsterna för välfärden är imponerande och visar vad mångfald och valfrihet ger i form av bättre förskolor, skolor, sjuk- och äldrevård. Det vore en nåd att stilla be om, att lasarettet skulle drivas på samma sätt som S:t Görans sjukhus i Stockholm. Vårdkvalitet, patienternas och personalens nöjdhet, löner, kostnadskontroll och effektivitet ligger i topp på privatägda S:t Görans sjukhus.

Det finns två tydliga huvudorsaker till detta. Internt har S:t Göran korta beslutsvägar och tydligt ansvar ute i verksamheten. Ingen politiskt beslutad organisation. Det externa är minst lika viktigt: Ett tydligt avtal med huvudmannen om vad som ska levereras. Om landstinget/politikerna vill ändra avtalet kommer omedelbart en kvalificerad dialog om kostnad, kvalitet och kvantitet.

Denna dialog förefaller saknas på Gotland. Här drömmer majoriteten om att en storregion ska komma som en räddande rik moster och lösa allt. Men oavsett vem som är lasarettets huvudman så måste båda parter ha en tydlig bild av vad som förväntas. Det som behövs är en tydlig uppdelning mellan beställare och utförare. Men motståndet mot detta är grundmurat.

En beställar/utförarorganisation riskerar ju att leda till att en privat utförare kommer in. För socialisterna vore detta förfärligt. Tänk om lasarettet skulle gå med vinst!

Publicerat på Gotlands Tidningars ledarsida 6 september 2016