Alliansen – frisk på Gotland men död i riksdagen

Det är bra för Gotland att Alliansen fortfarande fungerar lokalt. Det är dåligt för Sverige att Alliansen inte fungerar i riksdagen. Nyckeln till en fungerande Allians vilar hos Moderaterna.

Alliansen är inte bara ett samarbete kring utvalda sakfrågor, det är ett samarbete som vilar på en gemensam värdegrund med två ben. Det första benet rör ekonomisk politik: Vi i Alliansen tror på att marknadsekonomi är en bättre förutsättning för ett välfärdssamhälle, än politisk styrd ekonomi. Det andra benet rör det liberala samhällsbygget, med solidariskt ansvar för utbildning, hälsa och individens egenmakt.

Det gamla Moderaterna kunde inte ingå i sådan allians. Det var ett parti som baserades på bilden av den starka entreprenören. När Bohman kom puttrande till sina sommartal fanns morakniven alltid tillhands – ett behändigt verktyg för den som reder sig själv. Ett ’solidariskt ansvar’ fanns inte på kartan. Däremot en stark solidaritet mot de egna idealen. Aldrig att man skulle rösta mot ett förslag som fanns i det egna programmet. Och – för att citera Växjömoderaternas Bo Frank – ”Han hade aldrig tillåtit att ett annat parti med grumligt förflutet fått lägga beslag på den svenska flaggan.”

När Reinfeldt styrde Moderaterna hade de utvecklats till ett liberal-konservativt parti. Man delade den liberala idén om välfungerande socialförsäkringar, försvarade yttrandefrihetens förutsättningar, och delade liberalismens uppfattning om att egenmakt inte bara gällde företagare. Framstegen inom till exempel HBTQ-lagstiftningen, arbetskraftsinvandring och minoritetspolitiken var möjliga just genom Alliansens liberala grundsyn.

På Gotland drivs i första hand kommunal politik, de ideologiska skillnaderna syns inte alltid. Men det jag hör från de moderata nämndordförandena gör mig trygg. Resonemang och beslut ligger i linje med vad som kan förväntas från en moderat allianskollega. Den gemensamma värdegrunden finns där, även om jag inte alltid delar deras uppfattning i alla detaljer.

I Riksdagen däremot är det sorgligt nog tvärtom. Moderaterna övergav Alliansen den 5 november 2018 men ännu vid Kristerssons jultal samma år sa han: ”Kommer anstränga mig för bra samtalsklimat” ..”Moderaterna har ett särskilt ansvar för den svenska politiken”.

Nu har han kastat detta överbord för att istället bli springpojke mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. I 2019 års jultal gällde att Moderaterna är beredda att fälla regeringen ”på vilken fråga som helst”. Detta gäller även om regeringen för Alliansens politik. På Alliansens hemsida (jo – den finns fortfarande) har Ulf Kristersson skrivit under den reformagenda som de liberala partierna nu ser till att genomföra. Men då väljer Moderaterna i Riksdagen att samarbeta med partier som uttryckligen vill avskaffa den liberala staten. Tragiskt.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 25 februari 2020