Det är tätt mellan drastiska besked nu i Coronatider. Almedalsveckan ställer in. BRA ställer in. Kryssningstrafiken ställer in. Nittio procent av påskturisterna har ställt in. Det dröjer nog inte länge innan de drabbade företagen ställer in betalningarna.
Samtidigt agerar och reagerar lokala och nationella myndigheter. Regionen betalar räkningar så fort det går, och förlänger sina egna räkningars betalningstider. Lokalt och nationellt lanseras krispaket. Mycket av regeringens tidiga paket var ‘anstånd’ och lån, men de senare paketen innehåller riktiga utbetalningar. Regionen har svårare att skicka direkta bidrag. Hittills är det några enstaka miljoner, och det lär inte finnas utrymme för så väldigt mycket mer.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att än så länge slår coronakrisen väldigt ojämnt över både land och företagande. Stockholm är än så länge hårdast drabbat, troligen för att det är den enda storstaden i Sverige. Väldigt många miljömedvetna kollektivtrafikresenärer ger ett smörgåsbord av möjligheter för ett nytt Coroanavirus. Gotlands usla kollektivtrafiknät blev denna gång till fördel.
Det slår också olika mellan branscher och företagsstorlekar. Talesättet ‘den enes död blir den andres bröd’ får en högst konkret innebörd när jag hör att livsmedelsbutikerna går bra samtidigt som jag stödköper lunch på öde restauranger.
De olika stödpaketen är generella. Även om Regionens beslut att inte ta ut avgift för uteserveringar är bra, så hjälper det inte de lunchserveringar som just nu står utan kunder, eller de eventbolag som ser hela sommarens bokningar försvinna. Något än mer träffsäkert behövs om de ska kunna tro på ett liv efter coronan.
Flygbolaget BRA och restaurang Konstnärsbaren (KB) i Stockholm kan visa vägen. Båda har ansökt om rekonstruktion. Det är konstruktivt. ‘Företagsrekonstruktion innebär ett förfarande där en juridisk person, som bedöms ha en god affärsidé men som av någon anledning har råkat i ekonomiskt trångmål, kan rekonstrueras utan konkurs.’ (Wikipedia)
Mycket kort kan man säga att verksamheten fryses, staten går in med en lönegaranti, och alla fordringsägare samlas och tar ett beslut om skulderna. Om majoriteten tror på företagets överlevnad, att svackan är tillfällig, så kan skulderna prutas eller ges långt anstånd. Detta är bra, medelstora företag kan som synes välja denna väg.
Men mikroföretag kan inte utnyttja denna möjlighet. Att rekonstruera ett företag är inte gratis, en rekonstruerare – vanligtvis en jurist – ska ha lön under tiden.
Här kanske Regionens pengar kan göra multiplikativ nytta. Näringslivets organisationer kan detta bäst, det vore intressant att höra om inte en kollektivt upphandlad rekonstruerare skulle kunna bli ett substantiellt stöd till de mikroföretag som just nu bara ser enstaka månader kvar av existens.