Polispolitik

”Polismyndigheten söker en leverantör för bevakning av myndighetens huvudkontor i Stockholm” stod det i rubriken till en offentlig upphandling.

I en ytterst torr och korrekt mening samlas den grundläggande orsaken till varför gängbrottsligheten har lyckats växa sig så stark. Polisen sköter inte de polisiära uppgifterna. Det har de har inte gjort på decennier. Organisationen får hållas därför att den formella uppdragsgivaren, justitieministern, inte förmår att ta polischeferna i örat.

Detta är en oförmåga som åtminstone i tjugo år har burits av samtliga som haft posten. Det har haglat av fantasifulla förslag. Alltid mer resurser, strängare straff, mer integritetskränkande teknik till polisen. Aldrig några krav på de utförande organisationerna. Aldrig några krav på att polisen som organisation har ett uppdrag som ska levereras.

Våra ledande politiker borde sluta flumma kring diaboliska straff och medeltida tänkande – Kristdemokraterna föreslår inrättande av svenska kolonier i Somalia och Afghanistan, och Moderaterna vill återinföra arvsyndstänkandet i lagen. För att citera Carl Bildt: Vad har de rökt?

Det blir ju meningslöst med krav på stränga straff om polisen inte fångar några bovar. Däremot är krav på ökad effektivitet inom den befintliga poliskåren fullt relevant.

Den liberale debattören Olle Wästberg har sedan minst tio år tillbaka skrivit om hur New York-polisen halverade antalet brott genom gediget polisarbete. ”New Yorks framgång handlar om att de lokala polischeferna hålls ansvariga för en enda sak: Att själva brottsligheten inte ökar. Alltså inte uppklarning, utan just att människor inte ska bli utsatta för brott. Det viktiga var att de lokala polischeferna ställdes till ansvar. Det blev deras ansvar att se till att brottsligheten minskade. De lokala polischefer som inte klarade det byttes ut.”

När det gäller siffror är New York och Sverige jämförbara. Ungefär lika många invånare och polisanställda. Men New York har dubbelt så många i yttre tjänst. Plus några tusen ordningsvakter, vakter på skolorna och särskilda trafikvakter – alla i polisorganisationen. Dessutom publicerar de statistik varannan vecka, lätt tillgänglig nedbruten på små delar av staden. Var och en kan se utvecklingen. (Sök på Precinct Crime Statistics.) Från BRÅ här i Sverige går det inte att se hur det ser ut där jag bor. Lokalt polisarbete redovisas inte.

Den svenska polisen måste sköta de polisiära uppgifterna. Att som nu abdikera från delar av polisuppdraget, och därmed tvinga kommunerna att privatisera delar av rättsväsendet genom vaktbolag, är som alla kan se katastrofalt.

Det behövs en ny sorts polispolitik. Den liberala devisen ”Att ställa krav är att bry sig” passar sällsynt väl in i detta sammanhang. Vi måste börja ställa krav på polisen – som organisation – att leverera.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 24 september 2020