Det är trist med alla dessa chefer och ledare som vill tysta sina medarbetare, av missriktad omsorg om bilden av den egna organisationen. Det är dåligt för samhället som helhet, och det är dålig ekonomi för den egna organisationen.
Nyss kunde vi läsa om en privat arbetsgivare som överreagerade när en engagerad medarbetare pekade på brister. Men det är verkligen inte bara privata småföretag som flitigt lägger på locket. Några minns kanske när Destinationen krockade med sig själv. En tillfälligt ledig sommaranställd blev uppringd av tidningen, och berömde sina kollegor. Det var enligt DG så fel att hen inte var välkommen tillbaka. Förra året kunde vi läsa om hur Google skapade ett internt angiverisystem för att märka politiskt aktiva anställda.
Utrikesdepartementet under Margot Wallström blev ju en visa genom sitt överflitiga användande av sekretesstämpeln. Mest känt är väl Dagens Nyheters och riksdagens försök att få ut de offentliga handlingarna kring kampanjen för en plats i FN:s säkerhetsråd. De tjatade i över ett år innan UD följde lagen.
Region Gotlands kommande – offentliga – upphandling om busstrafik är just nu föremål för politiskt förberedelsearbete. Men förberedelserna är sekretessbelagda. Senaste protokollet (RS 2020/63 §320) är bara tom sida. Vi som vill diskutera och försöka få denna upphandling att bli bättre än den förra har inga att prata med. Politikerna är bakbundna av en sekretesstämpel. För bussprinciper?
Denna trista tystnadskultur finns överallt. Ideella föreningar utser ’talespersoner’, offentliga verksamheter har ’kommunikatörer’, privata företag försöker skrämma anställda till tystnad. Det är inte bara fel ur politisk eller ideologisk synvinkel. Det är också dålig ekonomisk hushållning.
MIT Sloan, en del av MIT i Boston, har just publicerat en studie hur tystnadskulturen nöter sönder organisationer. Studien är förstås gjord i USA-relaterade sammanhang, men det gör bara resultaten än tydligare. Att tillåta frispråkiga medarbetare gav bättre kundservice, minskad personalomsättning och högre effektivitet. Detta gällde framförallt om organisationen främjade engagemang inom många områden, inte bara det egna.
Men det kräver trygga chefer. Chefer som tolkar ’diskussion’ som synonymt med ’gräl’ eller ser förbättringsförslag som påhopp behöver lära om. I högtidstalen så hyllas frispråkigheten; förslagslådor och visselblåsarfunktioner inrättas. Men organisationen måste även läras att göra rätt. Ändrat beteende leder till ändrad attityd. Själva uppträdet är alltså också viktigt.
De offentliga organisationerna är viktigast i detta. De sätter normen. Därför är det särskilt skadligt när UD konstrar, eller Region Gotland hemligstämplar något som bör debatteras. UD är långt bort, men Regionen är nära: Gör om, gör rätt och gör er till ett föredöme.