Socialliberaler behövs

Tonårsföräldrar vet. Det inte är alla gånger som man älskar det som telningarna gör. Man vill förstås inte att det ska gå illa för dem, men det kanske inte skadar om en del dumheter möts av motgångar. Till slut växer de förhoppningsvis upp och blir kloka vuxna.

I politiken känner jag mig just nu som en tonårsförälder som hoppas att dumheterna är övergående. När ’min’ partiledning ställer sig i led med Sverigedemokraterna, blir jag bedrövad. Måtte min partiledning växa upp, bli klok och lyfta både sig och oss. För socialliberalismen behövs verkligen på alla politiska nivåer, och vem ska annars föra den?

Jag ger två exempel bortom rubrikerna.

I riksdagen bedriver Lina Nordquist ett berömvärt arbete med att lyfta sjukvårdspolitiken med goda socialliberala inspel, och arbetar med typiskt liberala sociala frågor som LSS, morgondagens apoteks- och läkemedelspolitik. Några citat visar vad hon vill: ”Läkemedel som gör oss friskare, borde inte skada djur eller människor någon annanstans i världen.” ”Det måste dras en gräns mellan apoteksbolag och vårdgivare: en aktör ska inte ha ekonomiska intressen på flera ställen i vårdkedjan.” ”Nya läkemedel måste nå människor jämlikt, oavsett postadress, oavsett vilken sjukdom vi drabbas av och vad som händer oss under livet.”

I regionpolitiken här på Gotland sliter Mats-Ola Rödén med att få både politisk och administrativ ordning på Gotlands sjukvård. Det är ett otacksamt gnetande med detaljer, som inte gör sig på rubrikplats. Tag till exempel kostnaderna för hyrpersonal. Mycket snack, men för att lyckas krävs det kompetent verkstad. Det är ord som ’bemanningsplanering’ och ’kvalitetssystem’ i skön förening som behövs. Mats-Ola har tre bra utgångspunkter: Hållbara scheman, behov och kollektivavtal. Detta ger den största möjligheten till minskat behov av hyrd personal och lägre kostnad.

Kvalitetssystem låter tråkigt och byråkratiskt, men som Mats-Ola säger: ”Kvalitet i utförandet är en sak som oftast ger lägre kostnader för att inte tala om upplevelsen hos patienten.”

Man tittar också på vad som kan vara kostnadsdrivande i den egna verksamheten. Exempelvis visar det sig att de privat drivna vårdcentralerna har lägre labbkostnader för ”vardagsproverna” än Regionens egna. De skickar proverna till fastlandet och spar miljoner varje år. Där har nu förvaltningen fått i uppdrag att undersöka vad de höga kostnaderna består av, vad som är nödvändigt, och vad som kan utvecklas. Det fanns en extern utmaning i april förra året, men med hänvisning till pandemin avstod man. Förhoppningsvis orkar regionledningen väcka liv i den efter pandemin.

Bemanningsplanering, kvalitetsbristhantering eller apotekspolitik skapar inga stora rubriker. Men de behövs för ett gott samhälle. Utan socialliberaler blir samhället kallare. Socialliberaler behövs.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 4 juni 2021