Cementabeslutet – bra och dåliga konsekvenser

Cementa har förlorat rätten att bryta kalk på Gotland. De lyckades inte visa att brytningen bara gav acceptabla miljökonsekvenser. Jag har i en tidigare artikel argumenterat för att beslutet är både korrekt och rimligt.

Beslutet ger förstås både positiva och negativa konsekvenser. Positivt är att hot mot känsliga naturområden och grundvattenföring förefaller ha undanröjts. Det är bra, Gotlands vattenföring är både viktig och känslig, och den globala massutrotningen av arter måste bromsas – även här.

De lokala negativa konsekvenserna rör framförallt enskilda personers försörjning. Om verksamheten försvinner påverkas runt femhundra arbetstillfällen. Detta kommer att vara en katastrof för ett okänt antal individer. Människors investeringar i utbildning och bostäder kan bli värdelösa, och ett antal livsdrömmar krossas. För dessa är det ingen tröst att samhället skulle gå vidare och klara sig bra.

De nationella negativa konsekvenserna berör byggandet av infrastruktur och byggnader. Husbyggarsektorn menar att detta innebär tvärstopp för bostadsbyggande. Skeptikerna menar att kostnaden för cement i dessa projekt är enstaka procent, och att vinstmarginalerna endast marginellt påverkas av kostnadsökningen vid import. Om konsekvensen blir en nytänkande industrialisering av husbyggarbranschen är det välkommet, metodutvecklingen sedan Visby domkyrka imponerar inte. Oxarna har ersatts, mycket mer är det inte.

Det som däremot har utvecklats är insatsmaterialen. Cementa har exempelvis kommit långt när det gäller att utveckla cement för infrastrukturbyggen. Ett stopp i Slitefabriken skulle stoppa infrastrukturbyggen i några år, den konsekvensen skulle kanske naturmiljön kunna vara värd.

Den globala konsekvensen är däremot allvarlig. Cementa har en slogan ’Cement för hållbart samhällsbyggande’, och ägarna har uttryckt en ambition att Sliteverksamheten ska bli hållbar på riktigt. Även pilotanläggningar behöver få rimlig avsättning för sina produkter. Sverige är en väl lämpad marknad för detta. Vi har en samhällsstruktur med högt satta ambitioner, och en marknad med acceptans för de kostnader det medför. Från sidlinjen ser en stängning av Slitefabriken ut som en allvarlig förlust för det globala klimatarbetet.

Vi – hela samhället – måste bidra till att skapa en hållbar gruvnäring. Offentlig verksamhet måste driva på. Exempel: Cementa och RISE bör kroka arm med vattenmyndigheterna och ta fram bra metoder för att undersöka lokalt grundvatten. Länsvatten bör, som på Sudret och i Kivik, kunna återföras i marken.

Klimatarbetet måste hålla tempo, och det är metodutveckling som måste till. Industri bygger på kreativitet, och det ska utnyttjas. Där har vi alla ett ansvar att inte bara gnälla, utan att klokt bidra. Slitefabriken bör få hjälp att fortsätta utan att skada ekosystemen.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 13 augusti 2021