Nyamko slutar som partiledare, det är tråkigt. Jag verkade i närheten av henne under de tidiga alliansåren. Då var jag ordförande för Folkpartiets sidoorganisation Gröna Liberaler i Stockholm, och sprang ofta på henne i Riksdagshuset. Hon har en slags kaxig kraft som man bara måste gilla. Som den gången hon gick hela Prideparaden i catsuit och högklackat. Vi har absolut olika tolkning i hur partiet bör förhålla sig till s-demokraterna, dvs. vilket av de båda partierna som är sämst för Sverige, men jag gillar verkligen personen Nyamko. Nu träder Johan in. Det är ingen katastrof. Ett partiledarbyte kan komma mer eller mindre lägligt, men Liberalerna Gotland tuffar vidare.
****
Den verkliga katastrofen sker 100 mil sydöst om oss. Att regimen i Ryssland visar sig vara en genuint ond makt, som gör anspråk på hela sträckan från Atlanten till Vladivostok och publicerar texter om att ukrainare ska utrotas och dessutom börjar verkställa detta – det är en katastrof.
Det vore ju lätt att skryta av hur rätt vi har haft hela tiden: 1995: Natomedlemskap upp på agendan. 2016: Polemik mot (s) på Gotland och i Riksdagen om det o-kloka i att upplåta Slite hamn till Ryssland. (Dåvarande regionrådet Björn Jansson: [Vi] gör ingen bedömning av miljöfrågor och säkerhetspolitiska aspekter.) Hela 2010-talet: Rysk gas har två fel… Men det hjälper ju inte idag. När kriget kom svarade s-regeringen reflexmässigt att ‘vi har gjort vårt’, och införde 100% gränskontroll på linjen Rostock – Visby – Nynäshamn. Själv skickar jag pengar till hjälporganisationer, och ställer mig med Ukraina-skylt på Donners plats på måndagar – en minut i tolv.
Vi kan lära oss av Ukraina. Det som från sidlinjen synes ha bidragit till den starka försvarsviljan är tron på att vägen mot den liberala demokratin är den rätta. Detta kan vi politiker på Gotland lära oss av. Demokratin måste försvaras och utvecklas.
I Liberalerna Gotlands program finns många punkter om hur vi lokalt stärker och utvecklar demokratin. Det handlar om att få fler att vilja vara fritidspolitiker, och att samtidigt göra det rimligt tungt. Sammanträden med tusen sidors underlag måste bort, antingen genom att man delar upp uppdragen – eller minskar på detaljstyrningen. Det står uttryckligen att ‘Politiker ska fokusera och ansvara för rätt saker’.
Det gillas inte av alla. En tidigare s-ledamot i fullmäktige skrev att ’Vi vill veta att [just] den belysningsstolpen har vi fått till’. Jag tror inte hon var ironisk. Men den inställningen bäddar för en nedlåtande attityd gentemot de som arbetar inom förvaltningarna. Det är förödande. Yrkesfolk kan sin sak. Fritidspolitiker och duktigt yrkesfolk i Region Gotlands organisationer har olika roller som kräver ömsesidig respekt. Den insikten är både ett fundament och försvar för den liberala demokratin.