Eva Bofride frågar vad partierna tycker om att Region Gotlands praxis om öppenhet har ändrats. Ett första steg var att handlingar till regionstyrelsens arbetsutskott inte skulle vara tillgängliga för allmänheten förrän efter mötet.
Vi (Liberalerna Gotland) hade en större konferens förra helgen, där vi kom att diskutera detta i en paus. Diskussionen landade i enighet: Praxisändringen är ett steg i helt fel riktning.
Visserligen kan det vara bekvämt för makthavare att preliminära underlag inte offentliggörs, men den bekvämligheten överväger inte nackdelen med att försvåra för medborgare och journalister att informera sig om vad som är på gång.
Under veckan kom vi också att diskutera liknande frågor i ett helt annat sammanhang. Alla partier var inbjudna att lämna synpunkter på ett kulturpolitiskt underlag. (Kulturpolitik handlar om den del av kulturen som får offentligt stöd. Väldigt stor del av kulturen klarar sig utmärkt på egen hand, tänk Spotify och ‘Svenska deckarundret’.) Högt och nära blandades, principer såväl som ömmande projekt.
Liberalernas kulturpolitik bygger på yttrandefriheten. Vårt lokala program inleds med ‘En av den liberala demokratiska statens viktigaste uppgifter måste vara att värna om det fria ordet. Men det räcker inte med att bara tillåta och försvara yttrandefrihet. Liberala politiker bör också som sin uppgift se till att medborgarna tränas i, och uppmuntras, att utnyttja sin yttrandefrihet. Det behövs för att varje dag återerövra demokratin.’
Liberalerna vill alltså ha kaxiga medborgare som kan, vill och vågar använda sin yttrandefrihet – även när de säger emot oss!
Naturligtvis blev jag motsagd. En ledande socialdemokrat reagerade tvärt och hävdade att detta var fel. Andra menade att kulturpolitiken tvärtom skulle skapa harmoni och samling kring gemenskap och gemensamma värden. Detta lät som ett eko från förr – bröd och skådespel håller folket lojt och lydigt.
Att yttrandefrihet är kulturpolitik visades också genom ett utskick som kom från – både – kultur- och justitiedepartementet. Yttrandefriheten ska åter begränsas. Makt berusar, och dessvärre har även grundaren av ’Centrum för rättvisa’ numera svårt att se nyktert på yttrandefriheten. Från att ha varit en kämpe för den enskildes rätt gentemot makten, så försvarar han nu som justitieminister att förbud mot vissa obehagliga åsikter ska införas.
Det är väldigt långt mellan att förbjuda åsikter och att dölja halvfärdiga underlag till ett utskottsmöte. Men för den som vill försvara idén om kaxiga medborgare (och journalister) som ska kunna utmana och granska makten, gäller det att försvara öppenheten och agera mot alla tendenser av slutenhet.
Den liberala demokratin måste försvaras, överallt, hela tiden, i såväl stort som smått. Gör om, gör rätt: Lägg tillbaka handlingarna på webben.