Ärlighet är bäst: Pengarna räcker inte! Efter att deltagit på flera av årets budgetdiskussioner inom Region Gotland så blir det tydligare än på länge. Pengarna räcker inte till allt som ’vi’ vill att Region Gotland ska göra.
Eva Bofride tar upp detta i sin ledare 23 april. Den 27 april beskriver Filip Reinhag bra den produktivitetsökning som skett inom vårdsektorn.
Samma dag skriver Erik Fransson på sin ledarsida ”det är inte någon brist på resurser i samhället [det] som behövs [är] att fördela samhällets resurser på ett bättre sätt”. Strikt matematiskt så har han rätt. Skattetrycket är ungefär 50%, det finns i teorin alltså lika mycket kvar att taxera ut. Men de politiker som vill uttaxera mer brukar rätt snart bli ersatta av något skattesänkande parti. Så – de pengar som idag finns inom den offentliga ekonomin, är nog de som vi även framöver kommer att ha.
Det finns gott om tyckare som minns att ’det gick minsann förr’. Men ingen vill tillbaka till gigantiska sinnessjukhus eller låga kvinnolöner. Med all rätt har vi ökat våra ambitioner, men då också det offentligas kostnader. Därför behöver det offentliga fokusera på sin kärnverksamhet, göra den effektivare och sänka ambitionerna för skattefinansiering av sådant som ligger utanför.
Jag ska visa hur vi inom Liberalerna Gotland har gjort några vägval:
- Ambitionen att ha en röntgenmottagning i Hemse har vi tvingats skrota. Den höga ambitionen om bekvämlighet kan inte motiveras av kostnaden för specialister och special-lokaler.
- Ambitionen om ny ishall i Visby vill vi minska. Det som ska finansieras offentligt ska motsvara ungdomsidrottens behov. Har ambitiösa klubbar andra önskemål får de betala själva med egna medel.
- Ambitionen om välfungerande skolor på landsbygden hyllar vi. Men vi ser att skolorganisationen kan bli effektivare, t.ex genom att de små landsbygdsskolorna har en (1) hel rektor på plats, i stället för två halva som måste flänga omkring.
Den sista punkten om skolorna får också belysa hur olika partier kan ha ’höga ambitioner’ för samma verksamhet men ändå landa i olika prioriteringar. Några kanske hörde att jag i frågan om högstadier på norra Gotland förklarade att ’barnen går före bygden’. Vi i Liberalerna har höga ambitioner när det gäller elevernas rätt till god undervisning. Det gjorde att vi landade i att ett (1) fungerande högstadium (i Fårösund) med rimliga restider för barnen är det bästa. De tre största partierna S, M och C hade istället höga ambitioner för något annat – som de själva får beskriva – och valde modellen med två haltande högstadier. Kvaliteten fick stå tillbaka.
Att med höga ambitioner ’satsa’ är också att låta något annat stå tillbaka. Pengarna räcker inte till allt ’vi’ vill göra. Fråga dina politiker vad de vill låta stå tillbaka. Liberalerna Gotland vågar svara.