Alla inlägg av Leiph Berggren

Försvarets våta filt är helt rätt

Försvarsmakten gör helt rätt som lägger en våt filt över södra Visbys utveckling. Lagen tvingar dem! Bullerstörningar ska man inte leka med.

Just nu är ett fall om bullerstörningar på väg till Mark- och Miljöverdomstolen. I en tvist så vill boende i ett relativt nybyggt område att verksamheten på en fotbollsplan från sent 50-tal ska bullerdämpas. Det är barnfotboll som är den störande verksamheten. De klagande har hittills vunnit i alla instanser.

Lagen tar inte hänsyn till vad som fanns på plats först. Flera kyrkor i Stockholm kan tvingas begränsa sin klockringning eftersom de anmälts som ”buller” av grannar. Trots att de har ringt på samma sätt i århundraden. Blotta tanken på att någon skulle få rätt i att tysta Visby domkyrka …

S:t Nikolai kyrka i centrala Halmstad uppfördes på 1400-talet. Att man ringt för tidsangivelse sedan dess har ingen betydelse. Mark- och Miljöverdomstolen beslutade 2002 att kyrkan måste vidta bullerbegränsande åtgärder.

Domen är pedagogiskt och bra skriven. Bland annat förklarar man vad som gäller:
”Enligt 2 kap. 3 § första stycket första meningen miljöbalken skall alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

”Enligt 2 kap. 7 § första stycket första meningen miljöbalken gäller kraven på hänsyn i 2 kap. 2 – 6 §§ i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Enligt andra meningen skall vid denna bedömning särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.”

Så Försvarsmakten gör helt rätt som lägger en våt filt över södra Visbys utveckling. Det spelar ingen roll om det är en sedan århundraden pågående verksamhet, eller om de som eventuellt kan bli störda accepterar störningen. En uthyrd sommarstuga kan stoppa skjutfältets verksamhet.

Lagarna måste ändras, och det finns redan lagar som kan tjäna som exempel: För gamla servitutsvägar gäller att de får utvecklas över tid. En servitutsväg som var avsedd för hästskjutsar på 1800-talet, får idag användas till biltrafik om syftet är oförändrat. Det är först om vägen byggs ut eller får väsentligt ändrad användning som den gamla ’rätten att störa’ kan ifrågasättas.

På samma sätt borde en slags ’först på plats-regel’ kunna regleras i en ’lex Boovallen’. En kyrka som ringt sedan medeltiden, eller en fotbollsplan som används långt innan grannhusen ens var planerade bör få fortsätta sin ’verksamhet’.

Dessutom borde en ’lex Tofta’ införas som ger fastighetsägare möjlighet att acceptera Försvarsmaktens störningar, och därigenom slippa den våta filten.

Försvaret gör rätt. Nu är det dags för lagstiftarna att också göra rätt. Barn och historiska kyrkringningar måste få höras. De som vill bo och bygga vid det bullriga skjutfältet måste få göra det.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 21 augusti 2019.

EU fungerar: Gotland ger Grekland grundvatten

Sverige får en av världens vassaste forskningsanläggningar i Lund, tack vare EU och Lars Leijonborg. Med anläggningen ESS så kan vi ligga i yttersta framkant när det gäller till exempel medicinsk och biologisk forskning. Sverige hade ensamt aldrig haft en chans. Knappt ens de starkaste ekonomierna har råd att bygga stora forskningsanläggningar. Men genom EU byggs nu i Lund en gigantisk anläggning för att forska med hjälp av neutroner.

Även många mindre anläggningar för världsledande spjutspetsforskning är mycket dyra och komplicerade att bygga. Här kan inte minst Gotland dra nytta av EU:s forskningssamarbete: Genom EU ingår vi i ett projekt som på sikt kommer att ge inte bara Storsudret utan även den grekiska övärlden mer grundvatten. Det ger inte bara vatten utan också nyttig internationell draghjälp till besöksnäringen.

I projektet tittar man på att behålla det vatten som faktiskt regnar ner på marken. Mängden regnvattnet räcker men utmaningen är behålla vattnet så att det räcker över sommarmånaderna. På Storsudret pågår därför uppbyggnaden av en testbädd där EU, staten, regionen, forskare och leverantörer samarbetar. Testbädden innefattar flera småskaliga delar som dammar och våtmarker, allt under markytan.

Testbädden på Storsudret är ett av tio områden som inom ramen för EU-projektet Nextgen som ska anpassa hanteringen av vatten till cirkulär ekonomi. Aten ett annat. Nextgen är en del av EU-programmet Horizon 2020 (#H2020) som är det största EU-forsknings- och innovationsprogrammet någonsin med nästan 80 miljarder euro i kassan. Största fokusområdet är ’Building a low-carbon, climate resilient future’.

Det är projekt som de i Lund och på Storsudret som gör EU till både världens viktigaste miljöorganisation och världens största forskningsfrämjare. EU fungerar bra.

Horizon 2020 är öppet för alla, med en enkel struktur som minskar byråkratin och tiden så deltagarna kan fokusera på vad som är viktigt. Offentligt och privat i samverkan för gemensamma mål. Det liknar väldigt mycket det resonemang som låg bakom Liberalerna Gotlands motion om ett ’Tillväxt– och Utvecklingsutskott” som nu blivit verklighet under namnet Regionalt utvecklingsutskott. I motionen stod att ”näringslivet ska sköta verkställigheten och marknaden men Region Gotland [ska] ordna förutsättningarna.”

Liberaler driver samma politik både i EU och på Gotland: Näringsliv och forskning är välståndsbringande krafter som ska ges goda och rimliga förutsättningar.

I den pågående EU-valrörelsen så är det tyvärr alltför många som vill vara protektionistiska. De båda s-demokraterna använder argument som hämtade från Brexit. KD:s toppkandidat profilerar sig som nej-sägare och vad M eller V vill denna vecka går inte att veta. Tur att det finns liberalt inspirerade partier som vill satsa på samarbete och hållbar utveckling.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsidan den 21 maj 2019

Gotland bör lära av EU

Europeiska unionens byråer (motsvarar våra myndigheter) är precis som andra gemensamma organ aktivt decentraliserade. Till skillnad från Sverige, där ’allt’ ligger i Stockholm ligger nästan inga byråer i Bryssel. De finns över hela EU och inte bara i huvudstäderna: Bramshill, Parma, Köln, Alicante, Heraklion, med flera. I Solna placerades ”Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar”. Det är som om Socialstyrelsen skulle ligga i Sollefteå.

Decentralisering är viktigt inom EU och beslutas på stats- eller regeringschefsnivå. Tänk så bra det vore om det fungerade lika bra i Sverige.

Det borde det kunna göra. På samma sätt som EU insett att en ’EU-närvaro’ är viktig i alla EU:s medlemsländer, borde den svenska staten inse att statlig närvaro är viktig i alla kommuner. Betänk bara vilka krav på effektiva kommunikationer som kommer att ställas när en statlig myndighet läggs på en plats där staten via Skanova just låtit klippa ner telenätet.

By-tänkandet kommer naturligtvis att vakna och söka efter alla möjliga argument för att inte genomföra en decentralisering. ’Praktiskt, effektivt att allt ligger centraliserat’ brukar vara den första repliken. Man glömmer då att staten och dess myndigheter är till för landet och medborgarna, inte tvärtom.

Här på Gotland går Liberalerna redan före. I en motion som ska behandlas av fullmäktige nästa måndag (13 maj) så vill vi stärka den gotländska landsbygden genom klok kontorslokalstrategi.

I motionen skriver vår grupp att ”Regionens kontorslokaler på Visborg är hyrda. Hyresavtalet löper ut under 2024. Om vi startar en process i dag, hinner vi under ordnade former låta kloka förvaltningschefer och politiker se över vilken eller vilka delar av verksamheterna som lika bra, eller bättre, kan skötas från en serviceort.”

Det är inte bara i Stockholm by-protektionismen lever. Tjänstemannasvaret innehåller förstås ”ett antal försvårande omständigheter som, enligt förvaltningen, gör att förslaget måste avslås”. Man menar att ingen vill bo eller arbeta utanför Visby, och att de som tvingas arbeta i obygden ständigt måste resa vilket skulle bli ett säkerhetsproblem.

Välkomna till EU. Som EU visat, så fungerar ett decentraliserat arbetssätt utmärkt förutsatt att de styrande vill det. Fysiska möten är bra och nödvändiga i början av ett samarbete med nya kollegor. Men när alla har luktat på varandra några gånger så fungerar fjärrmöten utmärkt. Det viktiga är att decentraliseringen görs ordentligt, med tillräckligt stora ambitioner så att det nya kontoret har en chans att fungera självständigt. Tjänstemannasvaret diskuterar små lokalkontor på fem/tio personer. Det bör vara minst femtio. Det skapar samtidigt underlag för god närservice som butiker och restauranger.

EU fungerar! Sverige och Gotland har mycket att lära av EU.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 6 maj 2019

Motion – Lär av EU – decentralisera myndigheterna

(Motion till Liberalernas landsmöte 2019)

EU fungerar!

EU decentraliserar myndigheter. Europeiska unionens byråer (motsvarar våra myndigheter) är precis som andra gemensamma organ aktivt decentraliserade. Till skillnad från Sverige, där ’allt’ ligger i Stockholm ligger nästan inga byråer i Bryssel. De finns över hela EU, och inte bara i huvudstäderna: Bramshill, Solna, Parma, Köln, Lille-Valenciennes, Alicante, Angers, Bilbao, Frankfurt am Main, Heraklion, Parma, Solna, Thessaloniki, Turin, Valenciennes, Vigo med flera. I Solna placerades ”Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar”. Det är som om Socialstyrelsen skulle ligga i Sollefteå.

Decentralisering är viktigt inom EU och beslutas på stats- eller regeringschefsnivå. Tänk så bra det vore om det fungerade lika bra i Sverige.

Det borde det kunna göra. Liberalerna som är det mest EU-positiva partiet borde kunna gå före och låta EU lära Sverige hur decentralisering ska göras, så att hela Sverige ska kunna leva. På samma sätt som EU insett att en ’EU-närvaro’ är viktig i alla EU:s medlemsländer, borde den svenska staten inse att statlig närvaro är viktig i alla kommuner.

Det finns ungefär lika många kommuner som myndigheter. Så långt som de räcker, bör därför varje kommun få härbärgera en statlig myndighet. Betänk bara vilka krav på effektiva kommunikationer som kommer att ställas när en statlig myndighet läggs på en plats där staten via Skanova just låtit klippa ner telenätet.

Den stockholmska protektionismen kommer naturligtvis att vakna och söka efter alla möjliga argument för att inte genomföra en decentralisering. ’Praktiskt, effektivt att allt ligger centraliserat’ brukar vara den första repliken. Man glömmer då att staten och dess myndigheter är till för landet och medborgarna, inte tvärtom.

Yrkande

  • att Liberalernas långsiktiga mål ska vara att statens myndigheter ska spridas jämnt över landets alla kommuner
  • att Liberalerna ska verka för att det långsiktiga decentraliseringsmålet uppfylls inom rimlig tid
  • att Liberalerna ska verka för att när nya statliga myndigheter bildas, ska dessa placeras i en kommun där det inte redan finns en statlig myndighet

Motion – Mindre Stockholm i vårt landsbygdsprogram

(Motion till Liberalernas landsmöte 2019)

Alltför mycket av Liberalernas framtoning låter det stockholmska bytänkandet skina igenom. Det är onödigt. Ett liberalt parti som bygger på idén om meritokrati och individers förmåga borde våga lita även på medlemmarna ’ute i landet’.

Ett tyvärr nästan övertydligt exempel får man vid en sökning på etiketten Landsbygd. Jag uppmanar den intresserade att söka svar kring landsbygdsskolor, serviceorter eller lanthandel. Man får leta länge. Däremot finns det gott om förslag kring frågor som engagerar den storstadsbo som sommartid åker till ’landet’.

Eftersom landsbygdsprogrammen behöver bli bättre, och Liberalerna behöver bli bättre på att delegera utanför Stockholm, bör dessa två konstateranden kunna kombineras.

  • Jag yrkar att Liberalerna ska låta två eller flera länsförbund utan storstäder, tillsammans få ansvara för ett nytt landsbygdsprogram

Motion – Enskilda vägars maxhastighet

(Motion till Liberalernas landsmöte 2019)

I Trafikförordningen (1998:1276), 3 kapitlet, 17 §, tredje och fjärde styckena bestäms att hastigheten utom tättbebyggt område får vara 70, 80, 90 100 eller 110 km/h. 70 km/h definieras som bashastighet. Kortare sträckor kan få nedsatt hastighet om särskilda skäl finns.

Detta är ett problem för alla de enskilda landsbygdsvägar som får statsbidrag. I de fallen får inte vägens ägare besluta om vilken (lägre) hastighet som är lämplig för vägen. Bashastighet gäller, med undantag för kortare sträckor om särskilda skäl finns. (För vägar utan statsbidrag ligger hela beslutsrätten på vägens ägare.)

Det innebär exempelvis att en liten tre-meters grusväg, lämplig för ca 30-40 km/h, som ansluter till en 90-skyltad landsväg, vid infarten skyltas med en 70-skylt. Dagens trafikbeteende gör att detta ger både ökad olycksrisk och ökat slitage. Eftersom en stor del av förvaltningskostnaden ska bäras av vägens ägare leder begreppet ’bashastighet’ till att landsbygdens befolkning påförs helt onödiga kostnader som de inte kan påverka.

Liberalerna bör därför verka för att alla enskilda vägars ägare ska ha rätt att besluta om lägre hastighet än bashastigheten på hela eller delar av vägen.

  • Jag yrkar att Liberalerna ska verka för att alla enskilda vägars ägare ska ha rätt att besluta om lägre hastighet än bashastigheten på hela eller delar av vägen.

Motion – Bättre tidtabeller för att öka kollektivtrafikresandet

(Motion till Liberalernas riksmöte 2019)

EU-Domstolen har i rättsfallet C-452/13, Germanwings GmbH vs Ronny Henning, fastställt att vid beräkningen av en flygförsening så skall förseningen räknas fram till tidpunkten då åtminstone en av flygplanets dörrar öppnas under förutsättning att passagerarna tillåts att lämna flygplanet vid denna tidpunkt.

Det är rimligt att anta att ovanstående dom kan tillämpas även på andra transportslag. Det är bra, då har vi inom EU entydigt definierat vad som avses med ankomsttid.

Tyvärr finns ingen liknande definition av vad som menas med avgångstid. Det är illa eftersom de olika reseplaneringssystem som finns och kan tänkas komma att finnas då inte ger korrekta uppgifter.

Med samtrafikens reseplanerare ’Resrobot’ så finns nästan all inrikes kollektivtrafiks tidtabeller samlad på ett ställe. Det går i teorin att planera en resa med lokal- och expressbussar, inrikes flyg, tåg, spårvagnar, tunnelbana, skärgårds- och gotlandsbåtar. I teorin, för många av bolagen har högst egna tolkningar vad som menas med avgångstid. Tidtabellens tid gäller inte som inställelsetid, finstilta extraregler som inte kan läsas av databaser gör reseplaneringen till ett moras.

Detta gör att kollektivtrafikresandet blir onödigt svårplanerat och tappar i attraktionskraft för resor över operatörsgränser.

Liberalerna vill främja kollektivtrafikresande. Även om en standardiserad definition av avgångstid kan tyckas som en infinitesimal fråga, är det i praktiken ytterligare ett hinder för ett välfungerande kollektivtrafiksystem. Liberalerna bör därför driva denna fråga i lämpliga forum. EU är ett av flera lämpliga forum, man har redan beslutat om liknande frågor i till exempel busspassagerarförordningen och den ovan citerade domen från EU-Domstolen.

Jag yrkar
* att liberalerna i lämpliga forum ska driva frågan om en standardiserad definition av begreppet ’avgångstid’

Att motarbeta populismen

Det kommande EU-valet (liksom liberalernas kommande partiledarval) handlar till stor del om hur de högerpopulistiska krafterna ska motverkas. I kommande val lär vi också få anledning att tänka likadant om vänsterpopulistiska krafter. Vi som tillhör de liberalt inspirerade partierna har all anledning att fundera över metodval.

För det första: De populistiska partierna ger fel svar på rätt frågor. Det är inte frågeställningen eller frågeställaren som är fel. Men de seriösa svaren är komplicerade. Den femtioåring som blivit arbetslös på grund av global frihandel är inte hjälpt av ’jättebra för dina barnbarn’. Då är budskapet om tärande grupper mer lockande.

För det andra: Populisterna svar är att locka med en komfortabel tillvaro. Mannaminne är kort, och att locka med ’bättre förr’ går ofta hem. Det är bara att gå till sig själv – visst var musiken bättre förr? Dessutom är monokultur bekvämt. Mångfald ger visserligen långsiktigt mer hållbar ekonomi – både för samhällen och biologi – men är på kort sikt stökigt och besvärligt.

För det tredje: Det liberala samhället måste beskrivas. Populisterna har lätt för att peka på alla existerande brister, och lova ett gott land under ett nytt ledarskap. Vi som menar att de har fel måste lära oss att beskriva både felen i populisternas vision och fördelarna med vårt samhällsbygge.

Allt detta, helst på trettio sekunder i valstugan på torget. Detta är svårt. Slagord besegrar tyvärr oftast resonemang. Men det måste göras.

Både vänster- och högerpopulister vill bygga upp en konfrontation mellan påstådda grupper, det finns alltid ett ’vi och dom’. Klass mot klass, könskamp eller en hotad nationalkaraktär. Här kan det första förvaret för ett liberalt tänkande sättas in. Motståndet mot att gruppera människor.

  • Vem ska tillåtas definiera din grupptillhörighet? Är du svensk, musikälskare, medelålders, kvinna, förälder eller gotlänning?

Om du är flera samtidigt, kan inte det innebära att några ur ’de andra’ också kan tillhöra en grupp som du själv menar att du tillhör? Om svaret är ja så innebär ju det att grupperingarna inte duger som beskrivning av en person. Alla är individuella, vilket är liberalismens grund.

Om man inte kan hävda sin rätt genom att hänvisa till en viss grupptillhörighet (min klantillhörighet ger mig rätt att…), så måste det finnas ett starkt rättssamhälle som försvarar individen. Rättssamhället måste försvara individen gentemot starka grupperingars önskan att få mobba avvikare. Här kan det andra försvaret för ett liberalt tänkande sättas in. Den stökiga mångfalden måste försvaras.

  • Kan du halka ut ur majoritetskulturen? Är det okej att inte omfamna mello, selfies, danskt fläsk eller kebabpizza?

Om svaret är ja så innebär det att det inte räcker med att följa majoritetens vilja. Monokulturen fungerar inte. Rättssamhället måste också försvara minoriteter. Den minsta minoriteten är en individ. Det liberala rättssamhället måste vara uppbyggt på att försvara individen.

Populisternas krav på ett nytt, starkt ledarskap innebär ett kunskapsförakt. Tidigare generationer erfarenheter och modern forskning förkastas. Det påminner väldigt mycket om argumenten för religiösa lagar, den heliga uttolkaren beslutar vad som är rätt för dagen. Här kan det tredje försvaret för ett liberalt tänkande sättas in. Det liberala samhällsbygget måste beskrivas.

  • Vem ska få avgöra om ditt mjöl är rent? Ska den opinionskänsliga politikern besluta vad som gäller för stunden, eller är det ordning och reda som gäller?

Om det är ordning och reda som gäller, så måste det ju också finns regler för hur detta kan förändras. Ordet är byråkrati. En väl fungerande byråkrati i självständiga institutioner är också ett gott skydd mot korruption och godtycke. En liberal måste alltså slåss för effektiva institutioner, för att på så sätt försvara individens rätt att vara individuell.

Allt detta, helst på trettio sekunder i en valstuga på torget.

Publicerad i redigerad form på Gotlänningens (GT) ledarsida 30 april 2019

Djupt obehaglig gasolycka

Gasbussolyckan i Stockholm sätter den pågående gotländska bussupphandlingen i ett skrämmande ljus. Bussen i fråga körde in i en metallbalk som träffade gasbehållaren på taket, varpå behållaren exploderade.

Vi som känner till platsen vet att där kan hastigheten för en buss inte vara särskilt hög, gissningsvis max omkring fyrtio kilometer i timmen. Syftet med balken är att den ska ’skapa skrammel’ så att föraren av fordonet ska förstå olämpligheten i att fortsätta köra. Den kommande tunneln är för liten.

Balken hänger och dinglar, det var alltså inte en särskilt hård kollision. Men det som borde ha resulterat i lite bucklor i plåten, blev en gasexplosion. Det finns en slående likhet med luftskeppet Hindenburgs olycka. En tämligen trivial incident, lite statisk elektricitet eller en plåtskråma, utvecklas till en gasbomb.

Ansvariga för den pågående kollektivtrafikupphandlingen på Gotland förklarar morskt att ’Vi ser inga risker i trafiken kring det här. Vi har inga sådana passager som Klaratunneln.’ Det är förstås korrekt.

Samtidigt startar idag det rättsliga efterspelet kring bussolyckan utanför Sveg för nästan exakt två år sedan. Det var en tyvärr alltför vanlig bussolycka – bussen välte. Det är av det skälet vi busspassagerare uppmanas att använda bälten. Bussar krockar nästan aldrig, men de välter.

Det är inte alltför orimligt att tänka sig att en buss i landsbygdstrafik på Gotland skulle kunna välta och kana en liten bit, Om vi alla som sitter i bussen använder bälte blir det förhoppningsvis bara lite plåtskador. Såvida det inte sitter en biogasbehållare på taket.

Jag ser inga stora risker med gasbussar för den gotländska stadstrafiken, jag kommer fortsätta att nyttja bussarna. Men för landsbygdstrafiken bör upphandlarna tänka om och invänta de utredningar som helt klart lär blir följden av bussexplosionen i Stockholm.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 15 mars 2019

Motarbetade gotländska resenärer

Motarbetade bussresenärer

Under stort buller har nu kollektivtrafikprogrammet ”Regionalt trafikförsörjningsprogram för Gotland” antagits. För oss som försöker åka kollektivt på Gotland är det trevligt med ett dokument som åtminstone i teorin tar oss resenärer på allvar. Det skiljer sig från hur vi historiskt har behandlats av Tekniska nämnden och dess förvaltning.

Jag har flera gånger i GT påtalat svårigheterna för oss resenärer att ens kunna resa med bussarna. Redan för fem år sedan skrev jag att ”det går att förstå att ökad turtäthet kostar pengar, men det går inte att förstå varför man aktivt försvårar för de som vill försöka åka med den befintliga trafiken. Om man vill att antalet resenärer ska öka, så måste det vara rimligt lätt för ovana att orientera sig i systemet.”

Jag av ett antal exempel:

  • Nästan ingen hållplats var skyltad med hållplatsens namn.
  • Nära hälften av hållplatserna saknade stolpe. Man förväntades gissa var bussen ska stanna.
  • De stolpar som väl finns saknade ofta information om linje och tider.
  • Landsbygdens resenärer förväntades ofta stå mitt i trafiken och vänta.
  • Tidtabellerna saknade ’rytm’. ”För tex. vardagsavgångarna från Klintehamn mot Visby så går nästan samtliga turer på egna minuttider, och då går de ändå nästan varje timme.”

Jag skrev också att bussförarna troligen var Sveriges trevligaste. Det gäller fortfarande, chaufförerna är alltjämt på topp.

I trafikprogrammet skriver man att ’mycket har förändrats sedan 2013’, men av det jag tog upp 2014 och senare har nästan inget förändrats, förutom att andelen hållplatsskyltar (med namn) har ökat något. Dock inte på den stackars linje 61. Till och med i trafikprogrammet hålls den linjen fram som ett informationsmisslyckande

Enligt regionens hemsida ska skyltningen vara tydlig. Det är den inte. Det finns till och med hållplatser som saknar alla tillstymmelser till skyltning: I måndags hade jag anledning att vilja åka buss från Österby till Visby på morgonen. Buss 22 skulle gå 7.32 från hållplats ’Österby’. På de elektroniska kartorna finns hållplatsen utmärkt. I verkligheten finns ingenting som andas busshållplats på hela Österbyväg! Sådan slapphet handlar inte om pengar utan om totalt ointresse från de som ska sköta kollektivtrafiken.

Att man i programmet ens behöver skriva att ”miniminivån på hållplats ska vara hållplatsstolpe på båda sidorna av vägen, hållplatsnamn samt tidtabellsanslag” är en örfil på byråkratsvenska till förvaltningen.

Men även politikerna får sig en omgång. Fagra ord om kollektivtrafiksatsningar har inte följts upp med resurser. Gotland satsar minst, alla andra län gör rejält mycket mer. Det län som satsar näst minst satsar 50% mer än vi. Och det efter att vi haft två mandatperioder av påstått grönt styre.

Men som sagt, det handlar inte bara om pengar. Det måste finnas en vilja också. Så länge de som ska sköta kollektivtrafiken inte ens orkar sätta upp stolpar vid de alldeles för få hållplatserna lär Gotland vara parkerat på skämsplatsen i kollektivtrafikligan.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 8 mars 2019

Välkommet liberalt självförtroende

Det var uppenbarligen länge sedan våra politiska kollegor ansåg att liberaler skulle ha något avgörande inflytande över politikens inriktning. De moderata stormtrupperna går upp i falsett när de inser att det finns en egen vilja inom de liberala partierna. Uttryck som ’omoget’, ’sandlåda’ och ’opålitlighet’ hör till de snällare. Att Liberalerna och Centern inte vill agera lydpartier smärtar den högra falangens självbild. Liberaler med självförtroende agerar dock inte under plikt, utan av övertygelse.

Befriande är då att höra statsvetarens Katarina Barrlings kommentar om att ’väljarna är inte dumma, de vet att det är svåra beslut’. Och beslutet är svårt, det är som att välja mellan pest eller kolera när nu både Kristersson och Löfven sätter den egna prestigen främst. Politiskt är både V och SD djupt obehagliga. Båda vill rasera det liberala samhälle vi har idag.

Att stödja Kristersson innebär att man ser problemen med SD som mer hanterliga än problemen med V. Ett stöd för Löfven innebär ett motsatt resonemang, V skulle utgöra en mindre risk än SD. Här måste man vara noga med orden – båda partiernas idealsamhällen är likvärdiga hot mot den liberala demokratin. SD håller fram Ungern som förebild, och V har bara helt nyligen backat från att ha Venezuela som inspirationskälla.

Ungern är ett land med öppet statsunderstödd antisemitism, oliktänkande som hindras i sin yrkesutövning och ett tydligt stöd till Rysslands expansiva ambitioner. Venezuela har genom den socialistiska politiken blivit helt bankrutt, varken mat eller mediciner finns tillgängliga och inflationen är just nu högre än i det för-nazistiska Tyskland. Båda ländernas ledare skyller problemen på utlänningar och onda företagare.

SD förespråkar en apartheidliknande politik i partiprogrammet, partisekreterare Jomshof kan tolerera judar om de inte blir för många, våldsbrottslighet hindrar inte politisk karriär. V skriver i partiprogrammet att de vill avskaffa äganderätten och lämna EU, våldsverkare i AFA och öppet tydliga Putinanhängare i Sveriges Fredsråd välkomnas. Båda partiernas politik och praktik är tydliga hot mot den liberala demokratins samhälle.

Så – vilket av hoten utgör då den mest påtagliga risken? Jag hämtar mitt svar med hjälp av matematiken. SD är större och har chans till större inflytande än V. För de alternativ som just nu finns är Löfven det minst dåliga alternativet. Det smärtar, mitt politiska engagemang började som en reaktion mot socialdemokraterna.

Man ska dock minnas att det är moderaterna som spräckt alliansen. Miljöpartiet har sagt att de är villiga att samarbeta över blockgränsen, bara inte med en moderat statsminister. En icke-moderat statsminister hade möjliggjort en alliansregering, men den prestigeförlusten vill inte moderaterna ta.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 10 januari 2019

Skäms dinosaurier!

Jag läser i tidningen om ett ärende där föräldrar och personal vid en förskola i Fole vill ha sänkt hastighet, från nuvarande 70 km/h till max 30 km/h. Länsstyrelsen, Trafikverket och vår egna teknikförvaltning tycker det är onödigt och motiverar sina avslag med ”att det är föräldrarnas ansvar att ha tillsyn över barnen om de går eller cyklar utmed vägen”.

Så kan bara de uttrycka sig som inte har gått med tre barn längs en väg. Skäms dinosaurier!

Publicerat på GA:s insändarsida 27 november 2018 och GT:s insändarsida 29 november 2018.