Alla inlägg av Leiph Berggren

Allmännyttiga ägarlägenheter

I stora delar av världen finns olika program för att hjälpa unga människor att köpa en bostad. Men inte i Sverige. Det finns förstås förslag på politik för att hantera detta: Från höger till vänster diskuterar man sänkta skatter eller ökade bidrag. Alla förslag landar dock på en statlig nivå. Men så behöver det inte vara, även kommunerna kan göra mycket för att hjälpa unga in på marknaden för ägda bostäder.

Att äga sin bostad har många fördelar, inte bara att det blir ett långsiktigt billigare boende. Till exempel är ett amorterat boende den entydigt bästa pensionsförsäkringen.

Men den svenska statliga politiken har gjort det extra svårt att komma in på marknaden för ägda bostäder. Hårdast har nog kravet på en stor kontantinsats slagit. Däremot är amorteringskravet sunt, ingen mår bra under ett skuldberg.

Här kan de kommunala och övriga allmännyttiga bostadsbolagen göra nytta. Genom att bygga hus med ägarlägenheter kan man hjälpa de som saknar rika släktingar att komma in på marknaden för ägda bostäder. En ägarlägenhet kan enklast jämföras med att äga ett radhus. Detta skiljer sig från en bostadsrätt, där man kollektivt äger ett flerfamiljshus men inte sin enskilda lägenhet. I ägarlägenheten äger man själva lägenheten. Övriga delar av stamfastigheten ägs gemensamt, på samma sätt som mellanväggen och garagelängan till ett radhus.

Det allmännyttiga bostadsbolaget bör bygga hus med ägarlägenheter, och sedan erbjuda hyrköp av dessa lägenheter. Systemet finns i Finland och flera länder på kontinenten. Under de första åren efter nybygget är det som en vanlig hyreslägenhet, man hyr av bostadsbolaget. Efter några år erbjuds man att köpa en andel av bostaden och hyr resten. Därefter ökar man sin andel allt eftersom man har möjlighet. Den som inte vill köpa fortsätter att hyra av allmännyttan, man blir aldrig hyresgäst hos sina grannar.

Ägarlägenheter där allmännyttan tillsammans med lägenhetsägarna förvaltar stamfastigheten är på många sätt tryggare än bostadsrätter och ger möjlighet till blandade upplåtelseformer inom närområdet. Social segregering undviks. Det är bra för de boende.

Men det är även bra för de allmännyttiga bolagen. Genom att successivt kunna sälja delar av sitt bestånd så får man ett kontinuerligt flöde av nytt kapital. Man kan fortsätta att bygga nya, bra bostäder utan att i halv panik vara tvungen att sälja stora kvarter. Dessutom ger det en möjlighet att få rimlig ekonomi i nybyggen på orter med en svagare marknad. Ägarlägenheter är alltså bra även för landsbygden.

Så, kära allmännytta: Bygg ägarlägenheter för hyrköp! Det är bra för boende, bolag och bygden.

Bränn pengarna, låt nästa generation betala

Under budgetdebatten i måndags så fanns det en tydlig inriktning från Socialdemokraterna: Bränn pengarna nu, låt nästa generation betala. Lyckligtvis vann inte den linjen.

Gotlands Folkblad skriver i en ledartext att det i den ekonomiska debatten är bättre med kompass än miniräknare. För den socialistiskt inspirerade debattören är det förstås en självklar liknelse.

Skattemedel är en närmast obegränsad resurs, det är ju alltid någon annan som ska betala. Om det då finns obegränsat med pengar så blir det väl lite von Anka över världsbilden. Pengabingen kräver en inomhuskompass. För oss andra, som måste räkna efter så att pengarna ska räcka, är en miniräknare utmärkt.

Kommunallagen är också tydlig. Ekonomikapitlet inleds med att ”Kommuner och landsting ska ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet”.

De som yrkesmässigt arbetar med kommunal ekonomi samlas i Kommunalekonomernas Förening. De förklarar att ”En väsentlig utgångspunkt är att varje generation själv ska bära kostnaderna för den service som den konsumerar. Detta innebär att ingen kommande generation ska behöva betala för det som den nuvarande generationen förbrukar.”

Det som budgetdebatten alltså handlade om, var frågan om vem som ska betala för dagens välfärd. Alliansens svar var: Inte nästa generation, därför behöver vi ett överskott.

Revisionsfirman PwC skriver att ”[en kommun] som har stora investeringsbehov, hög extern upplåning och stor pensionsskuld behöver troligen ha ett resultat som är högre än två procent av skatter och statsbidrag för att klara god ekonomisk hushållning, det vill säga inte vältra över på kommande generationer att betala dagens konsumtion”.

Notera att man räknar på skatter och statsbidrag, inte på tillfälliga försäljningar. Redan i den förra, närmast urgamla lagen från femtiotalet så skrev man i förarbetena att ”en generation inte hade rätt att förbruka vad föregående generation hopbragt till sina efterkommandes gagn”.

Den goda principen har Socialdemokraterna högaktningsfullt struntat i de senaste åren, när man sålt de fastigheter som bland annat var tänkta som säkerhet för kommunens pensionsåtaganden. Man sålde säkerheten, men betalade inte av skulden.

Bränn pengarna nu, låt nästa generation betala – det är detta som Gotlands Folkblad argumenterar för när man kallar god ekonomisk hushållning för ”en teoretisk budgetmall tillverkad av någon ekonom”.

Lyckligtvis vann inte den linjen. Barnen ska inte betala för vår konsumtion. Tack och lov för goda ekonomer med miniräknare.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 21 november 2019

Jag hyllar verkligen valfrihetsvinsterna

I en ledartext den 8 oktober kritiserar Erik Fransson på Gotlands Folkblad mig när jag argumenterar för att det är rätt att skilja på rollerna som beställare och utförare, och att låta den fria marknaden leverera välfärdstjänster.

Jag hävdade att det är god politik att fokusera på medborgarnas behov, och inte lockas att leka företagare med andras pengar.

Erik Fransson håller inte med. Han skriver i en nyckelmening: ”Det är inte (—) optimalt ur kostnadssynpunkt att ha (—) den organisation som regionen måste bygga upp för att ha kontroll på utförarna”.

Läs gärna den citerade meningen en gång till. Det är alltså en onödig kostnad att se till att medborgarna verkligen får de välfärdstjänster som de har rätt att förvänta sig.

Det är här de socialistiskt inspirerade politikerna skiljer ut sig. Kvaliteten i välfärdstjänsterna är inte det viktigaste, utan det är vilka som styr som är huvudsaken.

Detta är faktiskt en gammal ”god” socialdemokratisk tradition. Jag minns Olof Palmes agitation från 80-talet. Barn på privata daghem riskerade att bli behandlade som sopsäckar. Så nyss som 2017 hävdade Socialdemokraterna att ägarformen för skolor var långt viktigare än att följa upp kvalitén.

Och nu Gotlands Folkblad som menar att det skulle kosta för mycket med kvalitetsuppföljning – som om det inte redan görs. I en påstådd vurm för ekonomin skulle det alltså vara bättre att driva verksamhet i egen regi utan att kontrollera vad som levereras. Jag rekommenderar en studie i vad kvalitetsbristkostnader innebär.

Jag har som bekant en annan uppfattning: Det viktigaste är att fokusera på medborgarnas behov. Därför ska den förtroendevalde hålla sig till att agera som medborgarnas ombudsman, prioritera mellan behoven, och följa upp krav. Inte leka företagare.

Ett annat påstått fel hos mig är att ”Berggren hyllar också valfriheten och den fria marknaden”. Här har Fransson däremot helt rätt analys – jag hyllar verkligen valfrihetsvinsterna inom välfärden.

De Pysslingdaghem som Palme motarbetade blev några år senare modell för hur kommunala daghem kunde ge mer inflytande åt personalen. Utan föräldrars rätt att välja Pysslingen hade inte den utvecklingen blivit av. Att socialdemokrater feltolkar Wigforss när han säger ”Fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla” och därför vill förstöra fungerande valfrihetssystem är bara dumt.

Men ibland kan en slumrande marknad behöva hjälp, Socialdemokraterna bör konsultera regeringskollegorna i Miljöpartiet. De ville få fart på en trög privat elcykelmarknad, och såg till att det blev så. Rätt metod, vad man än tycker om elcyklar.

Om det inte finns några valmöjligheter inom hemtjänsten på Fårö så bör politikerna fokusera på hur detta kan ändras, inte på försämringar för Visbyborna. Valfrihet och kvalitetskontroll ger välfärdsvinster för alla.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 15 oktober 2019

Ideologiska skygglappar – helt rätt

Delar av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet på Gotland bedriver just nu någon slags samordnad kampanj mot valfrihet i välfärden och ’icke-offentliga’ välfärdsleverantörer.

Lagen om valfrihet är en styggelse och att vilja skilja på rollerna som beställare och utförare är odemokratiskt och livsfarligt. Någon menar att Alliansen försvarar detta enbart på grund av ideologiska skygglappar.

I just det sista så har de socialistiskt inspirerade för en gång skull helt rätt. Liberaler och de anständiga konservativa bildar Alliansen och är här helt eniga: Valfrihet, outsourcing, utmaningsrätt och utnyttjande av den fria marknaden för välfärdstjänster är god borgerlig politik, ger god ekonomi och är väl förankrad i en ideologisk övertygelse.

I det hittills längsta socialistiska experimentet trodde man att politiken skulle kunna forma en ny slags människa, av satirikerna kallad Homo Sovjeticus.

Utan övriga likheter så verkar de socialistiskt inspirerade debattörerna fortfarande tro att politiker kan eller bör vara någon slags bättre sort. Homo Politicus som övermänniska?

Särskilt Vänsterpartiet menar att det vore bättre om beslut fattas av politiker än av dem som berörs av beslutet. De vill avskaffa Lagen om valfrihet, LOV.

Det skulle alltså vara bättre om beslutet om vem som ska vara personlig assistent fattas av en vänsterpartist i stället för av den som behöver assistansen. Politikerns åsikt blir då mer värd än brukarens.

Det må vara deras tro. Jag tror på alla människors lika värde.

Om man följer deras linje så får politikern två roller: Dels rollen som förtroendevald, dels en roll som ”företagsledare”.

Den förtroendevalde ska bevaka medborgarens intresse och ställa krav inom skola, vård, omsorg, och övriga välfärdstjänster. Företagsledaren ska försvara sin organisation gentemot ”kunden” när man inte sköter sig.

Alltså: politikern blir både kravställare, och den som ska uppfylla kraven. Det är att bädda för fusk med kraven. Inte bra.

Bättre då att renodla rollerna. Den förtroendevalde ska agera som medborgarnas ombudsman, prioritera mellan behoven, ställa och följa upp krav.

Men också hålla sig borta från den utförande organisationen. Det finns alltid en risk för korruption när man hanterar andras pengar, och risken för vänskapskorruption blir överhängande om alla är i samma organisation.

Därför är det god borgerlig politik att skilja på rollerna som beställare och utförare. Det är god borgerlig politik att låta den fria marknaden leverera välfärdstjänster. Det är god borgerlig politik att systematiskt fokusera på medborgarnas behov, och inte lockas att leka företagsledare med andras pengar.

Alltså är det helt rätt om Alliansen har ideologiska skygglappar. Dessa skygglappar är bra om man vill fokusera på medborgarnas intresse, och inte snegla åt några andra håll.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 5 oktober 2019

Släpp in rektorerna i översynen av skolan

Skolan ska utredas, igen. Men det är nödvändigt om de som går i dagens skola, ska ha en vettig skola att skicka sina barn till.

Något måste göras, för dagens situation med ett evigt smågnetande för att klara årets budget duger inte. Det bryter ner alla som arbetar i verksamheten. Som en skolledare skrev till sin nämnd: ”återkommande krav på besparing skapar en trötthet i organisationen [—] stor risk finns att sjuktalen ökar”.

Det handlar om människor, pengar och matematik. Om vi får en hållbar och rimlig utveckling i befolkning, löner och ambitioner så måste det som är dagens skola vara tjugo till trettio procent billigare om drygt tio år.

Det är de många små bäckarnas förbannelse: Någon procent i löneökningar, någon procent i förändrad demografi och någon procent i ökade förväntningar som till exempel mer stöd till de som behöver. Det är därför som det vi gör i dagens skola måste bli billigare, så att framtidens skola har sin finansiering.

Trettio procent är mycket. Vänsterpartiet kommer att fortsätta slåss för oändliga skattehöjningar, och Sverigedemokraterna mena att hårda tag riktad mot ”icke-svenskar” löser allt. För oss övriga är det svårare.

Den socialliberala synen bygger på att människor vill och får ta ansvar. Det måste bara finnas rimliga förutsättningar för att kunna ta ansvar. Barn kan inte ta ansvar för sin skolgång, det gör vi gemensamt och solidariskt. Friska vuxna däremot ansvarar för nästan allt i sitt eget liv.

Överfört på organisationer innebär detta att ansvar och beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Samt att högre nivåer har en skyldighet att stödja lägre nivåer med resurser och befogenheter.

Och överfört på den gotländska skolorganisationen skulle det innebära att rektorerna och skolornas arbetslag får bestämma mer, och den centrala förvaltningen mindre.

Jag har en klockartro på att de som är nära en verksamhet vet bäst när det gäller ändringar i densamma. Om man ska hitta något som både ger trettio procents besparing på tio år och samtidigt rimlig arbetsro i det dagliga, så är det verksamhetens folk som kan göra det.

Dessutom skiljer det sig säkerligen mellan de olika skolorna, så centrala program har svårare att lyckas.

En långtgående delegering vore intressant att få belyst i den stora skolutredningen, men just nu verkar det inte bli så. De preliminära utredningsdirektiven pekar bara på ett fortsatt gnetande inom dagens struktur.

Den centrala förvaltningen ska inte ens beskrivas. Inte heller ska utredningen ta hänsyn till vad olika revisionsrapporter skrivit om gränsdragningen mellan förvaltning och rektorer. Direktiven är tydligt präglade av ett centralistiskt perspektiv.

Men det är inte försent än. Regionstyrelsen och regionfullmäktige kan korrigera direktiven, så att även den centrala förvaltningen ingår i översynen. Gör det!

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 1 oktober 2019

Liberaler leder gotländsk sjukvårdspolitik

Sjukvårdspolitik är inte lätt. Till skillnad från skolpolitik, där (tyvärr) alla anser sig vara experter, så förstår även den hårdaste socialist att politiker bör hålla sig borta från det operativa. Det är bra, men då blir också de ideologiska skillnaderna viktigare.

Den socialliberala synen med fokus på individen har lyckligtvis segrat i Sverige sedan mer än hundra år tillbaka. Systemet med att den svenska välfärden ska vara individorienterad och finansieras gemensamt och solidariskt är en liberal innovation från förra sekelskiftet. (Intresserade kan söka på Adolf Hedin och Axel Schotte).

Liberalers fokus på individer gjorde att man redan i slutet av sjuttiotalet insåg de stora sjukhusens brister när det gällde folkhälsa. De äldre minns säkert debatterna kring husläkarreformen. Dåvarande Folkpartiet var länge ensamt i att vilja utveckla det vi i dag kallar primärvården. Idag ”är alla folkpartister”.

På Gotland är det framför allt Liberalernas Lena Grund som uthålligt har stridit politiskt för att utveckla primärvården. 2014 skrev hon en motion om att bilda en lättakut med röntgenutrustning i Hemse. Det blev inte så – då.

Lättakut är en mottagning som kan behandla såväl sårskador som okomplicerade frakturer och stukningar. Röntgen måste alltså finnas på plats. Men specialisten kan sitta globalt var som helst.

På våren 2016 skrev hon en ny motion som föreslog en satsning på primärvården och på kontinuitet i hela vårdkedjan. Hon yrkade även att ”Lättakut införs på Hemse vårdcentral”. Det blev inte så – då heller.

Mycket av den planerade vården behöver flyttas ut till vårdcentralerna. Lasarettet behöver avlastas så att man kan fokusera på de patienter som verkligen behöver länssjukhusets samlade resurser. Tillgängligheten till vården skulle öka. Dessutom skulle troligen skillnaderna mellan stad och landsbygder minska.

Hemse kan här åter tjäna som förebild. I en studie som publicerats av den ansedda tidskriften British Medical Journal så har Hemse vårdcentral varit Primus Motor. Man studerade om ett digitalt verktyg för hjärtpatienter med högt blodtryck gav samma goda resultat i verkligheten som i andra tester.

Det gjorde det. I rapporten noterar man också att skillnaderna i egenvårdens kvalitet mellan stad och landsbygd försvann. Kvaliteten blev likvärdig och högre för båda grupperna.

Det sägs att det inte är världen som är liten, utan Gotland som är stort. Det är stort att de duktiga på Hemse vårdcentral är viktiga i en studie som blir en artikel i en världsberömd tidskrift. Äran är helt deras, inga politiker bör snylta på den glansen.

Men för att resultaten sedan ska förvaltas väl i den politiska ledningen så behövs det kämpande liberaler. Lena Grund återkom inför valet med ytterligare en motion för att stärka uppdraget till Hemse vårdcentral.

Med det nya Alliansstyret verkar det nu som om alla goda krafter samverkar, och att Hemse till slut kan få även en bra röntgenutrustning och bli en riktig lättakut. Tur att det finns flitiga liberaler som Lena Grund.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 19 september 2019

Försvarets våta filt är helt rätt

Försvarsmakten gör helt rätt som lägger en våt filt över södra Visbys utveckling. Lagen tvingar dem! Bullerstörningar ska man inte leka med.

Just nu är ett fall om bullerstörningar på väg till Mark- och Miljöverdomstolen. I en tvist så vill boende i ett relativt nybyggt område att verksamheten på en fotbollsplan från sent 50-tal ska bullerdämpas. Det är barnfotboll som är den störande verksamheten. De klagande har hittills vunnit i alla instanser.

Lagen tar inte hänsyn till vad som fanns på plats först. Flera kyrkor i Stockholm kan tvingas begränsa sin klockringning eftersom de anmälts som ”buller” av grannar. Trots att de har ringt på samma sätt i århundraden. Blotta tanken på att någon skulle få rätt i att tysta Visby domkyrka …

S:t Nikolai kyrka i centrala Halmstad uppfördes på 1400-talet. Att man ringt för tidsangivelse sedan dess har ingen betydelse. Mark- och Miljöverdomstolen beslutade 2002 att kyrkan måste vidta bullerbegränsande åtgärder.

Domen är pedagogiskt och bra skriven. Bland annat förklarar man vad som gäller:
”Enligt 2 kap. 3 § första stycket första meningen miljöbalken skall alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

”Enligt 2 kap. 7 § första stycket första meningen miljöbalken gäller kraven på hänsyn i 2 kap. 2 – 6 §§ i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Enligt andra meningen skall vid denna bedömning särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.”

Så Försvarsmakten gör helt rätt som lägger en våt filt över södra Visbys utveckling. Det spelar ingen roll om det är en sedan århundraden pågående verksamhet, eller om de som eventuellt kan bli störda accepterar störningen. En uthyrd sommarstuga kan stoppa skjutfältets verksamhet.

Lagarna måste ändras, och det finns redan lagar som kan tjäna som exempel: För gamla servitutsvägar gäller att de får utvecklas över tid. En servitutsväg som var avsedd för hästskjutsar på 1800-talet, får idag användas till biltrafik om syftet är oförändrat. Det är först om vägen byggs ut eller får väsentligt ändrad användning som den gamla ’rätten att störa’ kan ifrågasättas.

På samma sätt borde en slags ’först på plats-regel’ kunna regleras i en ’lex Boovallen’. En kyrka som ringt sedan medeltiden, eller en fotbollsplan som används långt innan grannhusen ens var planerade bör få fortsätta sin ’verksamhet’.

Dessutom borde en ’lex Tofta’ införas som ger fastighetsägare möjlighet att acceptera Försvarsmaktens störningar, och därigenom slippa den våta filten.

Försvaret gör rätt. Nu är det dags för lagstiftarna att också göra rätt. Barn och historiska kyrkringningar måste få höras. De som vill bo och bygga vid det bullriga skjutfältet måste få göra det.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 21 augusti 2019.

EU fungerar: Gotland ger och får

Gotlänningar är ett resande släkte, ända sedan vår tideräknings början. De flesta av alla romerska silverdenarer och vikingatida arabiska silverskatter som hittats i (nuvarande) Sverige kommer från Gotland. Idag hör jag gotländska på nästan alla mina resor. Med tanke på hur förhållandevis få som talar gotländska antar jag att gotlänningar reser mer än svenskar i allmänhet. Förmodligen innebär det också att gotlänningar då nyttjar mer av EU:s fria rörlighet för personer än fastlänningar. Den fria rörligheten startade med att ta bort gränskontrollerna, men i dess spår har fler nyttigheter förhandlats fram. EU fungerar bra.

För den som reser inom EU och råkar skada sig så finns automatiskt samma sjukvård som för landets egna medborgare. Vid inskrivningen på akuten så frågar de efter ’det blå kortet’, men även om man glömt det så gäller sjukvårdsförsäkringen. Den svenska f-kassan har rutiner för att hjälpa den glömske.

Det kan ju tyckas enkelt och nästan självklart att Sverige betalar akutsjukvård för svenskar. Men jämför med hur det fungerar inom Sverige, mellan landstingen/regioner. Det var inte länge sedan som socialdemokraterna slogs med näbbar och klor för att patienterna skulle vara inlåsta i de egna landstingen. Vårdgaranti över länsgränsen verkade livsfarligt. Här har då EU lyckats få alla länder att bli så överens att man utan knot accepterar en sjukhusräkning från ett annat land. Vårdkedjan från skidbacken i Alperna till sjukgymnasten i Visby är obruten. Det är imponerande! Fråga V och SD varför detta är så dåligt att de till nyss ville lämna EU.

Att resa är utvecklande, nya miljöer ger nya perspektiv. Det gäller både gammal som ung, Ingrid Thunegard skrev i en trevlig krönika på Gotlands Folkblad att ”…nu vet jag vad ett matland är. Jag for till Lissabon för att besöka mitt barnbarn som studerar där på Erasmusstipendium … rasande god mat vad man än valde och rejäla portioner”.

Erasmus Plus är ett program för förskolor, skolor, universitet, yrkes- och vuxenutbildningar, kommuner, fritidsgårdar och ideella organisationer för samarbeten i andra länder. Elever, studerande, personal och unga kan delta i till exempel studier, praktik, volontärarbete och kompetensutveckling utomlands. Ett av syftena är att få ner andelen unga som hoppar av skolan i förtid, ett typiskt men allvarligt i-landsproblem.

EU fungerar! Gå in på till exempel Atheneskolans hemsida och se alla glada bilder från deras Erasmusprojekt där de samarbetar med skolor i Italien och Spanien. Gotland får också nya invånare tack vare Erasmus, studenter från Ungern och Italien som varit här på utbyte har numera status som ’lives in Visby’.

I valrörelsen är det många som likt KD vill krympa EU. Tur att det finns liberalt inspirerade partier som vill satsa på samarbete och hållbar utveckling.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 24 maj 2019.

EU fungerar: Gotlands resegaranti blev bättre

Minns ni hur det var för inte så länge sedan? I november 2014 skrev jag om jag kollektivtrafiken på Gotland: ”Att resenärernas behov inte tillmäts något värde går också att utläsa ur beskrivningen av den så kallade Resegarantin. Beloppet är ett hån mot alla utanför Visby – 200 kr för taxiresa räcker knappt till framkörningen.”

Så är det inte längre, bland annat har ersättningsbeloppet höjts till knappt 1200 kr. Orsaken är att det sedan 2015 finns det en svensk lag som rejält stärker busspassagerarna ställning, och den lagen är en konsekvens av ett EU-direktiv (181/2011). Tack EU för stärkt konsumentskydd.

Mycket av EU-parlamentarikernas arbete handlar just om konsumentskydd. Alla konsumenter ska ha ett gott skydd, oavsett viket land man handlar från. Jasenko Selimovic (L) har arbetat mycket med dessa inre-marknadsfrågor. Han har till och med arbetat så mycket att han fick utmärkelsen ’mest aktiva svenska parlamentarikern’.

EU är världen största inre marknad, och de regler som gäller inom EU blir ofta världsnorm. Som elektronikkonstruktör blev jag i slutet av 1990-talet varse om denna kraft. Ett då kommande EU-direktiv, RoHS som förbjöd vissa tungmetaller i elektronik, vände en hel världsmarknad. När EU började kräva RoHS-komponenter så blev det olönsamt att tillverka den gamla, giftiga, typen. Den kinesiska komponentmarknaden blev i ett slag mer miljövänlig. USA knorrade, men följde efter. Det hjälpte inte bara rika konsumenter inom EU, utan även svagare konsumenter i hela världen.

Ett av de förslag som Jasenko arbetat med ska stärka konsumentskyddet vid e-handel och stävja missledande marknadsföring med produkter av olika kvalitet beroende på i vilket land de saluförs. Det är väl känt att globala leverantörer gärna fyller samma förpackning med olika innehåll på olika marknader. Fattiga marknader får en förpackning som borde innehålla högkvalitativa produkter, men får andrasortering. Om EU kan stävja detta inom sig, så borde det kunna ge resultat även utanför EU.

Men det är förstås inte lätt. Som han skriver: ”Det finns konsumentpreferenser som bör respekteras, coca-cola är exempelvis gjort på olika sorters socker i olika länder, och konsumenter vill ofta behålla sin egen variant. Ni kanske förstår hur svårt det är att komma överens om detta i ett parlament med 28 länder”. Men de lyckades. EU fungerar.

EU är världens största inre marknad därför att vi är världens rikaste region. På samma sätt som ’vanliga rika’ går i förväg och köper ny och modern teknik, så går den inre marknaden före och sätter normen för kvalitet och konsumentskydd. Det svenska konsumentskyddet har blivit bättre genom samarbetet i EU, mycket tack vara flitiga liberala parlamentariker. Tur att det finns liberaler som vill satsa på samarbete och hållbar utveckling. Stöd dem med din röst.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 23 maj 2019.

EU fungerar: Gotland ger Grekland grundvatten

Sverige får en av världens vassaste forskningsanläggningar i Lund, tack vare EU och Lars Leijonborg. Med anläggningen ESS så kan vi ligga i yttersta framkant när det gäller till exempel medicinsk och biologisk forskning. Sverige hade ensamt aldrig haft en chans. Knappt ens de starkaste ekonomierna har råd att bygga stora forskningsanläggningar. Men genom EU byggs nu i Lund en gigantisk anläggning för att forska med hjälp av neutroner.

Även många mindre anläggningar för världsledande spjutspetsforskning är mycket dyra och komplicerade att bygga. Här kan inte minst Gotland dra nytta av EU:s forskningssamarbete: Genom EU ingår vi i ett projekt som på sikt kommer att ge inte bara Storsudret utan även den grekiska övärlden mer grundvatten. Det ger inte bara vatten utan också nyttig internationell draghjälp till besöksnäringen.

I projektet tittar man på att behålla det vatten som faktiskt regnar ner på marken. Mängden regnvattnet räcker men utmaningen är behålla vattnet så att det räcker över sommarmånaderna. På Storsudret pågår därför uppbyggnaden av en testbädd där EU, staten, regionen, forskare och leverantörer samarbetar. Testbädden innefattar flera småskaliga delar som dammar och våtmarker, allt under markytan.

Testbädden på Storsudret är ett av tio områden som inom ramen för EU-projektet Nextgen som ska anpassa hanteringen av vatten till cirkulär ekonomi. Aten ett annat. Nextgen är en del av EU-programmet Horizon 2020 (#H2020) som är det största EU-forsknings- och innovationsprogrammet någonsin med nästan 80 miljarder euro i kassan. Största fokusområdet är ’Building a low-carbon, climate resilient future’.

Det är projekt som de i Lund och på Storsudret som gör EU till både världens viktigaste miljöorganisation och världens största forskningsfrämjare. EU fungerar bra.

Horizon 2020 är öppet för alla, med en enkel struktur som minskar byråkratin och tiden så deltagarna kan fokusera på vad som är viktigt. Offentligt och privat i samverkan för gemensamma mål. Det liknar väldigt mycket det resonemang som låg bakom Liberalerna Gotlands motion om ett ’Tillväxt– och Utvecklingsutskott” som nu blivit verklighet under namnet Regionalt utvecklingsutskott. I motionen stod att ”näringslivet ska sköta verkställigheten och marknaden men Region Gotland [ska] ordna förutsättningarna.”

Liberaler driver samma politik både i EU och på Gotland: Näringsliv och forskning är välståndsbringande krafter som ska ges goda och rimliga förutsättningar.

I den pågående EU-valrörelsen så är det tyvärr alltför många som vill vara protektionistiska. De båda s-demokraterna använder argument som hämtade från Brexit. KD:s toppkandidat profilerar sig som nej-sägare och vad M eller V vill denna vecka går inte att veta. Tur att det finns liberalt inspirerade partier som vill satsa på samarbete och hållbar utveckling.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsidan den 21 maj 2019

Gotland bör lära av EU

Europeiska unionens byråer (motsvarar våra myndigheter) är precis som andra gemensamma organ aktivt decentraliserade. Till skillnad från Sverige, där ’allt’ ligger i Stockholm ligger nästan inga byråer i Bryssel. De finns över hela EU och inte bara i huvudstäderna: Bramshill, Parma, Köln, Alicante, Heraklion, med flera. I Solna placerades ”Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar”. Det är som om Socialstyrelsen skulle ligga i Sollefteå.

Decentralisering är viktigt inom EU och beslutas på stats- eller regeringschefsnivå. Tänk så bra det vore om det fungerade lika bra i Sverige.

Det borde det kunna göra. På samma sätt som EU insett att en ’EU-närvaro’ är viktig i alla EU:s medlemsländer, borde den svenska staten inse att statlig närvaro är viktig i alla kommuner. Betänk bara vilka krav på effektiva kommunikationer som kommer att ställas när en statlig myndighet läggs på en plats där staten via Skanova just låtit klippa ner telenätet.

By-tänkandet kommer naturligtvis att vakna och söka efter alla möjliga argument för att inte genomföra en decentralisering. ’Praktiskt, effektivt att allt ligger centraliserat’ brukar vara den första repliken. Man glömmer då att staten och dess myndigheter är till för landet och medborgarna, inte tvärtom.

Här på Gotland går Liberalerna redan före. I en motion som ska behandlas av fullmäktige nästa måndag (13 maj) så vill vi stärka den gotländska landsbygden genom klok kontorslokalstrategi.

I motionen skriver vår grupp att ”Regionens kontorslokaler på Visborg är hyrda. Hyresavtalet löper ut under 2024. Om vi startar en process i dag, hinner vi under ordnade former låta kloka förvaltningschefer och politiker se över vilken eller vilka delar av verksamheterna som lika bra, eller bättre, kan skötas från en serviceort.”

Det är inte bara i Stockholm by-protektionismen lever. Tjänstemannasvaret innehåller förstås ”ett antal försvårande omständigheter som, enligt förvaltningen, gör att förslaget måste avslås”. Man menar att ingen vill bo eller arbeta utanför Visby, och att de som tvingas arbeta i obygden ständigt måste resa vilket skulle bli ett säkerhetsproblem.

Välkomna till EU. Som EU visat, så fungerar ett decentraliserat arbetssätt utmärkt förutsatt att de styrande vill det. Fysiska möten är bra och nödvändiga i början av ett samarbete med nya kollegor. Men när alla har luktat på varandra några gånger så fungerar fjärrmöten utmärkt. Det viktiga är att decentraliseringen görs ordentligt, med tillräckligt stora ambitioner så att det nya kontoret har en chans att fungera självständigt. Tjänstemannasvaret diskuterar små lokalkontor på fem/tio personer. Det bör vara minst femtio. Det skapar samtidigt underlag för god närservice som butiker och restauranger.

EU fungerar! Sverige och Gotland har mycket att lära av EU.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 6 maj 2019

Motion – Lär av EU – decentralisera myndigheterna

(Motion till Liberalernas landsmöte 2019)

EU fungerar!

EU decentraliserar myndigheter. Europeiska unionens byråer (motsvarar våra myndigheter) är precis som andra gemensamma organ aktivt decentraliserade. Till skillnad från Sverige, där ’allt’ ligger i Stockholm ligger nästan inga byråer i Bryssel. De finns över hela EU, och inte bara i huvudstäderna: Bramshill, Solna, Parma, Köln, Lille-Valenciennes, Alicante, Angers, Bilbao, Frankfurt am Main, Heraklion, Parma, Solna, Thessaloniki, Turin, Valenciennes, Vigo med flera. I Solna placerades ”Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar”. Det är som om Socialstyrelsen skulle ligga i Sollefteå.

Decentralisering är viktigt inom EU och beslutas på stats- eller regeringschefsnivå. Tänk så bra det vore om det fungerade lika bra i Sverige.

Det borde det kunna göra. Liberalerna som är det mest EU-positiva partiet borde kunna gå före och låta EU lära Sverige hur decentralisering ska göras, så att hela Sverige ska kunna leva. På samma sätt som EU insett att en ’EU-närvaro’ är viktig i alla EU:s medlemsländer, borde den svenska staten inse att statlig närvaro är viktig i alla kommuner.

Det finns ungefär lika många kommuner som myndigheter. Så långt som de räcker, bör därför varje kommun få härbärgera en statlig myndighet. Betänk bara vilka krav på effektiva kommunikationer som kommer att ställas när en statlig myndighet läggs på en plats där staten via Skanova just låtit klippa ner telenätet.

Den stockholmska protektionismen kommer naturligtvis att vakna och söka efter alla möjliga argument för att inte genomföra en decentralisering. ’Praktiskt, effektivt att allt ligger centraliserat’ brukar vara den första repliken. Man glömmer då att staten och dess myndigheter är till för landet och medborgarna, inte tvärtom.

Yrkande

  • att Liberalernas långsiktiga mål ska vara att statens myndigheter ska spridas jämnt över landets alla kommuner
  • att Liberalerna ska verka för att det långsiktiga decentraliseringsmålet uppfylls inom rimlig tid
  • att Liberalerna ska verka för att när nya statliga myndigheter bildas, ska dessa placeras i en kommun där det inte redan finns en statlig myndighet