Kategoriarkiv: …bland annat om, eller publicerat på, Gotland

Ö-drift, inget för Gotland

Ö-drift är en term lånad från elkraftdistribution. Av någon orsak, t.ex. ett fel, så måste ett område frikopplas från resten av el-världen. Området kan då varken ge eller ta emot hjälp från omvärlden.

I överförd betydelse så finns det alltför många gotländska politiker som verkar tycka att ö-drift är det eftersträvansvärda. Allt ska ske i egen regi, utan någon egentlig samverkan med omvärlden. Det är förödande. Jag besökte en mycket uppskattad kommunal skola. Personalen beskrev att skolan var speciell, de hade sitt eget sätt att arbeta. Men vid en utvärdering så saknade nära hälften av barnen acceptabel läsförmåga. Ö-drift ger att man förlorar kontakt och referenser med omvärlden, och inte kan veta när man ligger fel.

Vi i Liberalerna Gotland är fritidspolitiker, politiken är inte vårt yrke. (Själv har jag ett halvt yrkesliv som högre mellanchef i industrin.) Det betyder bland annat att vi inte behöver ’besöka’ verkligheten. Vi är där hela tiden, och tar med oss de professionella erfarenheterna till politiken. Läs till exempel vårt program ”Politik för hälsa och vård” (42 sidor) och jämför med de övriga partiernas enstaka punktlistor. Socialdemokraterna rabblar ’Vi vill..’ men utan substans. Centerpartiet skriver i tidningen att det är bråttom att hitta lösningar, och förklarar sedan hur de letar. Moderaterna har inte ens egna förslag, utan klonar sidor från riksorganisationen. Partier med gotländska yrkespolitiker!

En av de professionella erfarenheter vi i Liberalerna Gotland tagit med oss in i politiken, är att yrkeskunnandet ska vårdas. I alla sammanhang så är det de yrkeskunniga teamen som ser till att rätt saker görs vid rätt tillfällen. Från skolvärlden har vi hämtat begreppet ’kollegier’. Det är de kvalificerade kollegierna som ger kvalitet och verkshöjd på verksamheten. Ett välfungerande kollegium har täta kontakter med omvärlden, det kan vara genom konkurrentanalys i kommersiell verksamhet, eller genom akademiskt samarbete där ingen konkurrens finns. Ö-drift ger bara att man inte vet något om omvärlden, det säkrar ingen kvalitet i verksamheten.

Politiken ska ge förutsättningarna för ett gott resultat, till exempel strukturen för organisationen och dess styrsystem. För att skapa goda kollegier och minska risken för ö-drift, så skriver vi i programmet (punkt V19, av 240 st) att allianser för utveckling ska skapas. I klartext: att organisationen ska ha kvalificerade partners att samarbeta med. Vi vill skapa förutsättningar för att det ska vara professionellt kul på jobbet. Att vara bra på det man arbetar med är kul, och det är kul att vara bra på det man gör. Ett kompetent kollegium är ett bra verktyg för detta.

Det som skiljer Liberalerna Gotland från de andra är de verklighetsbaserade förslagen. Jag hoppas att fler ska upptäcka att det är viktigt.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 14 juni 2022

Skolan – förutsättningen för ett gott liv

”Omkring 15 procent av eleverna i grundskolan får underkänt i matte, svenska och engelska. Har utslagningen i grundskolan något samband med ökad dödlighet bland unga vuxna i Sverige? ” Det var ingressen till ett avsnitt av Vetenskapsradion i SR P1 den 3 juni. Programmet rekommenderas till alla som vill diskutera den gotländska skolans betydelse för folkhälsan, den avslutas med några handfasta råd från forskarna.

’Skolan spelar en avgörande roll för ens framtida hälsa’ säger i programmet Sven Bremberg, docent i socialmedicin vid Global folkhälsa på Karolinska institutet. Åtgärd nummer ett är ’stöd till elever – tidigt – i form av extraundervisning, stödlärare osv.’.

Liberalerna Gotlands program för den gotländska skolan lyfter fram just detta: Vikten av tidiga insatser, och de tidiga skolårens stora betydelse.

I Liberalerna Gotlands program förordas att lågstadium och förskola ska verka tillsammans i närliggande lokaler, helst ska de samlokaliseras. Alla enheter ska dessutom ha heltidsrektor och minst en heltids specialpedagog. Det är viktigt att de som ska stötta lärarna finns tillhands hela tiden.

Att börja se lågstadiet och förskolan som en samlad organisation har många fördelar. Om jag börjar med det minst viktiga – ekonomin: Att samlokalisera förskola och lågstadium ger effektivitetsvinster som gör att flera små skolor klarar sig utan betydande landsbygdsstöd. Den ständiga striden om att ’lägga ner skolor’ kan bordläggas. Dessa bygdeskolor behöver till exempel inga specialsalar.

Mer viktigt är att barnet kan följas i sin utveckling ända upp till tioårsåldern. Att kontinuerligt följa utvecklingen i språk, motorik eller socialt agerande bör göra att insatser och kännedom inte tappas bort vid stadieövergångar. Mångfalden av högskolekompetenser (förskollärare, fritidslärare, grundskolelärare, vårdpersonal) bör också ge att varje barn blir uppmärksammat på bästa möjliga sätt.

Det finns en tät kontakt mellan småbarnsföräldrar och förskolepersonal. Om denna kan fortsätta upp igenom lågstadiet bör det också stärka föräldrarnas förståelse för att barnen får en god skolmoral. (Skolmoral är ingen relik från förrförra århundradet, det är ett samlingsbegrepp för hur man fungerar i skolan.)

I Liberalerna Gotlands program för ett ’Gott liv med god hälsa’ är den första punkten ’En bra skola som ger alla möjlighet att utvecklas till sin fulla potential’. Det är väl känt att tidiga insatser är bättre och billigare än motsatsen, därför fokuserar vi på att skolan redan från början ska ge bästa möjliga stöd till varje barn.

Detta skiljer Liberalerna Gotland från samtliga andra gotländska partier. De var tysta eller pratade om skolbyggnader. Vi talar om förutsättningarna för att hela livet ska bli bra. Jag hoppas att fler ska upptäcka att det är viktigt.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 8 juni 2022

S kappvänder igen, nu om NATO

Sverige ska ansöka om medlemskap i NATO. Det är bra. Liberalerna/FP har sedan åtminstone 1995 hävdat att Sverige bör vara solidariskt med de andra demokratierna i Europa, och alltså hjälpa dem om de blir angripna.

Solidaritet kostar, och kostar på. Socialdemokraterna sjunger vackra visor om internationell solidaritet den 1 maj, men resten av året stänger de dörrar. Det är en gammal socialdemokratisk tradition. ”Vi orkar inte ta emot för många zigenare”, sa Olof Palme 1969 och utvisade 47 romer som flydde förtryck och sökte fristad i Sverige. När kriget i Ukraina var under uppsegling deklarerade Magdalena Andersson att ’andra’ får ta ansvar ’den här gången’ (DN 18/2).

På samma sätt har man historiskt resonerat om NATO. Andra har stridit för att socialdemokraterna ska kunna säga att ’alliansfriheten har tjänat oss väl’. Inte ens nu, när Ryssland startade ett medeltida utrotningskrig, var tanken på solidaritet något som besvärade den socialdemokratiska regeringen. ”Min första och sista fråga är vad som bäst tjänar Sverige och det svenska folkets säkerhet” (SvD 27/2). Det blev matransoner och hjälmar till de angripna, och arga mejl till Putin.

Men nu har Socialdemokraterna återigen tagit guldmedalj i kappvändning. Den 8 mars menade de att en NATO-ansökan skulle ’destabilisera läget i Europa’ (SvT 8/3). I söndags hade de ändrat sig. Men inte av solidaritet med övriga hotade demokratier, utan av egenintresse: Sverige [behöver] de formella säkerhetsgarantier som kommer med ett medlemskap i Nato, skriver de nu på sin webbplats.

Att partier ändrar ståndpunkt är varken fel eller ovanligt. Liberalerna hade en lång och intensiv debatt före sitt vägval – alla kunde följa den interna våndan i pressen, och inte alla av oss gillade beslutet. Men det var inget hymlande i busken. Om det inte finns tid för ett stort Landsmöte, samlas istället 68 valda ombud, partistyrelse, riksdagsgrupp och EU-parlamentariker till partiråd. Ofta direktsänds mötena via webb eller SvT24. Kongressbeslut gäller, ve den ordförande som tänjer på detta.

Socialdemokraternas tradition är däremot den slutna klubbens styre. Ett kongressbeslut betyder inget om ordföranden har ändrat sig. Då sammankallas partistyrelsen, diskuterar i ett slutet rum och kallar sen till presskonferens för att meddela vad medlemmarna nu ska tycka. En ledande gotländsk s-politiker bekräftade detta i SR P1 den 9 maj: ’Jag kommer ha stort förtroende för att socialdemokraterna…har [vårt] bästa för ögonen’. En devot inställning till att ledaren alltid vet bäst, och att lilla jag inte behöver bekymra mig.

En röst på socialdemokraterna är inte en röst på ett partiprogram, utan mer ett personval på yttersta partieliten. Det är en enorm skillnad gentemot Liberalerna, även lokalt på Gotland. Jag hoppas att fler kommer upptäcka det.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 18 maj 2022.

Krig och lokalpolitik

Nyamko slutar som partiledare, det är tråkigt. Jag verkade i närheten av henne under de tidiga alliansåren. Då var jag ordförande för Folkpartiets sidoorganisation Gröna Liberaler i Stockholm, och sprang ofta på henne i Riksdagshuset. Hon har en slags kaxig kraft som man bara måste gilla. Som den gången hon gick hela Prideparaden i catsuit och högklackat. Vi har absolut olika tolkning i hur partiet bör förhålla sig till s-demokraterna, dvs. vilket av de båda partierna som är sämst för Sverige, men jag gillar verkligen personen Nyamko. Nu träder Johan in. Det är ingen katastrof. Ett partiledarbyte kan komma mer eller mindre lägligt, men Liberalerna Gotland tuffar vidare.

****

Den verkliga katastrofen sker 100 mil sydöst om oss. Att regimen i Ryssland visar sig vara en genuint ond makt, som gör anspråk på hela sträckan från Atlanten till Vladivostok och publicerar texter om att ukrainare ska utrotas och dessutom börjar verkställa detta – det är en katastrof.

Det vore ju lätt att skryta av hur rätt vi har haft hela tiden: 1995: Natomedlemskap upp på agendan. 2016: Polemik mot (s) på Gotland och i Riksdagen om det o-kloka i att upplåta Slite hamn till Ryssland. (Dåvarande regionrådet Björn Jansson: [Vi] gör ingen bedömning av miljöfrågor och säkerhetspolitiska aspekter.) Hela 2010-talet: Rysk gas har två fel… Men det hjälper ju inte idag. När kriget kom svarade s-regeringen reflexmässigt att ‘vi har gjort vårt’, och införde 100% gränskontroll på linjen Rostock – Visby – Nynäshamn. Själv skickar jag pengar till hjälporganisationer, och ställer mig med Ukraina-skylt på Donners plats på måndagar – en minut i tolv.

Vi kan lära oss av Ukraina. Det som från sidlinjen synes ha bidragit till den starka försvarsviljan är tron på att vägen mot den liberala demokratin är den rätta. Detta kan vi politiker på Gotland lära oss av. Demokratin måste försvaras och utvecklas.

I Liberalerna Gotlands program finns många punkter om hur vi lokalt stärker och utvecklar demokratin. Det handlar om att få fler att vilja vara fritidspolitiker, och att samtidigt göra det rimligt tungt. Sammanträden med tusen sidors underlag måste bort, antingen genom att man delar upp uppdragen – eller minskar på detaljstyrningen. Det står uttryckligen att ‘Politiker ska fokusera och ansvara för rätt saker’.

Det gillas inte av alla. En tidigare s-ledamot i fullmäktige skrev att ’Vi vill veta att [just] den belysningsstolpen har vi fått till’. Jag tror inte hon var ironisk. Men den inställningen bäddar för en nedlåtande attityd gentemot de som arbetar inom förvaltningarna. Det är förödande. Yrkesfolk kan sin sak. Fritidspolitiker och duktigt yrkesfolk i Region Gotlands organisationer har olika roller som kräver ömsesidig respekt. Den insikten är både ett fundament och försvar för den liberala demokratin.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 14 april 2022.

Liberalerna har precis det som Gotland behöver

Det är populärt just nu att avisera liberalismens frånfälle i Liberalerna. Jag kan meddela att liberalismen lever och frodas i Liberalerna Gotland. Den gotlänning som söker socialliberala svar har mycket att hämta i mitt parti:

Just nu skrivs det på slutversionerna av de rapporter som kommer att utgöra det lokala partiprogrammet. Programmen kommer att fastställas inom någon månad, så jag ger här bara en inblick i hur diskussionerna förts. Ståndpunkterna kommer efter medlemsbesluten.

Vi startade i början av hösten och har därefter haft djuplodande diskussionsmöten var tredje vecka. Mötena har förstås varit öppna för alla medlemmar, och har varit hybridmöten (distans + mötesrum) för att alla ska känna sig välkomna. Samtidigt har över fyrahundra inspel fångats vid samtal och möten, på torg, telefon, e-kanaler, sociala nätverk och överallt där någon vill prata. Med även interna inlagor är listan med ’substantiella synpunkter’ nu över sjuhundra punkter lång.

Några axplock: …strecken (Burgsviks trottoarer) syns inte så bilar tutar och pekar finger då man går där … ständigt behov att kompetensutveckla lärare för att kunna uppnå möjlighet att ge alla olika elever den utmaning och hjälp de behöver … politikerna illojala mot fattade beslut … hur ska den ökande acceptansen för cannabis bland ungdomar hanteras … vilka politiker önskar vi se i framtiden, ‘broilers’ eller ‘vanliga medborgare’ … den lilla människan med lågavlönade arbeten om än med gymnasiekompetens & högskola, kommer inte kunna ta arbeten här, då bostäder med rimlig hyra med tiden försvinner … hur kan kulturen bidra till ett motståndskraftigt civilsamhälle. Brett och stort!

Jag tillhör inte skribenterna, så jag är en av de som med spänning och tillförsikt ser fram mot vad som kommer fram av alla dessa samtal.

Dessutom är jag särskilt stolt över att tillhöra just Liberalerna Gotland. Ett pressmeddelande som gick ut för en tid sedan inleddes med ”Liberalerna Gotland står bakom beslutet att inte medverka till en regering där Sverigedemokraterna ingår. Detsamma gäller på Gotland…”

Men det betyder inte beröringsskräck eller debattförbud. Jag skrev för många år sedan att man ska ta debatten med alla, det gäller fortfarande. Vi engagerade måste bli betydligt bättre på att argumentera mot åsikter, inte angripa personer. Vad gäller Sverigedemokraterna och partiets rasistiska program så har jag redan skrivit mycket. För att låna från en tidigare liberal skribent: det känns nästan förolämpande att politik och press tvingas sysselsätta sig med ett parti som har så unkna idéer som rösträtt baserat på folk och tillhörighet.

Slutligen är det nu klart med vallistan, toppkvartetten är bonden Frans, PBL-experten Anna, entreprenören Gisela och skolmänniskan Aina. Bredd och kompetens. Precis vad Gotland behöver!

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 10 februari 2022

Den liberala demokratin är värd att försvara

Det mullras i öster, och det mullras tillbaka från Gotland. Det står stridsfordon och pekar med kanonen mot Ryssland.

Det är bra. Det gör att ‘Björklunds stridsvagnar’ nu har den infrastruktur som behövs för att de ska kunna göra nytta. Men den gången satt det hårt åt. Moderaterna ville inte lägga pengar på särintressen, och såg till att ‘hela Sverige ska försvarasströks från försvarets uppdrag. Så sent som året innan Krim-ockupationen avslog man att ge försvarsmakten ‘i uppdrag att planera för styrketillväxt’. Sånt kan vara bra att komma ihåg när de nu tävlar om att vara argast.

Liberalernas militärpolitiska försvar av den liberala demokratin (fria val, rättsstat, minoritetsskydd) är inte en dagsnotering. Redan 1995 ville dåvarande Folkpartiet att ett medlemskap i NATO skulle utredas. Det har inte ändrats.

Att demokratin ska försvaras brukar alla vara överens om, men det är sällan man hör ett bra försvar för den representativa och liberala demokratin i sig.

Dansken Harald Koch beskrev i ”Hvad er demokrati?” demokratin som livsform: ”Demokratin är inte något i sig själv avslutat. Det är inte en seger som är vunnen, utan en kamp som ständigt pågår. Demokratins väsen är bestämt av samtalet, förhandlingen, av den ömsesidiga respekten och förståelsen och av det härav framväxande intresset för helheten.”

Jag argumenterar ofta och gärna för att det politiska mandatet ska minskas. Mer ska skötas direkt av de som är berörda av beslutet. Jag har skrivit om att skolor bör styras av lärare och föräldrar, sjukvård styras av läkare sjuksköterskor, och jag har funderat lite över hur bygglov skulle kunna avpolitiseras.

Men jag menar också att det finns ett mycket stort värde i att ha politiska församlingar. När det gäller att prioritera mellan olika – icke jämförbara – alternativ, så behövs det några som på bästa möjliga sätt gör en avvägning.

Det bör vara rimligt att anta att en proportionerligt demokratiskt vald församling oftast företräder samma slutsatser (i en enskild fråga) som deras väljare skulle ha gjort – om väljarna också hade satt sig in i detaljerna. Men observera den sista bisatsen. Många frågor är faktiskt duktigt svåra, och kräver en stunds eftertanke. (Ska t.ex. barn- och ungdomspsykiatri ha mer eller mindre i anslagsökning än kollektivtrafiken?)

Jag tror inte att alla kommer fram till samma slutsats. Men jag tror att de olika representanterna kommer fram till ungefär samma slutsats som deras väljare skulle ha gjort. Sedan får de förhandla. Det är bra, bättre kan det nog inte bli.

Demokratin måste försvaras, men inte bara med militär. Alla som gillar den liberala demokratin måste också vara lite modiga och våga göra lite politisk värnplikt. Ring en politiker du gillar och fråga hur du kan vara med. Inget stoppar en despot bättre än engagerade medborgare.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 20 januari 2022.

Sorgligt att se att rasismen rotar sig igen

Det är så sorgligt, jag läser i GT om den lärare som blivit utsatt för rasistiska påhopp, och det som följde efter. Det är bara ytterligare ett bevis på att rasismen rotar sig allt fastare. När jag var ung och fram till mitten av 1980-talet så var detta vardagsmat. En restaurang i Stockholm var ökänd för att inte släppa in mörkhyade, men de var sannerligen inte ensamma. Med tiden blev det allt bättre, de liberala strömningarna under 90- och 00-talet gjorde etniska stereotyper obekväma för dem som använde dem. Men rasismen försvann aldrig, den bara gömde sig.

Sedan blev det 2010 och Sverigedemokraterna (SD) kom in i riksdagen, och rasismen fick en ny plattform. SD är ett parti som förespråkar en rasistisk politik. Jag har skrivit om det tidigare, senast den 25/3 på denna sida, så jag tar inte hela harangen nu. Men den som söker kan läsa Sverigedemokraternas principprogram. De menar att “folkstyret [blir] mycket problematiskt” när man inte vet “vilka som skall räknas till folket”. Därefter följer ett helt kapitel av hur viktigt det är med etnisk tillhörighet till folket, samt att någon – oklart vem – kan besluta att en person inte längre ska anses tillhöra folket.

I den liberala demokratin bygger rösträtten på medborgarskap. SD:s idé är att bygga rösträtten på folktillhörighet. Det är rasistisk politik. SD är ett rasistiskt parti. Men SD kom inte från ingenstans, de har haft Sveriges starkaste lobbyrörelse som krattat manegen: LO.

LO är inte rasistiskt, men rädda för utländska arbetare. Alla migrantarbetare, oavsett ursprung, ses som ett hot mot svenska arbetare. LO har konsekvent i åtminstone 50 år pekat ut migrantarbetare som ett främmande element i Sverige. Först på sent 90-tal fick utlandsfödda LO-medlemmar ett fullvärdigt medlemskap. Det var symptomatiskt att Byggnads skrek “Go home” i Vaxholm, istället för att försöka arbeta fackligt tillsammans med sina kollegor.

LO är inte rasistiskt, men det ständiga talet om att utlänningar skapar problem, göder förstås dem som gärna skapar problem för “främlingar”. Detta har uppenbarligen gjort att den svenska rasismen har rotat sig på nytt. Beteende går före attityd. Om LO säger att det är problem med utlänningar, är det lätt att börja tro att “främlingarna” är problematiska. Varför skulle då LO-anslutna inte rösta på SD?

Men inte bara LO: Moderaterna hävdade länge (extremt förenklat) principen “sköt dig själv, och strunta i andra”. I detta låg att även “främlingar” som skötte sig accepterades. Det gäller inte längre, nu vill de till och med hindra företag från att anställa utlänningar. Till och med Svenska Dagbladet uppmanar Moderaterna att besinna sig.

Främlingsfientligheten är rasismens mylla. I dag får den indirekt stöd av en majoritet av riksdagsledamöterna. Rasismen rotar sig igen. Det är så sorgligt.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 4 november 2021.

Fritt skolval bra för fattiga föräldrar

Filip Reinhag går den 25 september till storms mot att fattiga föräldrar kan välja skola åt sina barn. Det står förstås inte så i klartext, men hans politiska dröm leder dit. Att vilja avskaffa det fria skolvalet betyder just detta – det ska bara vara de rikaste som ska kunna välja skola åt sina barn.

Det svenska systemet är – helt korrekt – nära unikt. Få stater garanterar att alla föräldrar ges möjlighet att välja den skola de tycker är bäst för just sitt barn. I större delen av den övriga världen är det bara de som har råd att betala privatskolornas avgifter som kan välja. Av okänd anledning drömmer sig Reinhag tillbaka till den tid när den stenhårda ekonomiska segregationen gjorde att det var så även i Sverige.

“Skolan ska drivas av kunskapsintresse” skriver Reinhag, men klagar samtidigt att “tillsyn och uppföljning kostar årligen mycket stora belopp”. Detta blir faktiskt obegripligt. De som menar allvar med att skolan ska ta sitt kompensatoriska ansvar, att alla barn ska ges de bästa förutsättningarna oavsett bakgrund, borde tycka att det är bra att även skolorna får hjälp att hålla kvalitet. ‘Tillsyn och uppföljning’ har varit lagkrav sedan folkskolestadgan 1842, vill socialdemokraterna verkligen skrota detta?

Om nu skolan ska drivas av kunskapsintresse, så borde det väl också hörts från ledande gotländska socialdemokrater när den gotländska skolorganisationen diskuterades förra hösten. Men icke – man pratade om byggnader och skolgårdar istället.

Men det blir förstås problem när (även fattiga) föräldrar väljer ’fel’ skola till sina barn. När en av de populära skolorna i Visby just byggt ut, så vill förstås många ha sina barn där. Förvaltningen blir negativt överraskad när den nyaste skolan i stan attraherar föräldrarna. Friskolan sägs stjäla elever, när dess stabila ledarskap får föräldrarna att rösta med fötterna. Detta är ett ’Not invented here’-problem.

Ett annat problem med s-retoriken om enhetsskola, där en modell ska passa alla, är att skolsystemet inte på ett rimligt sätt kompenserar skolorna för deras arbetsinsats. Barn (precis som vuxna) är individer med olika förutsättningar. Helt klart är att skolor med barn till föräldrar som har både höga ambitioner, och god förmåga att stötta studierna, har ett enklare uppdrag än de där det motsatta gäller. Men ’enhetstänket’ gör att alla får stort sett samma skolpeng.

Detta bör förstås ändras, och det är inget konstigt. Någon kanske minns att Bolognaprocessen tvingade flera svenska lärosäten att bevisa att de verkligen tillförde begåvade elever något.

Det finns enstaka s-politiker som talar om undervisningens kvalitet, skolministern gör sitt bästa i det hörnet. Men med en hel kongress full av plakatpolitik för skolan är socialdemokraterna helt enkelt inte trovärdiga i den frågan. Inte ens på Gotland.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 2 oktober 2021.

Cementabeslutet – bra och dåliga konsekvenser

Cementa har förlorat rätten att bryta kalk på Gotland. De lyckades inte visa att brytningen bara gav acceptabla miljökonsekvenser. Jag har i en tidigare artikel argumenterat för att beslutet är både korrekt och rimligt.

Beslutet ger förstås både positiva och negativa konsekvenser. Positivt är att hot mot känsliga naturområden och grundvattenföring förefaller ha undanröjts. Det är bra, Gotlands vattenföring är både viktig och känslig, och den globala massutrotningen av arter måste bromsas – även här.

De lokala negativa konsekvenserna rör framförallt enskilda personers försörjning. Om verksamheten försvinner påverkas runt femhundra arbetstillfällen. Detta kommer att vara en katastrof för ett okänt antal individer. Människors investeringar i utbildning och bostäder kan bli värdelösa, och ett antal livsdrömmar krossas. För dessa är det ingen tröst att samhället skulle gå vidare och klara sig bra.

De nationella negativa konsekvenserna berör byggandet av infrastruktur och byggnader. Husbyggarsektorn menar att detta innebär tvärstopp för bostadsbyggande. Skeptikerna menar att kostnaden för cement i dessa projekt är enstaka procent, och att vinstmarginalerna endast marginellt påverkas av kostnadsökningen vid import. Om konsekvensen blir en nytänkande industrialisering av husbyggarbranschen är det välkommet, metodutvecklingen sedan Visby domkyrka imponerar inte. Oxarna har ersatts, mycket mer är det inte.

Det som däremot har utvecklats är insatsmaterialen. Cementa har exempelvis kommit långt när det gäller att utveckla cement för infrastrukturbyggen. Ett stopp i Slitefabriken skulle stoppa infrastrukturbyggen i några år, den konsekvensen skulle kanske naturmiljön kunna vara värd.

Den globala konsekvensen är däremot allvarlig. Cementa har en slogan ’Cement för hållbart samhällsbyggande’, och ägarna har uttryckt en ambition att Sliteverksamheten ska bli hållbar på riktigt. Även pilotanläggningar behöver få rimlig avsättning för sina produkter. Sverige är en väl lämpad marknad för detta. Vi har en samhällsstruktur med högt satta ambitioner, och en marknad med acceptans för de kostnader det medför. Från sidlinjen ser en stängning av Slitefabriken ut som en allvarlig förlust för det globala klimatarbetet.

Vi – hela samhället – måste bidra till att skapa en hållbar gruvnäring. Offentlig verksamhet måste driva på. Exempel: Cementa och RISE bör kroka arm med vattenmyndigheterna och ta fram bra metoder för att undersöka lokalt grundvatten. Länsvatten bör, som på Sudret och i Kivik, kunna återföras i marken.

Klimatarbetet måste hålla tempo, och det är metodutveckling som måste till. Industri bygger på kreativitet, och det ska utnyttjas. Där har vi alla ett ansvar att inte bara gnälla, utan att klokt bidra. Slitefabriken bör få hjälp att fortsätta utan att skada ekosystemen.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 13 augusti 2021

Cementabeslutet – korrekt och rimligt

Cementa förlorade möjligheten att fortsätta sin verksamhet genom Mark- och miljööverdomstolens beslut. Man kan ju tycka att ett företag med över två miljarder i omsättning skulle ha kapacitet att klara miljöprocesser, men mot sig har man haft en kvalificerad motståndare: Svenska staten genom flera myndigheter.

Jag läser beslutet: Först kan konstateras att Cementa fumlade med själva ansökan, man uppfyller inte alla processkraven. Domstolen hänvisar till tidigare HD-domar, samt miljöbalkens förarbeten. Bolaget bör byta juristbyrå, sådant har jurister betalt för att kunna.

Däremot tycker jag att Cementa har haft otur när det gäller metodval för att analysera påverkan på grundvattnet. Domstolen har lyssnat på olika vattenmyndigheter som alla menar att Cementa använder en bra och etablerat metod, men på ett nytt sätt, och att det inte är bekräftat att den metoden fungerar i Cementas fall.

Med det sagt tycker jag att domstolsutslaget är rimligt. Cementa har inte övertygat domstolen, och då ska ansökan inte bifallas. Rättssystemet fungerar på avsett vis.

Men Cementa har haft formidabla motståndare, anförda av Länsstyrelsen. Cementas ansökan gavs in i december 2017. Efter detta datum har Länsstyrelsen byggt en ring av naturreservat och Natura 2000-områden runt Cementas verksamhetsområde. I kronologisk ordning: Grodvät, Tiselhagen Filehajdar, Kallgatburg, Hejnum Kallgate, Bojsvätar, Bälsalvret och Hejnum hällar. Det sist nämnda beslutat tre veckor efter den tillåtande första domen. Länsstyrelsen har inte legat på latsidan.

Dock – Länsstyrelsen är ingen privat aktivistorganisation utan genomför de uppdrag som bestäms i regeringens regleringsbrev. Ett av dessa uppdrag är att säkra den biologiska mångfalden, och detta sker genom att identifiera skyddsvärd natur – och skydda den. Alla dessa beslut har också hanterats av regeringen. Regeringsbildningen hade stöd av två tredjedelar av de gotländska rösterna, så lite hårdraget kan man säga att Länsstyrelsen har en kvalificerad majoritet av gotlänningarna bakom sig.

Politiskt så har beslutet kritiserats ur två synvinklar. Brölhögern, anförda av Sverigedemokraterna, vill se en annan samhällsordning där landet mer styrs av starka politiska ledare. Man har därför argumenterat (DN 23/7) för att regeringen bör korrigera detta felaktiga domstolsbeslut.

Centerpartiet å andra står fast vid att ‘land ska med lag byggas’, men menar (SvD 27/7) att lagen är felaktig och bör ändras. I valet mellan att förbruka eller skydda ekoresurser, så väljer Centerpartiet som vanligt att ställa sig på ‘näringens’ sida.

Jag delar inte deras uppfattningar. Beslutet är korrekt och rimligt. Gotland och resten av Sverige klarar sig nog långsiktigt utan Cementa i Slite. Men trots det behövs just Slitefabriken. Jag återkommer imorgon med argument för detta.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 12 augusti 2021.

Två demokrater som står för sina löften

I valrörelser så står de enskilda kandidaterna inför sina potentiella väljare. Även om man befinner sig på en partilista så är det egna engagemanget och de egna utfästelserna viktiga. I några fall är det just dessa utfästelser som avgör vilken valsedel som väljs.

I Riksdagens senaste statsministeromröstning så var det två ledamöter som i detta fall öppet stod fast vid vad de hade lovat sina väljare vid valet 2018: Nina Lundström, ledamot i Liberalerna, och Amineh Kakabaveh som kallar sig oberoende socialist. Båda gjorde tydliga röstförklaringar, Nina Lundström på DN Debatt och Amineh Kakabaveh under riksdagsdebatten.

Nina Lundström gav i sin artikel röst åt liberalen Karl Staaf, som verkade för full demokrati i Sverige: ”Själva det demokratiskt-representativa statsskicket kräver oundgängligen, att politiska löften givas. Och när löften givits, skola de ock hållas.” Nina Lundströms (och Liberalernas) löfte inför valet 2018 var att inte samarbeta eller regera med stöd av Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna hymlar inte med att de vill behandla invånarna i vårt land olika, beroende på vilket ‘folk’ eller ‘nation’ de anses tillhöra. I deras principprogram resonerar man kring vilka som skall räknas till folket, och alltså välkomnas in i demokratin. Längre fram i programmet resonerar man kring att ‘man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur’.

Amineh Kakabaveh har betydande grundläggande åsiktsskillnader gentemot vad jag har. Men – hennes röstförklaring var bland de vackraste demokratiförsvar som jag har hört. Från diktaturens Iran, via de kurdiska bergen till Sveriges Riksdag: ”Vi kan inte förminska de problem som vi har idag med kriminalitet, klanstrukturer, fundamentalism, hedersförtryck, arbetslöshet och orättvisor. Men vi ska vara stolta över det land vi bor i. Vi som har äran att sitta i Riksdagen har ett (1) ansvar: att samtala och söka kompromisser. Jag är både stolt och tacksam över att få vara med och representera de som ofta saknar en röst och representanter. Jag är glad över att få vara med och försöka göra ett bra land bättre”.

Jag själv är glad över att vi har en liberal demokrati som gör det möjligt att rösta på sådana som Kakabaveh, trots att vi tycker olika.

Det kostar på att vara olydig, och ’civil olydnad’ kräver att man är beredd på konsekvenserna. Båda Kakabaveh och Lundström visar att de förstått detta och inte kan vara kvar inom sina respektive partier. Men de bär sin olydnad med heder gentemot de väljare som trodde på deras vallöften.

Svensk demokrati är inte i kris, den har just bevisat att den fungerar precis som det var tänkt när grundlagen skrevs. Den behöver försvaras. Vi ska vara glada att vi bor i ett bra land med fungerande liberal demokrati.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 9 juli 2021