Kategoriarkiv: …bland annat om internationella frågor

EU fungerar: Gotland ger och får

Gotlänningar är ett resande släkte, ända sedan vår tideräknings början. De flesta av alla romerska silverdenarer och vikingatida arabiska silverskatter som hittats i (nuvarande) Sverige kommer från Gotland. Idag hör jag gotländska på nästan alla mina resor. Med tanke på hur förhållandevis få som talar gotländska antar jag att gotlänningar reser mer än svenskar i allmänhet. Förmodligen innebär det också att gotlänningar då nyttjar mer av EU:s fria rörlighet för personer än fastlänningar. Den fria rörligheten startade med att ta bort gränskontrollerna, men i dess spår har fler nyttigheter förhandlats fram. EU fungerar bra.

För den som reser inom EU och råkar skada sig så finns automatiskt samma sjukvård som för landets egna medborgare. Vid inskrivningen på akuten så frågar de efter ’det blå kortet’, men även om man glömt det så gäller sjukvårdsförsäkringen. Den svenska f-kassan har rutiner för att hjälpa den glömske.

Det kan ju tyckas enkelt och nästan självklart att Sverige betalar akutsjukvård för svenskar. Men jämför med hur det fungerar inom Sverige, mellan landstingen/regioner. Det var inte länge sedan som socialdemokraterna slogs med näbbar och klor för att patienterna skulle vara inlåsta i de egna landstingen. Vårdgaranti över länsgränsen verkade livsfarligt. Här har då EU lyckats få alla länder att bli så överens att man utan knot accepterar en sjukhusräkning från ett annat land. Vårdkedjan från skidbacken i Alperna till sjukgymnasten i Visby är obruten. Det är imponerande! Fråga V och SD varför detta är så dåligt att de till nyss ville lämna EU.

Att resa är utvecklande, nya miljöer ger nya perspektiv. Det gäller både gammal som ung, Ingrid Thunegard skrev i en trevlig krönika på Gotlands Folkblad att ”…nu vet jag vad ett matland är. Jag for till Lissabon för att besöka mitt barnbarn som studerar där på Erasmusstipendium … rasande god mat vad man än valde och rejäla portioner”.

Erasmus Plus är ett program för förskolor, skolor, universitet, yrkes- och vuxenutbildningar, kommuner, fritidsgårdar och ideella organisationer för samarbeten i andra länder. Elever, studerande, personal och unga kan delta i till exempel studier, praktik, volontärarbete och kompetensutveckling utomlands. Ett av syftena är att få ner andelen unga som hoppar av skolan i förtid, ett typiskt men allvarligt i-landsproblem.

EU fungerar! Gå in på till exempel Atheneskolans hemsida och se alla glada bilder från deras Erasmusprojekt där de samarbetar med skolor i Italien och Spanien. Gotland får också nya invånare tack vare Erasmus, studenter från Ungern och Italien som varit här på utbyte har numera status som ’lives in Visby’.

I valrörelsen är det många som likt KD vill krympa EU. Tur att det finns liberalt inspirerade partier som vill satsa på samarbete och hållbar utveckling.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 24 maj 2019.

EU fungerar: Gotland ger Grekland grundvatten

Sverige får en av världens vassaste forskningsanläggningar i Lund, tack vare EU och Lars Leijonborg. Med anläggningen ESS så kan vi ligga i yttersta framkant när det gäller till exempel medicinsk och biologisk forskning. Sverige hade ensamt aldrig haft en chans. Knappt ens de starkaste ekonomierna har råd att bygga stora forskningsanläggningar. Men genom EU byggs nu i Lund en gigantisk anläggning för att forska med hjälp av neutroner.

Även många mindre anläggningar för världsledande spjutspetsforskning är mycket dyra och komplicerade att bygga. Här kan inte minst Gotland dra nytta av EU:s forskningssamarbete: Genom EU ingår vi i ett projekt som på sikt kommer att ge inte bara Storsudret utan även den grekiska övärlden mer grundvatten. Det ger inte bara vatten utan också nyttig internationell draghjälp till besöksnäringen.

I projektet tittar man på att behålla det vatten som faktiskt regnar ner på marken. Mängden regnvattnet räcker men utmaningen är behålla vattnet så att det räcker över sommarmånaderna. På Storsudret pågår därför uppbyggnaden av en testbädd där EU, staten, regionen, forskare och leverantörer samarbetar. Testbädden innefattar flera småskaliga delar som dammar och våtmarker, allt under markytan.

Testbädden på Storsudret är ett av tio områden som inom ramen för EU-projektet Nextgen som ska anpassa hanteringen av vatten till cirkulär ekonomi. Aten ett annat. Nextgen är en del av EU-programmet Horizon 2020 (#H2020) som är det största EU-forsknings- och innovationsprogrammet någonsin med nästan 80 miljarder euro i kassan. Största fokusområdet är ’Building a low-carbon, climate resilient future’.

Det är projekt som de i Lund och på Storsudret som gör EU till både världens viktigaste miljöorganisation och världens största forskningsfrämjare. EU fungerar bra.

Horizon 2020 är öppet för alla, med en enkel struktur som minskar byråkratin och tiden så deltagarna kan fokusera på vad som är viktigt. Offentligt och privat i samverkan för gemensamma mål. Det liknar väldigt mycket det resonemang som låg bakom Liberalerna Gotlands motion om ett ’Tillväxt– och Utvecklingsutskott” som nu blivit verklighet under namnet Regionalt utvecklingsutskott. I motionen stod att ”näringslivet ska sköta verkställigheten och marknaden men Region Gotland [ska] ordna förutsättningarna.”

Liberaler driver samma politik både i EU och på Gotland: Näringsliv och forskning är välståndsbringande krafter som ska ges goda och rimliga förutsättningar.

I den pågående EU-valrörelsen så är det tyvärr alltför många som vill vara protektionistiska. De båda s-demokraterna använder argument som hämtade från Brexit. KD:s toppkandidat profilerar sig som nej-sägare och vad M eller V vill denna vecka går inte att veta. Tur att det finns liberalt inspirerade partier som vill satsa på samarbete och hållbar utveckling.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsidan den 21 maj 2019

Gotland bör lära av EU

Europeiska unionens byråer (motsvarar våra myndigheter) är precis som andra gemensamma organ aktivt decentraliserade. Till skillnad från Sverige, där ’allt’ ligger i Stockholm ligger nästan inga byråer i Bryssel. De finns över hela EU och inte bara i huvudstäderna: Bramshill, Parma, Köln, Alicante, Heraklion, med flera. I Solna placerades ”Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar”. Det är som om Socialstyrelsen skulle ligga i Sollefteå.

Decentralisering är viktigt inom EU och beslutas på stats- eller regeringschefsnivå. Tänk så bra det vore om det fungerade lika bra i Sverige.

Det borde det kunna göra. På samma sätt som EU insett att en ’EU-närvaro’ är viktig i alla EU:s medlemsländer, borde den svenska staten inse att statlig närvaro är viktig i alla kommuner. Betänk bara vilka krav på effektiva kommunikationer som kommer att ställas när en statlig myndighet läggs på en plats där staten via Skanova just låtit klippa ner telenätet.

By-tänkandet kommer naturligtvis att vakna och söka efter alla möjliga argument för att inte genomföra en decentralisering. ’Praktiskt, effektivt att allt ligger centraliserat’ brukar vara den första repliken. Man glömmer då att staten och dess myndigheter är till för landet och medborgarna, inte tvärtom.

Här på Gotland går Liberalerna redan före. I en motion som ska behandlas av fullmäktige nästa måndag (13 maj) så vill vi stärka den gotländska landsbygden genom klok kontorslokalstrategi.

I motionen skriver vår grupp att ”Regionens kontorslokaler på Visborg är hyrda. Hyresavtalet löper ut under 2024. Om vi startar en process i dag, hinner vi under ordnade former låta kloka förvaltningschefer och politiker se över vilken eller vilka delar av verksamheterna som lika bra, eller bättre, kan skötas från en serviceort.”

Det är inte bara i Stockholm by-protektionismen lever. Tjänstemannasvaret innehåller förstås ”ett antal försvårande omständigheter som, enligt förvaltningen, gör att förslaget måste avslås”. Man menar att ingen vill bo eller arbeta utanför Visby, och att de som tvingas arbeta i obygden ständigt måste resa vilket skulle bli ett säkerhetsproblem.

Välkomna till EU. Som EU visat, så fungerar ett decentraliserat arbetssätt utmärkt förutsatt att de styrande vill det. Fysiska möten är bra och nödvändiga i början av ett samarbete med nya kollegor. Men när alla har luktat på varandra några gånger så fungerar fjärrmöten utmärkt. Det viktiga är att decentraliseringen görs ordentligt, med tillräckligt stora ambitioner så att det nya kontoret har en chans att fungera självständigt. Tjänstemannasvaret diskuterar små lokalkontor på fem/tio personer. Det bör vara minst femtio. Det skapar samtidigt underlag för god närservice som butiker och restauranger.

EU fungerar! Sverige och Gotland har mycket att lära av EU.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 6 maj 2019

Intellektuell härdsmälta!

Intellektuell härdsmälta! Jag hittar inget bättre ord för att beskriva Liberalerna Gotlands beslut att aktivt ta avstånd från manifestationen till minne av åttioårsdagen av Kristallnatten. Det smärtar, jag är medlem och är av och till mycket aktiv i partiet.

Det är helt riktigt att markera och påminna om kommunismens roll i förföljelser och folkmord. Men att göra det genom att i ett pressutskick ta avstånd från att markera mot inledningen av de absolut värsta antisemitiska förföljelserna som vi historiskt känner till – det är bara fel, fel, fel.

Det är tur för oss att vi har LUF Gotland, de markerade tidigt mot beslutet. Till och med den s-märkta ledarsidan ser och förstår det viktiga i detta när man skriver ”att det finns hopp även för L på Gotland, Liberala ungdomsförbundets Anna Hallbom tar, enligt Helagotland.se, kraftigt avstånd från avhoppet, något som hedrar henne.”

Per Ahlmark, en av vårt partis skarpaste debattörer, var oförsonlig i sin kritik av både antisemitism och kommunism. Hans memoarer bär titeln ’Gör inga dumheter medan jag är död!’. Per Ahlmark dog den 8 juni i år. På dagen fem månader senare så får den nuvarande styrelsen i Liberalerna Gotland oss att inse att han hade rätt även i titelvalet.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 13 november 2018

En tredjedel vill ha ’öppna hjärtan’

Migrationsdebatten förvånar.

Gotlands folkblads ledarsida är ’mycket förvånad över SD:s stöd bland LO-förbundens medlemmar’ (12 juni) och en kolumnist frågar sig den 21 juni vad som lockar med Sverigedemokraterna. Denna förvåning förvånar.

LO har allt sedan slutet av andra världskriget hävdat att invandring är av ondo för LO:s medlemmar. Dock inte av rasistiska skäl, utan som en ren konkurrensbegränsning. (För övrigt samma skäl som gjorde att man länge motarbetade kvinnlig arbetskraft.) När nu LO i 70 – 80 år har argumenterat för närmast stängda gränser, så borde det inte förvåna att ett parti som hävdar samma sak får stöd av många LO-medlemmar. LO:s indirekta eldunderstöd har legitimerat Sverigedemokraternas politik på ett sätt som inte får underskattas. Att nu även (s) för den av LO önskade gränspolitiken förvånar inte heller. De båda partier som kan förkortas s-demokraterna för nu en närmast identisk migrationspolitik.

De nuvarande moderaterna har, till skillnad från Reinfeldts ’Nya Moderater’, även de närmat sig SD:s migrationspolitik. De som minns ’valstugereportagen’ från 2002, eller har koll på skånemoderaternas inställning till SD förstår denna vändning. Ändringen förvånar inte. Ulf Kristersson är också tydlig med att han vill se en uppgörelse före valet, utanför Alliansen, med s-demokraterna om migrationspolitiken.

Det som däremot förvånar mig är att det saknas ett relevant politiskt motstånd mot dessa isolationistiska idéer. Det finns en betydande andel av väljarna som idag inte har något alternativ för sina åsikter i migrationsdebatten. SOM-institutet (Göteborgs Universitet) visar att bara drygt hälften tycker att ”ta emot färre flyktingar” är en bra idé. Aftonbladets undersökning i maj visar att fyra av tio tycker att SD är ett hemskt parti.

Någonstans mellan en tredjedel och hälften av väljarna tycker alltså att den nuvarande migrationspolitiken är fel. Men vem för dessa väljares talan?

Både höger- och vänsterpopulister ser liberalismen som sin huvudmotståndare. I allmänt hållna fraser säger de liberalt inspirerade partierna samma sak – de ska konfrontera populismen. Men var finns det artikulerade motståndet i riksdagen? Miljöpartiet lämnar (gråtande) walk over och pratar om andra saker. Centern gör några spretiga försök, och Liberalerna fokuserar på integration men är på hemmaplan ett svagt kort inom migration.

Men bra svenskt motstånd finns. I Europaparlamentet finns den liberala gruppen ALDE, med L och C som medlemmar. De kör en tydlig, rak och konstruktiv linje mot de migrationsfientliga partierna. Cecilia Wikström (L) är en av populisternas mest uttalade motståndare, och samtidigt en av Europas mest aktade politiker. Wikipedia skriver ”Sveriges mest seniora Europaparlamentariker någonsin”.

Migrationsdebatten visar att det finns en potentiell väljarbas på minst 30% för de liberalt inspirerade partierna. Det verkligt förvånande är varför de inte försöker vinna dessa väljare.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 7 juli 2018

På torget ryms många åsikter

Lönelördag och solsken, en bra dag för politisk aktivitet på Östercentrum. Lite förvånande är vi (Liberalerna) det enda politiska partiet som bjuder upp till diskussion. Men vi är inte de enda opinionsbildarna på plats: ’Nej till Nato’ har med sig banderoller och högtalare och håller vad man kallar appellmöte.

Det som förenar våra två grupper är att vi tror på möten med människor. Både de och vi går runt med budskap skrivna på A5-blad, och det förefaller som om de har samma typ av trevliga samtal som vi har. Båda tillämpar vi den föreningsfrihet som liberaler kämpade fram på1800-talet. Det är inte alla förunnat.

På ett avstånd från Gotland som motsvarar Visby – Nynäshamn tur och retur råder en annan ordning. (När – Sovjetsk i Kaliningrad, 320 km). Med president Putins goda minne mördas politiska motståndare på öppen gata. Sådana som vi på torget, som båda menar att den nuvarande regeringen gör fel, förföljs i Ryssland av hela statsapparaten. Förhoppningarna från 90-talet, att Ryssland skulle bli ett ’normalt’ europeiskt land, har helt kommit på skam. När liberala strömningar motarbetas slutar det med ofrihet och våld. Ryssland startar idag krig i sina grannländer.

Samarbete skapar fred. Även militärt samarbete skapar fred. Inom ramen för Nato så samarbetar ärkerivalerna Grekland och Turkiet. Inom EU så samarbetar länder som tidigare hade ’olösliga’ gränskonflikter. Europaparlamentet ligger i franska Strasbourg. Det är en placering med djup symbolik, få regioner har varit så krigshärjade som Alsace / Elsass. Den franske eller tyske härskare som just då hade starkast här ’återtog’ området genom att bränna byar och mörda folk. Idag träffas deras efterträdare i parlamentsbyggnaden och röstar om framtiden. Samarbete ger fred.

Gruppen ’Nej till Nato’ ser inte Nato som ett samarbetsprojekt. Under ett trevligt samtal med en av företrädarna kunde vi enas om vår oenighet. De ser Nato-medlemmarna som lydiga undersåtar till USA.

USA:s utrikespolitik blir i deras agitation att ’Nato har gjort’ än det ena eller det andra. På många sätt sprider de felaktiga fakta. Totalt fel blir det när de hävdar att Nato invaderade Irak 2003. Tvärtom – i själva verket så vägrade Nato att invadera, så USA fick kriga på egen hand. I stort sett så har ’Nej till Nato’ fel i allt. Men de har rätt till sin åsikt.

I ett långsiktigt samarbete över tid så kan en partner förändras, och man gillar inte alltid förändringen. Polen och Ungern ingår i EU, och deras respektive regeringar för en förkastlig politik. Men genom att de är med i EU går det att påverka dem med mjuk makt. På samma sätt med USA och Turkiet i Nato. Möjligheten att hålla dem på mattan ökar. Samarbete ger fred.

Vi liberaler gillar demokrati, öppenhet och samarbete. Om EU är fredsbygget, så är Nato försäkringen. Tack vare båda så tillåts många åsikter på torget. Vi i Liberalerna säger ja till både Nato och EU, och behöver inte förvanska fakta för att försvara oss.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 29 maj 2018

’Nej till Nator’ replikerade  på Gotlänningens (GT) ledarsida 5 juni 2018, se kommentarsfältet nedan

Repliken besvarad på Gotlänningens (GT) ledarsida 5 juni 2018

Någon-annan-ismen regerar

I spåren av samarbetshaveriet inom ’samarbetsregeringen’ så förs just nu diskussionerna kring de olika ministrarnas lämplighet, formella ansvar och vilket förtroende man bör ha för deras agerande.

Givet det som är allmänt känt så verkar det som om Anna Johansson (fd infrastrukturministern) är den som är minst klandervärd. Hon får gå därför att hennes organisation på departementet inte fungerade. Men på det personliga planet verkar hon ha gjort allt rätt, den felande generaldirektören fick sparken när ministern fick reda på ärendet.

Ministrarna Ygeman och Hultqvist däremot verkar inte förstå vad ’personligt ansvar’ innebär. Mest anmärkningsvärt är Anders Ygemans agerande. Ministern med Säpo inom sitt område. Ministern som enligt egen utsago undertecknade ett julkort med  Ainornas Aina. Den ministern reagerade med en gäspning när han fick information om ett pågående brott mot rikets säkerhet.

Det har vid olika tillfällen kommit förslag om att stifta en lag om civilkurage. Mest konkret var en utredning tillsatt 1996 av den dåvarande s-regeringen. Det skulle vara straffbart att underlåta att avslöja en straffbelagd gärning om avslöjandet hade lett till att gärningen helt eller delvis hade kunnat förhindras. Även alliansregeringen tillsatte en liknande utredning. Hittills har det dock inte blivit någon civilkuragelag.

Hade s-regeringens utredningsförslag blivit lag hade nog Ygeman fällts. Men ministrar bör inte bara hålla sig inom lagens råmärken, vi bör förvänta oss mer av dem – oavsett om vi tycker om deras politik eller ej. Det rimliga agerandet från Ainornas Aina hade varit att försäkra sig om att det pågående brottet stoppades. Inom ’samarbetsregeringen’ borde det ha varit fullt naturligt att lyfta luren och kontakta en ministerkollega, och åtminstone fråga vad de håller på med. Ygeman borde ha fått gå alldeles oavsett hot om misstroendeförslag eller ej.

Detsamma gäller för Peter Hultqvist. Statsminister Löfven försvarar sin försvarsminister med att Hultqvist inte hade formellt ansvar för varken Transportstyrelsen eller Säpo. Det är korrekt. Men i själva ordet ’ansvar’ ligger också betydelsen ’ansvarskänsla’. Hultqvist säger själv att han redan i mars 2016 fick reda på att en annan myndighets verksamhet utgjorde ett hot mot rikets säkerhet. Vad gör han då? Jo, kollar den egna taburetten och säger sedan att resten är inte hans bord. Någon-annan-ismen personifierad!

En person som får reda på ett hot mot riket, och inte agerar för att försvara riket mot det hotet bör rimligen inte vara försvarsminister. Oppositionen gör helt rätt som kräver att Hultqvist avgår.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 3 augusti 2017

Att inte vilja veta

I tisdagens SVT Östnytt så förklarade regionrådet Björn Jansson att han inte behövde förstahandsinformation från de olika aktörerna i försvarsdebatten. Regionrådet förklarar att ’Jo – nej … nu råkar Gotland vara i fokus det här året … vi har nog aldrig haft den tanken att åka dit … information, den får vi via den mediebevakning som sker’. Anmärkningsvärt!

Jämför gärna med Almedalen. Seminarierna är viktiga och bra, men minst lika viktiga är de olika informella och spontana samtalen mellan olika befattningshavare på olika nivåer. Branschmässor är bra och viktiga mötesplatser för respektive yrkesområde. Almedalsveckan är en branschmässa för hela den offentliga sektorn och Folk och Försvar är branschmässan för de försvarspolitiskt engagerade.

En väl utnyttjad branschmässa ger viktig och god information om ämnesområdet. Grunden för gott ledarskap är att man fattar välinformerade beslut.

Därför är detta anmärkningsvärt. Regionstyrelsens ordförande är inte bara representant för det egna partiet, det är också det officiella Gotlands första namn.’Gotland’ måste kunna fatta välinformerade beslut.

Att avstå från att informera sig är ett dåligt beslut. Men skulden ska inte enbart läggas på personen Björn Jansson, utan är ett symptom på det insulära problem som präglar gotländsk politik i allmänhet och det socialdemokratiska styret i synnerhet. ’Vi prioriterar att vara på hemmaplan’ kan ju låta sympatiskt. Men när det betyder att inte vilja ta till sig vad omvärlden vill med hemmaplan så blir det ett problem.

För att ånyo citera en av socialdemokratins mer kända retoriker: ”Å ena sidan känner vi problemens svårighet, å andra sidan är vi medvetna om våra möjligheter. Vi går mot framtiden med kunskapen som instrument och övertygelsen som drivkraft. Ty politik, kamrater, det är att vilja något.”

Detta – att vilja något och att använda kunskapen som instrument verkar främmande för socialdemokraterna på Gotland.

Det var många som skrattade åt Jan Björklund när han varnade för den ryska upprustningen. Beslutet 2013 om att placera stridsvagnar på ön sågs som en politisk eftergift, inte något av värde. Idag håller även den socialdemokratiska försvarsministern med: ’Försvaret av Gotland måste särskilt uppmärksammas. Gotlands militärstrategiska läge kan inte nog understrykas’. Den försvarsfråga som ligger högst upp på agendan är återetableringen på Gotland. Men Björn Jansson nöjer sig med andrahandsuppgifter.

Tur att det finns envetna liberaler. Världen behöver fler av den sorten.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 13 jan 2017

De viljelösa socialdemokraterna

Nu säger äntligen även Socialdemokraterna nej till hyra ut Slite hamn till Nord Stream 2. Det är bra, vi ska inte låna ut Slite hamns nyckel till Kreml. Men varför kommer detta besked så sent?

Det är framförallt genom försvarsutskottets ordförande Allan Widmans (L) enträgna arbete som regeringen till slut tvingats ut ur garderoben.

För att citera en av socialdemokratins mer kända politiker: ”Å ena sidan känner vi problemens svårighet, å andra sidan är vi medvetna om våra möjligheter. Vi går mot framtiden med kunskapen som instrument och övertygelsen som drivkraft. Och uppgiften kan aldrig bli för stor. Ty politik, kamrater, det är att vilja något.” Detta – att vilja något – verkar främmande för Stefan Löven och Björn Jansson.

Utrikespolitik handlar i princip om två områden, säkerhet och solidaritet. I båda dessa områden har liberaler och socialdemokrater historiskt haft likartade uppfattningar. Det är inte så konstigt, liberalismen och socialismen delar en gemensam värdegrund i synen på solidaritet. Solidariteten omfattar alla – inte bara den egna gruppen. (Här måste man för svenska förhållanden komma ihåg att LO företräder en annan linje, och att LO styr socialdemokraterna. Men det är en annan debatt.)

I den rent konkreta frågan ’ska Region Gotland hyra ut hamnen i Slite till ett bolag som genom ombud styrs av Kreml’, borde det ha varit lika lätt för socialdemokraterna att ta ställning som det var för Liberalerna.

Redan i mars blev regeringen tillfrågad av antal regeringar inom EU om att agera mot själva gasledningen. Initiativtagare var Slovakien som nu i höst är EU:s ordförandeland. Utan att ange några skäl så avböjde man inviten. Politik är att vilja, men regeringen ville inget alls.

Ungefär samtidigt frågade Eva Bofride här på ledarsidan vad partierna tyckte i frågan. Liberalerna i Riksdag och Regionfullmäktige var överens: ’Vi tycker inte om Nord Stream 2, och kommer att göra allt som går för att stoppa den’. Tre huvudskäl angavs: säkerhetspolitik, EU:s energistrategi och klimatavtalet från Paris. Säkerhet och solidaritet, miljöpolitik är solidaritet. Politik är att vilja, Liberalerna visade en tydlig viljeinriktning.

Björn Jansson blev den gången svaret skyldig, men återkom via Regionstyrelsen i oktober: ”[Vi] gör ingen bedömning av miljöfrågor och säkerhetspolitiska aspekter”. Politik är att vilja, men regionrådet ville inget alls.

Solidariteten med folken i Syrien, Ukraina, Georgien, Moldavien och Estland är som bortblåst. Socialdemokraterna uppmanar i olika sammanhang andra till bojkott av olika företag och länder, men när det denna gång kom till skarpt läge där det gällde att själv ta ställning – då ville man inget alls.

Tur att det finns envetna liberaler. Världen behöver fler av den sorten.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 17 dec 2016

Den nya gasledningen måste stoppas

Eva Bofride frågar i en ledare vad partierna tycker om den nya ryska gasledningen.

Liberalerna Gotland tycker att den bör stoppas, och uppmanar tillsammans med våra riksdagsledamöter statsministern att agera för att stoppa bygget. Även om frågan inte avgörs lokalt är vi mycket engagerade och oroade.

Ryssland uppträder allt mer provokativt gentemot sina grannländer. På mindre än tio år har landet anfallit två europeiska länder, och president Putin ökar ständigt den militära förmågan. Det bedrivs ett skamlöst propagandakrig mot länderna kring Östersjön. Och energipolitiken är ett välanvänt säkerhetspolitiskt påtryckningsmedel.

Redan 2006 avbröts gasleveranserna till Ukraina i ett försök att få landet att avstå från att ingå associeringsavtal med EU. Under arbetena 2014 och 2015 med Nordbalt, havskabeln mellan Sverige och Litauen, störde ryska fartyg medvetet arbetet. I takt med att den ryska ekonomin blir alltmer pressad är det inte omöjligt att vi får se andra liknande påtryckningar.

Liberalernas ställningstagande är inget nytt. Vi sökte redan vid den första gasledningen efter vägar att stoppa beslutet. Det gick inte den gången eftersom internationell rätt inte gav oss den möjligheten. Men det har sedan 2009 tillkommit tre faktorer som gör det både nödvändigt och möjligt för regeringen att agera politiskt för att stoppa den nya gasledningen.

Förändrat säkerhetspolitiskt läge. Putin har visat att han är beredd att gå mycket långt i sina aggressioner mot grannländerna och EU har infört sanktioner mot Ryssland som ett svar på annekteringen av Krim. Liberalerna anser att sanktionerna måste förlängas och det kan också vara läge att utöka energisanktionerna, som i dag bara träffar olja, till att också gälla gas. Det skulle på allvar påverka Rysslands ekonomi, och dessutom göra EU mindre beroende av en lynnig Putin.

EU:s energiunion. Energifrågorna är i högsta grad gränsöverskridande och tjänar på ett starkare EU-samarbete. Förra året fattade EU beslut om att utveckla en energiunion. Energiunionen syftar bland annat till minskade klimatutsläpp och att stärka försörjningstryggheten. I klarspråk: EU ska bli mindre beroende av Ryssland.

Klimatavtalet som slöts i Paris. Energipolitiken hänger ihop med klimatfrågorna och vikten av minskade koldioxidutsläpp. Parisavtalet innebär nya krav på EU:s ledare att minska koldioxidutsläppen. Centralt är då att minska användningen av fossila bränslen såsom gas. Att i det läget bygga nya gasledningar går emot det man kom överens om i Paris.

Vi liberaler uppmanar därför Stefan Löfven att agera på Europeiska rådet i juni för att stoppa Nord Stream II. Statsministern måste arbeta för att sanktionerna gentemot Ryssland förlängs och utökas till att omfatta gas.

Det säkerhetspolitiska läget, inrättandet av EU:s energiunion och klimatavtalet från Paris är alla starka argument som måste föras fram. Att i det här läget göra EU mer beroende av Ryssland och rysk gas är helt verklighetsfrånvänt. För allas vår skull: Stoppa Nord Stream II.

Leiph Berggren (L) Ordförande Liberalerna Gotland
Johan Thomasson (L) Gruppledare regionfullmäktige
Maria Weimer (L) Energipolitisk talesperson
Allan Widman (L) ordförande i riksdagens försvarsutskott

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 11 maj 2016

Svensk migrationspolitik = avskräckande exempel

Doug Sanders gör en betraktelse över vilka länders migrationspolitik som leder till integration, respektive segregation. Sverige lyfts fram som ett avskräckande exempel.

All refugees are also, on some level, regular immigrants: They are seeking a safer and more stable place for their families, which entails having a job, a secure house, and the ability to affect their surroundings. Some countries, such as Sweden, have left refugees in dangerous limbo by forbidding them from seeking work until they’ve learned the language, if at all. They’re left with little to do but hang around public squares and malls, creating a negative public image that helps spread anti-refugee rhetoric, all because the newcomers are barred from normal life.

Det går ju inte att komma ifrån att jag tycker att han ger mig rätt.
Efterlyses: En tokliberal migrationspolitik
Om försörjningskrav

Heder åt Gotlands Folkblad

I Riksdagen finns det två partier som kan förkortas s-demokraterna. I höstens och vinterns mest brännande politiska fråga, migration, så går det inte att se någon skillnad på de båda partiernas politik, varken i retorik eller praktik.

  • Det ena partiets ledare hyllar Ungern för att det landet bygger järnstängsel för att hålla flyktingar borta.
  • Det andra partiets ledare stiftar lagar som tvingar fram järnstängsel i Danmark för att hålla flyktingar borta.
  • Det ena partiet skickar budskap till flyende genom att dela ut flygblad i Grekland.
  • Det andra partiet skickar budskap till flyende genom att ställa formalistiska krav på barn.

Båda partiernas migrationspolitik är en skam för Sverige.

Därför är det befriande att läsa Gotlands Folkblads ledarsida i dessa dagar. Chefredaktören, ledarskribenter och debattörer markerar tydligt avstånd från den förda politiken. Heders!

Publicerad på Gotlands Tidningars ledarsida 7 januari 2016