Kategoriarkiv: …bland annat om internationella frågor

Att inte vilja veta

I tisdagens SVT Östnytt så förklarade regionrådet Björn Jansson att han inte behövde förstahandsinformation från de olika aktörerna i försvarsdebatten. Regionrådet förklarar att ‘Jo – nej … nu råkar Gotland vara i fokus det här året … vi har nog aldrig haft den tanken att åka dit … information, den får vi via den mediebevakning som sker’. Anmärkningsvärt!

Jämför gärna med Almedalen. Seminarierna är viktiga och bra, men minst lika viktiga är de olika informella och spontana samtalen mellan olika befattningshavare på olika nivåer. Branschmässor är bra och viktiga mötesplatser för respektive yrkesområde. Almedalsveckan är en branschmässa för hela den offentliga sektorn och Folk och Försvar är branschmässan för de försvarspolitiskt engagerade.

En väl utnyttjad branschmässa ger viktig och god information om ämnesområdet. Grunden för gott ledarskap är att man fattar välinformerade beslut.

Därför är detta anmärkningsvärt. Regionstyrelsens ordförande är inte bara representant för det egna partiet, det är också det officiella Gotlands första namn.’Gotland’ måste kunna fatta välinformerade beslut.

Att avstå från att informera sig är ett dåligt beslut. Men skulden ska inte enbart läggas på personen Björn Jansson, utan är ett symptom på det insulära problem som präglar gotländsk politik i allmänhet och det socialdemokratiska styret i synnerhet. ‘Vi prioriterar att vara på hemmaplan’ kan ju låta sympatiskt. Men när det betyder att inte vilja ta till sig vad omvärlden vill med hemmaplan så blir det ett problem.

För att ånyo citera en av socialdemokratins mer kända retoriker: ”Å ena sidan känner vi problemens svårighet, å andra sidan är vi medvetna om våra möjligheter. Vi går mot framtiden med kunskapen som instrument och övertygelsen som drivkraft. Ty politik, kamrater, det är att vilja något.”

Detta – att vilja något och att använda kunskapen som instrument verkar främmande för socialdemokraterna på Gotland.

Det var många som skrattade åt Jan Björklund när han varnade för den ryska upprustningen. Beslutet 2013 om att placera stridsvagnar på ön sågs som en politisk eftergift, inte något av värde. Idag håller även den socialdemokratiska försvarsministern med: ‘Försvaret av Gotland måste särskilt uppmärksammas. Gotlands militärstrategiska läge kan inte nog understrykas’. Den försvarsfråga som ligger högst upp på agendan är återetableringen på Gotland. Men Björn Jansson nöjer sig med andrahandsuppgifter.

Tur att det finns envetna liberaler. Världen behöver fler av den sorten.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 13 jan 2017

De viljelösa socialdemokraterna

Nu säger äntligen även Socialdemokraterna nej till hyra ut Slite hamn till Nord Stream 2. Det är bra, vi ska inte låna ut Slite hamns nyckel till Kreml. Men varför kommer detta besked så sent?

Det är framförallt genom försvarsutskottets ordförande Allan Widmans (L) enträgna arbete som regeringen till slut tvingats ut ur garderoben.

För att citera en av socialdemokratins mer kända politiker: ”Å ena sidan känner vi problemens svårighet, å andra sidan är vi medvetna om våra möjligheter. Vi går mot framtiden med kunskapen som instrument och övertygelsen som drivkraft. Och uppgiften kan aldrig bli för stor. Ty politik, kamrater, det är att vilja något.” Detta – att vilja något – verkar främmande för Stefan Löven och Björn Jansson.

Utrikespolitik handlar i princip om två områden, säkerhet och solidaritet. I båda dessa områden har liberaler och socialdemokrater historiskt haft likartade uppfattningar. Det är inte så konstigt, liberalismen och socialismen delar en gemensam värdegrund i synen på solidaritet. Solidariteten omfattar alla – inte bara den egna gruppen. (Här måste man för svenska förhållanden komma ihåg att LO företräder en annan linje, och att LO styr socialdemokraterna. Men det är en annan debatt.)

I den rent konkreta frågan ‘ska Region Gotland hyra ut hamnen i Slite till ett bolag som genom ombud styrs av Kreml’, borde det ha varit lika lätt för socialdemokraterna att ta ställning som det var för Liberalerna.

Redan i mars blev regeringen tillfrågad av antal regeringar inom EU om att agera mot själva gasledningen. Initiativtagare var Slovakien som nu i höst är EU:s ordförandeland. Utan att ange några skäl så avböjde man inviten. Politik är att vilja, men regeringen ville inget alls.

Ungefär samtidigt frågade Eva Bofride här på ledarsidan vad partierna tyckte i frågan. Liberalerna i Riksdag och Regionfullmäktige var överens: ‘Vi tycker inte om Nord Stream 2, och kommer att göra allt som går för att stoppa den’. Tre huvudskäl angavs: säkerhetspolitik, EU:s energistrategi och klimatavtalet från Paris. Säkerhet och solidaritet, miljöpolitik är solidaritet. Politik är att vilja, Liberalerna visade en tydlig viljeinriktning.

Björn Jansson blev den gången svaret skyldig, men återkom via Regionstyrelsen i oktober: ”[Vi] gör ingen bedömning av miljöfrågor och säkerhetspolitiska aspekter”. Politik är att vilja, men regionrådet ville inget alls.

Solidariteten med folken i Syrien, Ukraina, Georgien, Moldavien och Estland är som bortblåst. Socialdemokraterna uppmanar i olika sammanhang andra till bojkott av olika företag och länder, men när det denna gång kom till skarpt läge där det gällde att själv ta ställning – då ville man inget alls.

Tur att det finns envetna liberaler. Världen behöver fler av den sorten.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 17 dec 2016

Den nya gasledningen måste stoppas

Eva Bofride frågar i en ledare vad partierna tycker om den nya ryska gasledningen.

Liberalerna Gotland tycker att den bör stoppas, och uppmanar tillsammans med våra riksdagsledamöter statsministern att agera för att stoppa bygget. Även om frågan inte avgörs lokalt är vi mycket engagerade och oroade.

Ryssland uppträder allt mer provokativt gentemot sina grannländer. På mindre än tio år har landet anfallit två europeiska länder, och president Putin ökar ständigt den militära förmågan. Det bedrivs ett skamlöst propagandakrig mot länderna kring Östersjön. Och energipolitiken är ett välanvänt säkerhetspolitiskt påtryckningsmedel.

Redan 2006 avbröts gasleveranserna till Ukraina i ett försök att få landet att avstå från att ingå associeringsavtal med EU. Under arbetena 2014 och 2015 med Nordbalt, havskabeln mellan Sverige och Litauen, störde ryska fartyg medvetet arbetet. I takt med att den ryska ekonomin blir alltmer pressad är det inte omöjligt att vi får se andra liknande påtryckningar.

Liberalernas ställningstagande är inget nytt. Vi sökte redan vid den första gasledningen efter vägar att stoppa beslutet. Det gick inte den gången eftersom internationell rätt inte gav oss den möjligheten. Men det har sedan 2009 tillkommit tre faktorer som gör det både nödvändigt och möjligt för regeringen att agera politiskt för att stoppa den nya gasledningen.

Förändrat säkerhetspolitiskt läge. Putin har visat att han är beredd att gå mycket långt i sina aggressioner mot grannländerna och EU har infört sanktioner mot Ryssland som ett svar på annekteringen av Krim. Liberalerna anser att sanktionerna måste förlängas och det kan också vara läge att utöka energisanktionerna, som i dag bara träffar olja, till att också gälla gas. Det skulle på allvar påverka Rysslands ekonomi, och dessutom göra EU mindre beroende av en lynnig Putin.

EU:s energiunion. Energifrågorna är i högsta grad gränsöverskridande och tjänar på ett starkare EU-samarbete. Förra året fattade EU beslut om att utveckla en energiunion. Energiunionen syftar bland annat till minskade klimatutsläpp och att stärka försörjningstryggheten. I klarspråk: EU ska bli mindre beroende av Ryssland.

Klimatavtalet som slöts i Paris. Energipolitiken hänger ihop med klimatfrågorna och vikten av minskade koldioxidutsläpp. Parisavtalet innebär nya krav på EU:s ledare att minska koldioxidutsläppen. Centralt är då att minska användningen av fossila bränslen såsom gas. Att i det läget bygga nya gasledningar går emot det man kom överens om i Paris.

Vi liberaler uppmanar därför Stefan Löfven att agera på Europeiska rådet i juni för att stoppa Nord Stream II. Statsministern måste arbeta för att sanktionerna gentemot Ryssland förlängs och utökas till att omfatta gas.

Det säkerhetspolitiska läget, inrättandet av EU:s energiunion och klimatavtalet från Paris är alla starka argument som måste föras fram. Att i det här läget göra EU mer beroende av Ryssland och rysk gas är helt verklighetsfrånvänt. För allas vår skull: Stoppa Nord Stream II.

Leiph Berggren (L) Ordförande Liberalerna Gotland
Johan Thomasson (L) Gruppledare regionfullmäktige
Maria Weimer (L) Energipolitisk talesperson
Allan Widman (L) ordförande i riksdagens försvarsutskott

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 11 maj 2016

Svensk migrationspolitik = avskräckande exempel

Doug Sanders gör en betraktelse över vilka länders migrationspolitik som leder till integration, respektive segregation. Sverige lyfts fram som ett avskräckande exempel.

All refugees are also, on some level, regular immigrants: They are seeking a safer and more stable place for their families, which entails having a job, a secure house, and the ability to affect their surroundings. Some countries, such as Sweden, have left refugees in dangerous limbo by forbidding them from seeking work until they’ve learned the language, if at all. They’re left with little to do but hang around public squares and malls, creating a negative public image that helps spread anti-refugee rhetoric, all because the newcomers are barred from normal life.

Det går ju inte att komma ifrån att jag tycker att han ger mig rätt.
Efterlyses: En tokliberal migrationspolitik
Om försörjningskrav

Heder åt Gotlands Folkblad

I Riksdagen finns det två partier som kan förkortas s-demokraterna. I höstens och vinterns mest brännande politiska fråga, migration, så går det inte att se någon skillnad på de båda partiernas politik, varken i retorik eller praktik.

  • Det ena partiets ledare hyllar Ungern för att det landet bygger järnstängsel för att hålla flyktingar borta.
  • Det andra partiets ledare stiftar lagar som tvingar fram järnstängsel i Danmark för att hålla flyktingar borta.
  • Det ena partiet skickar budskap till flyende genom att dela ut flygblad i Grekland.
  • Det andra partiet skickar budskap till flyende genom att ställa formalistiska krav på barn.

Båda partiernas migrationspolitik är en skam för Sverige.

Därför är det befriande att läsa Gotlands Folkblads ledarsida i dessa dagar. Chefredaktören, ledarskribenter och debattörer markerar tydligt avstånd från den förda politiken. Heders!

Publicerad på Gotlands Tidningars ledarsida 7 januari 2016

Kommer du från Hemse eller Homs?

Det är tråkigt att få rätt när man är pessimist. S-demokraternas (senaste) bottennapp om att stänga Öresundsbron månadsvis var rent sanslöst. Till slut var det just bara s-demokraterna som tyckte att det var en bra idé.

Jag är av diametralt motsatt uppfattning. Den nuvarande svenska migrationspolitiken är en skam och en olycka.

En skam därför att den gör nationalitet eller andra påstådda gruppidentiteter till en viktig egenskap när det gäller att bedöma en person.

En skam därför att den bygger på en grund som lagts av despoter som ville kontrollera sina undersåtar.

En skam därför att besluten i våra parlament aktivt driver människor i döden i sin högst rättmätiga strävan efter en bättre tillvaro.

Men också en olycka för Sverige som nation. Om inte landet innanför kustremsorna ska bli ett säsongsbefolkat sommarland så måste vi bli fler invånare. Många fler invånare som utvecklar och stärker vårt samhälle. Region Gotland har förstått och uttryckt detta i ambitionen ‘65.000’, fastlandets s-demokrater förstår ingenting.

Jag anser att gränser bör vara öppna och migration närmast helt fri. EU:s regler för vistelse- och uppehållsrätt bör utvidgas till att omfatta alla människor, utan hänsyn till börd eller nationalitet.

I korthet innebär det att den som bevisar att hen arbetar eller på annat sätt klarar av att försörja sig får uppehållsrätt i landet. Men – och detta är ett viktigt förbehåll – försörjningskravet är absolut. Person med uppehållsrätt ska inte ha rätt till försörjningsstöd, men får gärna ansluta sig till de vanliga socialförsäkringarna med samma kvalificeringskriterier som idag. (Kriterierna är olika beroende på försäkring, men i princip gäller att man ska vara bosatt, varaktigt arbeta och betala skatter och avgifter i Sverige.)

Försörjningskravet måste hyllas. Alla ska vara välkomna att försöka skaffa sig en bättre tillvaro i Sverige. Men om det inte går måste personen återvända eller försöka någon annanstans.

Därför är det besvärande att konstatera att även företrädare för de två av de tre liberala partierna i regionstyrelsen går vilse i beslut som rör migranter. Nu var det inte så mycket pengar, 59.000 till Vinternatt välter ingen kommun, men Johan Thomassons (L) principiella invändning är viktig. I försörjningskravet ingår att bekosta eget boende.

Samtidigt visar just namnet ‘Vinternatt’ att det inte går att rida på principer in absurdum. Ett sista stöd denna vinter är rätt. Som en annan partibroder sa ”Vad ska man göra, det krävs ju för f*n bygglov för tält!”

Vi liberala migrationsvänner måste visa på alternativ.

I Regionfullmäktige gör Centern ett försök. De skriver ”Regionen borde […] ta initiativ till att undersöka möjligheterna för någon form av modulhus / enklare boenden som snabbt kan byggas upp [tillfälligt]”. Rätt så, men varför bara tillfälligt?

Regionen kan redan nu följa rådet från Liberalernas landsmöte om typgodkända hus och husritningar. Den som kan och vill försörja sig på Gotland bör få chansen att också bygga sig sitt hem. Till rimlig kostnad. Oavsett om hen kommer från Hemse eller Homs.

Publicerad på Gotlands Tidningars ledarsida 11 dec 2015

”Det är fullt – stanna i Syrien!”

”Det fanns inte plats i gästrummet, så {hon] fick föda i allrummet och lägga barnet i den skål där djuren brukade få krubb”. Fritt översatt, men det är så det står i originaltexten. Inte ‘det är fullt, kom inte hit’.

Den yttersta konsekvensen just idag av ‘det är fullt, kom inte hit’ är att det betyder ‘stanna i Syrien’. Det är förstås inte så de uttrycker sig, det lindas in i fraser om att andra måste också ta sitt ansvar. Men om ‘de andra’ inte gör sitt så återstår att antingen röja plats i allrummet, eller skicka signalen om att stanna i Syrien.

På en gobeläng hos en bekant i Barlingbo stod det ‘”Fem voro bjudna men tio är komna. Slå vatten i soppan och hälsa välkomna!” Man skulle vilja höra lite mer av det hos de som har tillgång till de breda mediekanalerna. När det kärvar till sig så får man bjuda till. Jag har tre sängplatser över, de har ställts till förfogande.

Att det blir påfrestningar om det helt plötsligt kommer flyktingar motsvarande ett helt nytt Uppsala är väl självklart. Men det som nu händer visar också att de politiskt styrda verksamheterna inte är skapta för förändringar. Vi inom IT-industrin brukar tala om skalbarhet. Det politiskt styrda är inte skalbart. Modellen bygger på att allt måste gå genom nämnder och politiskt styrda tjänstemän. Medborgaren eller den som sitter i verksamheten är inte betrodd.

Asylsökande barn ska gå i skola även innan de fått uppehållstillstånd. Det är bra. Men skolans rektor får inte anställa kompetenta asylsökande vuxna som resurs i skolorna. Det är inte tillåtet.

Migrationsverket betalar för begagnade vinterkläder till barnen. Det är bra. Men varje barn måste hanteras genom en separat ansökan. Man får inte ge till samtliga barn samtidigt, trots att man vet att alla ska ha vinterkläder. Det är inte tillåtet.

Asylsökande får inte gå på SFI, trots att det skulle underlätta den kommande integreringen. Det är inte tillåtet.

Listan kan göras hur lång som helst. De som är i verksamheterna vet vad som behövs, och vilka förenklingar som skulle kunna göras utan att äventyra rättssäkerhet eller budget. Det är bra. Men det är inte tillåtet.

Det goda, som de ogina ropen om att ‘det är fullt’ skulle kunna medföra, vore om vi kunde öppna strukturerna så att all migration kan bejakas.

Min vädjan till de (tre?) tveksamma företagarna i Fårösund och alla andra som har att hantera den nuvarande flyktingströmmen: Säg inte att det är fullt. Tala istället om för oss politiskt aktiva vad som skulle behövas för att göra just er verksamhet skalbar. Tillfälligtvis något utspädd soppa eller sovplats i allrummet? Jag lovar att åtminstone jag och de liberala vännerna i Folkpartiet Gotland kommer att lyssna, och lyssna noga.

——————————–
Publicerad på Gotlands Tidningars ledarsida 21 nov 2015

Efterlyses: En tokliberal migrationspolitik

(Motion till Folkpartiets Landsmöte 2015)

Den nuvarande svenska migrationspolitiken är en skam och en olycka.

En skam därför att den gör börd, nationalitet eller andra påstådda gruppidentiteter till en viktig egenskap när det gäller att bedöma en person.

En skam därför att den bygger på en grund som lagts av despoter som vill kontrollera sina undersåtar.

En skam därför att besluten i våra parlament aktivt driver människor i döden i sin högst rättmätiga strävan efter en bättre tillvaro.

Men också en olycka för Sverige som nation. Om inte landet innanför kustremsorna ska bli ett säsongsbefolkat sommarland så måste vi bli fler invånare. Många fler invånare som utvecklar och stärker vårt samhälle.

Därför behövs det en radikal omläggning av migrationspolitiken. En omläggning som leder till de öppna gränser som många liberaler säger sig kämpa för.

Denna motion vill lägga grunden för en sådan omlagd migrationspolitik genom att markera några grundstenar. Den bygger på grundtesen att ‘Den som kan och vill arbeta i Sverige, ska få göra det’.

Det vanligaste motargumentet från socialistiskt och konservativt håll är att ‘Vi kan inte ta emot alla’.

Det liberala svaret är att – Jo det kan vi. Den fysiska/geografiska ytan finns. Vi kan ta emot alla som kan och vill arbeta i Sverige, eftersom varje sådan individ i krassa ekonomiska termer innebär ett nettotillskott.

Den enda återstående frågan är om vi vill. Mitt svar är: Ja!

En första grundsten gäller rätten till att vistas på svensk mark. Här ska regler motsvarande EU:s regler för uppehållsrätt tillämpas för alla utlänningar som saknar uppehållstillstånd. I korthet innebär det att den som bevisar att hen arbetar eller på annat sätt klarar av att försörja dig får vistas i landet. Person med uppehållsrätt har inte rätt till försörjningsstöd, men omfattas i stort av övriga socialförsäkringar med samma kvalificeringskriterier som idag. Dagens regler för uppehållstillstånd tillämpas för de som önskar ett sådant.

En andra grundsten gäller för asylsökande. Med det förändrade begreppet uppehållsrätt så behövs inte uppehållstillstånd. Beviljandet av asyl ska då innebära att kravet på egen försörjning tas bort, försörjningsstöd kan beviljas. Avslag av asyl innebär att den asylsökande ses som en ‘vanlig’ migrant, med uppehållsrättens krav på egen försörjning. Dagens regler för uppehållstillstånd tillämpas för de som önskar ett sådant.

Med den önskade ökade invandringen behövs det liberaliseringar inom fler politikområden än ‘Migration’. Grundsten tre är ett exempel på en sådan följdförändring, kanske den viktigaste.

En tredje grundsten gäller bostäder. Med den önskade ökade invandringen behövs det massivt fler bostäder och därför måste reglerna för byggande av bostäder förändras i grunden. Ett första steg är att ta bort det generella förbudet mot att bygga. (För att få bygga krävs bygglov. Utan bygglov är det olagligt att bygga.) En anmälningsplikt där fastighetsägaren visar hur detaljplanen uppfylls ska räcka. För byggande utanför detaljplanelagt område ska generella regler finnas. För den som vill bygga utanför dessa regler eller planer tillämpas dagens system för ‘frimärksplaner’.

Yrkande:

  • Folkpartiet Liberalerna ska arbeta för att regler motsvarande EU:s regler för uppehållsrätt ska tillämpas för alla utlänningar utan uppehållstillstånd
  • Folkpartiet Liberalerna ska arbeta för att ett avslag på asylansökan ska innebära en frist på tre månader för att ordna egen försörjning för att därefter kunna uppfylla den nya uppehållsrättens regler
  • Folkpartiet Liberalerna ska arbeta för att avskaffa dagens förbud mot byggande

Putins återupprättande av Sovjet ifrågasätts från Kreml

Även om Putin arbetar hårt för att återupprätta Sovjetunionen, så är landet inte där ännu:

I en artikel i ryskspråkiga Vedomosti varnar ekonomen Yevsei Gurvich för att Ryssland inte på något sätt har råd med de geopolitiska aktiviteter som just nu sjösätts.

Gurvich är inte vem-som-helst, hans titel (på engelska) är head of ”the Economic Expert Group”, included in the Economic Council under the President of Russia. Kritiken mot Putin kommer alltså ‘inifrån Kreml’.

Gurvich skriver att Ryssland måste välja mellan vapen och välfärd. Landet spenderar dubbelt så mycket per capita på militären som Natoländerna, men bara hälften så mycket på utbildning och hälsovård. Samtidigt är gapet till Natoländerna i absoluta tal myckt stort – NATO spenderar sju gånger så mycket på militär som Ryssland.

Gurvich påminner också om att det var kapprustningen mot väst som knäckte Sovjetunionen, men påminner också om att Putin sett Sovjetunionens upplösning som en geopolitisk katastrof. Retoriskt frågar han varför presidenten vill köra samma spår ytterligare en gång.

Gurvich avslutar med att Ryssland (=Putin) nu kan välja att vara ‘Kung för en dag’ för att därefter administrera ett fattigt land, eller att ‘mobilisera den politiska viljan’ för att restaurera förtroendet hos investerare och att genomföra verkliga reformer för att bygga välstånd och ett rikt land med verkligt inflytande.

Putins återupprättande av Sovjet

Den ryska Duman godkände den 24 april ett lagförslag som kriminaliserar spridning av ”falsk information om verksamheten i Sovjetunionen under andra världskriget”. Hela lagtexten handlar om ett förbud mot att ‘Rehabilitera nazism’

Vidare sägs att straffrättsliga påföljder kommer att ges för ”spridning av uttryck för tydlig brist på respekt för samhällets information” i samband med firande och högtidlighållande av militärens insatser under försvaret av fosterlandet. Även offentlig spridning av visad brist på respekt för symboler som visar militärens ärofyllda historia, blir straffbart.

Enligt personer – som numera måste förbli anonyma – i ryska Memorial innebär detta ett förbud mot både såväl att forska om Andra Världskriget som att undervisa om det.

Putin arbetar hårt för att återupprätta Sovjetunionen.

Putin och andra fiender

Krim och Putin visar att vi (återkommer till vilka som är ‘vi’) ligger efter när det gäller att försvara oss och våra värderingar. Putin har effektivt och målmedvetet mobiliserat sin propagandaapparat, och vunnit.

Den vision som Putin presenterar är klassiskt nationalromantisk, en bild om att hela folket ska samlas i en nation – i moderlandet. Väl samlade ‘hemma’ blir allt mycket bättre. Monokulturens lockelse ligger i att när alla är lika blir det mindre friktion och mera trivsel. I detta ligger också en vilja att mota bort sådant som man finner främmande.

Det Putin och de andra sovjetnostalgikerna i Rysslands ledning har lyckats med är att få denna vision att verka mer attraktiv än det liv som vi inom EU lever. Putin har fått en tillräckligt stor del av de rysktalande i Abchazien, Transnistrien, och på Krim att bli femtekolonnare. Tragiskt.

Vi som tror mer på stärkta individer än starka nationalstater, mer på mångfald än monokulturer och mer på liberal demokrati än arrestokrati måste också mobilisera.

På hemmaplan bör vi återskapa Styrelsen för Psykologiskt Försvar, det gamla stridsropet ‘fienden ljuger’ håller fortfarande. Alltför ofta låter man sig luras av första bästa länkträff. En fiende som satsar på desinformation behärskar förstås sökmotoroptimering.

Det är också viktigt att definiera vem som är fienden. Att varna för ryssen eller något annat folkslag leder bara fel. Nationalistpopulism har lett till katastrofer flera gånger under 1900-talet.

Fiende är alla de som förespråkar despotism, etnicism, monokulturer eller styrda medier. Inte ett folk men högst möjligt dess ledare. Men fienden är också idéer och deras partier. Minns att samma samhälle som Putin bygger för ryssar vill nationalister bygga även i Sverige för ‘etniska svenskar’.

Vi måste mobilisera tillsammans med våra vänner. Det öppna samhällets förespråkare sammanfaller i allt väsentligt med EU-medlemskapets försvarare i alla länder. Därför bör även EU mobiliseras i informationskriget mot fienden.

Människor i fungerande liberala demokratier är friskare, lever längre, och får bättre offentlig service än de som har oturen att leva under despoter. Det finns ett orsakssamband och det bör vi berätta om, och med fakta propagera för! Jag citerar Liberal Mångfald landsmötesmotion: Vi måste exportera liberal demokrati!

Fri invandring redan infört för en halv miljard, dags för resten!

Lampedusa. Det räcker nu, sedan länge!

Migranter drunknar i tusental i Medelhavet, utnyttjas som (nästan) oavlönad arbetskraft och lever under högst rättsosäkra förhållanden. Allt på grund av en blandning av nationalistiskt tänkande med rötter i det tidiga 1800-talet, och en ännu äldre idé om att ett lands innevånare ‘tillhör’ de regerande. Det finns ett ‘vi’ och ‘dom’ som bygger på ett kollektivistiskt tänkande där människor bedöms utifrån sin börd, och inte sina egenskaper. Jag avser förstås den så kallade reglerade invandringen.

Som rättrogen liberal förfäktar jag förstås att den enda moraliskt försvarbara ståndpunkten är en fri invandring. Fram till nu ofta med tillägget att det nog är en utopi, eller åtminstone dröjer ett tag.

Men inte nu längre, nu kan jag utan naivitet ta bort tillägget. Jag var på ett seminarium i Almedalen och blev införstådd med hur det redan fungerar för strax över 520 miljoner EU- och EES-medborgare.

I mycket korta ordalag:
(Mer utförligt på Wikipedia – Rörlighetsdirektivet)

  • Alla har rätt att vistas i Sverige så länge de kan försörja sig själva, och sin eventuella familj
  • Man betalar skatt som ‘vanliga’ svenskar
  • Man omfattas av de flesta offentliga välfärdssystemen (vård, skola till barnen, f-kassa etc) utom de som som ger direkt försörjningsstöd
  • Vill man omfattas av hela välfärdssystemet så måste man söka om uppehållstillstånd på vanligt sätt

Syftet med att ha villkor för uppehållsrätten är att en person inte skall bli en belastning för ett annat lands sociala biståndssystem.

Detta är ett tillräckligt bra system. Visserligen skapar det ett A- och ett B-lag i samhället, där vissa innevånare inte får bo kvar om de inte kan försörja sig. Men jag tycker att det förefaller oändligt mycket mer humant än det system som fortfarande gäller för de utanför EU. Ett system som leder till drunknade i Medelhavet och människor kvävda i containrar i sin högst rimliga strävan efter ett bättre liv.

Det finns alltså ett färdigt lagpaket som redan nu ger nästan fri invandring för en halv miljard människor. Inom det systemet behöver ingen vara papperslös och utnyttjas av skrupelfria. Utmärkt, slut på containerdöden.

Det enda som behövs är att skriva om lagens inledning så att den omfattar ALLA människor, utan uppdelning efter börd. Sveriges Riksdag: Gör det!


Om flyktingbåtstragedin vid Lampedusa med bl.a Cecilia Malmström i Metro; Cecilia Wikström i SvD; Erik Ullenhag i SR ; Cecilia Wikströms webbplats om reaktioner på hennes uttalanden; Rasmus Jonlund mer konkret om vad som behöver göras inom EU.

Mer om samma ämne. SvD, Lampedusa, Fästning Europa, Invandringspolitik

Tidskriften Liberal Debatt om Fri Invandring