I en artikel från mars 2003 så tog jag upp Herman de Sotos arbete, som redovisades i boken The Mystery of Capital.

Grundtanken är att utvecklingsländerna måste ta det steg som västvärlden tog redan för hundratals år sedan, när vi lämnade feodalismen bakom oss och den privata äganderätten spreds till en successivt allt större del av befolkningen.

Tanken är också att processen inte ska behöva ta flera hundra år, utan att det finns genvägar. Exempelvis kan man se till att legalisera de tillgångar som fattiga människor på många håll har i form av bostäder på den svarta marknaden; bostäder som de äger i praktiken, men inte i juridisk mening. De tillgångarna kan sedan fungera som säkerhet för lån, vilket kan vara grundplåten för att få fotfäste i de legala delarna av ekonomin.

Nu kommer det hållas en internationell lantmäterikonferens i Stockholm, som fortsätter det resonemanget. Dessutom tar man sikte på hur det praktiska arbetet skulle kunna genomföras.

Ur inbjudan:

De fattigas boendemiljöer, användning av och ägande till mark och fastigheter, miljö- och klimatförändringar är några av de frågor som tas upp vid en stor internationell konferens i Stockholm den 14-19 juni. Cirka 700 deltagare från ett 80-tal länder väntas till konferensen.

Det är Internationella lantmätarfederationen (FIG) som ordnar en Working Week i Stockholm. Det är den största konferensen inom lantmäteriområdet på 30 år och det är Sveriges lantmätarförening som är arrangör. Konferensen sker i samverkan med UN-Habitat som är FN:s organ för boendefrågor, med huvudkontor i Nairobi i Kenya.

SvD skriver bra om konferensen, tyvärr online endast bakom en betaltjänst:

Utgångspunkten är uppfattningen att välordnade fastighetsregister, säkrade markrättigheter och möjligheter att få bolån betyder oerhört mycket för att förbättra de ekonomiska villkoren i städernas slumområden. Centralt är också att sluminvånarna kan få del i den långsiktiga värdestegringen på fastigheter och mark, i stället för att leva i en osäker och informell ekonomi där de besuttna tar hem vinsterna och de egendomslösa får betala dyrt för uselt och otryggt boende.

Kanske får vi se en ny samaritorganisation bildas: “Lantmätare utan gränser”?

Grattis och välkommen.

Hennes metod är att bemöta de stereotyper om araber som florerar:

From now until August the 12th, which is International Youth Day, I hope to be receiving from YouTubers some of the questions that they have and some of the common stereotypes that they hear about the Arab world and I will try to break them down one by one and address them. I will also be encouraging YouTubers to help me out and address some of these stereotypes so I will be relying on your skills and creativity so that we can all get this right

…Do all Arabs hate Americans? Can Arab women work?…

Alldeles utmärkt. När hon vederlägger att “araber hatar väst” så är det inte bara ett starkt stöd för oss som tror på internationellt utbyte, frihandel, debatt och dialog. Det är också en kraftig moteld mot de mörkermän som gärna vill skapa motsättningar mellan olika kulturer – må de sedan sitta skäggprydda i grottor i Afghanistan, eller paradera slätrakade under vitsippor i Landskrona, eller uppträda någon annan stans.
__________________

Intressant!!!

Andra bloggar om: yttrandefrihet, arabvärlden

Dels därför att hälsan tiger still, mycket av det som sker i politiken just nu är helt rätt. (Mer om det i en senare postning.)

Dels också för att det civila tar mycket tid och kraft – att starta och bygga ett helt nytt företag kräver en del energi.

Yrkeslivet förde mig nyss till Vietnam. För de som inte insåg vad som hände (och händer) i Kina, så har jag ett tips. Åk till Vietnam och upplev det en gång till. En förtryckande kommunistregim, som trots allt inser att kapitalismen är den bästa vägen till välfärd för folket. I Saigon så cyklar (nästan) ingen längre. Alla åker moped, eller har köpt en liten bil. Det är ett (1) tecken på att folket blivit rikare.

Ett annat tecken på fungerande kapitalism, är att strejker tillåts. När arbetarna inte längre vill sälja sin “tjänst” till det dikterade priset, så griper till slut facket till strejkapnet. Helt rätt – fackföreningsfriheten är viktig för att kapitalismen ska fungera som ett välståndsbringande instrument. I den engelskspråkiga Vietenam News så rapporterades det om 160 lönerelaterade strejker under 2006.

Det går inte att avgöra ett lands status på djupet, efter ett tvåveckorsbesök. Men det som syns på ytan, verkar vara lovande. Med ökat välstånd brukar också krav på demokrati komma, det gäller säkert också i Vietnam.

En ödets ironi måste det också vara, att USD – den amerikanska dollarn – är gångbar valuta i alla Hanois marknadsstånd och butiker.

Deutsche Oper i Berlin har beslutat att ta bort Mozarts opera Idomeneo från repertoaren. Orsaken anges till att

Berlins säkerhetsmyndighet bedömt att denna uppsättning med en slutscen som är en uppgörelse med de stora världsreligionerna inklusive Islam, kan innebära en okalkylerbar risk för operahuset.

SR Ekot beskriver slutscenen:

I slutscenen går Idomeneo ensam ut på scenen och ur ett blodigt bylte tar han fram de avhuggna huvudena av Neptunus, Kristus, Muhammeds och Buddhas avhuggna huvuden och ställer dem på stolar. Budskapet enligt recensenter då [mars 2003], är att världen vore en bättre plats utan religion, vars konflikter har miljontals offer på sitt konto.

Operaledningen fattar nog rätt beslut. Om polisen varnar, så tar man på sig ett stort ansvar om varningen ignoreras. [Även om Jan Guillou har en avvikande uppfattning.]

Men det är rent för dj-igt (kan utläsas: beklämmande) att inga ledande politiska företrädare har stått upp och försvarat yttrandefriheten mot fanatiska våldsverkare. EU:s toppledare borde se till att bjuda in sig till Deutche Oper, till en egen förevisning av Idomeneo!

Jag har sagt det förr: Militanta fundamentaliser finns bland alla schatteringar. Ingen anklagade svenska socialdemokrater för att ha någon närmare intressegemenskap med sjuttiotalets vänsterterrorister. Men socialdemokraterna var – tyvärr – tvungna att, och satte en ära i att “hålla rent på vänsterkanten”.

På samma sätt måste – tyvärr – de sansade muslimerna nu hålla rent på sin extremflygel.

Amos Oz har uttryckt detta väldigt bra:

Fanatismen [är] äldre än islam, äldre än kristendomen, äldre än judendomen, äldre än någon ideologi eller religion i världen. Fanatismen är tyvärr en ständigt närvarande beståndsdel i den mänskliga naturen, en ond gen, om man så vill.

– Människor som bränner moskéer och synagogor i Europa, som spränger abortkliniker i USA, skiljer sig inte från bin Ladin när det gäller vilket slags brott de begått, utan bara i brottens skala.

– Fanatism är ofta kopplad till en atmosfär av djup hopplöshet. När människor känner att det inte finns annat än nederlag, förödmjukelse och värdelöshet kan de ta sin tillflykt till olika former av desperat våld. Enda sättet att slå tillbaka hopplösheten är att skapa och sprida hopp, kanske inte bland fanatikerna men bland de sansade.

– För de sansade människorna existerar faktiskt. Jag menar att det inom varje samhälle bara är de sansade som är i stånd att tygla fundamentalismen. Måttfull islam är den enda kraft som skulle kunna tygla fanatisk islam. Måttfull nationalism är den enda kraft som kan tygla fanatisk nationalism.

Just så, de sansade människorna behöver “eldunderstöd”. Köp Libanesiskt vin!

________

Pingat på Intressant

Andra bloggar om: yttrandefrihet, EU

Men jag vill ändå tipsa om senaste Irak-översikten från Global Voices. Det ger lite perspektiv på siffran 62.

EU, Spanien och Storbritannien har lyckats att knäcka både IRA och ETA. Det gick inte på en natt, men det gick. Grunden för detta har varit de klassiska liberala fundamenta att om människor får egenmakt och tro på att eget arbete kan skapa en bättre tillvaro, så rediceras/elimineras basen för militanta och våldsbenägna rörelser.

Nordirland är närmast ett skolexempel. EU har med massiva bidrag sett till att lyfta Irland från den agrara ekonomin, till en modern industrination. Det har lett till att både antalet sympatisörer och sponsorer till Provisoriska IRA har minskat. Man ser att våld bara förstör, även den egna plånboken påverkas av våldsamheter på andra sidan gränsen. Det regionalstöd som regnat över republiken Irland, har också nått Nordirland. (Se gärna Ireland’s National Development Plan (NDP))

På ett liknande sätt har också regionalstöd riktats mot Spanien, och det lokala stödet för de våldsbenägna separatisterna i ETA har eroderat bort i takt med att välståndet har stigit.

(Det behövs naturligtvis också reguljärt polisarbete. De som våldför sig mot andra ska lagföras. Men detta inlägg handlar inte om den delen av terrorbekämpning.)

EU har redan idag ett frihandelsavtal med många länder runt medelhavet. De länder som hittills ingått associeringsavtal är Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, den Palestinska myndigheten och Tunisien. Det innebär att redan idag så har den Palestinska myndigheten, Israel och Libanon lovat att till år 2010 successivt upprätta ett frihandelsområde både mellan EU och partnerländerna, och mellan partnerländerna själva. EU ska bidra med finansiellt stöd för partnerländernas ekonomiska reformer. (Se gärna EU-upplysningen.)

EU är alltså redan idag i full gång med en process som på sikt bör kunna leda till stabil fred runt hela medelhavet, inklusive Israel, Libanon och Palestina.

I just denna stund, med våldsaktioner från en massa olika parter, så borde EU marknadsföra detta arbete. Inte minst i de berörda länderna, och då med exempel från Baskien och Nordirland. De sansade krafterna behöver även de få “eldunderstöd”.

Och vi, vanliga medborgare, kan dra vårt strå till stacken genom att nästa gång fråga efter libanesiskt vin, eller palestinsk olivolja. Israeliska produkter behöver vi egentligen inte fråga efter, det sitter troligen redan några high-tech produkter från Israel i din mobiltelefon. Däremot bör vi med kraft argumentera mot de som börjar tala om bojkott. Minskat handelsutbyte betyder minskade kontaktytor, och det hjälper inte fredens sak.

Som vanligt är det de arabiska folken som kläms mellan Israels effektiva militärapparat, och ett korrupt ledarskap i Palestina, Libanon, Syrien, Egypten, Iran, SaudiArabien och alla de andra staterna som glatt blandar sig i konflikten. Men att bo i Israel dessa dagar är ingen sinekur heller.

För den som vill bilda sig en uppfattning om hur de som bor mitt i denna konflikthärd har det, och hur de resonerar, så erbjuder bloggvärlden en möjlighet till insyn. Några av de bloggar som jag följer (på Sidan 2) erbjuder förstahandsinformation:

Global Voices Online har en egen avdelning för mellanöstern och nordafrika. Eftersom redaktörerna översätter från olika språk, så blir det en liten eftersläpning. Men det ger en djupare inblick än vad de svenska medierna ger.

Redaktören bakom Lebanese Political Journal har nyss flyttat till USA för studier, men råkade vara hemma i Beirut när oroligheterna startade. Där finns också en rik bloggroll med libanesiska bloggare.

Bloggen Greetings from the French Hill (finns just nu tillfälligt på Sidan 2) har nyligen ändrat fokus, och ger nu en bild minut för minut om vad som sker i Israel. Det skiljer sig ganska kraftigt från vad som rapporteras i svenska media.

Minns att dessa bloggar är skrivna av dem som är på plats. Precis som min blogg, så är de djupt subjektiva.

(Inom parentes: Det är inte så konstigt. De privata företagen har ett varumärke att försvara på en konkurrensutsatt marknad, alltså bryr de sig om hur varumärket uppfattas. Den offentliga sektorn lever i en monopolmarknad, och behöver alltså inte engagera sig i “varumärket”. Naomi Klein har fel. Men denna artikel ska inte handla om det.)

Jag skrev en motion till Landstinget i Stockholm i ämnet. Den kan läsas här *klick*.

Vänsterns lösningar på frågor av den här typen är ofta att kräva konformitet mot någon viss standard, eller ett godkännande från någon organisation. Jag tror inte på den metoden. Desutom fungerar den typen av krav mest som ett uteslutande handelshinder. Om syftet är att hjälpa de kinesiska arbetarna till en bättre arbetsmiljö, så är de inte behjälpta av att bli utestängda från marknaden.

Som professionell inköpare så vet jag vilken påverkansmöjlighet man har som kund, men också begränsningarna i denna möjlighet. Vill man nå resultat på bred front, så fungerar dialog, genomlysning och offentlighet mycket effektivt. Mycket effektivare än aldrig så välmenande reglementen.
Trollen spricker i solljuset!