1. Förstärk och utveckla tidig upptäckt och förebyggande insatser.
2. Implementera socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och behandling av injektionsnarkomaner.
3. Genomför den s.k. missbrukspolicyns redan beslutade förslag till målgruppsinriktade åtgärder
4. Etablera en hög nivå för testning, rådgivning, vaccination och kontaktspårning.
5. Utveckla programmen för läkemedelsassisterad substitutionsbehandling.
6. Förstärk behandlingsinsatserna (bromsmediciner mm) för redan HIV- och hepatitsmittade injektionsnarkomaner.
7. Starta och utvärdera en verksamhet med sprutbyten.

• God produktivitet – en organisation som upplevs leverera nytta inom rimliga budgetramar förefaller också ge en rimligt gott arbetsklimat. Yrkesstolthet har vi alla.
• Påverkansmöjlighet på beslut från ledningen – när organisationen är organiserad så att beslutvägarna upplevs som rimliga (operativa beslut tas av de fysiskt närvarande, något mer långsiktiga beslut tas inom kretsen av ”kända kollegor”), så förefaller detta ge ett rimligt gott arbetsklimat.

Min slutsats av detta är, att FP inom SLL som mål bör ha att de ”ekonomiska organisationerna” bör krympas till att som mest omfatta något hundratal medarbetare. Med ”ekonomiska organisationer” menar jag den organisation som har en egen autonom budget, oftast innebär detta den organisation som har en egen VD. Samt att dessa organisationer bör ha tydliga och mätbara mål för verksamheten.

Förslagsvis används avknoppning som metod för att nå detta mål. Att skapa autonoma bolag, där SLL i slutändan endast har kvar beställarrollen, torde ge den mest robusta och högpresterande sjukvårdsorganisationen.

Nu är avknoppning lättare att förklara än att genomföra. Formella svårigheter, som osäkerhet kring hur en verksamhet ska värderas, har tillfälligt stoppat alla avknoppningar. Men man får inte glömma bort den osäkerhet, på gränsen till ovilja, som finns bland de som ska avknoppas. Det är inte givet att alla drömmer om att helt plötsligt stå som en delägare i ett personalkooperativ.

Jag föreslår en hybridlösning. Den organisation som eventuellt ska avknoppas ges en aktiebolagsstruktur där ägargruppen ”personalen”  har maximalt inflytande över verksamheten, tex genom att den tillförsäkras rätten att tillsätta vd. Samtidigt behåller SLL en betydande ägarandel i bolaget, dels för undvika lagkrav av upphandling, dels för att ge båda parter (personal och SLL) tid att värdera bolaget på ett korrekt sätt. Under denna tid råder ingen utmanarrätt på verksamheten.

Initialt värderas bolaget till dess inkråmsvärde, och peronalens aktier prissätts därefter. Inför ett komplett övertagande så ska resterande aktier prissättas så att det totala aktiekapitalet speglar bolagets verkliga värde. Aktieägaravtal måste upprättas för att reglera överlåtelser, samt begränsa SLL:s operativa inflytande.

Ett möjligt utfall av den slutgiltiga värderingen kan vara att personalen avstår från att köpa loss bolaget. Gott så, då fortsätter verksamheten i dess hybridform tillsvidare. SLL kvarstår som viktig ägare, och personalen behåller rätten att utse VD, men verksamheten ska komma att utsättas för konkurrensutsättning, på samma sätt som gäller för det fullt avknoppade bolaget.

Jag tror att modellen ger en relativt enkel väg till optimerat personalinflytande över verksamheten. När verksamheten övergått i bolagsform, och värderingen är fastställd, så ska verksamheten också konkurrensutsättas på sedvanligt sätt. Konkurrenstryck skärper prestationsförmågon hos organisationer, och därigenom uppnås även det första kriteriet för god arbetsmiljö – god produktivitet.

Läs även andra bloggares åsikter om folkpartiet, landsting, avknoppning, personalinflytande

Genom att patienterna har makten att välja – och välja bort mottagning och läkare. Den mottagning och läkare som inte fungerar, dit man inte får komma inom rimlig tid eller där man får ett felaktigt bemötande, får helt enkelt inte så många patienter.

Varför ökar den rörliga ersättningen?

För att öka tillgängligheten. Den rörliga ersättningen blir en större del av den totala ersättningen, mottagningen får mer betalt per besök och mindre i fast ersättning. Och för att få den fasta ersättningen måste patienterna välja mottagningen ifråga – det är inget områdesansvar.

Vilka patienter ger mest betalt för mottagningen?

Eftersom de allra minsta barnen och de äldre invånarna har störst vårdbehov, är den fasta ersättningen högre för barn under 2 år och för äldre över 65 år, och ännu högre för äldre över 75 år.

Hur utformas vården efter patienternas behov?

Vårdval Stockholm ger utrymme för fler idéer i vården. Det finns inte en sanning om hur vården ska utformas eller en husläkarmottagning ska organiseras – det som gäller är att följa lagar, regler och etik. De med stora eller särskilda vårdbehov – det kan vara barnfamiljer, äldre, allergiker, eller funktionshindrade som diabetiker – har extra stor nytta av den ökade patientmakten.

Startar inte nya mottagningar bara i ”rika” områden? Kan de bli för många i t.ex. Stockholms innerstad?

Ett 15-tal mottagningar har startat hittills. Ett 25-tal till väntas starta under året. Flera öppnar i förorter, exempel Södertälje, Järfälla, Botkyrka (2), Huddinge, Haninge, Spånga, Södertälje, Upplands Väsby, Spånga/Tensta. Mottagningar etablerar sig där patienter finns – det är logiken i Vårdval Stockholm – och därmed helst där utbudet av vård tidigare inte är så stort.

Det finns ingen begränsning av antalet mottagningar, annat än den ekonomiska styrningen i att få tillräckligt många patienter och besök. Eventuell överetablering i vissa områden kommer därför att lösa sig naturligt. Vissa områden i länet har många arbetsplatser, inte minst Stockholms innerstad men också t.ex. Kista, och där verkar också fler mottagningar öppna nu när människor kan välja en mottagning nära jobbet och inte blir tilldelade en mottagning baserad på bostadsort.

Varför är det fritt fram att starta mottagningar?

Etableringsfrihet råder för alla som blivit godkända att driva en husläkarmottagning (eller BVC/MVC-mottagning, eller någon annan verksamhet som omfattas/kommer omfattas av vårdval). Det är en central del av vårdvalet för oss liberaler, och något som socialdemokraterna och vänstern vänder sig kraftigt emot. De vill inte släppa den politiska detaljkontrollen. För oss är det jätteviktigt att politiker eller våra tjänstemän inte styr vården i detalj, medicinska experter och människor själva vet bäst vilken vård som behövs och vart man vill gå för att få den.

Hur såg det gamla systemet ut?

Vårdval Stockholm ersätter ett tidigare system där vi dels hade sex kvardröjande ersättningssystem, från de gamla sex sjukvårdsområdena; dels olika avtal med en mängd olika mottagningar till följd av olika upphandlingar vid olika tidpunkter. Resultatet var mer eller mindre förvirrat, och inga raka samband fanns mellan vårdbehov och hur mycket betalt en mottagning fick.

Som exempel kan nämnas följande fasta ersättningar för olika mottagningar 2006 (snittet var 550 kr/patient): Fittja 940 – Alby 552, Akalla 668 – Husby 468, Rosenlund (Södermalm 778 – S:t Erik (Kungsholmen) 312. Den socioekonomiska ersättningen utgick till alla mottagningar och utgjorde en mindre del av de pengar som mottagningarna fick, som exempel: Akalla 220 kr per inv och år, Fittja 311, Rinkeby 295, Djursholmsdoktorn 68, Narvavägen 82.

Socioekonomisk ersättning tas bort – tas resurser därmed från utsatta?

Den socioekonomiska ersättning som fanns var en mindre del av skillnaden mellan olika mottagningar. Den var också mycket snårig och invecklad. Nu inför vi istället raka rör, mottagningarna får betalt för 1) de som aktivt väljer dem/deras husläkare och 2) de besök som görs på mottagningen, med en extra ersättning när det behövs tolk. Mottagningar tjänar alltså på att vara tillgängliga och på att få invånare att aktivt välja dem. Vi vill att fler ska välja sin egen mottagning, doktor och distriktssköterska och vi vill att fler besök görs i närsjukvården för att få en långsiktig, hälsofrämjande vård. Därför gynnar Vårdvalet ekonomiskt de mottagningar som når dessa mål.

Kan man inte ändra ersättningssystemet så att utsatta områden gynnas?

Vårdvalet behandlar alla patienter lika. Det är raka rör mellan patienternas val av och besök på mottagningarna och de pengar som betalas dit – ett slags vårdpeng. Ett förslag som landstinget redan vid beslutet om vårdval i juni 2007 har beslutat att undersöka är om man kan införa en tidsrelaterad besökersättning. Längre besök för mer komplicerade behov kan då få en högre ersättning.

Är Vårdvalet skrivet i sten, kan inget förändras?

Inget är skrivet i sten. Vi ser över, följer och utvärderar vårdvalet och dess effekter. Men det är väl tidigt att bestämma sig för resultatet efter bara några månader med Vårdval.

Kan man starta och driva en husläkarmottagning hursomhelst? Vilka regler gäller?

Det finns mycket tydliga regler för vårdvalsverksamheter. Man måste godkännas, auktoriseras och sedan följa den regelbok som gäller liksom landstingets allmänna villkor. Regelboken kan ändras kontinuerligt. Naturligtvis gäller övergripande lagar och regler för auktoriserade vårdgivare som för all annan vård. Landstinget har som ansvarig för att ge invånarna vård, också ansvar för att vårdcentraler, husläkare och distriktssköterskor sköter sitt jobb bra.

Hur ska det bli fler mottagningar, läkare och sköterskor?

Vårdvalet gör det mer attraktivt att arbeta och verka i närsjukvården. När man kan etablera sig fritt, när det blir större utbud också av arbetsgivare för vårdpersonal, så kommer fler läkare, sköterskor och andra att vilja arbeta med den långsiktiga, trygga, personliga, hälsofrämjande närsjukvården.

Meddelarfriheten för personalen – hur går det med den hos privata vårdgivare (som när alltfler privata vårdcentraler startar)?

I landstingets allmänna villkor för vårdgivare står nu att meddelarfrihet ska gälla. Det är viktigt för att personal ska våga ifrågasätta eventuella felaktigheter, eller slå larm till media.

Kan jag få nej när jag vill välja en mottagning och läkare?

Nej. Vårdvalet gäller alla invånare i länet, du har rätt att välja en mottagning och läkare var som helst, och de har skyldighet att ta emot dig. Bor du långt ifrån din mottagning och behöver hembesök, kan din mottagning lösa det med en mottagning närmare din bostad.

Om en mottagning läggs ned, får en patient som har valt den mottagningen brev om att man måste lista sig på nytt?

Huvudprincipen är att listning ska ske hos enskild husläkare. Om patienten så önskar kan dock listning ske på mottagning. Husläkaren är skyldig att informera listade patienter om läkaren slutar. Om mottagningen helt upphör ska Beställaren (landstinget) besluta om hur listan ska hanteras i varje enskilt fall. Patienterna kommer att informeras om vad som kommer att ske av beställaren.

Vad händer om läkaren man har valt tar ledigt, blir sjuk eller börjar studera?

Mottagningen har en skyldighet att ordna så att patienten får den vård som den behöver. I annat fall hanteras frågan som om läkaren upphör med verksamheten.

Hur ofta kan man byta husläkare / husläkarmottagning under ett år?

Syftet med husläkarsystemet är att det ska främja långvariga vårdkontakter. Det finns inga regler för hur ofta den enskilde patienten kan byta husläkare. Listningen slår igenom omedelbart. Husläkaren får betalt efter hur listan ser ut den sista varje månad.

Kan jag gå till en specialistläkare som tidigare? Kommer priset att ändras?

Det är fritt vårdval som tidigare. Det brukar gå snabbare att få vård hos specialistläkare om patienten har remiss från husläkaren. Remissen underlättar den medicinska kommunikationen. Patientavgiften är densamma som tidigare.

Kan jag gå till en annan vårdcentral än den jag är listad på om jag är bortrest eller jobbar långt från hemmet?

Om patienten behöver göra ett oplanerat besök och träffa en husläkare samma dag – har hon rätt gå till vilken mottagning som helst.

Kuratorer och psykologer – finns den hjälpen att få på vårdcentralen?

Vårdval Stockholm innebär en kraftfull satsning på psykosocialt stöd i primärvården. Det ska vara första linjens psykiatri. Det tak som finns möjliggör upp till 190.000 besök (beroende på hur många som listar sig; motsvarande 1 besök per 10 som aktivt valt en mottagning). 2007 gjordes knappt 80.000 besök. Alla mottagningar har skyldighet att erbjuda kurator/psykologsamtal till dem som behöver. Den ekonomiska ersättningen per sådant besök är rentav något högre än för läkarbesök.

Dock har vissa landstingdrivna mottagningar som tidigare hade många kuratorer som täckte även andra mottagningar, inte själva kunnat ha kvar lika många. Detta har dock inte inneburit att det har blivit färre kuratorer/psykologer. SLSO, som driver landstingsägda vårdcentraler, har kvar i princip lika många kuratorer som tidigare. Det borde finnas utrymme för kuratorer/psykologer att sälja sina tjänster till privata husläkarmottagningar för att de senare ska kunna uppfylla sina förpliktelser om psykosocialt stöd.

_____________________________

Pngat på Intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om vårdval, sjukvård, landsting, primärvård, husläkare

Däremot vill jag peka på att politiskt förändringsarbete tar sin tid. Det finns ibland en tro på att man som politiker kan förändra sakernas tillstånd genom ett klokt alexanderhugg. Så är det inte. (Så bör det inte heller vara. Om det räcker med snabba beslut för att förändra en verksamhet, så tyder det på att just den verksamheten inte bör drivas av politiska församlingar. I ett sådant fall bör det helst vara normala marknadsfunktioner som styr verksamheten.)

Våren 2004 skissade jag på några grundsatser för hur sjukvårdspolitiken ska utformas – se länken ovan. Det var inte alla i den folkpartistiska omgivningen som applåderade mina tankar den gången. I dag är det högsta sanning att resonera på “mitt” sätt.

Den första delen av det jag då skrev, genomförs nu. Det tog faktiskt bara fyra år. Det är snabbt i sådana här sammanhang.

Den som vill ge sig in i politiken bör ha samma syn på arbetet som en förälder bör ha på målet med barnuppfostran. Det tar några år innan tjatet ger resultat, men förhoppningsvis så sitter det där – så småningom.

Jag tillhör ju dem som tror på att system blir bättre om brukarna får mer att säga till om, och därför tror jag på Vårdval Stockholm. Tidigare har jag skrivit om de bakomliggande resonemangen kring “Varför husläkare”. Nedan följer lite positiva fakta om förändringen:

• Vårdval Stockholm är en omfattande förändring inte bara av vårdens organisation utan ännu mer av synsättet på vården, där patienten ges makten att ta med sig sin vårdpeng och välja mottagning/läkare.
• Att utvärdera en förändring efter bara två månader är förhastat. Givetvis har en så genomgripande reform sjösatts med intentionen att noggrant följa upp och studera effekterna. Utvärderingen sköts av tjänstemännen på landstinget, inte politikerna.
• Ingen mottagning får mer ersättning än för patienter som aktivt väljer och besöker dem. Överetablering på vissa håll i länet blir därför ekonomiskt självreglerande.
• Flera av de nya mottagningarna etablerar sig i områden där utbudet av vård tidigare inte varit så stort – där patienterna finns. Andra verkar etablera sig där det kan tänkas finnas många arbetsplatser t.ex. i Stockholms innerstad; när människor får välja fritt kan ju många tänkas föredra en läkare nära jobbet.
• Flera nya mottagningar kommer att starta senare i år. Modellen med auktorisering innebär att mottagningar kan startas så snart de blivit godkända. Inga långa upphandlingar behövs.
• Landstinget garanterar att det inte uppstår några ”vita fläckar” utan att vård finns i hela länet.
• De förändringar som genomförts bland landstingsdrivna vårdcentraler, MVC och BVC har berört 90 av 3.500 anställda. Två strukturförändringar har gjorts, sammanläggningen av mottagningarna Tensta och Järva samt stängningen av distriktssköterskemottagningen i Brottby.
• Den socioekonomiska ersättning som fanns i det tidigare systemet utgjorde endast en liten del av den totala ersättningen, eller skillnaden mellan olika mottagningar. Skillnaderna i stort hade heller inget samband med eventuell vårdtyngd eller grad av ekonomisk/social utsatthet bland patienterna eller de boende i området där mottagningen fanns. 2006 var den fasta snittersättningen per patient 550 kr. Några jämförande exempel:

Fittja 940 – Alby 552,
Akalla 668 – Husby 468,
Rosenlund 778 – S:t Erik 312.

• Detta visar hur irrationellt och oförutsägbart den gamla resursfördelningen ofta fungerade, när olika upphandlingar och avtal för varje mottagning skedde vid olika tidpunkter.
• Grundtanken är att med en högre andel besöksersättning öka tillgängligheten i närsjukvården. Personer som har större vårdbehov går oftare till vården – och vi vill att fler besöker den egna doktorn och distriktssköterskan, eftersom tidiga ingripanden och kontinuitet ger bättre hälsa och mindre sjukdom på sikt.
• Bland de förändringar som nu diskuteras är bl.a. införande av en tidsstyrd besöksersättning. Det innebär att längre, mer komplicerade besök som kan vara vanligare bland socialt och ekonomiskt utsatta, också ger mer betalt.

____________________________

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om vårdval, sjukvård, landsting, primärvård, husläkare

I grunden handlar det om att när vi nu blir allt friskare och äldre, så blir också perioden av skröplighet längre. Med dagens institutionaliserade tänkesätt så blir då naturligen också kostnaderna högre.

För att bemöta denna “kostnadsexplosion” så diskuterar vi inom den politiska sfären olika metoder. Höjda eller omfördelade skatter, alternativt sänkt ambitionsgrad.

Nästan aldrig diskuterar vi sänkta kostnader genom att försöka minska behovet. Jag tror att behovet av äldreomsorg i den institutionaliserade form som vi idag har, skulle kunna minska drastiskt om vi ökade umgänget över generationsgränserna.

Jag tänker nu inte i första hand på att man ska umgås mer inom familj och släkt – vilket är självklart, utan mer på ett otvunget umgänge mellan mer perifert bekanta.

Alla vet att man håller sig friskare om man deltar i någon daglig verksamhet, tex yrkesarbetar och då umgås med kollegor. En bra bit efter pensioneringen är detta inte längre möjligt, och den dagliga frotteringen med medmänniskor avtar.

En möjlighet för oss politiker att påverka detta, är att stimulera byggandet av servicehus som är öppna för alla åldrar.

Som valp så växte jag upp i Hässelby Familjehotell. Så här dryga 30 år efter det att flyttade därifrån, har jag kommit att inse att det troligen var den mest framsynta boendeformen som tänkas kan.

Huset byggdes i mitten femtiotalet av (den private byggherren) Olle Engkvist . Det bestod av fyra höghus som var sammanbyggda med mellanliggande låghus. Hela huskomplexet var sammanhängande, man kunde gå i trevliga korridorer mellan alla hus. Då bodde det omkring 600 personer i 350 lägenheter i Familjehotellet.

I huset fanns en restaurang, maten betalades med kuponger som kan sägas obligatoriskt ingick i hyran. Det fanns hobbylokaler, daghem och olika servicefunktioner. Först långt senare har jag förstått varför mina föräldrar tyckte att det var fantastiskt att kunna gå i inomhuskläder till dagis!

En matkupong kostade ca 10 kr, vilket idag skulle motsvara ca 55 kr. Barn åt för halva priset. Det säger sig självt att alla åt i matsalen. Detta gav naturligtvis en stor bekantskapskrets, över generationer och utanför de vanliga umgängesbegränsningarna.

Vi politiker skulle kunna stimulera byggandet av nya sådana servicehus, öppna för alla åldrar. Vi kan också se till att de befintliga servicehusen – som det just nu tycks vara skottpengar på – byggs om på ett liknande sätt.

Vidare borde det vara möjligt att inrymma denna typ av restaurangbesök inom ramen för de hushållsnära tjänsterna, utan att ändra dagens lagstiftning. Kocken kommer ju faktiskt hem!

Om – säg – ca hälften av lägenheterna i ett sådant servicehus reserveras för äldre “med behov”, och resten av lägenheterna är på den fria hyresmarknaden, så tror jag att många goda resultat kommer:

• Dels tror jag att äldre som bor där, kommer att vara friskare under en längre tid. Framförallt tror jag att det sociala umgänget kommer att hålla eventuell demens tillbaka.
• Dels tror jag att själva kostnaden för äldreservicen kommer att bli lägre. Till viss del kommer den ju att subventioneras av de yngre yrkesverksamma som ju kommer att köpa samma tjänst.
• Dels tror jag att de barnfamiljer som bor där, kommer att få en behagligare tillvaro. Tiil viss del genom servicen, men också genom ett utökat umgänge – fler potentiella barnvakter.

Visst låter det bra?

_____________________

Läs gärna mer:

Om kollektivhusens historia

Om ett liknande hus, Stolplyckan. Huset har närmare 180 vanliga lägenheter, 35 servicelägenheter, specialboende samt en stor mängd gemensamhetslokaler.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om kollektiv, hässelby, servicehus, äldreboende, äldreomsorg

Vinnovas rapport, och därför också rapporteringen kring den, fokuserar på sambandet mellan resandet och kostnaderna för resorna. Och så räknar man fram att eftersom bilåkandet blivit relativt sett billigare, så är det orsaken till att det lokala kollektivresandet minskat – Stockholm undantaget.

Jag tror inte att det är en riktig slutsats. Det man gjort är att man undersökt de samband som är enkelt mätbara: kostnader, antal resande, bilinnehav, trafikutbud, sysselsättningsgrad etc. Man saknar helt parametrar för den upplevda kundnyttan, och ändå är det den viktigaste parametern vid alla köp. När de flesta nu i Sverige har råd att välja mellan privat bil eller kollektivt resande, så blir komfort och restid viktigare än några hundralappar hit eller dit.

Jag deltog i en arbetsgrupp som tog fram ett underlag för ett trafikprogram, för några år sedan. Läs gärna hela rapporten, vi förökte se resandet ur många olika aspekter. Alltid kan det inspirera något litet…

Där konstaterade vi att det viktigaste kravet för att vinna bilister för kollektivresande var att “transporterna mellan hem och arbetsplats skulle vara snabba och komfortabla”. Detta kunde till exempel brytas ner till följande punkter:

• om kollektivtrafiken ska framstå som ett attraktivt alternativ, måste resan vara lika snabb och bekväm som med en egen bil [vilket alltså är uppfyllt för resor till Mallorca... min anmärkning av idag]
• väderskyddade hållplatser
• lättillgängliga parkeringsplatser för pendlare

Kravet på att resan skulle vara snabb ströks i det slutgiltiga programmet, det ansågs vara alltför radikalt. Fortfarande finns det inte något parti som kräver snabba resor, alla pratar om turtäthet, lågt biljettpris eller kaffeserveringar i vänthallarna.

________________________

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: miljö, kollektivtrafik

Pengsystem inom samtliga dicipliner

Några metodförslag:

• Ersättningssystemet måste tillämpas på så sätt att en (1) DRG-poäng ger samma ersättning, oavsett var ersättningen landar.
• Efter en rimlig övergångstid, så ska inga andra ersättningsformer än peng-system tillämpas. Målet bör vara att upphandlingar ska bli överflödiga.

Diskussion:

Dagens system, där landstinget i sin form av ägare, skjuter till extramedel tll de verksamheter som inte klarar att hålla sina budgetar, måste naturligtvis skrotas. Men utöver det så måste också ersättningssytemet användas så att effektiviseringar uppmuntras.

Landstingets revisorer skriver i en rapport från maj 2006:

[Det] kan konstateras att den stora svagheten ligger i att ersättningsmodellen hittills inte utnyttjats för att skapa ökad kostnadseffektivitet och för att förstärka måluppfyllelsen.

Problemet har varit framförallt att eventuella effektiviseringsvinster, inte kommit producenten tillgodo. Troligen är dett ett utslag för den förra politiska majoritetens aversion mot vinster överhuvudtaget. Allt skulle återföras till politikerna.

Detn lättaste åtgärden i detta sammanhang är naturligtvis att ge en och samma ersättning för en och samma åtgärd, oavsett var den utförs.

Sedan måste naturligtvis patienternas val vara det som avgör vem eller vilka som ska få utföra uppdraget. Det måste vara viktigare att charma sina patienter än att charma landstingets inköpare.

Samtliga innevånare entusiastiskt listade hos husläkare

Några metodförslag:

• Premievård hos husläkarna, skatteavdrag enligt schablon för de som listat sig.

Diskussion: Husläkare sänker sjukvårdskostnaderna. Stockholms läns landsting har kunnat mäta att med “god listning hos husläkare så minskar de totala sjukvårdskostnaderna”. Husläkarsystemet har dock flitigt motarbetas av vänstern, eftersom det till stor del bygger på privatpraktiserande läkare. Därför har systemet kommit i vanrykte.

Fri etableringsrätt inom samtliga dicipliner
De verksamheter som tidigare drivits i politisk regi, ska vara vara ombildade till fristående aktörer

Några metodförslag:

• Ett “körkortssystem” bör utvecklas, gärna med sikte på att bli nationellt eller EU-gemensamt.
• Ett första delmål blir att inga politiker ska tilldelas poster i “produktionsstyrelserna”.

Diskussion: Vänsterns aversion mot fungerande organisationer inom sjukvården måste bemötas. Den bästa garanten för att få fungerande organisationer, är att låta dem bli politiskt oberoende, och konkurrensutsatta.

Tydliga, begripliga, publicerade, nyttobaserade nyckeltalsuppföljningar för alla som erhåller SLL-ersättning

Några metodförslag:

• Samarbete med SBU om vad som är lämpliga kriterier.
• Gäller även inom psykvården.
• Min tidigare landstingsmotion i ämnet.

Diskussioner

- – - -

Det finns idag minst 57 st nationella kvalitetsregister för sjukvården, men dessa fungerar inte. Riksrevisionen granskade huruvida Socialstyrelsen, som har ett tillsynsansvar för dem, såg till att dessa kvalitetsregister fungerade för sitt ändamål.

I sitt pressmeddelande så skrev Riksrevisionen: “Riksrevisionen har granskat Socialstyrelsens hantering av de nationella kvalitetsregistren inom hälso- och sjukvården. Dagens modell för att följa behandlingsmetoder ger ingen överblick eftersom viktiga delar av vården inte omfattas, inrapporteringen är frivillig och datakvaliteten är oklar.”

Ur rapporten:

Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer
I denna granskning har följande revisionsfrågor ställts

• Har Socialstyrelsen tagit sitt ansvar när det gäller att bevaka registrens kvalitet? [På kanslisvenska svarar Riksrevisionen "Nej."]
• Har Socialstyrelsen lämnat en rättvisande bild av registren till regeringen? [På kanslisvenska svarar Riksrevisionen "Nej."]

Riksrevisionen är ännu tydligare i sin avslutande rekommendation. Socialstyrelsen bör fråntas ansvaret för kvalitetsregistren.

- – - -

Patientnytta, både upplevd och iakttagen, har hittills inte registrerats. Det är naturligtvis helt galet, men går att åtgärda. Det finns ett sätt att mäta patient-nytta, EQ-5D, som faktiskt också kan användas av husläkare som ett stöd för diagnosticering.

- – - -

Psykvården har hittills inte haft något nationellt kvalitetsregister, men under hösten 2006 så kommer även den diciplinen börja samla in data.

__________________

Pingat på Intressant

Andra bloggar om: sjukvård, landsting, politik

- – -

En dam besökte valstugan häromdagen och var bekymrad över att vi “ville sälja sjukhusen till börsbolag”. Det hade hon hört från säker källa, det stod ju på ett anslag på socialdemokraternas valstuga, att vi hade en färdig lista och plan. Om det är något ämne som kan trigga mig, så är det just detta – den så kallade privatiseringen.

Påståendet är fel på tre sätt:

• För det första så finns det ingen plan, lista eller annan strategi för att privatisera några sjukhus.
• För det andra så handlar det inte om att sälja några sjukhus. Det som diskuteras är att arrendera ut driften av sjukhus. Man skriver ett kontrakt, och om kontraktet inte efterlevs så tar man (Landstinget) tillbaka arrendet.
• För det tredje, så är det fel att detta skulle vara något av ondo. Det vore en välsignelse om Landstinget kunde arrendera ut sina verksamheter till kunniga entreprenörer. Det skulle effektivt lägga en slags ostkupa över verksamheterna, så att klåfingriga politiker inte kan komma och pilla i detaljer. Landstingets läkare lägger bara 30% av sin tid på patienter. Det är inget de själva valt, det är ett resultat av politiska beslut.

Jag och damen diskuterade detta en kort stund, och vi konstaterade att ingen av oss hade levt idag, om det inte hade varit för de duktiga aktiebolagen. Före aktiebolagens tid – säg tex 1700-talet – så hade vi troligen dött redan som barn. Om inte då, så hade åtminstone jag strukit med för en femton år sedan. (Jag blev sjuk och fick ligga på sjukhus en tid. Det var inga politiker eller landsting som hade uppfunnit de verktyg eller mediciner som kurerade mig.) Hon sade sig vara över 65, så även hennes 1700-tals-odds var dåliga.

Jag tycker att mina borgerliga politikersyskon ibland är lite fega när det gäller att ta denna diskussion med vänsterblocket.

- – -

Jag har några eftermiddagar stått i Åkermyntan (ett ännu mer lokalt köpcentrum) och delat ut material. Jag står oftast ensam – folkpartiet är inte ett jättestort parti. Flera gånger så har det också funnits representanter för andra partier (läs (s) och (m) )där. Det lustiga är att när de står där, flera stycken från samma parti, så orkar de bara vara i tjänst 10 – 15 minuter. Sedan börjar de prata med varandra, stå i ring, och ibland till och med gräla om det senaste interna mötet.

Idag så stod jag, och sex stycken från “ett annat parti”. Under den tiden så lyckades de – alla sex tillsammans – få ut ungefär hälften så mycket material som jag fick ut under samma tid. Pladderskaft – kan inte säga bättre. Och, jag lovar, de hade flera kandidater som var mycket sötare än jag.

I natt ska jag gå nattvakt i båtklubben. Uff! Jag lär inte vara så förtvivlat morgonpigg i morgon.
På återseende. /Leiph

Men jag menar också att det finns ett mycket stort värde i att ha politiska församlingar. När det gäller att prioritera mellan olika, inte jämförbara alternativ, så behövs det några som på bästa möjliga sätt gör en avvägning. (Ska tex barn- och ungdomspsykiatri ha mer i anlsag än kollektivtrafiken i Roslagen?)

Det bör vara rimligt att anta att en proportionerligt demokratiskt vald församling oftast kommer fram till samma slutsats (i en enskild fråga) som deras väljare skulle ha gjort, om väljarna också hade satt sig in i frågans detaljer. Men observera den sista bisatsen. Många frågor är faktiskt duktigt svåra, och kräver en stunds eftertanke, även om man bara håller sig till övergripande principer och inte pillar i detaljer.

Jag tror inte att alla kommer fram till samma slutsats. Men jag tror att ett politiskt parlament kommer fram till ungefär samma slutsats som deras väljare hade gjort. Därför menar jag att skattefinansierade verksamhetsområden ska få sina medel efter en politisk prioritering.

Själva verksamheterna sedan, bör få sina medel genom kundval, pengsystem eller – i sista hand – offentlig upphandling. Verksamheterna ska absolut inte drivas av politiker.