Kategoriarkiv: …bland annat om valrörelse-arbete

Två webbplatser, en Leiph

Jag har två webbplatser där jag torgför mina politiska synpunkter. Dels denna plats leiph.se, dels Folkpartiet.se/leiph. Det är skillnad på dem, både tekniskt och innehållsmässigt.

Folkpartiet.se/leiph är äldst, den startade jag inför valet 2002. På den tiden kunde jag nog inte ens stava till blogg.

Den här platsen leiph.se startade jag i januari 2006, faktiskt efter uppmaning från Louise P i en kommentar hos Wille Fahler om att bloggande politiker är mer trovärdiga.

I sak så är det meningen att allt som står under rubriken ”Texter med lång hållbarhet” också ska återfinnas på fp-platsen, och vice versa. Men sådant som har lite kortare hållbarhet finns bara på bloggen.

Just nu så uppdaterar jag genom att lägga in artiklar skrivna 2004 och tidigare, dvs jag kopierar dem från fp-platsen till leiph.se. För om nu bloggande politiker är mer trovärdiga, så måste ju allt material finnas på bloggen. Annars finns man ju inte, och när det nu snart är val så vill jag ju finnas…

_____________________________

Uppdatering: Willes blogg tycks ha gått sönder precis i oktober 2005, men jag lovar…det fanns en artikel där, då. /Leiph

Min valbroschyr 2006

Texten nedan är den text som kommer att återfinnas i min valbroschyr. Kan ses som pdf här *Leiph-broschyr*. (Uppdaterad 30 juni 2006)
_________________________

Sverige måste avpolitiseras, allt måste inte vara politik. Som inköpschef i det privata näringslivet, så vet jag att man kan få bra resultat utan att detaljreglera.

Sjukvården är det område som mest hämmas av att politiker går in och petar i detaljer. Jag vet hur man skulle kunna ändra på det, och få än bättre kvalitet. Sjukvården måste avsocialiseras

För en liberal är solidariteten med de svagare självklar. Det är inte plånboken som ska avgöra vilken skola eller sjukvård man får.

Men det betyder inte att allt måste styras av politiker. Jag anser att politiker ska fördela resurserna, ställa krav och följa upp. Men politiker ska inte pilla i verksamheten.

ALLT MÅSTE INTE STYRAS AV POLITIKER

Varför ska ”sjukvårdsproduktion” ledas av politiker? Vore det inte bättre om läkare, sjuksköterskor och andra kunniga skötte verksamheten?

Jag vill föra ut ansvaret till de som finns i verksamheterna. Och låta patienternas val styra vilka som får uppdragen.

Kort sagt: Avpolitisera!

LANDSTINGET: EN ORGANISATION I KRIS

Det går att få bra sjukvård till rimlig kostnad. Samma politik som Folkpartiet förespråkar levererar resultat i många andra länder. T.o.m Socialstyrelsen rekommenderar vår modell med husläkare och sjukhus.

Det är politiska blockeringar som hämmar sjukvården. Stopplagar och en övertro på ”politiken” gör att de som verkligen kan något inte orkar mycket längre till.

Ekonomin är osund. Man pressar personalen så att patienterna blir lidande. Detta trots landets högsta landstingsskatt.

ETT AV MÅNGA EXEMPEL

Cancervården är i kris. När (s) kom till makten, centraliserades allt. Nu är personalen i uppror, kunniga experter vägrar arbeta i Stockholm, och väntetiderna för patienterna bara växer. Pressen gör långa artikelserier om kaoset.

Detta blir resultatet när ideologi är viktigare än 80.000 patienter med cancerdiagnos.

Men det behöver inte vara så här. Det är inte resurser som fattas. Det är den politiska klåfingrigheten, och oviljan att kontraktera privata kliniker, som har lett till detta.

SJUKVÅRDEN: EN BRA CHANS FÖR SVERIGE I VÄRLDEN

De avknoppningar som inleddes under förra mandatperioden, har visat att de som arbetar inom svensk sjukvård är mycket duktiga.

Den svenska företagsandan, utan tung hierarki, gör att svenska sjukvårdsföretag står sig mycket bra i den globala konkurrensen. Det ger jobb även i Sverige.

För mig är det obegripligt att (s) vill stoppa denna chans till nya exportföretag. Att av ideologiska skäl hindra uppkomsten av ett ”sjukvårds-Ericsson” är rent vettlöst.

LANDSTINGET BEHÖVER AVSOCIALISERAS

Det är viktigt att resurserna finns när man verkligen behöver dem. Vi måste kunna vara trygga i att vi får den sjukvård vi behöver.

Därför är jag allvarligt bekymrad. Sjukvården är det område som är mest genompolitiserat. Och som alla vet: Politiskt styrda organisationer är inte de mest effektiva.

Landstingets läkare lägger bara 30% av sin tid på patienter. Det är inget de själva valt, det är ett resultat av politiska beslut.

Därför engagerar jag mig i Landstinget. Det behövs politiker som faktiskt arbetar för att minska sjukvårdens politiska överrock.

För dig skulle det betyda fler läkare, garanterat kortare väntetider och lägre skatt. Detta är inte bara ord. Det är det faktiska resultatet i de länder som växlat till husläkare, vårdgaranti och fria sjukhus.

Vi står inför en större utmaning än kanske någonsin förr. Allt fler kan göra samma jobb som vi. I grunden är detta bra. Det är färre fattiga och färre krig idag, än någonsin förr.

Men då krävs det också en ny politik i Sverige. Vänsterns idéer har nästan alltid varit dåliga. Idag är de katastrofala för Sverige.

Ditt kryss för mig på valsedeln, är en stark signal om att en ny politik behövs. Den signalen ekar även utanför Landstingets väggar.

En valarbetares noteringar – bokbord 22 april

Idag var det ”bokbord” igen. Bokbord är ett helt obegripligt namn på ett slags torgmöte utan högtalare. Vi står några stycken och delar ut broschyrer, svarar på frågor om allt mellan EU och gatsopning, och har något slags bord för att ha det samlade materialet tillgängligt.

Men även denna vecka (precis som för fjorton dagar sedan) så gjorde vi som sossarna – mutade väljare. Skillnaden mellan oss och dem är att vi betalar ur egen ficka. Istället för gratis dagis så bjöd vi på saft, kaka och kaffe.

En engelsk gentleman kom fram och var måttligt imponerad. ”You Swedes are all the same – you’ll never learn that there are no such thing as a free lunch.” Han menade att visserligen var det lite kul att vi pekade på hur (s) alltid lyckats muta sig till röster, men i grunden är det en styggelse. Men han lovade oss en röst, i alla fall.

Dagens tema var skolpolitik, och då i synnerhet arbetsron i skolan. (Tragiskt lyckad timing, med tanke på att man i veckan ville stänga en skola i Malmö på grund av bråk och oroligheter.) Det är klart, de som inte sympatiserar med oss, kommer inte fram och småpratar. Men de som kom fram, var påtagligt välvilligt inställda. Skolan är viktig.

Jag hade också en liten diskussion med en rar tant från Jehovas vittnen. Hon förstod inte varför vi engagerade oss så hårt för detta livet, det var ju nästa liv som var det viktiga. Vi bytte i alla fall broschyrer, och hon tyckte att vårt kaffe var gott.

Long time – no web-see

Den flitige läsaren av denna blogg (notera ödmjukheten – singularis) noterar att det blivit lite glest med publicerandet den senaste månaden. Men jag har inte gått i ide -tvärtom.

Men man kan inte alltid bara skriva. ”Action speaks louder than I do”, så jag försöker få lite fler att engagera sig för det här med kombinationen av yttrandefrihet och kulturpolitik. Jag startade ett organiserat nätverk ”Kulturliberalerna”, som väl just nu har ett knappt hundratal enrollerade.

Den som vill enrollera sig gör det lättast på www.liberalerna.net. Enda kravet är att man kallar sig liberal.

Första aktiviteten blir förhoppningsvis ett seminarium kring temat ”Kan kulturpolitiken stärka yttrandefriheten?” – eller någon liknande rubrik. Först föreslog jag den 11 mars, men det var för snabbt. Datum är nu spikat till den 17 maj i Riksdagshuset. Nu gäller det bara att få någon som vill komma dit… Får jag råd, så ska jag lägga ut seminariet på någon webbsida också efteråt.

För övrigt så har valrörelsen startat rent praktiskt för oss på småpolitiker – också. Förra helgen stod jag i ett köpcentrum och delade ut programblad och svarade på frågor. Denna gång försökte vi göra som (s) – muta väljarna. Fast vi valde kaffe i stället för maxtaxa. Idag har vi påsklov, men nästa helg är det dags igen.

Det är faktiskt vansinnigt roligt att stå på torg och prata politik. Men det svänger snabbt mellan frågorna: Vad vill vi med allmännyttan, varför går det inte en flexlinje här, SSU-Anna, pensioner, med massor av mera.