Jag brukar beskriva Sverigedemokraterna som ett ‘rasistiskt parti, med fascistiska ambitioner och nazistiska rötter’.

De nazistiska rötterna är väl kända. Vad gäller rasismen så diskuterar SD i sitt principprogram ’tillhörighet till nationen’. När Jimmie Åkesson ska utveckla detta, blir det en etniskt baserad och exkluderande nationalism. Detta är själva grunden för den nutida rasismen, och gör SD till ett rasistiskt parti.

Men ’fascistiska ambitioner’?

Det är inte samma sak som att partiet är fascistiskt. SD avvisar dumheter som att krig skulle vara ‘renande för nationen’, eller tydlig anti-demokrati. Så – nej, SD är inte fascistiska fullt ut.

Men ledande företrädare, inte minst Åkesson, både hämtar argument och använder retorik direkt ur fascismens verktygslåda.

Jason Stanley är en etablerad forskare som skrivit om detta: “Fascistisk politik använder sig av en rad olika metoder. Den vill få oss att tro på en avgörande skillnad mellan ett ‘vi’ och ett ‘de’ och på ett påhittat och romantiserat förflutet. Då fanns det bara ett ‘vi’, men inget ‘de’.” Exempel: SD är flitigt i att peka ut invandrare som orsak till många av Sveriges problem. Problem beskrivs som ’100% importerade’, och ’de’ blir syndabockar till problem som inte fanns ’då’.

En uppsats från Försvarshögskolan beskriver en bred analys som gjorts: “De likheter med fascismens idéer som analysen kunnat påvisa är invandringsmotståndet, den mytiska kärnan, den exkluderande nationalismen, [—] samt motståndet mot det mångkulturella samhället.”

I Almedalstalet 2025 så använde Åkesson myter och metaforer för att återskapa detta romantiska förflutna. Han sade bland annat att “Tillsammans med tidigare generationer av svenskar utgör vi en nation. Ett folk [som] flyttade ton efter ton av urberg, dikade ur och plöjde. Sådde, brukade och skördade [och som] blött och dött för sina familjer”.

Detta är också en direkt referens till begreppet ‘blod och jord’. Ursprungligen ett bonderomantiskt begrepp, men efter nazisternas ‘blut und boden’ går det inte att frikoppla från fascismen. SD:s rötter gör sig gällande igen.

I en intervju om brottsbekämpning i DN så säger han att “Vi måste vara beredda att fundera över alla rättsprinciper, om man kan hålla på dem som vi gjort i vårt tidigare trygga homogena land.” Han syftade på förslaget om att kunna frihetsberöva personer utan brottsmisstanke, och hålla dem inspärrade på obestämd tid.

För att genomföra det så måste Sverige säga upp en rad konventioner om mänskliga rättigheter. Om man vill skrota dessa så öppnas dörren för en förtryckarstat. En fascistisk regim blir möjlig.

Mytisk retorik, fascistiska referenser och en otäck väg bort från rättsstaten. För mig är det tydliga exempel på att SD har fascistiska ambitioner. Därför borde ingen hjälpa dem in i regeringsställning.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 24 juni 2026,
samma dag som SD talade under Almedalsveckan

Min sista insats för Liberalerna Gotland var att färdigställa rapporten “Barn och unga i Fokus”. Vi var många som diskuterade innehållet, både på större medlemsmöten och i en mindre grupp. Rapporten användes sedan som underlag för en partimotion som lämnades in till Regionfullmäktige den 15 juni 2026. Motionen kan hämtas *här*. Den motiverande texten finns också att läsa nedan.

Barn och unga i fokus

Hur ska vi politiskt hantera…
…Läskrisen bland barn och unga
…Stöd till barn med kognitiva svårigheter
…Stöd till familjer med barn med kognitiva svårigheter
…Risken för barn att hamna i kriminalitet
…Att barn av ekonomiska skäl inte deltar i verksamheter
…Att barn av geografiska skäl inte deltar i verksamheter
…Att alltför många barn har en försämrad motorik

Introduktion och sammanfattning

Liberalerna Gotlands politik syftar till att ge alla barn de bästa förutsättningar för att utvecklas och utbildas. Därför omfattar vår ‘skolpolitik’ inte bara skolan, utan även barnrelaterade delar av socialtjänsten, delar av barnhälsovården och delar av kulturpolitiken.

Kommunal politik skriver inga lagar, vi ska däremot se till att intentionerna med lagarna fungerar i verkligheten.

Inom barn- och ungdomsverksamheten har vi de senaste åren fått nya lagar som förbättrar möjligheterna med tidiga insatser. Nya läroplaner är på väg med fokus på de tidiga åren, som till exempel grundläggande kunskaper och färdigheter i de tidiga årskurserna, tidigt fokus på läsa-skriva-räkna, och att det ska vara åldersanpassat – inte för svårt för tidigt. En ny socialtjänstlag ger kommunerna större flexibilitet i att själva anpassa hur stöd ska utformas utifrån lokala behov och förutsättningar. Socialtjänsten kan nu snabbare ge stöd, utan långa väntetider eller omfattande utredningar. Dessutom får elevhälsan och socialtjänsten flera gemensamma mål, vilket stärker möjligheten till samarbete. Kommunerna har dessutom fått större ansvar för det brottsförebyggande arbetet; det är kommunen som ska samordna (den statliga) polisen och (de kommunala) insatserna från skola, socialtjänst och fritidssektorn.

Kort sagt: Väldigt mycket av det som skapar ett gott samhälle ligger inom kommunernas ansvar. Vår kommun – som heter Region Gotland – har ett än större ansvar eftersom även det som i övriga Sverige ligger hos regionerna också ligger hos oss. Det ger oss också än större möjligheter.

Traditionellt så har dessa uppgifter lösts i en organisation som bygger på att de olika yrkesrollerna har samlats i rollbaserade förvaltningar, det har varit skolförvaltningar, socialförvaltningar, landsting och så vidare. När det gäller skolorganisationerna så har den i allt väsentligt byggt på 1919 års skola: småbarnen hölls för sig, skolstart vid 7 år och de som undervisade i småskolan hade lägre status än ämneslärarna på läroverken.

Detta duger inte längre. Region Gotlands anställda arbetar varje dag förtjänstfullt med medborgarna i fokus, då måste också organisationsstrukturen göra det. Nämndernas rättmätiga krav på budgetdisciplin får inte försvåra tidiga insatser bara för att det goda resultatet räknas hem i en annan nämnd. Vi ska i det fortsatta argumentera för varför en genomgripande omorganisation är nödvändig.

Ingen älskar omorganisationer, men Utbildnings och Arbetslivsförvaltningen (UAF) ger i skrivelsen BUN 2025/259 (i ett förslag till en annan omorganisation) en god motivering till varför det ibland är nödvändigt: “Trots att [verksamheterna] är geografiskt samlokaliserade, finns organisatoriska hinder som begränsar möjligheten till samverkan. Detta medför att [verksamheterna] saknar förutsättningar att dra nytta av varandras kompetens och resurser på ett optimalt sätt. Förslaget om en sammanslagning syftar till att skapa en [ökad integration] som underlättar samarbete”.

Liberalerna Gotland föreslår därför att uppdraget för Utbildnings och Arbetslivsförvaltningen (UAF) både breddas och fokuseras, och att förvaltningen omvandlas till en Barn- och Ungdomsförvaltning (‘Nya BUF’) med fokus på alla barn och ungdomar under 20 år, och där stora delar av den barnrelaterade verksamheten inom Socialförvaltningen, och stora delar av verksamheterna inom BUP och barnhabilitering ska ingå. Vidare bör de delar av Kultur och fritidsavdelningen som hanterar ‘Aktivitets- och resestöd för ungdomsverksamhet’ och besläktad verksamhet också överföras till den nya förvaltningen. Planläggning av skolskjutsar ska flyttas från Teknik- och samhällsbyggnadsförvaltningen till ‘Nya BUF’. Det bör också prövas om vuxenutbildningen och besläktade delar av nuvarande UAF ska överföras till Socialförvaltningen.

Det ska sägas att flera av de förslag vi här för fram inte är nya. En del har vi föreslagit tidigare i olika motioner. Annat har vi hämtat inifrån de olika förvaltningarna, från andra kommuner, eller från samtal med fackföreningarna. Ytterligare en del är sådant som redan påbörjats, och som vi här vill ge vårt fulla stöd.

Inom ‘Nya BUF’ bör arbetet organiseras så att övergångar mellan verksamheter inte sammanfaller med dramatiska skeenden i barnens utveckling. Idag sker större övergångar under det som tidigare kallades ‘trotsåldern’, och under de mest intensiva faserna av puberteten. Vi börjar med den politiska organisationen och organiserar nämnderna med en brytpunkt kopplad till den relativt stillsamma tioårsåldern: en ‘småbarnsnämnd’ för barn under tio år och en ‘ungdomsnämnd’ för ungdomar tio år och uppåt. Dessa nämnder samlar allt ansvar, inga ytterligare nämnder föreslås. Under ordnande former ska därefter verksamheterna omorganiseras till att följa denna uppdelning.

Aktuellt läge ger frågeställningar

Nuläge Utbildnings- och Arbetslivsförvaltningen

• Utbildnings- och arbetslivsförvaltningen (UAF) ansvarar för förskola, förskoleklass, fritidshem, grundskola, anpassad grundskola, anpassad gymnasieskola, elevhälsa, kulturskola, ungdomsgårdar, Fenomenalen Science Center samt Region Gotlands utbildningar på gymnasial och eftergymnasial nivå, samt ansvarar för det kommunala aktivitetsansvaret för ungdomar.
• Fallande och bristande kvalitet i undervisningen
  • Katastrofalt låg nivå på läsförståelse i åk 5
  • Låg nivå på gymnasiebehörighet
• Bristande efterlevnad av Skollagen vad avser likvärdighet
• Även mindre demografiska förändringar ger stor påverkan på små enheter
• De facto är skolan 19-årig, barnen börjar i förskolan i 1-årsåldern, och slutar gymnasiet vid 19.
• UAF driver förskolorna
  • vissa barn saknar rätt till deltagande utöver en viss minimitid
• UAF driver fritidshem för barn 6 – 13 år
  • vissa barn saknar rätt till fritidshemsverksamheten
  • lågt deltagande i mellanstadiet, minskande med stigande ålder
• UAF driver ungdomsgårdar för ungdomar ~13 – 19 år
• UAF driver Kulturskolan
  • verksamheten når inte målet att nå samtliga barn och ungdomar
  • musik dominerar utbudet
  • Kulturskolelektioner förläggs dessvärre fortfarande under ordinarie undervisningstid
  • historiskt har verksamheten koncentrerats till Visby
• UAF tvingas ibland korta skolschemat på grund av skolbussarnas avgångstider

Liberalerna Gotland vidgar nu perspektivet till att omfatta all verksamhet riktad mot barn och ungdomar. Utifrån detta har Liberalerna Gotland formulerat ett antal frågeställningar som ska besvaras politiskt:

Hur ska vi politiskt hantera…

• läskrisen bland barn och unga
• stöd till familjer och barn med kognitiva svårigheter
• att alltför många barn har en försämrad motorik
• risken för barn att hamna i kriminalitet
• att barn av ekonomiska skäl inte deltar i verksamheter
• att barn av geografiska skäl inte deltar i verksamheter

Diskussion: Hur ska vi politiskt hantera…

Alla barn har rätt att få möjlighet att lyckas i skolan. Därför är det viktigt att få dem att tro på sin egen förmåga så att de ska må bra och vilja vara i skolan.

… läskrisen bland barn och unga

Läsförståelse handlar om betydligt mer än skolresultat. I en tid där desinformation, bedrägerier och informationspåverkan blir allt vanligare är förmågan att läsa, förstå och värdera information en demokratifråga och en del av samhällets motståndskraft. Barn som lär sig läsa tidigt får bättre förutsättningar hela livet. Barns om inte får med sig grundläggande läsförståelse riskerar att hamna efter i både skolan och samhället.

Lärarna är viktigast för god undervisning. De utbildade och behöriga lärarna måste få rimliga förutsättningar för sitt arbete. En statlig utredning “Tid för undervisningsuppdraget” har föreslagit att det ska vara statligt reglerat hur mycket undervisningstid en lärare maximalt får ha, och en minimigräns för den tid läraren ska lägga på planering och uppföljning av undervisningen. Liberalerna Gotland vill att Region Gotland inte väntar på statliga regleringar, utan redan nu tar sitt ansvar som arbetsgivare för att ge alla de olika lärarrollerna goda förutsättningar för sin yrkesutövning.

• Region Gotland ska i sin roll som arbetsgivare reglera lärarnas planerings- och undervisningstid med utredningen “Tid för undervisningsuppdraget” som grund, även om en statlig reglering inte finns på plats.

Liberalerna Gotland har länge hävdat att förskolans arbete utgör en avgörande del i det långsiktiga arbetet för att förbättra gymnasiebehörigheten. UAF skriver (BUN 2026-03-24) att “förskolans arbete utgör en avgörande del i det långsiktiga arbetet för att förbättra gymnasiebehörigheten. Effekterna av förskolans insatser kan inte mätas på kort sikt, men forskning och beprövad erfarenhet visar att tidiga, strukturerade och likvärdiga insatser har stor betydelse för senare skolresultat”. Förskolan och lågstadiet har idag inget organiserat samarbete, trots att båda skolformerna arbetar med att utveckla de små barnens färdigheter. De förskollärare och lågstadielärare som arbetar på samma skolgård och som vill ‘gå tjänstevägen’ till varandra har idag minst fem chefer mellan sig. Liberalerna Gotland anser att de lärare i förskola och lågstadium som delar skolgård ska ha en och samma rektor.

Rektorernas arbetsbelastning behöver också minskas så att de kan få fokusera på sitt huvuduppdrag. På sikt bör rektors ansvar för medarbetare, begränsas vad avser antalet medarbetare.

• Lågstadiet ska överföras till det som idag är förskoleorganisationen
• Förskolor och lågstadier ska samlokaliseras
• Mellanstadier och högstadier bör samlokaliseras
• En rektor bör inte ansvara för mer än en skola

För förskolan finns fortfarande en förlegad syn att verksamheten ska utgå från föräldrarnas behov av barnomsorg. Detta leder till att barn med hemavarande föräldrar vägras deltagande i förskolans verksamheter – utöver en viss miniminivå. Detta ger inte likvärdiga förutsättningar för alla barn att delta i förskolan, vilket i sin tur inte ger alla barn likvärdiga förutsättningar för att utveckla sina förmågor. Barnen behöver också ses som individer, som utvecklas i sin egen takt. Genom att förskola och lågstadium samorganiseras får barnen möjlighet att vid behov vänta in sin egen utveckling innan övergång till ny skolform eller nytt stadium. Att i förskolan byta grupp och gå ett extra år blir mycket mindre stigmatiserande om kompisarna finns kvar och allt sker ‘på samma skolgård’. Detsamma gäller för de barn som behöver ett extra år i lågstadiet. Alla barn som börjar mellanstadiet måste kunna läsa.

• Förskola i upp till 6 timmar per dag ska utan undantag erbjudas till samtliga barn i förskoleålder
• Ett extra förskoleår ska i större omfattning erbjudas alla barn efter behov

… stöd till familjer och barn med kognitiva svårigheter
… att alltför många barn har en försämrad motorik

Kognitiva svårigheter är ett brett begrepp. Kognitiva svårigheter betyder att en person har problem med hjärnans förmåga att ta emot, bearbeta, lagra och plocka fram information. Det kan innefatta generella svårigheter som till exempel svag teoretisk begåvning eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, men även specifika svårigheter som till exempel dyslexi.

I denna motion begränsar vi diskussionen till att inte omfatta personer med intellektuell funktionsnedsättning. Med denna begränsning omfattar gruppen ändå minst 14% av Sveriges befolkning, och då rimligtvis också samma andel av Gotlands barn och unga. Därför är det viktigt att utforma miljön så att den passar så många som möjligt utan speciallösningar. I denna ‘utformning’ ingår också att berörd personal har kunskap och förståelse för de olika varianterna av kognitiva svårigheter.

• Lärare ska erbjudas specialpedagogisk fortbildning kring svag teoretisk begåvning, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, dyslexi och andra kognitiva svårigheter.
• Övrig personal ska erbjudas relevant fortbildning kring svag teoretisk begåvning, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, dyslexi och andra kognitiva svårigheter.

Övergången mellan förskola och lågstadium sker mitt i en känslig utvecklingsperiod för barnen, inte minst vad gäller utvecklingen av barnens motorik. Den kunskap som barnhälsovården har om det enskilda barnet når ofta inte fram till elevhälsan på annat sätt än genom summariska genomgångar. Samorganiseringen av förskola och lågstadium ger goda förutsättningar för att denna övergång ska kunna ske sömlöst även vad avser stöd till barn och familjer. Dessutom har Region Gotland den mycket stora fördelen av att de politiska nivåerna kommun och region ingår i en och samma organisation. De trösklar som många andra kommuner har mellan barnhälsovård i regional regi, och barn- och elevhälsa i kommunal regi kan hos oss minimeras.

Det finns idag inom Region Gotland många nämndövergripande samarbeten. Trots att de alla ingår i samma huvudorganisation så finns barriärer för samarbetet. Yrkes- och rollbaserade sekretesskrav är inte en av dessa barriärer, de eventuella svårigheterna kan hanteras redan idag. Mer problematiskt är den enskilda organisationens syn på finansiering av insatser med effekt utanför dess formella ansvarsområde. Nämndernas rättmätiga krav på budgetdisciplin har historiskt hämmat uppenbart kostnadseffektiv prevention: genom att minska uppkomsten av problem inom ett ansvarsområde skulle behovet av dyrare insatser i ett annat ansvarsområde senare kunna minskas.

Region Gotlands fördel av att rymma både kommunala och regionala verksamheter måste utnyttjas bättre. Därför bör delar av de barn- och ungdomsrelaterade verksamheterna inom Socialförvaltningen respektive Hälso-och sjukvårdsförvaltningen överföras till ‘Nya BUF’. För att även politiskt fokusera på tidiga insatser bör dessa delar ligga under ‘småbarnsnämnden’. För nyckeltalsjämförelser ska nyckeltalen jämkas med hur stor del av tjänsten som måste offras på resor mellan olika skolorter.

• De delar av socialförvaltningen som hanterar barn och ungdomar – utom myndighetsutövning – ska överföras till ‘Nya BUF’
• BUP och barnhabilitering, med några undantag, ska överföras till ‘Nya BUF’
• De från SOF och HSF överförda verksamheterna ska politiskt organiseras under ‘småbarnsnämnden’
• Ansvaret för elevhälsans övriga medicinska insatser för barn lågstadiet, ska överlåtas till Barnhälsovården inom Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
• Följande nyckeltal för elevhälsans insatser, inklusive de medicinska insatserna, bör ligga till grund för en diskussion om rimlig bemanning, med hänsyn tagen till Gotlands behov av en spridd organisation
• max 400 barn per kurator respektive skolsköterska
• max 1.000 barn per skolpsykolog, fysioterapeut respektive arbetsterapeut
• max 4.000 barn per skolläkare
• Vuxenutbildningen och besläktade delar av nuvarande UAF bör överföras till socialförvaltningen

… risken för barn att hamna i kriminalitet
… att barn av geografiska skäl inte deltar i verksamheter

På Gotland finns det troligen (maj 2026) inga barn i grundskolan som är i kriminalitet. Det är bra, men inget skäl till förnöjsamhet, eller att peka på andras ansvar. Hela samhället, det offentliga, civilsamhället, föräldrar och alla andra organisationer måste hjälpas åt för att hålla barn och ungdomar borta från kriminalitet. Det är ett samhälleligt intresse att barnen ges goda förebilder och normer som minskar attraktiviteten i en kriminell livsstil. Vi måste aktivt leta efter våra egna blinda fläckar. Socialstyrelsen skriver att “Det finns ingen enskild förklaring till varför vissa barn och unga utvecklar normbrytande beteende eller börjar begå brott. Men vi vet från forskning vilka riskfaktorer som kan påverka barns utveckling negativt och öka risken för kriminalitet. Barn och unga som bryter mot normer, regler eller lagar behöver uppmärksammas och få stöd så tidigt som möjligt för att bryta utvecklingen innan problemen vuxit sig stora. De mindre, men samordnade, insatserna som erbjuds tidigt vid en ogynnsam utveckling, kan resultera i att större och mer kostsamma insatser helt kan undvikas.”

Kommunerna har genom den nya socialtjänstlagen givits ett samordningsansvar för det brottsförebyggande arbetet. Samverkan mellan socialtjänst, polis, skola, hälso- och sjukvård, fritid och civilsamhälle måste vara stark , och behöver stärkas på flera områden. Den institutionella samverkan sker under övervakning och metodutveckling av bland andra Socialstyrelsen, och stöttas redan idag av politik och organisation inom Region Gotland. Lokalt behöver detta arbete naturligtvis följas noga, men större lokala politiska reformer är inte nödvändiga.

Liberalerna Gotland ser här att skolans fritidshemsverksamhet har en nyckelroll. Den behöver dock få en statushöjning vad avser lokaler, bemanning och resurser. Alltför många barn i alltför trånga lokaler riskerar att förstärka normbrytande beteenden.

Liberalerna Gotland anser också att samarbete och samverkan med och mellan kommunal fritids- och kulturverksamhet och civilsamhället behöver få ökat stöd och fokus. Projektinsatser behöver permanentas. Vi ser att ungdomar och då särskilt flickor tenderar att sluta med föreningsverksamhet i tonåren. Målet är att alla ungdomar ska vara engagerade i någon föreningsdriven verksamhet, och här ser vi  skolidrottsföreningar som ett verktyg . De sex skolidrottsföreningar som redan finns bör bli många fler.  Redan idag finns samarbeten mellan RF-SISU Gotland och ett flertal skolor för aktiviteter i anslutning till skoldagens slut . Skolskjutsar och kollektivtrafik måste anpassas för att möjliggöra deltagande i dessa, Kulturskolans, och Skolidrottsföreningarnas verksamheter. Föreningslivets insatser har också stor bäring på hur vi stöttar utvecklingen av barnens motorik.

För Region Gotlands organisation innebär detta att..

• de delar av Kultur och fritidsavdelningen som hanterar ‘Aktivitets- och resestöd för ungdomsverksamhet’ och besläktad verksamhet och som idag ligger under Regionstyrelseförvaltningen, ska överföras till ‘Nya BUF’ och organiseras under ‘ungdomsnämnden’
• ansvaret för skolskjutsar ska överföras till ‘Nya BUF’
• skolskjutsar och kollektivtrafik ska anpassas för att möjliggöra deltagande i skolförlagd fritidsverksamhet

För barn i lågstadieålder..

• ska skolans fritidshemsverksamhet utan undantag erbjudas till samtliga barn
• ska skolans fritidshemsverksamhet bedrivas i ändamålsenliga lokaler
• ska Kulturskolan samverka med skolans fritidshemsverksamhet för att avgiftsfritt nå samtliga barn
• ska föreningar med barnverksamhet få presentera sig i anslutning till skolans fritidshemsverksamhet

För ungdomar i mellanstadieålder och uppåt..

• vill vi stärka samarbetet mellan skolans fritidshemsverksamhet och föreningar med barn- och ungdomsverksamhet
• vill vi reservera lärartid för lärare i fritidshem för att hjälpa skolidrottsföreningar
• vill vi stötta det pågående arbetet med att erbjuda ‘fullsortiments kulturskola’ vid samtliga högstadieskolor

Särskilt för ungdomar i högstadieålder och uppåt

• vill vi reservera lärartid för lärare i idrott eller fritidshem för att hjälpa skolidrottsföreningar med ledarskapsutbildningar
• vill vi hjälpa tonåringarna att skapa egna goda verksamheter
• vill vi hjälpa de äldre ungdomarnas egna kulturverksamheter genom att beslut om kulturmedel till viss del decentraliseras till föreningsdrivna organ i serviceområdena.

… Att barn av ekonomiska skäl inte deltar i verksamheter

Barnfattigdom finns på Gotland. Rädda barnen uppskattar att omkring 10% av barnen befinner sig i barnfattigdom. “Den som inte har råd att delta, döms som tråkig.” De barn som befinner sig i barnfattigdom riskerar att hamna i utsatta positioner, med ökad risk för att hamna i kriminalitet, drabbas av social stigmatisering eller psykisk ohälsa.

Region Gotland driver idag ett flertal projekt för att stötta barn från socioekonomiskt utsatta förhållanden med kultur och fritidsaktiviteter. Ansvaret för dessa aktiviteter är idag splittrat mellan Kultur- och fritidsavdelningen på regionstyrelseförvaltningen och Ungdomsavdelningen på UAF. Båda dessa förhållanden, projektfinansieringen och splittrat ansvar är till men för de verksamheter de ska stötta. Därför bör de sammanföras i ‘Nya BUF’ och organiseras under ‘ungdomsnämnden’. Här möter de också organisatoriskt de barnrelaterade delarna av nuvarande Socialförvaltningen, vilket också bör ge multiplikatoriska effekter vad gäller universella och selektiva insatser.

För Region Gotlands organisation innebär detta att..

• Kulturskolan ska samverka med skolans fritidshemsverksamhet för att avgiftsfritt nå samtliga barn under tio år
• Kulturskolan ska erbjuda avgiftsfria grupper för alla ungdomar från tio år och uppåt
• Föreningsaktiviteter som erbjuds i skolans lokaler ska få tillräckligt stöd för att kunna vara avgiftsfria och utan krav på medhavd utrustning

… Satsningarnas ekonomi

Att hälften av barnen i årskurs fem inte kan läsa ordentligt innebär en enorm utarmning och kostnad för hela samhället.

Liberalerna Gotland bedömer att de föreslagna satsningarnas kostnader balanseras av de långsiktiga vinsterna genom minskade kvalitetsbristkostnader (minskat behov av särskilda insatser sent i grundskolan och individuella program i gymnasieskolan) och bättre effekt av samordnade insatser. Inte minst innebär samlokaliseringen av mellanstadier och högstadier en förstärkning av ämneslärarkollegierna, samt en organisation som smidigare kan anpassa sig till demografiska förändringar.

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har också slagit fast att tidiga insatser är lönsamt för kommuner och regioner.

Dessutom tillkommer det oskattbara värdet av bättre framtidsutsikter för individerna. Vår satsning är definitivt värd sitt pris.

Påverka från insidan och smutsa ner sig, eller stå vid sidan med rena händer? I yrkeslivet är svaret självklart, den som anstränger sig belönas. I politiken är det inte lika självklart.

I Sverige har vi tre liberalt inspirerade partier: L, C och MP. Vi tre har att ta ställning till de två partier som kan förkortas s-demokraterna och som tävlar om att vara mest främlingsfientliga. S har sagt att de i den matchen siktar på 0-0.

Av oss tre, har två (L och MP) valt att försöka påverka inifrån. C försöker påverka utifrån. Vi på ‘insidan’ har en genuint otacksam uppgift. Hur det än går kommer de utanför alltid hävda att vi har gjort för lite, och har smuts på våra händer. Frågan är om vinsterna är värda priset?

MP samarbetade med S och vann framgång inom klimatpolitiken när de efter Fukushima fick igenom säkerhetskrav som gjorde gammalmodiga reaktorer olönsamma. Men de fick betala dyrt när S inledde paradigmskiftet mot ‘stram’ migrationspolitik. Många minns nog den gråtande vice statsministern.

Centerpartiet vinner opinionsframgångar, men får inte igenom någon politik alls.

Liberalerna har vunnit stora framgångar inom skolpolitiken, men pressas hårt av regeringens migrationspolitik.

Funkar det då att vara ett liberalt ankare i ett avogt sällskap? Jag vill påstå det. När partiledaren för SD i frustration rusar ut från en överläggning och inför pressen säger sådant som normalt ska stanna inom kretsen, då ser jag en liberal seger. När fossilkramare går med på långtgående klimatkrav och slutar prata om stålskogar, då ser jag liberala segrar.

Men det mesta sker i de slutna rummen. Alla de förslag som vi internt vet stoppades – de liberala segrarna ser ju bara vi. Ska man peka på framgångar blir det ju närmast kremlologi. ‘Titta, han är arg, det ska tolkas som…’.

Men vad är alternativet för en kämpande liberal? De två s-demokratiska partierna når just nu 55% i mätningarna. Med tanke på 0-0-matchen är det förfärande.

Sitter man med vid något av deras bord så får man inflytande men blir skitig. Vill man förbli ren så får man avstå från inflytande.

Liberalerna har sagt att inget av de två s-demokratiska partierna bör ingå i en regering. Jag tycker det är bra, och hoppas att fler ska hålla med om det.

Och som svar på centerpartiets fråga: Ja, naturligtvis motarbetar vi tonårsutvisningarna. Det som syns är uttalanden från partiledaren. Men det som sker i regeringens sammanträdesrum syns inte. Därför vinner de, som valt bort inflytande, publikens ovationer.

Likafullt fortsätter vi kämpa. 0-0 är en förlust för Sverige.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 7 mars 2026

”Omkring 15 procent av eleverna i grundskolan får underkänt i matte, svenska och engelska. Har utslagningen i grundskolan något samband med ökad dödlighet bland unga vuxna i Sverige? ” Det var ingressen till ett avsnitt av Vetenskapsradion i SR P1 den 3 juni. Programmet rekommenderas till alla som vill diskutera den gotländska skolans betydelse för folkhälsan, den avslutas med några handfasta råd från forskarna.

’Skolan spelar en avgörande roll för ens framtida hälsa’ säger i programmet Sven Bremberg, docent i socialmedicin vid Global folkhälsa på Karolinska institutet. Åtgärd nummer ett är ’stöd till elever – tidigt – i form av extraundervisning, stödlärare osv.’.

Liberalerna Gotlands program för den gotländska skolan lyfter fram just detta: Vikten av tidiga insatser, och de tidiga skolårens stora betydelse.

I Liberalerna Gotlands program förordas att lågstadium och förskola ska verka tillsammans i närliggande lokaler, helst ska de samlokaliseras. Alla enheter ska dessutom ha heltidsrektor och minst en heltids specialpedagog. Det är viktigt att de som ska stötta lärarna finns tillhands hela tiden.

Att börja se lågstadiet och förskolan som en samlad organisation har många fördelar. Om jag börjar med det minst viktiga – ekonomin: Att samlokalisera förskola och lågstadium ger effektivitetsvinster som gör att flera små skolor klarar sig utan betydande landsbygdsstöd. Den ständiga striden om att ’lägga ner skolor’ kan bordläggas. Dessa bygdeskolor behöver till exempel inga specialsalar.

Mer viktigt är att barnet kan följas i sin utveckling ända upp till tioårsåldern. Att kontinuerligt följa utvecklingen i språk, motorik eller socialt agerande bör göra att insatser och kännedom inte tappas bort vid stadieövergångar. Mångfalden av högskolekompetenser (förskollärare, fritidslärare, grundskolelärare, vårdpersonal) bör också ge att varje barn blir uppmärksammat på bästa möjliga sätt.

Det finns en tät kontakt mellan småbarnsföräldrar och förskolepersonal. Om denna kan fortsätta upp igenom lågstadiet bör det också stärka föräldrarnas förståelse för att barnen får en god skolmoral. (Skolmoral är ingen relik från förrförra århundradet, det är ett samlingsbegrepp för hur man fungerar i skolan.)

I Liberalerna Gotlands program för ett ’Gott liv med god hälsa’ är den första punkten ’En bra skola som ger alla möjlighet att utvecklas till sin fulla potential’. Det är väl känt att tidiga insatser är bättre och billigare än motsatsen, därför fokuserar vi på att skolan redan från början ska ge bästa möjliga stöd till varje barn.

Detta skiljer Liberalerna Gotland från samtliga andra gotländska partier. De var tysta eller pratade om skolbyggnader. Vi talar om förutsättningarna för att hela livet ska bli bra. Jag hoppas att fler ska upptäcka att det är viktigt.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 8 juni 2022

Filip Reinhag frågar (4/10) ‘Hänger riskkapitalisters möjlighet att göra vinster i svensk skola samman med fattiga människors möjlighet att välja skola?’ och svarar ‘Nej’, men utan att på något sätt visa hur valfriheten ska bestå. Istället kommer fluff om hur svårt det är att skapa ett system som ger ‘åt var och en efter dess behov’. Reinhag har fel, men först lite om ekonomin.

Kommunala verksamheter måste bära sina kostnader, det håller alla seriösa politiker med om. För att även kostnaden för lån och investeringar ska täckas måste verksamheten dessutom ge ett överskott – den måste ‘gå med vinst’. Hur stor vinsten ska vara är däremot en politisk fråga, låg ‘kommunal’ vinst betyder att man skickar skulden till barnen. Men alltså – alla verksamheter, privata såväl som kommunala måste ‘gå med vinst’.

Så svaret på Reinhags fråga är: Ja, absolut! Utan vinster blir det ingen verksamhet, inte ens kommunal. Utan möjlighet för friskolor att göra vinst blir det inga valmöjligheter för fattiga föräldrar. Utan valmöjligheter så får vi inga välfärdsvinster. Men det går att få än större välfärdsvinster utan att bolagens vinster behöver skjuta i höjden.

Reinhag och jag är överens om att skolpengen inte tar tillräcklig hänsyn till de behov eleverna har. Sedan skriver han att det är ‘svårt att utforma’ ett system som tar denna hänsyn. Men systemet finns – och är infört på Gotland. Exakt en månad (25/8) innan Reinhags första artikel skrev Gotlands Tidningar om “Uppdrag socioekonomisk resursfördelning” som skulle behandlas politiskt. Om utredningens förslag går igenom får Gråboskolan ett ökat tillskott, där ökningen motsvarar det man håller tillbaka från Atheneskolan och Solbergaskolan. Systemet finns och fungerar, men det vill inte Reinhag kännas vid.

Istället för att förbättra ett system som ger rättvisa förutsättningar för alla skolor (minns att både den kommunala Solbergaskolan och den privata Atheneskolan fick ‘betala’ till den kommunala Gråboskolan) så vill socialdemokraterna backa tillbaka till en rosa drömtillvaro – som aldrig fanns. Då satte de resursstarka sina barn i ‘bra’ skolor genom pengar eller fejkad folkbokföring, talanger fick inte utvecklas och betygssystemet skulle sortera barn, inte visa kunskap.

De kommunala skolledarna och rektorerna har ett tuffare uppdrag än de privata, så är det. När professionen vill reformera skolorganisationen för att skapa pedagogiskt hållbara grupper så förstör vissa politiker det. Friskolorna kan däremot i lugn och ro skapa den skolorganisation de vill. Därför vill Liberalerna Gotland i en motion ge de kommunala skolorna samma stabila förutsättningar som de privata, och i gengäld minska politikernas detaljstyrning. Men minskad politisk detaljstyrning har aldrig gillats av socialdemokraterna. Det gör sig nog inte på plakaten.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 8 oktober 2021.

Jag höll ett (skrovligt) webbinarium om Ideologitriangeln under Almedalsveckan 2021. Startar vid ca 00:15.

De som inte är huvudattraktioner under Almedalsveckan brukar ofta klaga på veckans längd och omfattning. Just nu är några trötta partisekreterare och politiska skribenter ute och upprepar mantrat att Almedalsveckan blir bättre om färre får möjlighet att delta. Eftersom detta är personer som har god tillgång till media så får bilden av en onödigt stor Almedalsvecka en omfattande spridning. Almedalsveckan blir ett avvecklingsprojekt.

Men Almedalsveckan behövs, och den behöver utvecklas. Det breda politiska samtalet måste värnas i akt och mening för att fler ska vilja aktivera sig politiskt. Det är som med kulturpolitiken, den politiska basen och bredden behöver en elit att sträva till och uppmuntras av – och under Almedalsveckan träffas de.

Det kan vara värt att påminna lite om Almedalsstatistiken, siffrorna är från 2019: En knapp tredjedel (31%) av besökarna är ’vanligt folk’. En dryg tredjedel (34%) är unga eller unga vuxna. Nio av tio rekommenderar andra att besöka veckan. Av de medverkande ideella organisationerna svarade sju av tio att de skulle medverka kommande år, de stod också för 20% av alla evenemang.

En uppgift är särskilt viktig att komma ihåg när Almedalsveckan diskuteras. I den officiella utvärderingen av Almedalsveckan 2019 står: ”Totalt medverkade 1480 namngivna politiker från något av de åtta riksdagspartierna”. Valåret 2018 var de ytterligare ett tusental. Det finns maximalt 349 riksdagsledamöter, så den viktiga informationen är att Almedalsveckan är de lokalt aktiva politikernas vecka. Det som förvånar är att deras respektive riksorganisation inte orkar höja blicken över stockholmshorisonten.

Även Almedalsveckans arrangörsgrupp måste lyfta blicken över stockholmshorisonten. Hur ska Almedalsveckan utvecklas för att bli en än bättre demokratisk mötesplats – för hela Sverige? En plats för dialog, utbyte och oväntade möten som bidrar till att utveckla vårt samhälle.

Veckans sista dagar måste bli mer värdefulla. En komprimering av veckan till måndag – fredag, kanske är bra. Då blir det två partiledartal onsdag till fredag, och det kanske är bra. Temadagar kanske är bra. Att låta statsministern slippa linjetalet, men få hen att öppna veckan, kanske är bra. Jag vet att det finns många fler idéer.

Men att tidigarelägga veckan är inte bra. Den tredjedel besökare som inte är där i tjänsten skulle troligen utebli om det inte ligger i anslutning till semesterperioden. Första veckan i juli är en utmärkt kompromiss, precis i skarven mellan arbete och semester.

En publik mötesplats där över trettiotusen medborgare möter mellan en och två tusen lokalpolitiker plus hundra riksdagsledamöter (och halva regeringen) är något som verkligen måste försvaras i dessa populismens tider. Almedalsveckan är hela Sveriges festival för det sansade samtalet. Den behövs!

Publicerad på Gotlänningens (GT) ledarsida den 8 juni 2020

Jag har länge varit oroad över vår demokratis långsiktiga utveckling.

Den pågående pandemin gör nu gamla synder plågsamt tydliga. Många frågar med rätta varför det inte fixats tidigare. Då våras det för grottmänniskan. När rädda människor tror att samarbete och solidaritet inte lönar sig, regredierar vi till klantänkande och främlingsfientlighet. Stäng gränserna, byt ledarskap, stoppa båten!

Jag menar att det långsiktigt bästa sättet att lösa bristerna (och stoppa populister) är att få många fler att vilja engagera sig politiskt. Då måste det bli rimligt att vara fritidspolitiker. Så är det inte idag. Det finns nämnder som har åtta timmar långa beslutsmöten. Alla kan inse det omöjliga för en normalt anställd. Då blir det fler proffspolitiker, och det är ett demokratiproblem.

Fritidspolitikerns uppdrag är omöjligt därför att det landar alltför många detaljbeslut på mötena. Ibland blir det rena stolleprov: Just nu diskuterar till exempel Regionstyrelsen(!) hur skolmat ska tillagas. Samma iver att engagera sig i djupa detaljer finns i alla nämnder. Detta är inte bra. Politiker bör besluta om principer, professionen om tillämpningen av dessa beslut.

Att skilja på principbeslut och tillämpning är inget konstigt, Riksdagen stiftar lagar, professionella domstolar och myndigheter tillämpar dem. Det konstiga är att detta bara gäller på nationell nivå. Kommunerna styrs fortfarande enligt samma koncept som på sockenstämmornas tid: Stefan ansvarar för barnen och Rolf för de arma.

Jag vill helst se lagen ändrad så att kommunerna kan styras på samma sätt som staten. Men det lär dröja. Däremot tillåter lagen att den operativa verksamheten separeras från den beställande. Men – det räcker inte med att bilda en ny avdelning inom förvaltningen, då har inte ansvarsbördan för fritidspolitikern förändrats. En nämndledamot riskerar fängelse för brister i verksamheten. En avskiljning är nödvändig.

Man måste bolagisera verksamheterna. (Bolagisera, inte privatisera.) Först då försvinner den politiska detaljstyrningen och fritidspolitikerns arbetsbörda krymper. Men det politiska ansvaret försvinner inte. Ansvaret för vad som levereras till medborgarna förblir hos politiken. I detta ‘vad’ ingår även principer för arbetsvillkor, meddelarfrihet och liknande krav.

Detta är inte bara ‘bra’, det är nödvändigt. Kvaliteten säkras, ekonomistyrningen blir begriplig och arbetsbördan för fritidspolitiker minskar. Operativa fel inklusive mjuka krav hanteras av förvaltningen. Systematiska brister debatteras och blir åtgärdade politiskt med den mångfald av idéer som frodas i en liberal demokrati.

Med minskad arbetsbörda för fritidspolitikerna orkar fler engagera sig politiskt. Med fler politiskt kunniga minskar utrymmet för demagogiska populister. Bolagisering stärker den kommunala demokratin!

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 16 maj 2020.

(Detta är en tidningsanpassad version av blogg-posten ‘Överlever den kommunala socialliberalismen‘)

Det kommande EU-valet (liksom liberalernas kommande partiledarval) handlar till stor del om hur de högerpopulistiska krafterna ska motverkas. I kommande val lär vi också få anledning att tänka likadant om vänsterpopulistiska krafter. Vi som tillhör de liberalt inspirerade partierna har all anledning att fundera över metodval.

För det första: De populistiska partierna ger fel svar på rätt frågor. Det är inte frågeställningen eller frågeställaren som är fel. Men de seriösa svaren är komplicerade. Den femtioåring som blivit arbetslös på grund av global frihandel är inte hjälpt av ‘jättebra för dina barnbarn’. Då är budskapet om tärande grupper mer lockande.

För det andra: Populisterna svar är att locka med en komfortabel tillvaro. Mannaminne är kort, och att locka med ‘bättre förr’ går ofta hem. Det är bara att gå till sig själv – visst var musiken bättre förr? Dessutom är monokultur bekvämt. Mångfald ger visserligen långsiktigt mer hållbar ekonomi – både för samhällen och biologi – men är på kort sikt stökigt och besvärligt.

För det tredje: Det liberala samhället måste beskrivas. Populisterna har lätt för att peka på alla existerande brister, och lova ett gott land under ett nytt ledarskap. Vi som menar att de har fel måste lära oss att beskriva både felen i populisternas vision och fördelarna med vårt samhällsbygge.

Allt detta, helst på trettio sekunder i valstugan på torget. Detta är svårt. Slagord besegrar tyvärr oftast resonemang. Men det måste göras.

Både vänster- och högerpopulister vill bygga upp en konfrontation mellan påstådda grupper, det finns alltid ett ‘vi och dom’. Klass mot klass, könskamp eller en hotad nationalkaraktär. Här kan det första förvaret för ett liberalt tänkande sättas in. Motståndet mot att ge människor gruppegenskaper.

• Vem ska tillåtas definiera din grupptillhörighet? Är du svensk, musikälskare, medelålders, kvinna, förälder eller gotlänning?

Om du är flera samtidigt, kan inte det innebära att några ur ‘de andra’ också kan tillhöra en grupp som du själv menar att du tillhör? Om svaret är ja så innebär ju det att grupperingarna inte duger som beskrivning av en person. Alla är individuella, vilket är liberalismens grund.

Om man inte kan hävda sin rätt genom att hänvisa till en viss grupptillhörighet (min klantillhörighet ger mig rätt att…), så måste det finnas ett starkt rättssamhälle som försvarar individen. Rättssamhället måste försvara individen gentemot starka grupperingars önskan att få mobba avvikare. Här kan det andra försvaret för ett liberalt tänkande sättas in. Den stökiga mångfalden måste försvaras.

• Kan du halka ut ur majoritetskulturen? Är det okej att inte omfamna mello, selfies, danskt fläsk eller kebabpizza?

Om svaret är ja så innebär det att det inte räcker med att följa majoritetens vilja. Monokulturen fungerar inte. Rättssamhället måste också försvara minoriteter. Den minsta minoriteten är en individ. Det liberala rättssamhället måste vara uppbyggt på att försvara individen.

Populisternas krav på ett nytt, starkt ledarskap innebär ett kunskapsförakt. Tidigare generationer erfarenheter och modern forskning förkastas. Det påminner väldigt mycket om argumenten för religiösa lagar, den heliga uttolkaren beslutar vad som är rätt för dagen. Här kan det tredje försvaret för ett liberalt tänkande sättas in. Det liberala samhällsbygget måste beskrivas.

• Vem ska få avgöra om ditt mjöl är rent? Ska den opinionskänsliga politikern besluta vad som gäller för stunden, eller är det ordning och reda som gäller?

Om det är ordning och reda som gäller, så måste det ju också finns regler för hur detta kan förändras. Ordet är byråkrati. En väl fungerande byråkrati i självständiga institutioner är också ett gott skydd mot korruption och godtycke. En liberal måste alltså slåss för effektiva institutioner, för att på så sätt försvara individens rätt att vara individuell.

Allt detta, helst på trettio sekunder i en valstuga på torget.

Publicerad i redigerad form på Gotlänningens (GT) ledarsida 30 april 2019