Politiska karteller

Politiska samarbeten är ett populärt samtalsämne just nu. Låt mig beskriva hur det fungerar i praktiken här på Gotland.

Med nästan alla gotländska partier är Liberalerna Gotland öppna för samarbete, av varierande djup förstås. Med de fyra borgerliga partierna bildade vi förra mandatperioden en avtalad allians. Vi kom överens dels om politikens innehåll, några viktigare politiska ambitioner samt vilket parti som skulle besätta vilken post. Det sista är viktigt, för det är postfördelningen som är själva grunden för samarbetet.

Politik är, till skillnad från andra verksamheter, ett sant nollsummespel. I t.ex affärsvärlden kan kakan växa genom kloka samarbeten, utan att samhället förlorar på det. Globalt samarbete har gjort att hela världen har gått från global fattigdom för bara några sekler sedan, till nästan utrotad fattigdom nu. Konflikter förstör för alla.

I politiken är det tvärtom. Inte ens om hela fullmäktige samarbetar så bra som fotbollslandslaget just gjort, undviker man förlorare. Kakan kan inte växa, mandaten blir inte fler. Om en vinner, förlorar en annan. Partierna söker därför konfliktlinjer, och bildar karteller bakom den linjen.

Grunden för hur partierna filar på olika karteller kan hämtas ur ’Lag om proportionella val i kommuner och regioner’. Den ger hur man ska räkna röster om lagen tillämpas vid val till nämnder och styrelser. Det som är viktigt här, är att lagen talar om ’valsedelsgrupper’, inte partier. Lagen förutsätter alltså att partierna inför omröstningen har bildat karteller. Förra mandatperiodens ’Allians för Gotland’ var en sådan kartell, och tillsammans fick den fler nämndplatser än vad summan av de enskilda partierna skulle ha fått, på oppositionens bekostnad. Det lönar sig alltså även för en majoritet att bilda karteller.

Alla tjänar alltså på att bilda karteller, därför är det troligt att de flesta partier i Regionfullmäktige alltid söker ingå i någon form av kartell. Inom dessa karteller har man enats om vilket parti som får en viss post, och detta hyllas så långt som möjligt. Om ett enskilt parti tillsätter en post med någon komplett omöjlig, så försöker man inom kartellen att förmå det partiet att byta ut ledamoten. Det ska mycket till för att utåt kritisera kartellpartnern, det kommer att försvåra kommande förhandlingar med alla partier. ’Man måste kunna lita på varandra’.

Liberalerna Gotland kan samarbeta med nästan alla gotländska partier, dock inte Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är ett öppet rasistiskt parti (läs deras principprogram, kapitel 1 och 5) med fascistiska ambitioner (”läs” deras kultursyn) och med tydliga nazistiska rötter (läs deras vitbok). Liberalerna Gotland tog därför för några år sedan enhälligt ställning för att inte söka samarbete med Sverigedemokraterna. Det gäller förstås fortfarande.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 22 augusti 2023

Reflektion över ett möte i Bottarve

Jag deltog som åhörare i ett möte arrangerat av Hoburgs Hembygdsförening, där Anna Hrdlicka förtjänstfullt representerade Liberalerna Gotland. Utöver Anna så deltog Thomas Karlström (s), Tomas Rådkvist (mp) och Johan Malmros (c). Ledande företrädare för föreningen var Jan Thiele som ledde diskussionen, och Harald Stjerne vice ordförande i föreningen.

Hoburgs Hembygdsförening ville på mötet presentera en kartläggning av markägarnas folkbokföringsadresser, och diskutera vad detta kunde innebära för jordbruket och självförsörjning på södra Gotland. Enligt en beskrivning så har man markerat fastigheter ägda av personer folkbokförda på Gotland med grön färg, är ägaren folkbokförd på fastlandet så blev det röd färg. Kyrkans mark markerade också, med gul färg.

Anna Hrdlicka inledde diskussionsdelen med att fråga vilka jordbruksrelaterade problem som kunde gestaltas med hjälp av kartan. Ingen av studiecirkelföreträdarna kunde besvara frågan. Kartstudiecirkeln skulle enligt uppgift fortsätta att arbeta, och Anna menade att en kartläggning av hur mark klassad som jordbruksmark verkligen användes, skulle vara av intresse.

Genom publikinlägg och frågor vreds därefter samtalet till att kritisera Länsstyrelsens tillämpning av jordförvärvslagen. Flera debattörer menade med hänvisning till ett (1) exempel att det var väl känt att just fastlandsägda jordbruksfastigheter lämnades för fäfot, och att det visade att Länsstyrelsen inte skötte sin uppgift.

(Under debatten ’informerades’ också om att jordbruksföretagare inte kan få hypotekslån på arrenderad mark.)

REFLEKTION

Debatten saknade en moderator, framförallt en av de ledande företrädare var mycket hätsk i sina kommentarer både mot ‘fastlänningar’ och de närvarande politikerna. Exempelvis försökte centerpartiets Johan Malmros starta en diskussion kring ett samhällsbygge som kunde stärka de lokalboende. Men detta avfärdades som en flykt från ämnet. Markägarens bostadsadress var huvudfrågan. Med enstaka undantag föreföll detta vara en åsikt som delades av de övriga närvarande.

Detta var ett havererat möte. De lokalpolitiska företrädarna, framförallt Mp + C + L, försökte få debatten att handla om vad som var politiskt möjligt och rimligt, men möttes av hån och förklenande omdömen. Majoriteten av mötesdeltagarna hade en ‘färdig lösning’ och önskade en entydig acceptans av denna lösning. Att inte bejaka denna lösning tolkades som elitens förakt för folket.

Detta är ett problem. Vi som är lokalpolitiskt intresserade blir allt färre, och med stämningarna från möten som dessa lär vi inte bli fler. För att bli fler, vilket är nödvändigt om inte demokratin ska haverera, behöver vi lära oss att möta debatter där orimligt förenklade lösningar presenteras. Frågan är hur detta kan göras, utan att samtidigt göra problemlösningen så komplex att den skrämmer bort de som skulle kunna ha varit intresserade av politiskt arbete. Jag har just nu inget svar.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 11 augusti 2023

Landsbygdens skolor kan bli fler

Debatten om den gotländska skolan tar fart igen. Det är välkommet. En gedigen rapport från förvaltningen presenterade för nästan exakt två år sedan både problem och lösningar. Men en ohelig ’skolmajoritet’ förkastade utredningen, man visste bättre än professionen. Det som förvånar är att skolmajoriteten inte erkände de problem som utredningen pekade på, och då inte heller läste de olika förslag till lösningar som presenterades.

Den gotländska skolans stora problem är den framtida kompetensförsörjningen. Kompetensbrist drabbar barnen, som inte får den chans de borde. Samtidigt som förra debatten rasade, gjordes utvärderingar som visade att en av de mest populära småskolorna misslyckats med att lära barnen läsa. Nära hälften av den skolans treor kunde inte läsa ordentligt. Popularitet kompenserar inte för obehöriga lärare eller andra brister i själva undervisningen. Turligt nog upptäcktes det innan det var försent för de barnen, men sena insatser både kostar och kostar på för de inblandade.

Kompetensförsörjningen är den stora utmaningen. Att stänga skolor är en möjlig lösning, men utredningen visade också på en annan lösning: I kapitel 6 stod det att ’Samarbete mellan förskola och grundskola (främst förskoleklass till år tre med tillhörande fritidshem) måste beaktas, genomlysas och möjligen utvecklas för att eventuellt på detta sätt kunna skapa, på alla sätt, bärkraftiga enheter.’

Vi läste detta, och som enda parti skapade vi en politik som gör att landsbygdsskolorna kan utvecklas, och rent av bli fler.

Vårt program för den gotländska skolan lyfter fram vikten av tidiga insatser, och de tidiga skolårens stora betydelse. Tidiga insatser är bättre och billigare än motsatsen, därför fokuserar vi på att skolan redan från början ska ge bästa möjliga stöd till varje barn. Samarbetet mellan förskola och lågstadium måste bli mycket bättre. Lågstadiet börjar snart redan i femårsåldern för många barn. Därför behöver lågstadiets utbildning komma mycket närmare förskolans utvecklande pedagogik, med observationer på motorik, socialisering och språkutveckling.

I våra förslag för de minsta landsbygdsskolorna syns detta särskilt tydligt. Vi vill där samorganisera förskola och lågstadium. Förslaget ger mikroskolorna en chans till stabil ekonomi. Gemensamma stödresurser ger förutsättningar för både pedagogiskt och ekonomiskt hållbara skolor. Alla skolor – även landsbygdernas – ska därför ha heltidsrektor och minst en heltids specialpedagog. Det är viktigt att de som ska stötta lärarna finns tillhands hela tiden.

Detta kostar förvisso också pengar, men långt mycket mindre än att bevara gårdagens skolorganisation. För, som skolutredningen skrev, det gäller att skapa ’på alla sätt bärkraftiga enheter’. Liberalerna Gotland såg detta, vi hoppas fler kommer att göra det i tid.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 30 augusti 2022.

Ö-drift, inget för Gotland

Ö-drift är en term lånad från elkraftdistribution. Av någon orsak, t.ex. ett fel, så måste ett område frikopplas från resten av el-världen. Området kan då varken ge eller ta emot hjälp från omvärlden.

I överförd betydelse så finns det alltför många gotländska politiker som verkar tycka att ö-drift är det eftersträvansvärda. Allt ska ske i egen regi, utan någon egentlig samverkan med omvärlden. Det är förödande. Jag besökte en mycket uppskattad kommunal skola. Personalen beskrev att skolan var speciell, de hade sitt eget sätt att arbeta. Men vid en utvärdering så saknade nära hälften av barnen acceptabel läsförmåga. Ö-drift ger att man förlorar kontakt och referenser med omvärlden, och inte kan veta när man ligger fel.

Vi i Liberalerna Gotland är fritidspolitiker, politiken är inte vårt yrke. (Själv har jag ett halvt yrkesliv som högre mellanchef i industrin.) Det betyder bland annat att vi inte behöver ’besöka’ verkligheten. Vi är där hela tiden, och tar med oss de professionella erfarenheterna till politiken. Läs till exempel vårt program ”Politik för hälsa och vård” (42 sidor) och jämför med de övriga partiernas enstaka punktlistor. Socialdemokraterna rabblar ’Vi vill..’ men utan substans. Centerpartiet skriver i tidningen att det är bråttom att hitta lösningar, och förklarar sedan hur de letar. Moderaterna har inte ens egna förslag, utan klonar sidor från riksorganisationen. Partier med gotländska yrkespolitiker!

En av de professionella erfarenheter vi i Liberalerna Gotland tagit med oss in i politiken, är att yrkeskunnandet ska vårdas. I alla sammanhang så är det de yrkeskunniga teamen som ser till att rätt saker görs vid rätt tillfällen. Från skolvärlden har vi hämtat begreppet ’kollegier’. Det är de kvalificerade kollegierna som ger kvalitet och verkshöjd på verksamheten. Ett välfungerande kollegium har täta kontakter med omvärlden, det kan vara genom konkurrentanalys i kommersiell verksamhet, eller genom akademiskt samarbete där ingen konkurrens finns. Ö-drift ger bara att man inte vet något om omvärlden, det säkrar ingen kvalitet i verksamheten.

Politiken ska ge förutsättningarna för ett gott resultat, till exempel strukturen för organisationen och dess styrsystem. För att skapa goda kollegier och minska risken för ö-drift, så skriver vi i programmet (punkt V19, av 240 st) att allianser för utveckling ska skapas. I klartext: att organisationen ska ha kvalificerade partners att samarbeta med. Vi vill skapa förutsättningar för att det ska vara professionellt kul på jobbet. Att vara bra på det man arbetar med är kul, och det är kul att vara bra på det man gör. Ett kompetent kollegium är ett bra verktyg för detta.

Det som skiljer Liberalerna Gotland från de andra är de verklighetsbaserade förslagen. Jag hoppas att fler ska upptäcka att det är viktigt.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 14 juni 2022

Skolan – förutsättningen för ett gott liv

”Omkring 15 procent av eleverna i grundskolan får underkänt i matte, svenska och engelska. Har utslagningen i grundskolan något samband med ökad dödlighet bland unga vuxna i Sverige? ” Det var ingressen till ett avsnitt av Vetenskapsradion i SR P1 den 3 juni. Programmet rekommenderas till alla som vill diskutera den gotländska skolans betydelse för folkhälsan, den avslutas med några handfasta råd från forskarna.

’Skolan spelar en avgörande roll för ens framtida hälsa’ säger i programmet Sven Bremberg, docent i socialmedicin vid Global folkhälsa på Karolinska institutet. Åtgärd nummer ett är ’stöd till elever – tidigt – i form av extraundervisning, stödlärare osv.’.

Liberalerna Gotlands program för den gotländska skolan lyfter fram just detta: Vikten av tidiga insatser, och de tidiga skolårens stora betydelse.

I Liberalerna Gotlands program förordas att lågstadium och förskola ska verka tillsammans i närliggande lokaler, helst ska de samlokaliseras. Alla enheter ska dessutom ha heltidsrektor och minst en heltids specialpedagog. Det är viktigt att de som ska stötta lärarna finns tillhands hela tiden.

Att börja se lågstadiet och förskolan som en samlad organisation har många fördelar. Om jag börjar med det minst viktiga – ekonomin: Att samlokalisera förskola och lågstadium ger effektivitetsvinster som gör att flera små skolor klarar sig utan betydande landsbygdsstöd. Den ständiga striden om att ’lägga ner skolor’ kan bordläggas. Dessa bygdeskolor behöver till exempel inga specialsalar.

Mer viktigt är att barnet kan följas i sin utveckling ända upp till tioårsåldern. Att kontinuerligt följa utvecklingen i språk, motorik eller socialt agerande bör göra att insatser och kännedom inte tappas bort vid stadieövergångar. Mångfalden av högskolekompetenser (förskollärare, fritidslärare, grundskolelärare, vårdpersonal) bör också ge att varje barn blir uppmärksammat på bästa möjliga sätt.

Det finns en tät kontakt mellan småbarnsföräldrar och förskolepersonal. Om denna kan fortsätta upp igenom lågstadiet bör det också stärka föräldrarnas förståelse för att barnen får en god skolmoral. (Skolmoral är ingen relik från förrförra århundradet, det är ett samlingsbegrepp för hur man fungerar i skolan.)

I Liberalerna Gotlands program för ett ’Gott liv med god hälsa’ är den första punkten ’En bra skola som ger alla möjlighet att utvecklas till sin fulla potential’. Det är väl känt att tidiga insatser är bättre och billigare än motsatsen, därför fokuserar vi på att skolan redan från början ska ge bästa möjliga stöd till varje barn.

Detta skiljer Liberalerna Gotland från samtliga andra gotländska partier. De var tysta eller pratade om skolbyggnader. Vi talar om förutsättningarna för att hela livet ska bli bra. Jag hoppas att fler ska upptäcka att det är viktigt.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 8 juni 2022

S kappvänder igen, nu om NATO

Sverige ska ansöka om medlemskap i NATO. Det är bra. Liberalerna/FP har sedan åtminstone 1995 hävdat att Sverige bör vara solidariskt med de andra demokratierna i Europa, och alltså hjälpa dem om de blir angripna.

Solidaritet kostar, och kostar på. Socialdemokraterna sjunger vackra visor om internationell solidaritet den 1 maj, men resten av året stänger de dörrar. Det är en gammal socialdemokratisk tradition. ”Vi orkar inte ta emot för många zigenare”, sa Olof Palme 1969 och utvisade 47 romer som flydde förtryck och sökte fristad i Sverige. När kriget i Ukraina var under uppsegling deklarerade Magdalena Andersson att ’andra’ får ta ansvar ’den här gången’ (DN 18/2).

På samma sätt har man historiskt resonerat om NATO. Andra har stridit för att socialdemokraterna ska kunna säga att ’alliansfriheten har tjänat oss väl’. Inte ens nu, när Ryssland startade ett medeltida utrotningskrig, var tanken på solidaritet något som besvärade den socialdemokratiska regeringen. ”Min första och sista fråga är vad som bäst tjänar Sverige och det svenska folkets säkerhet” (SvD 27/2). Det blev matransoner och hjälmar till de angripna, och arga mejl till Putin.

Men nu har Socialdemokraterna återigen tagit guldmedalj i kappvändning. Den 8 mars menade de att en NATO-ansökan skulle ’destabilisera läget i Europa’ (SvT 8/3). I söndags hade de ändrat sig. Men inte av solidaritet med övriga hotade demokratier, utan av egenintresse: Sverige [behöver] de formella säkerhetsgarantier som kommer med ett medlemskap i Nato, skriver de nu på sin webbplats.

Att partier ändrar ståndpunkt är varken fel eller ovanligt. Liberalerna hade en lång och intensiv debatt före sitt vägval – alla kunde följa den interna våndan i pressen, och inte alla av oss gillade beslutet. Men det var inget hymlande i busken. Om det inte finns tid för ett stort Landsmöte, samlas istället 68 valda ombud, partistyrelse, riksdagsgrupp och EU-parlamentariker till partiråd. Ofta direktsänds mötena via webb eller SvT24. Kongressbeslut gäller, ve den ordförande som tänjer på detta.

Socialdemokraternas tradition är däremot den slutna klubbens styre. Ett kongressbeslut betyder inget om ordföranden har ändrat sig. Då sammankallas partistyrelsen, diskuterar i ett slutet rum och kallar sen till presskonferens för att meddela vad medlemmarna nu ska tycka. En ledande gotländsk s-politiker bekräftade detta i SR P1 den 9 maj: ’Jag kommer ha stort förtroende för att socialdemokraterna…har [vårt] bästa för ögonen’. En devot inställning till att ledaren alltid vet bäst, och att lilla jag inte behöver bekymra mig.

En röst på socialdemokraterna är inte en röst på ett partiprogram, utan mer ett personval på yttersta partieliten. Det är en enorm skillnad gentemot Liberalerna, även lokalt på Gotland. Jag hoppas att fler kommer upptäcka det.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 18 maj 2022.

Krig och lokalpolitik

Nyamko slutar som partiledare, det är tråkigt. Jag verkade i närheten av henne under de tidiga alliansåren. Då var jag ordförande för Folkpartiets sidoorganisation Gröna Liberaler i Stockholm, och sprang ofta på henne i Riksdagshuset. Hon har en slags kaxig kraft som man bara måste gilla. Som den gången hon gick hela Prideparaden i catsuit och högklackat. Vi har absolut olika tolkning i hur partiet bör förhålla sig till s-demokraterna, dvs. vilket av de båda partierna som är sämst för Sverige, men jag gillar verkligen personen Nyamko. Nu träder Johan in. Det är ingen katastrof. Ett partiledarbyte kan komma mer eller mindre lägligt, men Liberalerna Gotland tuffar vidare.

****

Den verkliga katastrofen sker 100 mil sydöst om oss. Att regimen i Ryssland visar sig vara en genuint ond makt, som gör anspråk på hela sträckan från Atlanten till Vladivostok och publicerar texter om att ukrainare ska utrotas och dessutom börjar verkställa detta – det är en katastrof.

Det vore ju lätt att skryta av hur rätt vi har haft hela tiden: 1995: Natomedlemskap upp på agendan. 2016: Polemik mot (s) på Gotland och i Riksdagen om det o-kloka i att upplåta Slite hamn till Ryssland. (Dåvarande regionrådet Björn Jansson: [Vi] gör ingen bedömning av miljöfrågor och säkerhetspolitiska aspekter.) Hela 2010-talet: Rysk gas har två fel… Men det hjälper ju inte idag. När kriget kom svarade s-regeringen reflexmässigt att ‘vi har gjort vårt’, och införde 100% gränskontroll på linjen Rostock – Visby – Nynäshamn. Själv skickar jag pengar till hjälporganisationer, och ställer mig med Ukraina-skylt på Donners plats på måndagar – en minut i tolv.

Vi kan lära oss av Ukraina. Det som från sidlinjen synes ha bidragit till den starka försvarsviljan är tron på att vägen mot den liberala demokratin är den rätta. Detta kan vi politiker på Gotland lära oss av. Demokratin måste försvaras och utvecklas.

I Liberalerna Gotlands program finns många punkter om hur vi lokalt stärker och utvecklar demokratin. Det handlar om att få fler att vilja vara fritidspolitiker, och att samtidigt göra det rimligt tungt. Sammanträden med tusen sidors underlag måste bort, antingen genom att man delar upp uppdragen – eller minskar på detaljstyrningen. Det står uttryckligen att ‘Politiker ska fokusera och ansvara för rätt saker’.

Det gillas inte av alla. En tidigare s-ledamot i fullmäktige skrev att ’Vi vill veta att [just] den belysningsstolpen har vi fått till’. Jag tror inte hon var ironisk. Men den inställningen bäddar för en nedlåtande attityd gentemot de som arbetar inom förvaltningarna. Det är förödande. Yrkesfolk kan sin sak. Fritidspolitiker och duktigt yrkesfolk i Region Gotlands organisationer har olika roller som kräver ömsesidig respekt. Den insikten är både ett fundament och försvar för den liberala demokratin.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 14 april 2022.

Liberalerna har precis det som Gotland behöver

Det är populärt just nu att avisera liberalismens frånfälle i Liberalerna. Jag kan meddela att liberalismen lever och frodas i Liberalerna Gotland. Den gotlänning som söker socialliberala svar har mycket att hämta i mitt parti:

Just nu skrivs det på slutversionerna av de rapporter som kommer att utgöra det lokala partiprogrammet. Programmen kommer att fastställas inom någon månad, så jag ger här bara en inblick i hur diskussionerna förts. Ståndpunkterna kommer efter medlemsbesluten.

Vi startade i början av hösten och har därefter haft djuplodande diskussionsmöten var tredje vecka. Mötena har förstås varit öppna för alla medlemmar, och har varit hybridmöten (distans + mötesrum) för att alla ska känna sig välkomna. Samtidigt har över fyrahundra inspel fångats vid samtal och möten, på torg, telefon, e-kanaler, sociala nätverk och överallt där någon vill prata. Med även interna inlagor är listan med ’substantiella synpunkter’ nu över sjuhundra punkter lång.

Några axplock: …strecken (Burgsviks trottoarer) syns inte så bilar tutar och pekar finger då man går där … ständigt behov att kompetensutveckla lärare för att kunna uppnå möjlighet att ge alla olika elever den utmaning och hjälp de behöver … politikerna illojala mot fattade beslut … hur ska den ökande acceptansen för cannabis bland ungdomar hanteras … vilka politiker önskar vi se i framtiden, ‘broilers’ eller ‘vanliga medborgare’ … den lilla människan med lågavlönade arbeten om än med gymnasiekompetens & högskola, kommer inte kunna ta arbeten här, då bostäder med rimlig hyra med tiden försvinner … hur kan kulturen bidra till ett motståndskraftigt civilsamhälle. Brett och stort!

Jag tillhör inte skribenterna, så jag är en av de som med spänning och tillförsikt ser fram mot vad som kommer fram av alla dessa samtal.

Dessutom är jag särskilt stolt över att tillhöra just Liberalerna Gotland. Ett pressmeddelande som gick ut för en tid sedan inleddes med ”Liberalerna Gotland står bakom beslutet att inte medverka till en regering där Sverigedemokraterna ingår. Detsamma gäller på Gotland…”

Men det betyder inte beröringsskräck eller debattförbud. Jag skrev för många år sedan att man ska ta debatten med alla, det gäller fortfarande. Vi engagerade måste bli betydligt bättre på att argumentera mot åsikter, inte angripa personer. Vad gäller Sverigedemokraterna och partiets rasistiska program så har jag redan skrivit mycket. För att låna från en tidigare liberal skribent: det känns nästan förolämpande att politik och press tvingas sysselsätta sig med ett parti som har så unkna idéer som rösträtt baserat på folk och tillhörighet.

Slutligen är det nu klart med vallistan, toppkvartetten är bonden Frans, PBL-experten Anna, entreprenören Gisela och skolmänniskan Aina. Bredd och kompetens. Precis vad Gotland behöver!

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 10 februari 2022

Den liberala demokratin är värd att försvara

Det mullras i öster, och det mullras tillbaka från Gotland. Det står stridsfordon och pekar med kanonen mot Ryssland.

Det är bra. Det gör att ‘Björklunds stridsvagnar’ nu har den infrastruktur som behövs för att de ska kunna göra nytta. Men den gången satt det hårt åt. Moderaterna ville inte lägga pengar på särintressen, och såg till att ‘hela Sverige ska försvarasströks från försvarets uppdrag. Så sent som året innan Krim-ockupationen avslog man att ge försvarsmakten ‘i uppdrag att planera för styrketillväxt’. Sånt kan vara bra att komma ihåg när de nu tävlar om att vara argast.

Liberalernas militärpolitiska försvar av den liberala demokratin (fria val, rättsstat, minoritetsskydd) är inte en dagsnotering. Redan 1995 ville dåvarande Folkpartiet att ett medlemskap i NATO skulle utredas. Det har inte ändrats.

Att demokratin ska försvaras brukar alla vara överens om, men det är sällan man hör ett bra försvar för den representativa och liberala demokratin i sig.

Dansken Harald Koch beskrev i ”Hvad er demokrati?” demokratin som livsform: ”Demokratin är inte något i sig själv avslutat. Det är inte en seger som är vunnen, utan en kamp som ständigt pågår. Demokratins väsen är bestämt av samtalet, förhandlingen, av den ömsesidiga respekten och förståelsen och av det härav framväxande intresset för helheten.”

Jag argumenterar ofta och gärna för att det politiska mandatet ska minskas. Mer ska skötas direkt av de som är berörda av beslutet. Jag har skrivit om att skolor bör styras av lärare och föräldrar, sjukvård styras av läkare sjuksköterskor, och jag har funderat lite över hur bygglov skulle kunna avpolitiseras.

Men jag menar också att det finns ett mycket stort värde i att ha politiska församlingar. När det gäller att prioritera mellan olika – icke jämförbara – alternativ, så behövs det några som på bästa möjliga sätt gör en avvägning.

Det bör vara rimligt att anta att en proportionerligt demokratiskt vald församling oftast företräder samma slutsatser (i en enskild fråga) som deras väljare skulle ha gjort – om väljarna också hade satt sig in i detaljerna. Men observera den sista bisatsen. Många frågor är faktiskt duktigt svåra, och kräver en stunds eftertanke. (Ska t.ex. barn- och ungdomspsykiatri ha mer eller mindre i anslagsökning än kollektivtrafiken?)

Jag tror inte att alla kommer fram till samma slutsats. Men jag tror att de olika representanterna kommer fram till ungefär samma slutsats som deras väljare skulle ha gjort. Sedan får de förhandla. Det är bra, bättre kan det nog inte bli.

Demokratin måste försvaras, men inte bara med militär. Alla som gillar den liberala demokratin måste också vara lite modiga och våga göra lite politisk värnplikt. Ring en politiker du gillar och fråga hur du kan vara med. Inget stoppar en despot bättre än engagerade medborgare.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 20 januari 2022.

Sorgligt att se att rasismen rotar sig igen

Det är så sorgligt, jag läser i GT om den lärare som blivit utsatt för rasistiska påhopp, och det som följde efter. Det är bara ytterligare ett bevis på att rasismen rotar sig allt fastare. När jag var ung och fram till mitten av 1980-talet så var detta vardagsmat. En restaurang i Stockholm var ökänd för att inte släppa in mörkhyade, men de var sannerligen inte ensamma. Med tiden blev det allt bättre, de liberala strömningarna under 90- och 00-talet gjorde etniska stereotyper obekväma för dem som använde dem. Men rasismen försvann aldrig, den bara gömde sig.

Sedan blev det 2010 och Sverigedemokraterna (SD) kom in i riksdagen, och rasismen fick en ny plattform. SD är ett parti som förespråkar en rasistisk politik. Jag har skrivit om det tidigare, senast den 25/3 på denna sida, så jag tar inte hela harangen nu. Men den som söker kan läsa Sverigedemokraternas principprogram. De menar att “folkstyret [blir] mycket problematiskt” när man inte vet “vilka som skall räknas till folket”. Därefter följer ett helt kapitel av hur viktigt det är med etnisk tillhörighet till folket, samt att någon – oklart vem – kan besluta att en person inte längre ska anses tillhöra folket.

I den liberala demokratin bygger rösträtten på medborgarskap. SD:s idé är att bygga rösträtten på folktillhörighet. Det är rasistisk politik. SD är ett rasistiskt parti. Men SD kom inte från ingenstans, de har haft Sveriges starkaste lobbyrörelse som krattat manegen: LO.

LO är inte rasistiskt, men rädda för utländska arbetare. Alla migrantarbetare, oavsett ursprung, ses som ett hot mot svenska arbetare. LO har konsekvent i åtminstone 50 år pekat ut migrantarbetare som ett främmande element i Sverige. Först på sent 90-tal fick utlandsfödda LO-medlemmar ett fullvärdigt medlemskap. Det var symptomatiskt att Byggnads skrek “Go home” i Vaxholm, istället för att försöka arbeta fackligt tillsammans med sina kollegor.

LO är inte rasistiskt, men det ständiga talet om att utlänningar skapar problem, göder förstås dem som gärna skapar problem för “främlingar”. Detta har uppenbarligen gjort att den svenska rasismen har rotat sig på nytt. Beteende går före attityd. Om LO säger att det är problem med utlänningar, är det lätt att börja tro att “främlingarna” är problematiska. Varför skulle då LO-anslutna inte rösta på SD?

Men inte bara LO: Moderaterna hävdade länge (extremt förenklat) principen “sköt dig själv, och strunta i andra”. I detta låg att även “främlingar” som skötte sig accepterades. Det gäller inte längre, nu vill de till och med hindra företag från att anställa utlänningar. Till och med Svenska Dagbladet uppmanar Moderaterna att besinna sig.

Främlingsfientligheten är rasismens mylla. I dag får den indirekt stöd av en majoritet av riksdagsledamöterna. Rasismen rotar sig igen. Det är så sorgligt.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 4 november 2021.

Rättvisa förutsättningar för alla

Filip Reinhag frågar (4/10) ‘Hänger riskkapitalisters möjlighet att göra vinster i svensk skola samman med fattiga människors möjlighet att välja skola?’ och svarar ‘Nej’, men utan att på något sätt visa hur valfriheten ska bestå. Istället kommer fluff om hur svårt det är att skapa ett system som ger ‘åt var och en efter dess behov’. Reinhag har fel, men först lite om ekonomin.

Kommunala verksamheter måste bära sina kostnader, det håller alla seriösa politiker med om. För att även kostnaden för lån och investeringar ska täckas måste verksamheten dessutom ge ett överskott – den måste ‘gå med vinst’. Hur stor vinsten ska vara är däremot en politisk fråga, låg ‘kommunal’ vinst betyder att man skickar skulden till barnen. Men alltså – alla verksamheter, privata såväl som kommunala måste ‘gå med vinst’.

Så svaret på Reinhags fråga är: Ja, absolut! Utan vinster blir det ingen verksamhet, inte ens kommunal. Utan möjlighet för friskolor att göra vinst blir det inga valmöjligheter för fattiga föräldrar. Utan valmöjligheter så får vi inga välfärdsvinster. Men det går att få än större välfärdsvinster utan att bolagens vinster behöver skjuta i höjden.

Reinhag och jag är överens om att skolpengen inte tar tillräcklig hänsyn till de behov eleverna har. Sedan skriver han att det är ‘svårt att utforma’ ett system som tar denna hänsyn. Men systemet finns – och är infört på Gotland. Exakt en månad (25/8) innan Reinhags första artikel skrev Gotlands Tidningar om “Uppdrag socioekonomisk resursfördelning” som skulle behandlas politiskt. Om utredningens förslag går igenom får Gråboskolan ett ökat tillskott, där ökningen motsvarar det man håller tillbaka från Atheneskolan och Solbergaskolan. Systemet finns och fungerar, men det vill inte Reinhag kännas vid.

Istället för att förbättra ett system som ger rättvisa förutsättningar för alla skolor (minns att både den kommunala Solbergaskolan och den privata Atheneskolan fick ‘betala’ till den kommunala Gråboskolan) så vill socialdemokraterna backa tillbaka till en rosa drömtillvaro – som aldrig fanns. Då satte de resursstarka sina barn i ‘bra’ skolor genom pengar eller fejkad folkbokföring, talanger fick inte utvecklas och betygssystemet skulle sortera barn, inte visa kunskap.

De kommunala skolledarna och rektorerna har ett tuffare uppdrag än de privata, så är det. När professionen vill reformera skolorganisationen för att skapa pedagogiskt hållbara grupper så förstör vissa politiker det. Friskolorna kan däremot i lugn och ro skapa den skolorganisation de vill. Därför vill Liberalerna Gotland i en motion ge de kommunala skolorna samma stabila förutsättningar som de privata, och i gengäld minska politikernas detaljstyrning. Men minskad politisk detaljstyrning har aldrig gillats av socialdemokraterna. Det gör sig nog inte på plakaten.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 8 oktober 2021.