Leiph Berggren - sidan 2

Jag är ny krönikor i tidskriften Arena. Min första krönika handlar om fattigdom – som statistik och samhällsfenomen:
Man mystifierar mätmetoden i stället för att erkänna problemet. Barnfattigdomen ökade kraftigt under 90-talskrisen, när arbetslösheten exploderade och inkomstklyftorna växte. Sedan mitten av 90-talet har den sakta men säkert minskat. Fram till 2007, och högerregeringens åtgärder för att ”minska utanförskapet”.Läs gärna!

En komplettering till gårdagens post. Den grekiska regeringsbildningsdramatiken har fortsatt. Det är intressanta positioner som nu intas. Inte minst verkar det som att partiet DIMAR ("Demokratiska Vänstern") är inställda på att svika sin valretorik mot nedskärningspolitiken, och göra den framgångsrika vänsteralliansen Syriza till sin främsta måltavla.

För en djupare förståelse av det som sker rekommenderar jag denna välskrivna genomgång, av BBC-journalisten och författaren Paul Mason. Han beskriver de många splittringarna och nyformeringarna på vänsterkanten i Grekland, och hur Syriza har resonerat redan före den stora valframgången. Läsvärt!

En annan (kortare) artikel som rekommenderas, är skriven av den framstående och radikale grekiske ekonomen Costas Lapavistas. Han skriver med stor uppskattning om Syriza, samtidigt som han påpekar att partiet måste förbereda sig mer på ett faktiskt (och smärtsamt) utträde ur eurozonen. Huvudpoängen är det som också var min slutsats i förra inlägget:

Syriza’s electoral success marks the start of the first major battle against austerity. The whole continent should will them to win. Ja, så var det detta med DIMAR:s position. Partiet är en slags parlamentariskt baserad högerutbrytning från Synaspismos/Syriza (de kallade sig givetvis "förnyare"), som inför valet förstärktes med avhoppade parlamentariker från Pasok (Socialdemokraterna). De säger sig fortfarande vara mot nedskärningspolitiken (eller för mildare sådana) men partiledaren Kouvelis har gjort behovet av en "ekumenisk" regering till sin huvudfråga, och börjat anklaga Syriza för att vara ett hinder för "ansvarig" regeringsbildning.

Sent igår kväll kom det rykten om att Syriza skulle vägra gå på ett nytt möte som presidenten utlyst till ikväll. Detta dementeras av Syriza, som säger sig vara beredda att delta på alla möten, med alla utom nynazisterna, men som givetvis vidhåller sina politiska positioner. Vi blir ombedda att "bli medbrottslingar" till den ohållbara nedskärningspolitiken, som man uttryckt det.

 Idag skärper Kouvelis tonen ytterligare, genom att kalla Syriza-ledningens politiska tydlighet och fokus på de centrala frågor de gick till val på, för ett "PR-stunt", och säga att de inte kommer att samarbeta med Syriza heller efter ett nyval.

Den tragiska feghet och den vilja till att krypa tillbaka in i den politiska elitens värme, som DIMAR-ledningen visar när konflikten verkligen hårdnar (och som har mött hätsk intern kritik från vissa grupperingar), är på sätt och vis symptomatisk. I ett i grunden EU-positivt politiskt landskap, har DIMAR önskat vara de mest ihärdiga – och verklighetsfrånvända – "Europavännerna". Vi ser vad det betyder i praktiken – att lägga sig platt för den politiska och byråkratiska inkarnationen av Europas ekonomiska eliter.

Man får hoppas att Syriza pallar trycket, och att Grekland – troligen efter ett nyval – kan gå från att vara "Europas sjuke man" till att bli en vägvisar ut ur det kvävande nedskärningseländet som nu släppts loss över hela kontinenten.

PS. Kolla gärna in denna intressanta analys av väljarrörelserna i det grekiska valet. Det tydligaste är att PASOK:s bas bland arbetaklassväljare nästan helt förvittrade, och att det var till den radikala vänsterns partier som dessa grupper vandrade. Samtidigt ser vi en fragmentisering och i reaktionär mening viss "radikalisering" bland "småborgerskapet", alltså småhandlare och affärsidkare. Här blev nynazisterna större än Ny Demokrati, till exempel.

"Greklands parlamentariska demokrati har fötts på nytt", skrev Kajsa Ekis Ekman i en välbehövlig artikel i DN häromdagen, apropå valresultatet som tydligt underkände den inhemska politiska elitens samspel med EU-maskineriet.

På grund av det märkliga valsystemet i Grekland, som är designad för att förstärka ordningen med två partier som byter av vid makten, blir inte kollapsen för pro-överenskommelsepartierna riktigt lika tydlig i mandat. (Konservativa Ny Demokrati blev med nöd och näppe största parti och får 50 extramandat). Men resultatet är otvetydigt: folk villl ha en ändring. En del av den ändringsviljan artar sig i mycket obehagliga tendenser. Som att det explicit nynazistiska Ny Gryning tar plats i parlamentet. Det är ännu ett av många påminnelser på att vindarna från skiftet mellan 20- och 30-talet blåser i ny tappning i Europa. Samtidigt är det fel att lyfta upp de högerextrema framgångarna som det enda karaktäristiska med det grekiska valet. Man måste komma ihåg att en hel del av rösterna för Ny Gryning uppenbarligen kommer från högerkristna/protofascistiska LAOS, som ju ett tag till och med satt i "samlingsregeringen" tillsammans med Ny Demokrati och Socialdemokraterna PASOK. Högerextrema grupperingar har i olika former varit närvarande i grekisk politik länge, och det är både intressant och alarmerande att en undersökning visar att uppemot halva poliskåren kan ha röstat nynazistiskt! Och framför allt är det vänsterns framgångar som är slående i valet – i en situation med hårdnande politiska fronter och ett sammanbrott för de tidigare eliternas position inom de politiska institutionerna.

Nu pekar allt mot att ingen regering kan bildas och att det kan bli nyval redan i juni. I det läget blir det extremt viktigt hur de progressiva krafterna kan uppträda i sitt mobiliseringsarbete. Det blir avgörande om man ska kunna stå emot det enorma trycket från olika håll i Europa och gå framåt med en ny dagordning. Men det finns en del tecken på att den splittrade grekiska vänstern äntligen har fått en del pusselbitar på plats. Vänsteralliansen SYRIZA var valets stora vinnare, och är nu till och med det allra största partiet i opinionsmätningar som har gjorts efter valet. Partiet fick uppdrag att försöka bilda regering efter att Ny Demokrati gav upp och uppträdde enligt min mening mycket resolut och värdigt.

Jag rekommenderar varmt en läsning av det här tvåsidiga uttalandet som preciserade SYRIZA:s position i regeringsförhandlingarna.

Föreslår också en läsning av denna krönika av den grekiske frilansjournalisten Matthaios Tsimitakis, som på ett förtjänstfullt sätt förklarar varför man bör imponeras av den grekiska vänsterns framgångar den här gången. De lyckades, skriver han, övertyga det grekiska folket om dessa grundläggande fakta:

1. That Greece's problem is really a structural European problem; and
2. That the troika (the IMF, the European Central Bank, and the European Union) are waging a class war against workers' rights, in Greece as well as the rest of Europe, with fiscal discipline as their main weapon.

This is extraordinary not only because of the historical significance of having a radical left party leading the conversation, but because it managed to bypass attempts to polarise the political agenda around issues such as illegal immigration, national security and social order, instead bringing to the forefront the issues of economic justice and social coherence.Just detta gör i dagsläget den grekiska vänstern till europeiska föredömen. Vägen är ännu mycket lång. Greklands ekonomiska situation är mycket allvarligt. Näringsstrukturen är tilltuffsad, den politiska korruptionen stor, skattesystemet ineffektivt. Och vänstern är fortfarande spretig och ibland irriterande grälsjuk. Men det är något mycket stort och viktigt som de grekiska progressiva har åstadkommit nu och vi har all anledning att bjuda dem respekt och solidaritet.

- - - - - - - - - - -

Läs också:
- "Faktakoll på Grekland" i Fria tidningen
- "Den late greker", ett PM från Manifest Analyse för den som vill läsa mer om myterna
- PASOK:s hela partistyrelse avgår
- "Greece should follow Argentina's lead", i The Observer

Manifest Analyse (där jag jobbar, när jag inte är pappaledig) har sammanställt dels ett antal artiklar som jag har skrivit (på norska) om finanskrisen och dess effekter, dels en lång rad kortare texter som sammanfattar och refererar till annat material om finanskrisen. Nyttig nedladdning!