Leiph Berggren - sidan 2

För en tid sedan valde Justitiekanslern att åtala det främlingsfientliga Skånepartiets ordförande, på grund av en affisch föreställande Muhammed och hans barnbrud Aisha samt en retorisk fråga om huruvida det är sådana här bröllop vi ska ha i Sverige. 

Jag är som själv motståndare till lagen om hets mot folkgrupp, alldeles oavsett hur vämjeligt budskapet i fråga än må vara. Men jag anser även att lagar bör tillämpas konsekvent, och jag ogillar tanken på en lagstiftning som enbart skyddar ett så kallat minoritetssamhälle. Lagar ska skydda oss alla, och rättvisan ska vara blind. När jag bläddrade igenom senaste numret av SSU-tidningen Tvärdrag (ett generande innehållslöst nummer som "ställer frågor" om "den "ohållbara jakten på tillväxt") och fann en pedofilkarikatyr av påven valde jag därför att göra en egen JK-anmälan, i enlighet med Lex Muhammed.  

JK har nu rekvirerat ett exemplar av Tvärdrag och lär väl meddela sitt beslut vad det lider. Oavsett vilket menar jag att poängen är gjord: Jag må ha mina meningsskiljaktigheter med Daniel Suhonen och hans redaktion, men någon rasist är han definitivt inte. Om han ändå åtalas för ett rasistbrott visar det hur absurd hetslagen är.

Men samtidigt: om JK inte åtalar honom får vi svart på vitt att lagen tillämpas selektivt i de fall det är politiskt korrekt att göra det, vilket också visar hur absurd hetslagen är. Mer om min anmälan kan läsas i Expressen, Nyheter 24 samt i Dagen.

Biljoner, bailouts och barn som gillar hårdrock

 I nya numret av Neo jagar vi de stora pengarna. I Sverige har borgerligheten regerat under en ekonomisk nedgång, utan att tappa greppet om finanserna. Neos redaktör Mattias Svensson har frågat experterna om det är regeringens förtjänst. Finansminister Anders Borg berättar i en öppenhjärtig intervju om hur han hanterat kostsamma projekt och ansvarslösa banker.

Mer i Neo. Neos chefredaktör Paulina Neuding rapporterar om barnen som blir till i USA och Indien och hur de förändrat tillvaron för sina homosexuella föräldrar i Israel. Geert Wilders ställdes inför rätta i Holland, men nu har religionen islam hamnat på de åtalades bänk. Nyhetsreportern Roland Zuiderveld, aktuell med boken ”Fallet Wilders”, ger fakta i målet. Frilansskribenten Ulf Elfvin har en privilegierad sits i sin permobil och förklarar hur tillväxten förbättrat hans vardag. Svensk politik blir inte roligare än Göran Hägglund, i Neo berättar Kristdemokraternas partiledare bland annat om hur tråkigt livet skulle bli utan alkohol.

Och så slår Neos redaktör Johan Ingerö ett slag för barnens rätt till hårdrock.

 

Neo nr 3–2010 finns i butik från och med den 1 juni.

 

Läsgodis ur numret:

Paulina Neuding Här handlar allt om familjen

Mattias Svensson Ett stort steg för borgerligheten

Ulf Elfvin En privilegierad permobilägare

Neomingel på Spymlan 

Varmt välkommen till Spymlan i Humlegården 
för att ta ett glas vin, träffa andra Neoläsare och ta en titt på vårt nya nummer. 

I Neo 3-2010 tar vi oss an de riktigt stora pengarna, som just nu lovas bort av världens folkvalda i bailouts och stödlån. Mattias Svensson har funnit hopp i att vi för första gången har borgerlig regering som verkar ha koll statsfinanserna. Johan Ingerö har träffat Anders Borg som berättar öppenhjärtigt om finanskrisens hantering och hur nära den kom Sverige. Och så har Paulina Neuding varit i Israel och besökt Tel Avivs gayaktivister. Detta och mycket mer i årets tredje nummer som vi nu presenterar med ett trevligt mingel i sommarkvällen. Som vanligt tar vi med oss våra egna DJ:s Sanna Rayman och Anders Eriksson . 

Tid: Torsdag 27 maj 17-20 
Plats: Spymlan i Humlegården (sydöstra hörnet 
vid Sturegatan) i Stockholm

Anmälan till anmalan@magasinetneo.se senast 26 maj. 

Varmt välkommen önskar 

Neoredaktionen

Lars Vilks klarade sig med en dansk skalle och polisen, som lyckligtvis fanns på plats, kunde lösa situationen med pepparsprej. Men dagens attack mot Lars Vilks på Uppsala universitet påminner om att hotet mot honom knappast bara härrör från enskilda galningar.  

Se filmklippet av misshandeln och tumultet här. 

På måndag är det premiärvisning för Martin Borgs och Johan Norbergs dokumentärfilm Överdos - den kommande finanskrisen.  Filmen sänds 20.00 på måndag i TV4 Fakta.

 

 

Igår diskuterade jag klass och inkomstskillnader med bland annat Johan Ehrenberg och Åsa Linderborg i SVT debatt. I en artikel inför debatten visar jag med några exempel hur klassanalys inte alls stöder socialistiska lösningar som statlig inkomstutjämning och paternalism. Att vi har olika bakgrund innebär exempelvis att de från mindre bemedlade grupper drar sig för vissa karriärer och utbildningar, men att vetskapen om att denna karriär sannolikt leder till högre lön gör att fler mindre bemedlade väljer den vägen. Då är alltså löneskillnader och utbildningspremie något som är bra för att minska social snedrekrytering till vissa yrken.

Och se, just igår dök precis detta resonemang upp i självaste kultursektorn. Det visar sig i en utredning  från Konstnärsnämnden att konstnärskap generellt sett är förknippat med relativt låga löner trots långa utbildningar. Därför finns också en väldigt stor överrepresentation av bättre bemedlade som väljer denna bana. Hade intjänandemöjligheterna varit bättre, hade fler från arbetarklassen valt denna bana resonerar Konstnärsnämndens utredare Marita Flisbäck, universitetslektor i sociologi med inriktning på genusfrågor vid Göteborgs universitet, som vore hon en klassiskt drillad nationalekonom:

Tidigare studier har visat att klass generellt har stor betydelse för att ge sig in på en konstnärlig yrkesbana. Ett bevis för detta är de konstnärliga utbildningsinstitutionernas underrepresentation av studenter från arbetsklasshem samt överrepresentation av studenter från medelklasshem som kulturproducenter och universitetslärare (Börjesson m.fl. 2008; Börjesson & Edling 2008; Gustavsson, Andersson & Melldahl 2009). Utöver kännedom om konstens regler och koder är det rimligt att tänka sig att det behövs en ekonomisk trygghet i form av ett riskkapital som kan väga upp den osäkerhet som finns inom den konstnärliga yrkesbanan. I dessa osäkra sammanhang måste kvinnor troligtvis vara ännu högre utbildade och ha högre nettoförmögenhet än sina manliga kollegor (Witt 2004; Flisbäck 2006; Jordansson 2007. Jfr Gustavsson, Andersson & Melldahl 2009). (Konstnärernas ekonomi, arbete och familjeliv ur ett jämställdhetsperspektiv, pdf, sid 52)

Att ökade intjänandemöjligheter kan minska social snedrekrytering är alltså inga konstigheter, vare sig för genussociologer eller nationalekonomer. Jag blev därför smått förvirrad när Åsa Linderborg i eftersnacket till gårdagens debatt ifrågasatte detta (dessutom med sådan emfas att vi nog båda undrade vem som egentligen levde på planeten Tellus, så vi fick kramas istället för att munhuggas). Därmed inte sagt att jag tycker att detta motiverar ökade skattemedel till kultursektorn för att kunna öka lönerna, men som en illustration av sambandet.

Det var också antingen Åsa Linderborg eller Johan Ehrenberg (den förstnämnde enligt twitter) som ifrågasatte mitt resonemang att när vänstern ifrågasätter valfrihet så är det i första hand förmodat svaga grupper baserat på klass, kön eller etnicitet som får sin valfrihet inskränkt. Vad pratar du om? Ja, låt oss som ett exempel gå till den av Kajsa Ekis Ekman hyllade boken Nudge av Cass Sunstein och Richard Thaler. Vad skriver de där om vilka som ska få utöva sin valfrihet och vilka som inte ska få det? Jo de förespråkar ”assymetrisk paternalism”, där den bärande principen är att ”vi ska utforma åtgärder som hjälper de minst sofistikerade människorna i samhället men som medför minsta möjliga kostnader för de mest sofistikerade” (min kursivering), s 249. Det är en osminkad påminnelse om att förmynderiets makt finns hos ett de finkänsliga själarnas sofistikerade ”vi”, och ska utövas över de ”osofistikerade” som inte antas veta sitt eget bästa. Ekis Ekmans enda kritik är att Sunstein och Thaler inte går tillräckligt långt i sina restriktioner.

Eller ta valfrihetskritikens storsäljare Barry Schwartz parodiskt övertydliga The paradox of choice (hyllad t ex på SvD:s idagsida här) På sina egna intresseområden vill den valfrihetskritiske professorn nämligen ha mer att välja mellan. Han klagar över för få presidentkandidater och ett likriktat nyhetsutbud. Inte heller är det vinsnobbens botaniserande bland nya årgångar, druvor och regioner han finner ångestladdat och meningslöst, eller det myckna utbudet av golfperifernalia som illustrerar överdrivna valmöjligheter. Först när professorn kliver in i en klädbutik och en stormarknad, där en stor men helt annan del av befolkningen än bättre bemedlad äldre akademisk medelklass finner ett rikt utbud nöjsamt (93 procent av ungdomarna i en undersökning säger sig älska shopping), fylls han av ångest och slås av beslutsvåndans problem. Stormarknaderna där arbetarklassen kan få valuta för pengarna och botanisera i mångfald och klädbutikerna där ungdomar kan göra likaledes är lika vanliga i valfrihetskritiken som whisky- eller vinsnobbarna är frånvarande. Jag har många fler exempel i min kommande om än ständigt försenade bok Glädjedödarna.

Så, det var några efterkommentarer.

25 000 välfärdsarbetare har försvunnit från den gemensamma välfärden. Enligt regeringens egen prognos fortsätter uppsägningarna i välfärden i år. Trots stora behov i välfärden valde den borgerliga regeringen att inte tillföra en enda krona till välfärden i kommuner och landsting i sin budgetmotion.

Jo, jag vet att mer skattepengar till kommuner och landsting inte låter lika sexigt, men dagens rödgröna välfärdsmantra i SvD kan vara den mest entoniga politiska kommunikationen sedan "Inga-Britt Ahlenius har uttryckt intresse för ett annat uppdrag."

Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros är starkt kritisk mot regeringen. Magasinet Neo kan i dag som enda tidning rapportera om Östros kritik på en rad avgörande punkter, vilka alla enligt honom kännetecknas av alliansregeringens misshantering. Dels handlar det om det snöväder som just nu drar över landet:

"Jag är bekymrad. Anders Borg lovade så sent som förra veckan, när regeringen lade sin vårbudget, att vi nu går mot ljusare tider. Nu ser vi att det löftet inte ens höll en vecka. Det vi ser är inte en politik för vår. Vi behöver en politik för varmare tider för alla. Ändå väljer regeringen att låna till nya skidor för dem som har råd att åka till Alperna." Men Thomas Östros är även kritisk mot regeringen för dess kraftlösa åtgärder mot vulkanutbrottet: "Det som regeringen gör nu är att gömma undan tusentals väntande flygresenärer i rent passiva program, det som brukar kallas tåg- och bussgarantin. Det betyder i huvudsak att man får sitta framför datorn och leta efter allt färre resebiljetter. Det är bara fyra procent av dem som får resa, resten får stanna där de är. Det är en hjärtlös politik som slår ut och förnedrar människor."

Östros är också starkt kritisk mot regeringens ishockeypolitik, som han menar är Stockholmsfientlig

"Hammarby är svenska mästare i bandy, AIK i fotboll. Men i ishockeyfrågan har regeringen svikit den viktiga huvudstadsregionen. Kulturdepartementets egna beräkningar visar nu att Djurgården bara vunnit hälften så många finalmatcher som HV71. Ändå har inte idrottsminister Lena Adelsohn-Liljeroth presenterat några som helst satsningar inför de potentiellt avgörande bortamatcherna i Jönköping i kväll och i morgon kväll. Jag är mycket bekymrad, och faktiskt också upprörd på stockholmarnas vägnar."

 

Fotnot: En googling på "Östros kritisk" ger för närvarande cirka 37 900 träffar.

Det kommer en rödgrön antologi som trots 21 skribenter vad jag kan bedöma mest inkluderar the usual suspects från ungdoms- och studentförbund: Gustav Fridolin, Kajsa Borgnäs, Daniel Suhonen.

Desto intressantare med den text som "inte fick plats", av Aftonbladetskribenten Lisa Magnusson. På sin blogg bjuder hon ett mycket läsvärt utdrag: Internet är vår tids viktigaste miljöfråga. Jo,jag förstår att de gröna kanske inte kände sig helt bekväma inför storstadsattityden att om torsken tar slut kan väl barnen käka lax istället, och att socialdemokraterna inte gör vågen över en plädering för internets frihet. Men det hade kunnat ge tuggmotstånd. Nu vet vi istället att i varje fall redaktör Suhonens gräns för den rödgröna tankefriheten inte medger stycken som detta:

Socialdemokratin är en koloss. Och när det kommer till internetfrågor identifierar den sig inte med medborgarna utan med staten. Miljöpartiet och vänstern måste ge Thomas Bodström en knäpp på näsan och hans parti en uppläxning. Internet är vår tids viktigaste miljöfråga, och om vi skall kunna rädda det fria nätet undan utrotning så måste de rödgröna börja ta det på allvar. Det finns bara en hållbar väg att gå för ett demokratiskt samhälle, och det är att riva upp IPRED-lagen och FRA-lagen, rösta nej till Datalagringsdirektivet och stoppa varje annan internetfientlig lag.

Visst är det talande att det är på nätet vi kan ta del av Magnussons tänkvärda analys. Pappersantologin kan tjäna sitt miljösyfte i återvinningen.

Men det finns ingen anledning till skadeglädje i allianslägret.Läs och gråt över den frihetsvurm som inte längre kanaliseras via era partier. Det block som vaknar först vinner.

I lördags beslutade Konsumentföreningens västsvenska distrikt att driva frågan om bojkott av israeliska varor. Men den egna ledningen är kritisk. - Styrelsen var emot detta, säger den nyvalda ordföranden Carina Malmer till Magasinet Neo. Hon menar att det är orättvist att betona en enda konflikt.

Till Konsumentföreningen Västs öppna årsmöte hade totalt 24 motioner inkommit. Tre av dem krävde att distriktet ska driva frågan om bojkott av israeliska varor på nästa riksstämma, för att på så vis kunna få bort alla israeliska varor från de KF-ägda butikerna. Carina Malmer, nyvald ordförande för KF Väst, hade helst sett att motionerna inte gick igenom, och betonar att en enig styrelse ville avslå motionerna.

– Den här frågan hör hemma i riksdagen, i EU och i FN. Den är egentligen för stor för oss, säger hon, men betonar att ledningen är förpliktigad att följa beslutet.

Cirka fyrahundra medlemmar hade kommit till mötet, och beslutet klubbades med ett trettiotal rösters övervikt.

– Vi har några väldigt duktiga och pålästa medlemmar som brinner för sina frågor och som hade lyckats få med sina meningsfränder till mötet, förklarar Malmer.

Det finns ju många militära konflikter, många länder som kränker mänskliga rättigheter och många ockupationer?

– Jo, precis. Jag känner folk som är engagerade i frågan om Västsahara, och som därför inte köper varor från Marocko. Att lyfta just den här konflikten, när det finns så många, det känns lite orättvist, säger Malmer, som inte säger sig känna till några andra exempel på länder som är föremål för bojkottdiskussioner inom KF.

 

I dag deltog jag i en pressträff på Moderaternas högkvarter i Gamla stan, på inbjudan av partisekreterare Per Schlingmann och finansminister Anders Borg. Ämnet för dagen var den förvalskampanj som partiet nu drar igång och som, enligt planerna, ska löpa fram till den riktiga valkampanjen tar fart i slutet av sommaren.

Kampanjen tycks ännu inte ha nått nätet i någon större omfattning, men ett smakprov kan beskådas här. Igenkänningsfaktorn är hög. Dels påminner de tecknade människorna i materialet om något ur Wallace & Gromit, och dels är bildspråket så likt det vi vant oss vid från Socialdemokraterna att det nästan tangerar gränsen för politisk satir.

Men märkligast av allt: Jag gillar det!

Schlingmann och Borg turades om att förklara temat. Partisekreteraren redogjorde för kampanjens tyngdpunkter: sysselsättning, skatter, vård och vikten av en bra start i livet. Finansminister tog vid med utgångspunkt i det ekonomiska läget. Kriser brukar slå in kilar i samhället, förklarade han. Sverige, med sin unikt starka ekonomi, kan dock fundera över andra saker än krishantering.

Därefter ingav sig Borg på ett faktiskt mycket intressant resonemang om hur omfördelning via transfereringar undergräver sammanhållningen i ett samhälle. Verklig omfördelning kommer, enligt Borg, när vi utjämnar utgångsläget, exempelvis genom att erbjuda arbetarklassens barn en god kunskapsskola.

Det är en intressant tankebana, som går rakt emot traditionell vänsterfilosofi. Från det hållet heter det ju att samhället bäst hålls ihop när staten väver starka beroendetrådar mellan oss. Men en titt på den svenska debatten räcker för att problematisera den uppfattningen. Befordras sammanhållningen av att vi stirrar surt på varandras hus och bilar, alternativt misstänker alla och envar för att vilja komma åt det som är vårt?

Därefter tog pressträffen en intressant vändning, när Borg plötsligt satte in det tunga artilleriet mot Miljöpartiet. Jag och andra har tidigare pekat på hur allianspartierna flirtat vilt med de gröna, förmodligen i syfte att locka över dem i händelse av att Sverigedemokraterna blir vågmästare. Den strategin tycks ha överprövats på senare tid.

Nu vill Moderaterna i stället använda MP som murbräcka gentemot traditionellt röda glesbygdskommuner, där beroendet av billigt bränsle och basindustri utesluter de gröna som alternativ. "En liten åkare i egen firma kan få 300 000 kronor i skattepålägg av Miljöpartiet", dundrade Borg, och varnade för att en återhämtning som bara gynnar storstadens akademiker kommer leda till så kallad jobless growth och slå in just sådana kilar i samhället som han talade om inledningsvis.

På det hela taget är det en intressant kampanj. Moderaterna vänder på traditionellt socialdemokratiska begrepp som rättvisa och sammanhållning, och förenar en dos marknadsliberalism med lite trygg och inarbetad folkhemskonservatism.

Dessutom är det på tiden att någon utmanar Miljöpartiet. De gröna har surfat på räkmackor väldigt länge nu.

Den goda nyheten är som vanligt inbäddad i en dålig. Frukt skyddar inte mot cancer visar ny studie, i varje fall är sambandet mycket svagt. Däremot hittar forskarna ett samband som tyder på att hög alkoholkonsumtion skyddar mot cancer. (Uppdatering: Så kul var det förstås inte. Nu hittade jag länken till själva studien och där framgår att det som avses är att frukt har en märkbar cancerpreventiv effekt hos dem som dricker mycket alkohol, denna konsumtion är i sig associerad med vissa cancerformer. Proceed at risk.)

Och nya studier visar att ajabajaalarmisterna som ville minska folks köttkonsumtion har haft helt fel. Det finns inga klimatvinster på minskad köttkonsumtion och sifferunderlaget som FN använde sig av var undermåligt och visade fel (känns det igen?). Skäms nu Rajendra Pascauri som moraliserade för en hel värld. Dra in er missriktade kampanj Grön ungdom (fast kravet att köttsubventionerna ska bort är givetvis rätt). Svälj dina förhastade moralkakor Ann-Charlotte ”I framtiden kommer kanske biffätare att behandlas med samma avsky som rattfyllon” Marteus.

Haha. Att gnida in den här felaktiga moralismen är nästan lika läckert som att marinera köttet lagom till grillsäsongen. En vinare till det och helgen är räddad. Och hälsan.

Perikles må svara Hvergang, men det torde vara en hyfsat okontroversiell uppfattning att öl smakar olika bra vid olika tillfällen, och sällan så gott som en varm sommardag. I Sverige 2010 är en sådan sanning ett förbjudet påstående, som censureras med hot om vite. Konsumentombudsmannen slår i en dom mot Spendrups fast att:

Rubrikens avsikt kan på goda grunder förmodas vara att Spendrup vill förmedla budskapet att konsumtion av kall öl hör ihop med varma sommardagar

Något sådant får man alltså inte påstå i Sverige. Inte heller är det tillåtet att visa öl ihop med svalkande is. Sverige är fanatiskt.

Hon är ett fenomen i svensk politik och har seglat upp som en av Sveriges mest uppskattade politiker. Nu lockar Maria Wetterstrand storstadsliberaler som känner sig svikna av Alliansen. Men vad tror hon på egentligen? Vilka tänkare har influerat henne och vad är det för värderingar som driver henne? Neo har talat idéer, koalitioner och politik med Maria Wetterstrand.

Tema för detta nummer är brottsligheten, och hur den kan bekämpas. För det kan den. Vänsterns uppgivenhet är omotiverad, visar det sig när Neo följer med polisen till Stureplan. Vi har även talat med kriminologen David Weisburd, som har visat att polisen kan motverka våldtäkter, rån och misshandel bara genom att patrullera rätt platser. Den dramatiska brottsminskningen i New York ställer både högerns och vänsterns favoritförklaringar på ända, menar kriminologen Franklin Zimring. Dessutom har Neos chefredaktör Paulina Neuding talat med justitieminister Beatrice Ask om god kriminalpolitik, polisövergrepp och onödiga lagar.

Mer i Neo. Misslyckade välfärdsreformer, övervakning och växande statsskuld är arvet efter Tony Blair och Gordon Brown. Eamonn Butler gör bokslut över dem som en gång förnyade socialdemokratin. Michael Moynihan har varit i Libyen, den enda socialistiska diktaturen som aldrig blev chic, och talat med omvända terrorister. Och så har vi intervjuat Belle de Jour, världens mest lästa callgirl, om feminism och den svenska sexköpslagen.

Neo nr 2–2010 finns i butik från och med den 30 mars.

Läsgodis på nätet är:

Alla tycker om Maria – Neo intervjuar Maria Wetterstrand

Paulina Neuding – Det går att minska våldet

Johan Ingerö – Skönt med livstid

I Syriens statskontrollerade medier kan man nu ta del av "nyheten" att de israeliska hjälparbetarna på Haiti i själva verket är på plats för att plundra döda haitier på deras organ. Efter inslaget, i vilket bland annat framgår att judarna blivit väldigt skickliga på att döda kvinnor och barn och stjäla deras organ, diskuteras frågan av en imponerande expertpanel. Panelisterna är eniga om att judarnas agerande för tankarna till Shylock och att, som en av dem konstaterar, judarna inte har förändrats.

Som tung bevisföring i inslaget anförs Sveriges stolthet Donald Boström, vars skriverier i Aftonbladet om organsnattande judar gett honom rockstjärnestatus i antisemitiska kretsar.

Se inslaget här.

Earth hour är ett jippoprojekt som på ett pedagogiskt sätt klargör att ransoneringsvänsterns lösning på miljöproblem är mörker och försakelse, gärna som politiskt påbud från ovan. Folk uppmanas att råda bot på upplysningen genom att släcka lamporna. Detta ska ”sätta press på världens ledare”.

Det är också bland makthavare som engagemanget är i särklass störst. 64 procent av landets kommuner är anmälda till WWF:s hemsida. Det kan jämföras med 10 672 privatpersoner, eller lite över en promille av befolkningen. En bit från målet att mobilisera fem miljoner. Men de för syftet avlönade kommunala tjänstemännen kommer säkert att ha jättekul i mörkret.

Jag är fast besluten att vinna blev rubriken när Johnny Munkhammar skrev om vägen till sitt cancerbesked i Neo nr 1. Det känns skönt att bjuda på den artikeln en dag som denna, när Johnny meddelat time-in efter avslutad strålbehandling. Välkommen tillbaka.

I dag höll alliansens fyra partisekreterare en pressträff på Café Kofi i Stockholm. De församlade journalisterna undfägnades en ny hemsida, ny logga (är det bara jag som tycker att det står "alanen"?) och fyra politiska huvudområden inför valrörelsen.

Per Schlingmann (M) inledde med att utlova en valrörelse baserad på substans och konkret sakpolitik, något som enligt Schlingmann inte är Mona Sahlins starkaste gren. Han konstaterade även att allianskonceptet inte längre är nytt och att det därför är viktigt att inte tappa samhällskritiken och fortsätta prata framtid.

Anders Flanking (C) slog fast att oppositionspartierna ska avkrävas svar om sin konkreta politik och listade alliansens fyra huvudområden:

1. Jobben  – förstärkt arbetslinje och tyngdpunkt på jobbskatteavdraget som frihetsreform
2. Ekonomin – ordning och reda i statsfinanserna
3. Välfärden – kvalitet och valfrihet
4. Klimatet – internationellt samarbete mot vänsterns miljöprotektionism

Erik Ullenhag (FP) ägnade betydande energi åt Lars Ohly och det faktum att Socialdemokraterna för första gången släpper in Vänsterpartiet i utrikes- och säkerhetspolitiken. Han gav V skulden för socialdemokratins uteblivna förnyelse exempelvis i fråga om RUT-avdraget. Han tog även upp Flankings klimatpolitiska tråd och pekade på kärnkraften som en del i en hållbar klimatpolitik. Föga förvånande kommer frågan om tidigare betyg att återanvändas.   Lennart Sjögren (KD) uppehöll sig vid möjligheten att engagera sig för alliansen som koalition utan att ta ställning för något av partierna. Den nya hemsidan ska därför kunna knytas till Twitterflöden och Youtube-konton samt utrustas med en bloggportal.   Så vad ska vi säga om detta?   Den verkligt substantiella politiken lär väl få anstå till april, då vårbudgeten läggs fram. Valet av sakområden synes mig vara av blandad kvalitet. Ingen borgerlig regering kan avstå från att driva arbetsmarknaden, skatterna eller ekonomin. Men jag saknar helt klart köksbordsfrågorna. "Välfärden" är ju knappast en sakfråga och klimatfrågan... ja, det är väl inte något som får borgerligt lagda svenskar utanför tullarna att springa benen av sig.   En av SVT:s utsända väckte viss munterhet med sitt omdöme om den nya loggan – "det ser lite trångt ut i mitten" – vilket samtidigt satte fingret på alliansens tydligaste problem: avsaknaden av samhällsberättelser och framtidsvisioner. För låt oss vara uppriktiga; vad vi än må tycka om Vänsterpartiet så duger det inte som valfråga för en allians som styrt landet i fyra år. Visst kan och bör Vänsterpartiets åsikter angripas, men i övrigt får nog Ullenhag finna sig i att kalla kriget är över.   Per Schlingmann förklarade att den nya loggan ska tolkas som ett tecken på att alliansen är beständig, något som kommit för att stanna. När jag frågade om det även gällde vid en valförlust fick jag det inte alldeles oväntade svaret att "det finns inte i vår sinnevärld". Min sinnevärld var dock påtagligt full av detta när jag gick tillbaka till redaktionen. Vad händer egentligen med alliansen när regeringen förlorar? Även om den återväljs i höst kommer den ju inte sitta kvar för alltid.   Oavsett hur det går i valet talar det mesta för att alliansen i någon form är just beständig. Partierna förlorar medlemmar i ett rasande tempo och någon gång måste trenden vända eller de nuvarande partistrukturerna rämna. En allmänborgerlig valmaskin med huvudsaklig inriktning på kampanjarbete är en modell som kan överleva partiernas Ragnarök.   Så även om presskonferensen inte var särskilt spännande eller imponerande var den sannolikt ett smakprov på framtiden- En framtid där det, som sagt, lär bli rätt trångt i mitten. 

Göran Rosenberg har ett intellekt som är så stort, eller i alla fall så beskaffat, att det rymmer många motsägelsefulla tankar. Förra året gick han till storms mot krav på att vetenskapligt pröva antroposofernas mediciner. Det räcker med beprövad erfarenhet. Hette det då.

Idag  har dock Rosenberg skådat solida bevis. De statistiska sambanden i Richard Wilkinsons och Kate Picketts Jämlikhetsanden menar han ”smular sönder den sedan några årtionden hårt propagerade idén om att det är ökad ojämlikhet som är bättre för alla.”

Vi kan lämna därhän att få förespråkat ojämlikhet som något självändamål. Den gamle maoisten Rosenberg är inte dummare än att han förstår att det hans meningsmotståndare pläderat för är individuell frihet, men han bygger ändå en straw man av ”ojämlikhetsförespråkare” för att kunna ro i land sin egen tes. Vi kan bara notera att den av Rosenberg åberopade auktoriteten, Wilkinson & Pickett, medger att fria samhällen inte empiriskt behöver vara ojämlika i inkomstfördelning, det finns i själva verket inte något sådant samband.

Det lustiga är istället den skriande självmotsägelsen att en person som för bara några månader sedan förnekade att vetenskapen kunde bevisa mediciners betydelse för hälsan, nu är beredd att skriva ut politik på basis av vaga statistiska samband med hälsofaktorer. Framför allt handlar det om Rosenberg vill förneka sina medmänniskor friheter de idag har över sitt ekonomiska liv, fast utan att i detalj gå in på om han delar Wilkinson & Picketts vurm för tillväxtstopp, arbetarstyrda fabriker, och Kuba som ekonomiskt och ekologiskt ideal.

Särskilt komiskt blir det som Rosenberg bara slår fast att Sverige inte blivit ett bättre samhälle sedan 1975 då skillnaderna var som minst. Vi kan i alla fall konstatera att medellivslängden ökat sedan dess (cirka 7 år för män och fem år för kvinnor, SCB), och dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar minskat drastiskt (”Under de senaste tjugo åren har hjärtinfarktdödligheten i det närmaste halverats och strokedödligheten har minskat med en tredjedel, Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009). Det beror förmodligen inte på ojämlikheten (även om det finns ett vagt samband mellan ökad ojämlikhet och större hälsoförbättringar sedan 1980), men det beror definitivt inte på jämnare fördelning. Eller antroposofisk medicin.

Bättre exempel på att en viss publik kommer att svälja vad som helst som "vetenskapligt bevisat", bara deras "beprövade erfarenhet" råkar gilla slutsatsen, är svårare att hitta.

Lördagskul från Europaparlamentet, missa inte vändningen vid 6:15 när ungerska parlamentarikerna Edit Herczog träder in i handlingen. 

(Tipstack Hax, Johan)