I november 2010 inledde Makthavare.se artikelserien ”Kandidatkollen” om de namn som figurerade som tänkbara efterträdare till Mona Sahlin. Den gången presenterades en viss Håkan Juholt tämligen sent, eftersom hans namn knappt alls förekom i spekulationerna – vare sig i medierna eller bland aktiva socialdemokrater. Det har nu blivit dags att åter presentera en kandidat till det socialdemokratiska partiordförandeskapet: Stefan Löfven.
[UPPDATERAD] Stefan Löfven, född 1957 i Stockholm, är sedan den 1 januari 2006 förbundsordförande i IF Metall – och i den egenskapen ledamot (kongressvald suppleant) av socialdemokraternas verkställande utskott. Han är inte, och har heller aldrig varit, riksdagsledamot eller haft några andra partipolitiska uppdrag som folkvald. Han har heller ingen erfarenhet från regeringsarbete.
Löfven började 1979 som svetsare på Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. Sitt första fackliga uppdrag fick han 1981 då han valdes till kontaktombud på arbetsplatsen. Genom åren har han haft en rad fackliga uppdrag. 1995 började han som centralt anställd ombudsman på dåvarande Metallindustriarbetareförbundet och har bland annat arbetat med avtals- och internationella frågor. 2001 valdes Stefan Löfven till biträdande förbundsordförande, och på IF Metalls konstituerande kongress i november 2005 blev han förbundsordförande.
För närvarande tycks han vara den hetaste kandidaten att av partistyrelsen utses till ordförande för socialdemokraterna efter Håkan Juholt. Stefan Löfvens mamma, boende i ångermanländska Undrom, har bekräftat för allehanda.se att hennes son är klar som ny partiledare.
Löfven förekom perifert i spekulationerna om efterträdare till Mona Sahlin, men så sent som i måndags (den 23 januari) sa han till Svenska Dagbladet att han inte var intresserad att ta över efter Juholt och att han inte kandiderade till någon partiledarpost. Han har även förekommit i spekulationerna om att ta över som LO-ordförande.
Tillsammans med Ylva Johansson ledde Löfven (under Mona Sahlins partiledarskap) socialdemokraternas rådslagsgrupp om välfärd. Enligt vissa rykten deltog han inte särskilt aktivt i detta arbete, utöver att medverka vid pressträffar tillsammans med Johansson när resultatet presenterades. Andra källor ger dock en annan bild.
Under folkomröstningskampanjen om euron/EMU var Löfven ordförande för Fackliga röster för Europa – en tvärfacklig förening som bildades inför EU-valet 1994 under namnet Löntagare för Europa. Han argumenterade för ett ja i folkomröstningen då det skulle ge Sverige ”tillträde fullt ut till vår viktigaste marknad på samma villkor som våra konkurrenter”. Han betonade också att deltagande innebar ett politiskt inflytande ”och att vi tar ansvar för byggandet av ett fredligt Europa”.
Efter den av Tommy Waidelich aviserade omsvängningen i EMU-frågan är det oklart om Löfvens tidigare linje fortfarande gäller, eller om han som ny s-ordförande tänkt ta strid för att säga ja till europakten – och i likhet med Göran Perssons resonemang vara ”trygg i förvissningen om att Sverige kommer att gå med” fullt ut i EMU.
Löfven har motsatt sig LO:s kvinnopott, då den enligt IF Metall skulle innebära att ungefär tre gånger så många som de anställda i industrin få högre påslag – vilket inte skulle fungera om industrin ska ha en lönenormerande roll, enligt Löfven. Därmed kom han på kollisionskurs med fackförbundet Kommunal.
Löfven har också varit aktiv i energidebatten, där han och IF Metall inte har velat avveckla kärnkraften i ”förtid” då det skulle innebära ökade kostnader för industrin och riskera leda till färre jobb. ”Vi ska inte lägga ner mera kärnkraft. Och vi ska inte utesluta nya investeringar”, har han sagt en TT-intervju. Han har även förespråkat en blocköverskridande uppgörelse om energipolitiken.
En hjärtefråga för Löfven är jobben. I en intervju i SVT i samband med den senaste partikongressen menade han att den nya s-ledningen måste ta tillbaka ledartröjan i jobbfrågan. ”Det var den vi förlorade på och vi måste tillbaks till att det är vi som har de starkaste förslagen för att få tillbaks folk i arbete. Det är den strategin vi ska utveckla med att se både tillgången på arbetskraft men också – det som den nuvarande regeringen total har glömt bort – efterfrågesidan”, sa han då.
Han betonade också företagens och företagandets villkor i detta: ”Hur får vi företag att efterfråga arbetskraft i större utsträckning? Det har att göra med kapitalförsörjning, innovation. Vi tror på att industri och tjänstesektor kan samverka och vi har stora fördelar i Sverige som vi kan dra nytta av och se till att skaffa fler jobb”, uppgav Löfven i SVT-intervjun och pekade på att tillgången på forskning, riskkapital och utbildad arbetskraft är viktiga nycklar till framgång.
Enligt uppgifter i Resumé var Stefan Löfven central när JKL drev en kampanj under 2009 och 2010 för att försvarets order på pansarterrängbilar skulle hamna hos BAE Systems Hägglund – Löfvens gamla arbetsplats i Örnsköldsvik. Löfven ska själv ha kontaktat kristdemokraternas riksdagsledamot Mikael Oscarsson, som tillsammans med EU-parlamentariker Alf Svensson i en debattartikel i Dagens Industri kritiserat FMV:s upphandling. Det ledde bland annat till att Löfven kom att leda ett uppmärksammat seminarium i riksdagen den 1 oktober 2009 om försvarsindustrin, tillsammans med Alf Svensson och Göran Persson – som då var JKL-konsult. Tillsammans med KTH-professorn Gunnar Eliasson skrev de tre en tid därefter på DN Debatt att regeringen borde tänka om och i stället gynna svensk försvarsindustri.
Stefan Löfven kan bli den första s-ledare som hämtas från LO-leden. Löfven sägs åtnjuta förtroende bland socialdemokratins olika falanger och distrikt, och är inte heller tydligt förknippad med de interna strider som utkämpats inom partiet under Håkan Juholts ledarskap. Han beskrivs som en pragmatisk ledare som moderniserat IF Metall.
