Jag blev intervjuad i P4 Gotland om Liberalernas partilednings beslut om att slopa gränsdragningen gentemot Sverigedemokraterna.
Länk *här*, inspelning nedan.
Lite kul med ett förtydligande om min åsikt om SD:
Skitiga eller rena händer?
Påverka från insidan och smutsa ner sig, eller stå vid sidan med rena händer? I yrkeslivet är svaret självklart, den som anstränger sig belönas. I politiken är det inte lika självklart.
I Sverige har vi tre liberalt inspirerade partier: L, C och MP. Vi tre har att ta ställning till de två partier som kan förkortas s-demokraterna och som tävlar om att vara mest främlingsfientliga. S har sagt att de i den matchen siktar på 0-0.
Av oss tre, har två (L och MP) valt att försöka påverka inifrån. C försöker påverka utifrån. Vi på ‘insidan’ har en genuint otacksam uppgift. Hur det än går kommer de utanför alltid hävda att vi har gjort för lite, och har smuts på våra händer. Frågan är om vinsterna är värda priset?
MP samarbetade med S och vann framgång inom klimatpolitiken när de efter Fukushima fick igenom säkerhetskrav som gjorde gammalmodiga reaktorer olönsamma. Men de fick betala dyrt när S inledde paradigmskiftet mot ‘stram’ migrationspolitik. Många minns nog den gråtande vice statsministern.
Centerpartiet vinner opinionsframgångar, men får inte igenom någon politik alls.
Liberalerna har vunnit stora framgångar inom skolpolitiken, men pressas hårt av regeringens migrationspolitik.
Funkar det då att vara ett liberalt ankare i ett avogt sällskap? Jag vill påstå det. När partiledaren för SD i frustration rusar ut från en överläggning och inför pressen säger sådant som normalt ska stanna inom kretsen, då ser jag en liberal seger. När fossilkramare går med på långtgående klimatkrav och slutar prata om stålskogar, då ser jag liberala segrar.
Men det mesta sker i de slutna rummen. Alla de förslag som vi internt vet stoppades – de liberala segrarna ser ju bara vi. Ska man peka på framgångar blir det ju närmast kremlologi. ‘Titta, han är arg, det ska tolkas som…’.
Men vad är alternativet för en kämpande liberal? De två s-demokratiska partierna når just nu 55% i mätningarna. Med tanke på 0-0-matchen är det förfärande.
Sitter man med vid något av deras bord så får man inflytande men blir skitig. Vill man förbli ren så får man avstå från inflytande.
Liberalerna har sagt att inget av de två s-demokratiska partierna bör ingå i en regering. Jag tycker det är bra, och hoppas att fler ska hålla med om det.
Och som svar på centerpartiets fråga: Ja, naturligtvis motarbetar vi tonårsutvisningarna. Det som syns är uttalanden från partiledaren. Men det som sker i regeringens sammanträdesrum syns inte. Därför vinner de, som valt bort inflytande, publikens ovationer.
Likafullt fortsätter vi kämpa. 0-0 är en förlust för Sverige.
Vänge fortfarande ett föredöme
Skolpolitik är alltid aktuellt. Lika aktuellt är att Vänge skola som vanligt pekas ut som nedläggningskandidat. Denna gång är det demografin som anges som orsak av socialdemokrater och moderater. Argumentationen prövades vid ett dialogmöte i Vänge häromveckan – den imponerade inte på någon.
Liberalerna Gotland har en helt motsatt uppfattning, vi vill se fler ’Vänge-skolor’. Och för att undvika påhopp om bygdepopulism: Detta är baserat på vad forskning och profession säger om hur skolor bör fungera under de tidiga åren. Läs gärna tidningen Vi Lärare, sök efter synonymer till läsförståelse eller ’tidiga insatser’.
I Vänge arbetar förskola och lågstadium mycket nära varandra med läsförstärkande arbete, ibland har man till och med grupper med elever från både lågstadium och förskola. De föräldrar som har sina barn där är att gratulera.
Jag blir förstås glad av att det vi i Liberalerna Gotland länge förespråkat, redan tillämpas framgångsrikt i Vänge – så långt det går med nuvarande organisation. Det vi redan sedan den stora skoldiskussionen har framfört är att förskola och lågstadium måste komma närmare. Vänge är en liten skola, men om två lärare där (en förskolelärare och en lågstadielärare) vill gå ’tjänstevägen’ till varandra ska minst sex(!) chefsnivåer passeras. Det är orimligt, vi förslår att de ska ha en och samma rektor. Alla lärare som arbetar med barn som ännu inte kan läsa bör tillhöra samma avdelning. Praktiskt innebär det att lågstadiet bör tillhöra det som idag heter förskoleavdelningen.
För barnen under tio år gäller att de ska leka och utveckla sina färdigheter – språk, läsa, skriva, motorik, sociala förmågor, fokus, logiskt tänkande, räkna, identitetsutveckling och mer därtill. Över tio års ålder gäller ett livslångt lärande i olika ämnen.
Hur barnen lyckas med skolarbetet beror till stor del på hur väl förberedda och mogna de är när de ställs inför nya utmaningar. Det finns en ömsesidig påverkan mellan psykisk hälsa och skolprestation. Om man inte är rustad för en viss uppgift så riskerar man att misslyckas. Med vårt förslag så blir det lättare för barn som behöver lite extra tid, att få mer tid att växa. Att byta grupp och gå ett extra år blir mindre dramatiskt om alla kompisar och lärare finns kvar. Att tidigt få egna verktyg för att hantera ett ’nej’ kanske gör att några slipper en NPF-diganos.
Det är därför vi vill se ett myller av ’Vänge-skolor’, under en och samma skolchef. För den kommunala skolan på Gotland är detta nytt, men det finns redan skolor här som arbetar på detta sätt.
Det är inte bara bra för barnen, det är också god ekonomi att arbeta på detta sätt. Skolorganisationen blir mer robust både vad avser kompetens och ekonomi när man inser att småskolor inte är en belastning utan en nyttig resurs. Vänge är alltjämt ett föredöme.
Samtal i P4 Gotland om medlemssiffror och politiskt engagemang
Samtal /intervju i P4 Gotland på morgonen den 13 oktober 2025 om medlemssiffror och politiskt engagemang
Samtal i P4 Gotland om att utreda kärnkraft
Jag och Miljöpartiets Tomas Rådkvist blev intervjuade och hade en kort debatt i P4 Gotland om regeringens besked om att ‘förbudet mot anläggningar för kärnteknisk verksamhet’ inom vissa områden tas bort. Ett av dessa områden är delar av Gotland.
Hela inslaget som det sändes 7 oktober 2025 ca kl 15.15
Ett sammandrag som sändes i olika nyhetsuppdateringar samma dag
Skolans verkliga problem är inte demografin
Nu drar informationskampanjen kring skolans demografiska förutsättningar igång. Det är Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) som arrangerar, och förvaltningen deltar förstås. Det vore rimligt att tro att också samtliga partier skulle vara inbjudna, eller åtminstone samtliga partier i BUN – men nej. Liberalerna Gotland är inte välkomna att tillsammans med de övriga partierna informera och diskutera den framtida skolan. Inte heller Kristdemokraterna hälsas välkomna till panelen.
För oss i Liberalerna är detta inte förvånande. På ett möte (den 16 april) uttalade moderaternas gruppledare att ’varför ska ni delta på infomötena, ni är ju ensamma om er åsikt’. Det stämmer. Bland partierna i nämnden är vi ensamma om att hävda kvalitetslinjen. Vi är ensamma om att tycka att det är katastrof för eleverna att endast hälften i årskurs fem kan läsa ordentligt. 
Och vi är ensamt parti om att hävda att dessa kvalitetsproblem är skolans stora problem – inte att elevantalet minskar med några enstaka procent. Den som vill kolla källor kan på webben läsa nämndens protokoll från våren.
Förändringarna är verkliga. Det föds färre barn, och då behövs det färre platser i alla skolformer. Men det är inte samma sak som att skolan går mot en ekonomisk kris. Det föds färre barn, men det ger inte färre skattebetalare förrän om tjugo år. Balansen mellan barn och gamla förändras, det blir procentuellt fler äldre. Men antalet äldre ökar inte bara för att det föds färre barn.
Det kommer att bli färre barn i skolan. Men det måste inte bli mindre pengar till skolan – det skulle kunna bli mer pengar per barn om budgeten behålls på samma nivå. Det som händer ger Gotland en chans att få tillbaka en skola som lär barnen att läsa bra. Och en väldigt positiv bieffekt av att satsa på kvalitet är att det skulle stärka landsbygdens små skolor.
…men det ville inte socialdemokrater och moderater att föräldrarna skulle få höra.
Publicerat på Gotlands Tidningars insändarsida 18 september 2025 och på webbsidan 10 september 2025 och i Gotlands Allehanda den 23 september.
Skolstart – men måste det vara så här?
Skolstart, och föräldrar frågar: Ska det behöva vara så här? Nej, svarar vi i Liberalerna Gotland, det ’måste’ det inte. Men bland partierna är vi ensamma om den uppfattningen.
En frågeställare pekar på strukturfel när ett av alla barn inte får följa med gruppen vid övergången mellan förskola och lågstadium. Andra frågor från föräldrar i Vänge, Sanda, och Eskelhem är reaktioner på tal och beslut om nedläggningar. Frågan ’varför’ ställs till skolstyret – socialdemokrater och moderater.
Deras svar är att det ’måste’ vara så på grund av … någonting utanför deras kontroll. Syftet tycks vara att under den kommande valrörelsen låtsas att alla problem är lösta, och i den mån de inte är det hänvisa till – alternativt skylla på – regeringen.
(Vi i Liberalerna hänvisar förstås också till våra skol- och utbildningsministrar. Den generella läskrisen i skolan gör att lärarutbildningen nu måste förändras och läroplanerna får tydligare läsfokus. Det är bra. Men åtgärderna slår igenom först om många år. Vi kommunpolitiker är (tyvärr) huvudansvariga för skolan, och då både kan och måste vi rodda de problem som finns här och nu.)
Under hösten kommer förvaltning och politiker informera om de väntade demografiska förändringarna: Det föds färre barn, och då behövs det färre platser i alla skolformer. Först påverkas de tidiga förskoleåldrarna, men det kommer att påverka alla skolformer – ända upp till universiteten. Alltså: Vi kommunpolitiker måste agera.
De övriga partierna får förklara sina lösningar, men i korthet menar de att skolan måste svälta sig ur demografikrisen. Men nej – det ’måste’ inte vara så.
Vi i Liberalerna Gotland menar att svält inte på något sätt hjälper. Framförallt hjälper det inte skolan mot den gotländska läskrisen: Endast hälften av barnen i årskurs fem kan läsa ordentligt. Detta är förödande, både för individen och för hela samhället.
Vi har sedan fem år tillbaka ett helt och stort program för detta, med fokus på kvalitet som också ger bättre ekonomi. Den första och viktigaste åtgärden är att förskola och lågstadium ska ha en och samma rektor, och varje rektor ska bara ha en skola. De trösklar som idag finns mellan förskola och lågstadium måste bort. Den kunskap om barnet som förskolelärarna har får inte vaskas bort i ett kort överlämningsmöte. Det behövs kontinuerliga kollegiemöten för att lyfta läsutvecklingen. Tidiga insatser är bra, försenade är dyra.
Men åter till föräldrarnas frågor: Med en (1) rektor per skola ges också andra fördelar. En helhetssyn på just den skolan kommer in i organisationen. Barngruppen blir förstås sammanhållen upp till tioårsåldern, och det dämpar de demografiska effekterna. God kvalitet ger bra ekonomi och stärker små skolor.
Frågorna får ett konkret svar. Det ’måste’ inte vara som idag, det finns ett bättre alternativ.
Gott om gratis grundvatten?
I december sade Tekniska nämnden att ”Region Gotland har tillgång till flera källor av råvatten som är ’gratis’”. Mer råvatten behövdes verkligen inte.
Nu har vi vattenransonering.
Uttalandet var ett svar på en motion från oss i Liberalerna Gotland. Vi föreslog att de som ägde vattenmagasin skulle ges möjlighet att leverera råvatten till Region Gotlands vattenverk. Det kan till exempel vara de som råkar äga ett nedlagt kalkbrott, eller bönder med vattendammar, eller Heidelberg Materials.
Av svaret förstår man att någon har blivit upprörd, det är ingen hejd på hur dåligt detta skulle vara för gotlänningarnas vatten. Vi får veta att ”Det är oerhört komplicerat, eller omöjligt, att dimensionera ett vattenverk med flera olika råvattenkällor med olika kemiska sammansättningar och mikrobiologiska innehåll”. Märkligt – vid Färjeleden i Visby står ett vattenverk för att blanda vatten från flera olika källor, då har man nog redan löst det omöjliga rent tekniskt.
Heidelberg Materials har fått ett avtal – som för övrigt var punkten efter vår motion på nämndens dagordning – där de ”åtar sig att leverera råvatten av en sådan kvalitet att det bara kräver sådan behandling som idag finns i Othem vattenverk”. Där har man tydligen också löst det omöjliga, men nu med avtal. Just ett sådant avtal som vi ville att man skulle utveckla för fler med vattenmagasin.
Men mer råvatten behövdes verkligen inte.
Det är som en insändare skrev i veckan ”att Gotland år efter år tvingas införa restriktioner och nödlösningar beror inte på klimatet i sig – utan på bristande politiskt ledarskap”. Precis. Att bli upprörd över tanken på att låta fler vara med och hjälpa till med lösningar säger rätt mycket.
Samtidigt förvånas jag över hur kortsiktigt socialdemokraterna och moderaterna agerar: I år började man prata om vattenbrist redan i januari, ändå avslog de motionen i mars. Det bristande ledarskapet och kortsiktigheten gäller inte bara framåt, bakåt är minnet också besvärande kort. Vi föreslog inför valet att Gotland ska börja cirkulera grundvattnet. Att varje år spola ut 3 miljarder liter vatten i havet är slöseri. Vårt förslag var att rena det tillräckligt bra för att kunna återföra det till naturen.
Motionen avslogs 2023 – förstås, men det måste berott på bristande vilja hos det politiska ledarskapet. Förvaltningen skrev nämligen att ”i en nära framtid bör det enklaste och billigaste vara att återanvända spillvattnet. Att rena spillvatten till tekniskt vatten för bevattning m.m. är i dagsläget fullt möjligt [—] Att rena spillvattnet ytterligare till dricksvatten är i dagsläget tekniskt möjligt”.
Fullt möjligt ena året att cirkulera avloppsvattnet. Andra året är det omöjligt att använda privata vattenmagasin. Kortsiktigt politiskt ledarskap, eller framsynthet – vad önskas? Snart är det val.
Intervju i P4 Gotland om Johan Pehrsons avgång
Johan Pehrson aviserade sin avgång idag, och P4 Gotland ville ha en kommentar.
Modiga beslut, någon?
I diskussionen kring beslutet från socialdemokraterna och moderaterna att slita förskolan från Eskelhem så beröms de för att fatta ’modiga och svåra beslut’. Jo, tjena!
Någon kanske minns att vi förra våren diskuterade situationen för norra Gotlands högstadier. Det finns två ’halva’ högstadier i Slite och Fårösund, och det är inte hållbart. Eleverna får sämre kvalitet i undervisningen när rektor måste trolla med knäna för att uppfylla lagkrav på undervisningen. En måste bort, och då krävs det förmåga att fatta ’modiga och svåra beslut’.
Socialdemokrater och moderater fattade samma typ av beslut som vid den stora skolutredningen. Det vill säga: Inget beslut alls. Kvalitet i undervisningen spelar minimal roll, viktigare tycks vara antalet väljare som kan stötas bort.
Samma princip kan skönjas i beslutet om Eskelhem. Det är en omvittnat välfungerande verksamhet där förskola och lågstadium samverkar och ger god kvalitet, men där väljarunderlaget uppenbarligen är litet. Då vågar man fatta ’modiga och svåra beslut’.
Livet är lättare för oss i Liberalerna Gotland, eftersom vi avstår från att hymla: Vi säger ’Barnen är viktigare än bygden’ och tittar på skolans förmåga att leverera kvalitet. Det ger att vi inte behöver byta åsikt vartannat år när ’nya fakta kommer på bordet’. Kvalitet står sig som en bra och stabil grund för beslut.
Kvalitetsfokus gör att vi vill skyffla resurserna nedåt i åldrarna. Vi säger: det ska vara en och samma rektor för förskola och lågstadium, och bara dessa. Då blir den lokala ledningen helt fokuserad på de utvecklande tidiga åren, och det är ju uppenbart nödvändigt när bara hälften av femteklassarna kan läsa ordentligt. I detta har vi också stöd från Utbildningsdepartementet. I arbetet med de nya läroplanerna har de samma resonemang som vi, om de tidiga årens stora betydelse.
Kvalitetsfokus pekar också på att klasserna i mellanstadiet måste vara av en viss minsta storlek. Till skillnad från lågstadiet, där en klasslärare klarar nästan alla ämnen, så behöver mellanstadiet flera olika lärare, och specialsalar, för att ge eleverna rätt nivå på undervisningen. Mellanstadiet liknar högstadiet, mer än lågstadiet. Vi säger: Alltför små mellanstadieklasser ska flyttas till de större skolorna.
Kvalitetsfokus gäller också för Norra Gotland. Vi säger: Det ska vara ett (1) högstadium, och att om det ligger i Fårösund har det bäst långsiktiga förutsättningar. Dels är det geografin, men också att Fårösund lyckats behålla behöriga lärare bättre. Dessutom finns det ett litet litterärt kluster kring Fårö-sundet, som skolan redan har dragit nytta av.
Besluten blir lättare när man har barnen och kvaliteten i fokus. Det råkar vara så att det också ger bättre ekonomi, och landsbygdsskolorna en bättre chans. Det är bra för barnen, och förstås även för bygden.
Falsk matematik hjälper inte barnen
Det går inte att bedriva en seriös skolverksamhet om det fattas barn. Men om man bara räknar hälften av barnen blir det falsk matematik. Det är vad som hänt i Eskelhem, och håller på att hända i Vänge: Förskolan ska slitas bort från skolorten.
Om det bara vore ekonomin som var den gotländska skolans problem, så är lösningen enkel: Lägg ner alla enheter i orter med mindre än tusen invånare. Det blir i princip bara dagens högstadieorter plus Visbys när-orter. De ’ansvarsfulla’ politikerna lär lägga huvudet på sned, och beklaga.
Men det är inte ekonomi eller minskande barnkullar som är det stora problemet.
Det största problemet är att skolan inte lyckas med huvuduppdraget – att utbilda barn och ungdomar. Regionens egna siffror visar att nära hälften av barnen i årskurs fem inte kan läsa ordentligt. Kan man inte läsa ordentligt så kan man inte heller lära sig ordentligt. Det är farligt – folkhälsomyndigheten pekar på att svaga skolprestationer är en risk för psykisk ohälsa. Några kanske minns att till förra höstens intagning till gymnasieskolan var det ett tråkigt rekord i icke behöriga. Den årskullen hade också ett tråkigt rekord i antalet med dålig läsförståelse i femman.
Det som långsiktigt behövs är ett ordentligt fokus på tidiga insatser, alltså fokus på förskola och lågstadium. Det har varit vår politik ända sen förra skolutredningen, och den gäller fortfarande.
Om det bara ska vara den kommunala ekonomin som räknas, så visar utredningar från Sveriges Kommuner och Regioner att det är lönsamt med tidiga, samlade och kontinuerliga insatser. Kommunen minskar sina kostnader genom att satsa på förskola och lågstadium. Den kvartalsekonomi som den nuvarande majoriteten driver är förödande. (Sista kvartalet 2024 skulle skolan ’effektivisera’, första kvartalet 2025 har man kommit på att det inte håller.)
Men det är inte bara ekonomin som räknas. Elever är inte bara ’underlag’, de bär den största bördan när skolan inte klarar huvuduppdraget. De flesta klarar trots allt grundskolan utan att bli underkända, men alltför många ges inte förutsättningen för att bli den de kunde ha blivit. Ett knäckt självförtroende från skolan kan skada livslångt.
Det är därför vi vill se ett fokus på förskola och lågstadium. Under barnets första tio år utvecklas färdigheter för livet. Språklekar i förskolan gör nytta för barnen i högstadiet när de väljer gymnasium. Här har landsbygdens skolor fantastiska förutsättningar för att ge en bra start.
Fokus på de tidiga åren måste bli tydligt, och kräver ett närvarande ledarskap. En och samma rektor för hela skolgården är en lågt hängande frukt. Då blir det också gemensamma möten med alla lärare – inklusive lärarna i förskolan. Där startar den tidiga fokuseringen på hela skolan
Falsk matematik hjälper ingen. Alla barn på skolgården ska räknas.
Julen – en favorit i ständig repris.
Visst, det kan vara frustrerande jobbigt med jul. Som att stå i en evighetslång kö, bara för att få köpa det där omistliga som glömdes.
Men ändå, jag tycker att det finns något upplyftande i tron på att vi fortfarande beter oss glatt lyckligt på samma sätt som när bronsålderns nybyggare ristade sina solhjul på berget. Samt att vi fortfarande kallar festen för jul – precis som de eventuellt gjorde. Någon har kommit fram till att de nog sade “Yehwla”.
Orden ‘hjul’ och ‘jul’ kanske inte hänger ihop, det finns en en skojig teori om att ordet ‘jul’ (yule) kommer från tiden före indo-européerna och är äldre än ordet ‘hjul’. Det skulle i så fall vara besläktat med ‘jubla’. Stolleprov? Den här gången väljer jag att gilla det.
Det känns ganska lätt att tänka sig in i gamla tiders umbäranden så här års. Mörkt – riktigt mörkt utan snö, kallt, inga frukter eller bär att plocka. Rå-kallt och blött. Tjälen, eller framförallt isen på sjöarna, har ännu inte kommit på allvar, så det går inte att ta sig någonstans. Tillvaron kändes säkert lika dyster för dem som för oss.
Vad göra? Jo, skaka fram någon präst/stjärntydare som förkunnar att ”Nu vänder det”, och ordna med fest! Samla släkt och vänner. Bjud in nya bekanta – det är många festdagar. Häng upp en mistel och våga starta pusskalas (men fråga först).
De kristna hade inget emot detta festande, tvärtom. De placerade ju Jesus födelsedagsfest till julen. Glöm för övrigt bort allt som sagts om Luther och asketism. En katolsk präst som gängar sig med en nunna och får sex barn vet hur man förlustar sig, tro inte annat. Det var maktens män på 1600-talet som ville göra Sverige tråkigt.
Dessutom är ju julen en sanslöst lång fest – sex veckor. Generationers klokskap har sett till att regissera den så att partystämningen verkligen toppar på ‘dan’. Officiellt börjar julfesten med första advent, även om det nog händer att man tjuvsmakar på glöggen lite tidigare. Mitt under förfesten så kommer Lucia svepande. Egentligen så vill vi ju alla ha glitter i håret – eller hur? Den första dokumenterade lucian med ljus i håret var för övrigt en man. (Sic!)
Sedan blir det tolv dagar av klimax: julafton, juldag, annandag, nyårsafton, nyårsdag, trettondagsafton, trettondag… försök inte att påstå att mellandagarna är produktiva arbetsdagar för andra än handlarna. Efterfesten blir naturligen lite loj, men ända fram till tjugondag Knut så är det officiellt jul, och alltså helt OK att gå och snatta gris- eller gräskorv ur kylskåpet.
Jul har vi firat i norden i två- tre- kanske fyratusen år, långt före alla nutida nationer, påvar, profeter och politiska partier. Bara det är skäl nog för att gilla julen.
Jag önskar alla(!) en God Jul!