Prins John styr

Årets upplaga av utredning kring utjämningssystemet är i ett specifikt avséende bra: Den redovisar en hel del faktaunderlag.

Den bild jag har fått av utjämningssystemet, genom att läsa den senaste utredningen, är att den oreda som imperieglada (s)-politiker skapat, nu ska betalas med solidariteten som argument.

Utjämningssystemet tycks vara konstruerat för att möta kommunernas behov, därefter har man applicerat tekniken och tankesättet på landstingen. De fakta som utredningen redovisar, stärker min kritik mot systemet.

Imperiebyggande kommunpolitiker kostar..

Kommunernas största problem tycks vara svårigheterna att anpassa verksamheten efter efterfrågan. När efterfrågan minskar så står man med en för stor kostym. I huvudsak tycks man ha byggt för stora hus!

Detta är politik. Som bilaga 7 till långtidsutredningen visar, så innebär ett ökat nyttjande av entreprenörer, i stället för att driva verksamheter i egen regi, att flexibiliteten ökar. Inte därför att det blir lättare att avveckla en leverantör i stället för att sparka egen personal, utan därför att entreprenören har ett eget incitament att utveckla och bredda sin bas. Därigenom blir en minskning av det offentliga uppdraget inte samma katastrof som idag.

Alltså: Om man istället för att satsa på centraliserade förvaltningar i stora egna hus, satsar på mångfald och upphandlade tjänster, så blir den offentliga kostymen lättare att anpassa.

Systemet helt överflödigt för landstingen

Vad gäller landstingen så tycks systemet bara ha överförts från kommunsidan till landstingen, utan någon djupare analys. Undantaget Stockholms län har landstingen i stort samma skattekraft. Som diagrammet på sid 70 i bilaga 6 tydligt visar så har sjukvårdskostnaderna landstingen emellan ingen direkt koppling till in- eller utflyttning. Det förefaller mer vara skicklighet i ledningen som avgör.

Stockholms högre intäkter bör kunna accepteras av omlandet, med tanke på de särskilda “storstadsrelaterade vårdfallen”. I utredningen står ” Undantaget är dock Stockholms läns landsting som enligt modellen beräknas ha kostnader under snittet medan de faktiska kostnaderna överstiger den genomsnittliga kostnaden. Träffsäkerheten ökar när hänsyn även tas till den vårdtunga gruppen HIV…” Utredningen bekräftar alltså att de “storstadsrelaterade vårdfallen” inte hanteras korrekt.

Det som den statliga utredningen visat i sitt faktaunderlag, är att vi inte behöver ett utjämningssystem mellan landsting, och att det kommunala behovet är politiskt betingat. Därför bör systemen avvecklas.

_____________________________________
Gemensamt finansierad utjämning i kommunsektorn (SOU 2003:88)
Länk till utredningen