Stäng inte ut entreprenörerna från sjukvården

(Artikel publicerad i tidningen Landstingsvärlden.)

Ett genomgående problem i landstingens budgetproblem är att man inte skapat en ekonomiskt flexibelt organisation. Behovet av att förändra utbudet i upp och nedgång kan endast lösas med stor politisk vånda; varje neddragning betraktas som en katastrof, varje expansion landar i tunga investeringar.

Detta är resultatet av en medveten politisk strategi, i första hand företrädd av socialdemokraterna men med försvarare i alla politiska läger. Det finns några nyckelfraser som styrt uppbyggnaden av sjukvårdsorganisationen:

  • Man har hävdat att. Offentligt ägande är viktigt. (Vinstintresse är fult.)
  • Man har krävt: Politisk insyn i verksamheterna
  • Man har sagt: Gräddfiler ska motarbetas.

Nu har Socialdemokraterna, med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet enats om att stifta en lag som ytterligare snävar in möjligheterna att nyttja entreprenörer inom sjukvården.

Det är illa. En viktig beståndsdel i arbetet med att långsiktigt lösa landstingens ekonomiska svårigheter är att markant öka inslaget av entreprenörer i verksamheterna.

Vinstdrivande företag är bra för alla

Den historiskt mest tillväxtbefrämjande åtgärden som Sverige har genomfört, var när rätten att fritt bilda företag infördes kring mitten av 1800-talet. Aktiebolagsformen kom i samband med detta, och är en av grundvalarna för vårt välstånd. [Faktiskt betydligt viktigare än skog och malm.] Det gav möjligheten att skapa vinstdrivande företag, inte bara skapa förmögna privatpersoner – vilket var fallet under 1700-talet.

Nu vill (s) att sjukhusen ska besparas detta. Den företagsform – vanliga privatägda aktiebolag – som skapar välstånd, befrämjar teknisk utveckling och ökad produktivitet ska inte tillåtas inom sjukvården. Det är naturligtvis helt uppåt väggarna. Varför ska inte sjukvården få det bästa?

Politiker ska ställa krav och följa upp resultat, men inte pilla i verksamheten

Det är förvisso en fördel för den som vill styra en verksamhet att driva verksamheten i egen regi. Som ägare kan man omedelbart gå in och påverka – på gott och ont.

Men verksamheten i sig mår inte bra om ägaren har intressen inom många olika områden – och det har politikerna. Hela samhällsutvecklingen visar att specialisering är bättre, än att alla försöker göra allt. (Vi har bättre levnadsstandard i dag, när vi är specialiserade inom olika gebit, än förr på självhushållets tid.)

Politikerna ska definiera det samhällsuppdrag som ska utföras, fastsälla nyckeltal för att kunna följa verksamheten – och därefter låta entreprenörer utföra uppdragen.

Tillåt sjukvårdsentreprenörer att ha “externa inkomstkällor”.

Ett ökat nyttjande av entreprenörer, i stället för att driva verksamheter i egen regi, innebär att flexibiliteten ökar. Inte därför att det blir lättare att avveckla en leverantör i stället för att sparka egen personal, utan därför att entreprenören har ett eget incitament att utveckla och bredda sin bas. Därigenom blir en minskning av det offentliga uppdraget inte samma katastrof som idag.

Att, som nu sker, lansera förslag som hämmar skaparkraften inom vården, är bland det sämsta som en politiker kan göra. Vi – alla vi som riskerar att bli sjuka – behöver alla goda krafter för att utveckla vården, och klara ekonomin.
___________________________________________________

Oväntat stöd: Åsa Moberg håller med. (SvD Brännpunkt 21 jan 2005.)