Bygg inte ett (1) nytt universitetssjukhus i Stockholm. Skapa flera!

[Bakgrund: Karolinska Sjukhuset i Solna (KS) måste antingen renoveras eller få helt nya lokaler. I samband med att behovet för KS har utretts, så har man också funderat över hela sjukvårdens struktur i Stockholm. Arbetet har bedrivits under namnet 3S (3 S – utredningen om ny hälso- och sjukvårdsstruktur för Stockholms läns landsting). Källa: www.sll.se/3s]

Om man vill öka effektiviteten inom de offentligt finansierade verskamheterna så bör dessa arrenderas ut till oberoende entreprenörer. Det finns dock ingen entreprenör som är villig att driva något av de nuvarande universitetssjukhusen, verksamheterna är helt enkelt för stora och för komplexa.

Om vi som liberala och borgerliga politiker menar allvar med att öka inslaget av entreprenörer måste vi också sträva efter att skapa strukturer där dessa släpps in.

I 3S-utredningens förslag till ny struktur så förordas att Karolinska i Solna ska förbli ett stort universitetssjukhus, men i nya lokaler. I utredningen beskrivs utförligt alla fördelar med att koncentrera verksamheterna under en hatt.

“Sambandet mellan volym (erfarenhet) och kvalitet har dokumenterats i Socialdepartementets utredning av högspecialiserad vård – – -. För att uppnå och bibehålla kompetens och erfarenhet krävs en minsta kritiska volym i verksamheten.- – -.” (3S-utredningen)

Man anar en stark vilja till koncentration bakom utredningens texter. Argumentet att en minsta kritiska volym krävs är oantastligt. Men olika dicipliner har olika kritiska volymer, och måste inte självklart ingå i samma organisation.

Ur utredningsmaterialet går det inte att se att alternativ har diskuterats. Det är synd, framförallt i ljuset av att professor Göran Hellers (KTH) i en omvärldsanalys visar att trenden går mot att specialistsjukhusen krymper i storlek i takt med att komplexiteten ökar.

Göran Hellers skriver bland annat:

Generella trender

  • Det enkla blir ännu enklare att utföra och ökar i volym
  • Det svåra blir ännu svårare att utföra och minskar i volym
  • Det enkla decentraliseras
  • Det svåra centraliseras
  • Akutverksamheten differentieras (enkelt – svårt)
  • De generella trenderna har tydliga effekter på vårdens struktur

– – –

  • Det tunga görs vid färre (och mindre) enheter med minskande volymer
  • Det enkla görs vid fler enheter med rent elektiv inriktning

(Slut citat)

Dessutom visar erfarenheterna från sammanslagningen av barnsjukvården till Astrid Lindgrens sjukhus att överdriven koncentration inte leder till bättre prestationsförmåga för en sjukvårdsorganisation.

Man skriver dock i 3S att

Vid större volymer kan högspecialiserad vård fördelas på flera sjukhus – – – eller till annat sjukhus om sambandet med annan högspecialiserad vård är svagare – – -.

Detta embryo till decentralicering bör utvecklas. Förslaget om att bygga ett (1) nytt stort universitetssjukhus i Solna bör därför ställas mot att utveckla ett mindre antal fristående sjukhus till fullvärdiga, men små, universitetssjukhus.

I stället för att – som nu planeras – lägga ner St Eriks ögonsjukhus, så bör man utveckla det. Det just renoverade Blackebergs sjukhus kan inriktas mot de äldres sjukdomar, i stället för att – som nu – läggas i malpåse. Det finns fler befintliga sjukhs som kan utvecklas på samma sätt.

Om vanliga företagsekonomiska principer gäller även för sjukhus – vilket de hittills har visat sig göra – så blir de mindre sjukhusen också mer produktiva än ett stort. Om klåfingriga politiker sedan fjärmas från driften genom att arrendera ut verksamheterna så ökar produktiviteten än mer.

Det finns många skäl som talar för en liberal linje även i denna fråga. Jag anser att att även modellen med flera, mindre, och decentraliserade universitetssjukhus bör utredas.