Det är väl ingen skillnad på om en verksamhet drivs privat eller i offentlig regi?

Jo – det är skillnad på om en verksamhet drivs privat eller offentligt. Det handlar om att vara varsam med skattemedlen, men också om hela samhällets tillväxt.

Politikerna ska avgöra balansen mellan skattefinansierad vård och privat finansierad vård. Generella resursallokeringar och prioriteringar ska göras av de valda politkerna. Politikerna ska alltså agera som framsynta beställare, och skapa system gör det möjligt för medborgarna att som så långt som möjligt själva agera som framsynta beställare. Politikerna ska ställa krav och följa upp resultat, men inte pilla i verksamheten

Politiskt, så innebär en arrendering till fria entreprenörer att flexibiliteten ökar. Inte därför att det blir lättare att sparka en leverantör i stället för egen personal. Utan därför att entreprenören har ett eget intresse av att utveckla och bredda sin bas. Därför blir en eventuell minskning av det offentliga uppdraget i dåliga tider inte samma katastrof som idag. Personalen behöver inte gå. Men det förutsätter att entreprenören tillåts att ha flera intäktskällor och uppdragsgivare. Såväl offentliga som privata.

“Men produktiviteten kan ju inte stiga.” sägs det. “‘-Hur mår du?’ kan inte sägas snabbare, bara för att det är en privat arbetsgivare.”

Visst, just det exemplet är oantastligt. Men produktiviteten inom exempelvis sjukvården har ökat rent explosionsartat de senaste femton åren. Operationer som då krävde veckors konvalecens, görs idag med titthålskirurgi över en dag.

Så vitsen är inte att ställa frågan snabbare under fjorton dagar – vitsen är att det räcker med att fråga under en (1) dag.

Vad har då detta med fria entreprenörer att göra. Jo eftersom de riskerar att förlora uppdraget, så kommer de anstränga sig att utföra uppdraget så bra som möjligt. Konkurrens stimulerar. Och fungerande företag de investerar delar av sin vinst i utveckling, för att vinna även nästa upphandling.

Bästa möjliga effektivitet kommer att bli fallet. Då blir det pengar över till det som inte kan rationaliseras.

Dessutom borgar ett ökat antal aktörer på marknaden för att den långsiktiga personalförsörjningen säkras. När fler arbetsgivare uppträder på scenen kommer lönebildningen att förändras till att motsvara verkligt behov och efterfrågan. På en fungerande lönemarknad fungerar också nyrekryteringen av personal, det blir attraktivt i rätt omfattning att satsa på en yrkeskarriär inom området.

[Detta kan förvisso inledningsvis leda till att lönekostnaderna stiger. Det är normalt att kostnaderna stiger när en tidigare reglerad marknad släpps fri. Men så snart marknaden fungerar, så kommer produktivitetsvinster att balansera ett högre löneläge, på så sätt att själva kostnaden för produkten (sjukvårdstjänsten) kan förväntas sjunka.]

Slutligen är det dessutom betydelsefullt när det gäller samhällets totala tillväxt. All offentlig verksamhet ska utföras av fria företagare – arrenderas ut. (Myndighetsutövning undantagen.)

• Då möter politkerna riktiga företagare i varje ärende, inte bara vid guidade besök “i verkligheten”.
• Då bidrar skattemedlen till att skapa företag, utan konstgjorda omvägar som tex Vinova.
• Då effektiviseras – automagiskt – den offentliga servicen.

Alla aktiva beslut om att inte arrendera ut en verksamhet, är aktiva ställningstaganden om minskad tillväxt.

(FAQ: Vanligt förekommande fråga. Frequently asked question.)