I en debattartikel i DN så annonserar ministrarna Lena Hallengren och Leif Pagrotsky att de vill försvåra för dem som läst på komvux att läsa vidare på universitet eller högskola.

Motiven för detta är lite diffusa, man skriver bland annat

Vi vill bekämpa frestelsen att ta allt för lättvindigt på gymnasietiden för att i stället räkna med ett fjärde år på komvux.

Vi har inte råd att slösa bort ett år av unga människors liv.

Forskning visar att det är femton gånger fler barn till högre tjänstemän och akademiker än barn till arbetare som kompletterat upp till högsta gymnasiebetyg.

Jag skrev om detta för nästan exakt ett år sedan.

Från nära håll så vet jag också att studieförmågan hänger tungt i hop med studiemotiveringen, och den kan komma (tillbaka) efter några år i arbetslivet.

En karenstid på – säg – två, tre år mellan genomförda gymnasiestudier och subventionerade Komvuxstudier kan vara motiverad. Men ingen livslång avstängning från Komvux.

Den gången handlade debatten om att de med betyg från ungdomsgymnasiet inte skulle få gå alls på komvux. Nu handlar det om att de (i princip) inte ska få gå vidare till universitetet. Förslaget har mjukats upp något, istället så inför man nya kvoteringar.

Jag vidhåller: En karenstid, för att visa att ungdomsgymnasiet är huvudspåret till högre studier, kan vara motiverad. Men de flesta andra ingenjörsmässiga ingrepp i samhällslivet blir som planekonomin: Kontraproduktiva.