Jag argumenterar ofta och gärna för att det politiska mandatet ska minskas. Mer ska skötas direkt av de som är berörda av beslutet. Jag har skrivit om att skolor bör styras av lärare och föräldrar, sjukvård styras av läkare sjuksköterskor, och jag har funderat lite över hur bygglov skulle kunna avbyråkratiseras.

Men jag menar också att det finns ett mycket stort värde i att ha politiska församlingar. När det gäller att prioritera mellan olika, inte jämförbara alternativ, så behövs det några som på bästa möjliga sätt gör en avvägning. (Ska tex barn- och ungdomspsykiatri ha mer i anlsag än kollektivtrafiken i Roslagen?)

Det bör vara rimligt att anta att en proportionerligt demokratiskt vald församling oftast kommer fram till samma slutsats (i en enskild fråga) som deras väljare skulle ha gjort, om väljarna också hade satt sig in i frågans detaljer. Men observera den sista bisatsen. Många frågor är faktiskt duktigt svåra, och kräver en stunds eftertanke, även om man bara håller sig till övergripande principer och inte pillar i detaljer.

Jag tror inte att alla kommer fram till samma slutsats. Men jag tror att ett politiskt parlament kommer fram till ungefär samma slutsats som deras väljare hade gjort. Därför menar jag att skattefinansierade verksamhetsområden ska få sina medel efter en politisk prioritering.

Själva verksamheterna sedan, bör få sina medel genom kundval, pengsystem eller – i sista hand – offentlig upphandling. Verksamheterna ska absolut inte drivas av politiker.