Jag börjar inse att jag växte upp i en socialistisk idyll. Ett kollektivhus av det slag som Gunnar och Alva Myrdal förespråkade. Men byggt av en privat byggherre och uppenbarligen med ett så rikt serviceutbud att det nog inte var så billigt att bo där. (Men tre av mina kompisar i huset var barn till ensamstående mödrar – och då talar vi om sextiotalet, före frikostiga bidragssystem.)

Texten nedan är saxad ur en jubileumsskrift. Hela texten finner ni som skannad pdf *här*.

[Start urklipp]… börjar med entreportarna. där det fanns telefon till varje lägenhet. Telefonerna var placerade mellan de bägge entredörrama å att ingen behövde stå ute i regn och rusk i väntan på ett svar.

Väl inne i korridorsystemet gick man på en mjuk matta.

Matsalen -Familjehotellets nerv – hölls öppen måndag – fredag kl. 16.30 – 19.30. Hade man inte möjlighet äta under öppettiden kunde man erhålla dagens mat om man lämnade ner en korg med matkärl och kuponger. Korgen lämnades och hämtades välfylld i ett kylrum vid uppgången till matsalen.

Ville man ha dukning och kanske en speciell meny, eventuellt med gäster, gick detta också bra, mot ett mindre tillägg. Det dukades i den ”tropiska” delen av matsalen. De drycker man ville ha fick man ta med själv.

Även en liten butik fanns tillgänglig.. På den tiden stängde allmänt butiker kl. 18. Men Metro, som drev matvambutiken vid Ormängstorget, svarade för ”vår egen” butik som öppnade kl. 18 och stängde kl. 20. Där fanns det mesta av ”livets nödtorft”.

Det fanns daghem och för skolbarn fanns ett fritidshem. Vi hade även en anställd sjuksköterska som kunde lämna första hjälpen och ge injektioner i hemmen eller i ett qärskilt behandlingsrum.

En hobbysektion fanns for snickeri, vävning, bridge, gymnastik (jo, vi hade egen gymnastiksal) och jazzbalett. Det fanns även en klubb för äldre.

Som ett bevis på att Familjehotellet verkligen var något extra på den tiden var att byggmästare Olle Engkvist ofta åt i matsalen. Han planerade att själv flytta in, men avled dessförinnan 1968. [Slut urklipp]

Mina syskon sprang i strumplästen till dagis. En skön dröm för småbarnsföräldrar, dagar som denna.

________________________________________

Läs gärna mer:

Om kollektivhusens historia

Om ett liknande hus, Stolplyckan.
Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om kollektiv, hässelby, servicehus.