Ord är viktiga. Det vet skickliga retoriker. Det är i det ljuset man bör läsa Lena Sommestads DN-Debattartikel om fattigdomsbegrepp. Hon menar att regeringen försöker mörka något genom att vilja styra EU:s fattigdomsbegrepp. Hon argumenterar för att begreppet “fattig” bör vara detsamma som att ha mindre än 60% av jämförelsegruppens medianinkomst.

Bloggarna Daniel Waldenström och Mattias Lundbäck problematiserar detta på ett bra sätt.

Jag vill slå ett slag för ett nygammalt ekonomiskt begrepp: Ekonomiskt utanförskap

Ett populärt begrepp i andra sammanhang är “utanförskap”. Innan det klatschigare “relativ fattigdom” slog igenom så användes begreppet “ekonomiskt utanförskap” ofta för de som hade mindre än 60% av medianinkomsten.

Det går lätt att förstå känslan av ekonomiskt utanförskap för den som tvingas avstå från Porche i Monaco. Det går också att förstå att det i överförd betydelse kan vara samma känsa hos den som inte har råd med cykel med fotbroms i Rumänien. Att dessa två individer däremot skulle uppleva samma slag av fattigdom är obegripligt.

Om man vill göra debatten begriplig, den om inkomstskillnaders påverkan på individens framtida möjligheter i det samhälle hon lever i, så är begreppet “ekonomiskt utanförskap” mycket bättre.

Men en skicklig retoriker vet att om folk begriper vad man säger, så kanske de inte gillar det som sägs. Det bör man minnas när debatten börjar handla om ords definitioner.

Läs även andra bloggares åsikter om fattigdom