De senaste veckorna har några av riksdagens moderater och kristdemokrater blivit upprörda när Jimmie Åkesson har påmint om vilken politik hans parti vill föra. Märkligt. Åkesson är konsekvent, han förvånar inte. Det som däremot förvånar är att moderater och kristdemokrater inte tycks vara läskunniga.
”Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ’folk’ i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket.” Citatet kommer från Sverigedemokraternas principprogram, både utgåvan 2011 och den senaste från 2019. I båda fallen står texten i första kapitlet, ‘Sverigedemokraterna och demokratin’. Man måste orka läsa en (1) minut för att komma dit.
Sverigedemokraterna hymlar inte med att de vill behandla invånarna i vårt land olika, beroende på vilket ‘folk’ eller ‘nation’ de anses tillhöra. Längre fram i programmet resonerar man kring att ‘man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur’.
I kapitlet ‘Sverigedemokraterna och människan’ beskrivs partiets teori ’om den mänskliga naturens beskaffenhet’. Man erkänner individuella egenskaper men man menar också att det finns kollektiva egenskaper som beskriver en person, och att till exempel etnicitet är en kollektiv egenskap.
Där skriver man visserligen att etnicitet är irrelevant – men endast i en (1) mening. Sedan dementeras det av att man ägnar hela kapitlet ‘Sverigedemokraterna och nationen’ åt att beskriva hur viktigt det är med känslan av tillhörighet till en viss folkgrupp och dess uppfattning om gruppens gemensamma kultur och språk. Wikipedia kallar denna ’tillhörighet’ för etnicitet.
Att vilja behandla människor olika, baserat på påstådda egenskaper kallas diskriminering. Att bygga stater med lagar som diskriminerar baserat på påstådd tillhörighet till folk eller nation kallas apartheid.
Man behöver inte ha varit vaken på historielektionerna för att se exempel på när traditionella konservativa partier har trott sig kunna tygla en framsmygande fascistisk rörelse. Det räcker med att se på tv. I söndags så visade SvT en film som ur ett Trump-kritiskt perspektiv visade hur ’Lincolns parti’ hamnat i händerna på en antidemokratisk despot. Trump är alltjämt en stark inspiration för de fascistiskt inspirerade rörelserna. Några av dem nominerade hans regim till Nobels fredspris.
Att moderater och kristdemokrater tror sig ha starkare nypor än åsiktsvännerna i USA är kanske näpet. Men farligt. Konservativa partier misslyckas alltför ofta med att tygla icke-demokratiska rörelser som de ger makt. Varför vill de ens försöka?