Filip Reinhag går den 25 september till storms mot att fattiga föräldrar kan välja skola åt sina barn. Det står förstås inte så i klartext, men hans politiska dröm leder dit. Att vilja avskaffa det fria skolvalet betyder just detta – det ska bara vara de rikaste som ska kunna välja skola åt sina barn.
Det svenska systemet är – helt korrekt – nära unikt. Få stater garanterar att alla föräldrar ges möjlighet att välja den skola de tycker är bäst för just sitt barn. I större delen av den övriga världen är det bara de som har råd att betala privatskolornas avgifter som kan välja. Av okänd anledning drömmer sig Reinhag tillbaka till den tid när den stenhårda ekonomiska segregationen gjorde att det var så även i Sverige.
“Skolan ska drivas av kunskapsintresse” skriver Reinhag, men klagar samtidigt att “tillsyn och uppföljning kostar årligen mycket stora belopp”. Detta blir faktiskt obegripligt. De som menar allvar med att skolan ska ta sitt kompensatoriska ansvar, att alla barn ska ges de bästa förutsättningarna oavsett bakgrund, borde tycka att det är bra att även skolorna får hjälp att hålla kvalitet. ‘Tillsyn och uppföljning’ har varit lagkrav sedan folkskolestadgan 1842, vill socialdemokraterna verkligen skrota detta?
Om nu skolan ska drivas av kunskapsintresse, så borde det väl också hörts från ledande gotländska socialdemokrater när den gotländska skolorganisationen diskuterades förra hösten. Men icke – man pratade om byggnader och skolgårdar istället.
Men det blir förstås problem när (även fattiga) föräldrar väljer ’fel’ skola till sina barn. När en av de populära skolorna i Visby just byggt ut, så vill förstås många ha sina barn där. Förvaltningen blir negativt överraskad när den nyaste skolan i stan attraherar föräldrarna. Friskolan sägs stjäla elever, när dess stabila ledarskap får föräldrarna att rösta med fötterna. Detta är ett ’Not invented here’-problem.
Ett annat problem med s-retoriken om enhetsskola, där en modell ska passa alla, är att skolsystemet inte på ett rimligt sätt kompenserar skolorna för deras arbetsinsats. Barn (precis som vuxna) är individer med olika förutsättningar. Helt klart är att skolor med barn till föräldrar som har både höga ambitioner, och god förmåga att stötta studierna, har ett enklare uppdrag än de där det motsatta gäller. Men ’enhetstänket’ gör att alla får stort sett samma skolpeng.
Detta bör förstås ändras, och det är inget konstigt. Någon kanske minns att Bolognaprocessen tvingade flera svenska lärosäten att bevisa att de verkligen tillförde begåvade elever något.
Det finns enstaka s-politiker som talar om undervisningens kvalitet, skolministern gör sitt bästa i det hörnet. Men med en hel kongress full av plakatpolitik för skolan är socialdemokraterna helt enkelt inte trovärdiga i den frågan. Inte ens på Gotland.
Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 2 oktober 2021.
Replik från Filip Reinhag, publicerad på Gotlänningens (GT) ledarsida den 5 oktober 2021
När argumenten tryter kan man som Leiph Berggren alltid försöka ta ifrån tårna för att opponera på en text. I det här fallet drar Berggren slutsatsen att udden i min kritik mot de miljontals kronor som varje år försvinner i vinst egentligen handlar om en önskan att förvägra fattiga människor möjligheten att välja skola. Hänger riskkapitalister möjlighet att göra vinster i svensk skola samman med fattiga människors möjlighet att välja skola?
Nej, är mitt svar, tvärtom. Det som hänt på svensk skolmarknad sedan vi släppte in vinstintresset är att vi ser en ökad skolsegregation där hela skolor i utsatta områden består av just barn till fattiga föräldrar. Det är de fattiga som förlorat mest på det svenska skolexperimentet. Föräldrar som saknar en trygg plats på arbetsmarknaden, som hankar sig runt i det växande daglöneriet förefaller inte vara gruppen som gynnats av Liberalernas skolexperiment.
När jag och Leiph gick i skolan så bestod en del av kompensatoriska uppdraget att elever med olika bakgrund gick i samma klass. Att elever med sämre förutsättningar kunde se att det fanns större och andra möjligheter. Jag är djupt oroad att vi med vårt skolsystem cementerar barn i utsatthet och kväver deras bästa stämningars längtan.
Det finns en anledning till att koncentrationen av friskolor är som störst i mer välbemedlade områden. Där finns större möjlighet att göra vinst på eleverna eftersom skolpengen inte tar tillräcklig hänsyn till de behov som eleverna har. Där är jag och Leiph överens. Men systemet är svårt att utforma annorlunda givet att den fria etableringsrätten och fria skolvalet samtidigt existerar. Då måste varje elev ha en påse pengar med sig till skolan som väljs.
Friskoleföretagen framhärdar starkt att vinsten är en förutsättning för att bedriva skola, samtidigt menar man att vinsterna är så små att det egentligen inte är något att bråka om. Över tid ser vi dock hur en mycket liten klick personer byggt upp astronomiska rikedomar på att äga skolföretag. Under samma tid duggar larmen tätt från skolpersonal om allt sämre förutsättningar att klara sitt uppdrag. Något är skevt i svensk skola.
Leiph har helt rätt i slutsatsen att jag drömmer mig tillbaka. Tillbaka till den tid då svenska skolan levererade de högsta kunskapsresultaten i världen och samtidigt var som mest jämlik. Det är min dröm att vi ska hitta tillbaka till det och då krävs att vi gör upp med dagens system som uppenbarligen inte klarar leverera samma kvalitet. Vad är Liberalernas dröm om svensk skola förutom att försvara obegränsade vinster till internationella riskkapitalister?