Den liberala demokratin är värd att försvara

Det mullras i öster, och det mullras tillbaka från Gotland. Det står stridsfordon och pekar med kanonen mot Ryssland.

Det är bra. Det gör att ‘Björklunds stridsvagnar’ nu har den infrastruktur som behövs för att de ska kunna göra nytta. Men den gången satt det hårt åt. Moderaterna ville inte lägga pengar på särintressen, och såg till att ‘hela Sverige ska försvarasströks från försvarets uppdrag. Så sent som året innan Krim-ockupationen avslog man att ge försvarsmakten ‘i uppdrag att planera för styrketillväxt’. Sånt kan vara bra att komma ihåg när de nu tävlar om att vara argast.

Liberalernas militärpolitiska försvar av den liberala demokratin (fria val, rättsstat, minoritetsskydd) är inte en dagsnotering. Redan 1995 ville dåvarande Folkpartiet att ett medlemskap i NATO skulle utredas. Det har inte ändrats.

Att demokratin ska försvaras brukar alla vara överens om, men det är sällan man hör ett bra försvar för den representativa och liberala demokratin i sig.

Dansken Harald Koch beskrev i ”Hvad er demokrati?” demokratin som livsform: ”Demokratin är inte något i sig själv avslutat. Det är inte en seger som är vunnen, utan en kamp som ständigt pågår. Demokratins väsen är bestämt av samtalet, förhandlingen, av den ömsesidiga respekten och förståelsen och av det härav framväxande intresset för helheten.”

Jag argumenterar ofta och gärna för att det politiska mandatet ska minskas. Mer ska skötas direkt av de som är berörda av beslutet. Jag har skrivit om att skolor bör styras av lärare och föräldrar, sjukvård styras av läkare sjuksköterskor, och jag har funderat lite över hur bygglov skulle kunna avpolitiseras.

Men jag menar också att det finns ett mycket stort värde i att ha politiska församlingar. När det gäller att prioritera mellan olika – icke jämförbara – alternativ, så behövs det några som på bästa möjliga sätt gör en avvägning.

Det bör vara rimligt att anta att en proportionerligt demokratiskt vald församling oftast företräder samma slutsatser (i en enskild fråga) som deras väljare skulle ha gjort – om väljarna också hade satt sig in i detaljerna. Men observera den sista bisatsen. Många frågor är faktiskt duktigt svåra, och kräver en stunds eftertanke. (Ska t.ex. barn- och ungdomspsykiatri ha mer eller mindre i anslagsökning än kollektivtrafiken?)

Jag tror inte att alla kommer fram till samma slutsats. Men jag tror att de olika representanterna kommer fram till ungefär samma slutsats som deras väljare skulle ha gjort. Sedan får de förhandla. Det är bra, bättre kan det nog inte bli.

Demokratin måste försvaras, men inte bara med militär. Alla som gillar den liberala demokratin måste också vara lite modiga och våga göra lite politisk värnplikt. Ring en politiker du gillar och fråga hur du kan vara med. Inget stoppar en despot bättre än engagerade medborgare.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 20 januari 2022.