Skolpolitik är alltid aktuellt. Nyss var Endre upp till debatt, nu är det högstadierna på norra Gotland. Vänge skola pekas alltid ut som nedläggningskandidat. ”Det är år 2024. och alla politiker är ockuperade av tanken på nedläggning… Alla politiker? Nej! En litet parti, som befolkas av envetna liberaler, vägrar att ge upp.” *
Liberalerna Gotland framhärdar inom politiken närmast ensamma i att förskola och lågstadium har ett av samhällets viktigaste uppdrag: Att lära barn att läsa. Tyvärr fungerar det inte bra, inte ens på Gotland. Bara hälften av barnen i årskurs fem kan läsa med god förmåga. Det är inte ’tråkigt’, det är en katastrof. Det spelar ingen roll hur engagerade och duktiga ämneslärare det finns på mellan- och högstadium om barnen inte förstår vad de läser.
Lyckligtvis har vi gott sällskap, stora delar av skolprofessionen tycker likadant. Läs gärna tidningen Vi Lärare, sök efter synonymer till läsförståelse. I måndags var vi några som besökte Vänge skola, och i tisdags hade vi nämndsammanträde. Skolan arbetar med detta. När jag ställer frågor om läsförståelse och kvalitet lyser det i ögonen på skol- och förvaltningspersonal. Men bland de politiker jag ser ögonen på, och på grund av möbleringen är det bara socialdemokrater och moderater, ser många mest besvärade ut.
Besöket i Vänge var upplyftande. Med reservation för att man inte kan se allt på ett tretimmarsbesök, så ser Vänge ut som ett föredöme. Förskola och lågstadium arbetar mycket nära med läsförstärkande arbete, ibland har man till och med grupper med elever från både lågstadium och förskola. De föräldrar som har sina barn där är att gratulera.
Jag blir förstås glad av att det vi i Liberalerna Gotland länge förespråkat, redan tillämpas framgångsrikt i Vänge – så långt det går med nuvarande organisation. Det vi redan sedan den stora skoldiskussionen har framfört är att förskola och lågstadium måste komma närmare. Dagens administrativa gräns måste rivas, vi förslår att de ska ha en och samma rektor.
Motståndet kommer från de som låser sig till artonhundratalets skolstruktur. Folkskolan var visserligen en reform framdriven av dåtidens liberaler, men samhället har ändrats sedan dess. ’Det krävs en by för att fostra ett barn’, problemet idag är att byn är tom på dagtid. Ingen står vid spisen och grälar på andras ungar. De vuxna runt barnen är lärare med förskole-, fritids- eller lågstadiekompetens och övrig personal. För barnen under tio år gäller att de ska lära sig färdigheter – till exempel att förstå vad de läser. Över tio år gäller ett livslångt lärande i olika ämnen.
Min politiska dröm är att hundra procent av barnen i lågstadiet ska rusa in i skolbiblioteket, slänga sig om halsen på skolbibliotekarien och hungra efter många nya böcker. Och att detta sedan håller i sig resten av skoltiden.