Trafikapparaten för resor till och från arbetet är underdimensionerad, både vad avser kollektivtrafik och vägar. Folkpartiet har bra förslag för att långsiktigt lösa dessa problem: ny pendeltågstunnel, nya spårssträckningar och nya vägar. Ett problem är dock att dessa lösningar inte kommer i drift förrän 8 – 12 år efter beslut. Hur gör vi för att innan dess öka kapaciteten? (Man kan reglera trafikköerna med trängselavgifter, men det ger inte en ökad kapacitet.)
Ökad transportkapacitet på befintliga vägar kan bara ske om fler åker i samma fordon = kollektivtrafik/samåkning.
Jag har på annan plats förordat att även småföretagare ska få utöva kollektivtrafik med ersättning från SL. Ett utökat utbud borde öka antalet sittplatser. Som ett komplement föreslår jag dessutom att vi politiskt och ekonomiskt ska stimulera till ökad samåkning.
Det är ju redan i dag så att privatbilar med tre eller fler i bilen får åka i vissa kollektivkörfält. Samåkning grannar/kollegor emellan bör också kunna få del av kollektivtrafikstödet. (Det är ju lika rimligt att en granne får en slant per kilometer för att skjutsa någon, som att t.ex. Connex får det, tekniken finns redan och är billig. ) Jag tycker samtidigt att det är viktigt att erkänna att även privatbilar fyller ett transportbehov, det är inte försvarbart att dra räls eller busslinjer överallt.
Jag föreslår alltså att privatbilister ska få ersättning från SL för att de upplåter plats i sin bil för SL-passagerare under rusningstid. Ersättningen bör utformas så att det är “den tredje SL-resenären” som ger vinst, och jag tror att det ger en ersättning på ca 50 öre per personkilometer (att jämföras med snittersättningen år 2000, som var ca 1:60 kr).
Rent tekniskt finns det redan idag fungerande system för att genomföra ett samåknings-subventions-system. (Bl.a. i Köpenhamn, fast där används det för att debitera trängselavgifter. Det är något slags GPS-system.) Nog om tekniken.
Blir det dyrare?
Jag talar om resor till och från arbetet, det bör alltså inte vara möjligt med någon överkonsumtion. Med en ersättning per personkilometer blir systemet kostnadsneutralt för SL, såvitt inte fler åker kollektivt än idag – men det vore troligen positivt.
Fler bilar?
Innebär en stimulans till samåkning att det blir fler bilar i trafiken? Tja – det är ju svårt att veta. Jag tror inte det blir fler bilar i city, för egen del skulle jag helt sluta köra själv och istället nog låta mig skjutsas till t-banan strax utanför tullarna. (Mitt eget resmönster till arbetet är att ca 40% av gångerna åker jag med SL och 60% bil). Men antingen får man väl låta SIKA utreda, eller så får man prova. Syftet är ju att öka kapaciteten i trafikapparaten.
Sociala konsekvenser?
Finns det några sociala nackdelar? Om det finns några sociala konsekvenser av samåkning alls, så tror jag bara att de är positiva.
Vem förlorar?
Jag tror att resor med många byten, eller långa restider, gärna byts mot samåkning. Det ger att förorternas matarbusslinjer troligen kan ses som “förlorare”. Men om “vi” kommer fortare till och från arbetet, så är den samhälleliga vinsten given. Men jag tror inte att samåkning konkurrerar ut andra former av kollektivtrafik. Det blir bara lite mer av “Du ska bestämma” även inom SL:s domäner.