Innan Facebook, Twitter eller TikTok tog över fanns ’Bloggosfären’. Innan den nu närmast uteblivna debatten om avlyssning och fängslande utan brottsmisstanke, eller Kinainspirerad kameraövervakning med ansiktsigenkänning, så fanns FRA-debatten om FRA-lagen. Lärdomar från då är nyttiga nu.
FRA-lagen antogs slutligen i september 2009. I korthet ges den statliga myndigheten rätt att på regeringens uppdrag övervaka all kommunikation som går över den svenska gränsen. I praktiken innebär det att all kommunikation i Sverige kan bli föremål för signalspaning, eftersom ’nätet inte känner några gränser’.
Debatten var hård, vi i bloggosfären var många som varnade för att svenska myndigheter nu fick ett alldeles för starkt vapen gentemot sina medborgare. Det går att läsa mycket om detta på Wikipedia. Jag är stolt över att där hitta mig som motståndare till lagen.
En tyngre motståndare var Centrum för rättvisa. De anmälde lagen till Europadomstolen eftersom de ansåg att lagen bryter mot de mänskliga rättigheterna. De fick rätt, domstolen fällde lagen i sitt utslag 2021. FRA-lagen uppfyller inte kraven på skyddsgarantier och ger inte skydd mot godtycklighet och missbruk.
En av de som låg bakom anmälan var Gunnar Strömmer.
Justitieminister Gunnar Strömmer har nu börjat införa lagar som ger staten rätt att utan(!) brottsmisstanke genomföra hemlig rumsavlyssning, husrannsakan och kollektiva tvångsåtgärder. Syftet är – som med FRA-lagen – lovvärt. Medborgarna ska skyddas mot hot.
Men lagarna är inte tillfälliga. Begränsningar beslutas ytterst av regeringen. Det vill säga: Med en anständig regim tillämpas lagarna anständigt.
De flesta som uttalar sig om dessa nya lagar tycker att det är bra att myndigheterna stärks i arbetet mot de på alla sätt vidriga gängen. Jag är också för förstärkningar, men då utan naivitet.
Förändringarna förutsätter att vi har en anständig regim. Det är inte längre givet. Under FRA-debatten kallade dåvarande FRA-chefen en sådan farhåga för ”vidrig tanke” och undrade ”Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?”
Idag har vi Sverigedemokraterna som näst största parti. De vill kunna låsa in människor utan att de är misstänkta för brott, att militär ska kunna sättas in på gatorna och ge trettonåringar livstidsstraff. Partiet uttrycker fascistiska ambitioner. Deras regim-idé är inte anständig.
Det är viktigt att veta vem som avgör om ’mjölet i påsen är rent’. Vi vet inte idag vem som gör det framöver, därför ska vi inte vara naiva när det gäller myndigheterna maktambitioner. FRA-lagen fälldes, men svaret blev utökad godtycklighet. Vi som var mot FRA-lagen fick dessvärre rätt i våra farhågor om det sluttande planet. Låt oss slippa få rätt igen. Tvångsmedel utan brottsmisstanke är fel, sådana lagar ska vi inte ha.